Nehemja 4

1 När nu Sanballat hörde att vi höllo på att bygga upp muren, vredgades han och blev högeligen förtörnad. Och han bespottade judarna

Ka naʻe hoko ʻo pehē, ʻi he ongoʻi ʻe Sanipalate ʻoku mau langaʻi ʻae ʻā maka, naʻe ʻita lahi ia, pea ne fai lili lahi, ʻo ne manukiʻi ʻae kakai Siu.

2 och talade så inför sina bröder och inför Samariens krigsfolk: "Vad är det dessa vanmäktiga judar göra? Skall man låta dem hållas? Skola de få offra? Skola de kanhända i sinom tid fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv åt stenarna i grushögarna, där de ligga förbrända?"

Pea naʻe lea ia ʻi he ʻao ʻo hono kāinga mo e tau ʻo Samēlia, ʻo ne pehē, “Ko e hā ia ʻoku fai ʻe he kakai Siu vaivai ni? He te nau fakamālohiʻi ʻakinautolu ke tau? Te nau fai ha feilaulau? He te nau fakaʻosi [ia ]ʻi he ʻaho pe taha? Te nau fakaakeake ʻae ngaahi maka mei he ngaahi fokotuʻunga veve ʻaia kuo tutu?”

3 Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: "Huru de än bygga, skall dock en räv komma deras stenmur att rämna, blott han hoppar upp på den."

Pea naʻe ofi kiate ia ʻa Topaia ko e tangata ʻAmoni, ʻo ne lea ʻo pehē, “ʻIo, ko ia ʻoku nau langa, ka ne ʻalu hake ai ha fokisi, te ne holoki hifo ʻenau ʻā maka.”

4 Hör, vår Gud, huru föraktade vi äro. Låt deras smädelser falla tillbaka på deras egna huvuden. Ja, låt dem bliva utplundrade i ett land dit de föras såsom fångar.

“ʻE homau ʻOtua ke ke fanongo: he kuo lumaʻi ʻakimautolu: pea ke fakatafoki honau manuki ki he ʻulu ʻonautolu, pea ke tuku ʻakinautolu ko e meʻa vete ʻi he fonua ʻoe fakapōpula:

5 Överskyl icke deras missgärningar, och låt deras synd icke varda utplånad ur din åsyn, eftersom de hava varit de byggande till förargelse.

Pea ʻoua naʻa ke ʻufiʻufi ʻenau ngaahi hia, pea ʻoua naʻa fakamolemole ʻenau ngaahi angahala mei ho ʻao: he kuo nau fakatupu ʻa hoʻo houhau ʻi he ʻao ʻoe kau langa fale.”

6 Och vi byggde på muren, och hela muren blev hopfogad till sin halva höjd; och folket arbetade med gott mod.

Naʻe pehē ʻemau langa ʻae ʻā maka pea naʻe fakahokohoko ke fakataha ʻae ʻā maka ʻo aʻu ki hono vaeuaʻanga: he naʻe ʻi he kakai ʻae loto fie ngāue.

7 Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna hörde att man alltjämt höll på med att laga upp Jerusalems murar, och att rämnorna begynte igentäppas, då blevo de mycket vreda.

Ka naʻe hoko ʻo pehē, ʻi he fanongo ʻe Topaia, mo e kau ʻAlepea, mo e kau ʻAmoni, mo e kau ʻAsitoti, ʻoku fakamaʻopoʻopo ʻae ngaahi ʻā maka ʻo Selūsalema, pea kuo kamata tāpuni hono ngaahi ava, naʻa nau ʻita lahi,

8 Och de sammansvuro sig allasammans att gå åstad och angripa Jerusalem och störa folket i deras arbete.

‌ʻO nau alea fakataha kotoa pē ke nau haʻu ke tauʻi ʻa Selūsalema, koeʻuhi ke taʻofi hono fai.

9 Då bådo vi till vår Gud; och vi läto hålla vakt mot dem både dag och natt för att skydda oss mot dem.

Ka naʻa mau fai ʻemau lotu ki homau ʻOtua, pea naʻe fakanofo ʻae kau leʻo ke vakai ʻakinautolu ʻi he ʻaho mo e pō, ko e meʻa ʻiate kinautolu.

10 Men judarna sade: "Bärarnas kraft sviker, och gruset är alltför mycket; vi förmå icke mer att bygga på muren."

Pea naʻe pehē ʻe Siuta, “ʻOku fakaʻaʻau ke siʻi ʻae mālohi ʻoe kau haʻamo, pea ʻoku lahi ʻae veve: ko ia ʻoku ʻikai te mau faʻa langa ʻae ʻā maka.”

11 Våra ovänner åter sade: "Innan de få veta eller se något, skola vi stå mitt ibland dem och dräpa dem; så skola vi göra slut på arbetet."

Pea naʻe pehē ʻe homau ngaahi fili, “ʻOua naʻa nau ʻilo pe mamata, kaeʻoua ke mau hoko atu ki honau lotolotonga, pea tāmateʻi ʻakinautolu, pea taʻofi ʻae ngāue.”

12 När nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och från alla håll uppmanade oss, väl tio gånger, att vi skulle draga oss tillbaka till dem,

Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi he haʻu ʻae kau Siu naʻe nofo ofi kiate kinautolu, naʻa nau fakahā mai ʻo liunga hongofulu ʻenau [te u tau ]mei he ngaahi potu kehekehe.

13 då ställde jag upp folket i de lägsta och mest öppna delarna av staden bakom muren; jag ställde upp dem efter släkter, med sina svärd, spjut och bågar.

Ko ia naʻaku fakanofo ai ʻae kakai ʻo tatau mo honau ngaahi fale, ʻi he ngaahi potu ʻi lalo ʻituʻa ʻoe ʻā maka, pea ʻi he ngaahi potu māʻolunga, mo ʻenau ngaahi heletā, mo honau ngaahi tao, mo honau ngaahi kaufana.

14 Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till ädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: "Frukten icke för dem; tänken på Herren, den store och fruktansvärde, och striden för edra bröder, edra söner och döttrar, edra hustrur och edra hus."

Pea u vakai, mo tuʻu hake, pea u pehē ki he houʻeiki, pea ki he kau pule, pea ki hono toe ʻoe kakai, “ʻOua naʻa mou manavahē kiate kinautolu: manatu kia Sihova, ʻaia ʻoku lahi, mo fakamanavahē, pea mou tau koeʻuhi ko homou ngaahi kāinga, ko homou ngaahi foha, mo homou ngaahi ʻofefine, mo homou ngaahi uaifi, mo homou ngaahi fale.”

15 Sedan våra fiender sålunda hade fått förnimma att saken var oss bekant, och att Gud hade gjort deras råd om intet, kunde vi alla vända tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.

Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi he fanongo ʻe homau ngaahi fili kuo mau ongoʻi ia ʻo ʻilo, pea kuo fakataʻeaongaʻi ʻe he ʻOtua ʻenau fakakaukau, naʻa mau toe liu mai kotoa pē ki he ʻā maka, ʻo taki taha ki heʻene ngāue.

16 Från den dagen var ena hälften av mina tjänare sysselsatt med arbetet, under det att andra hälften stod väpnad med sina spjut, sköldar, bågar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda hus.

Pea naʻe hoko ʻo pehē talu mei he kuonga ko ia ʻo fai ai pe, naʻe fai ʻe hono vaeuaʻanga ʻo ʻeku kau tamaioʻeiki ʻae ngāue, pea puke ʻe he vaeuaʻanga ʻe taha ʻae ngaahi tao, mo e ngaahi pā, mo e kaufana, mo e kofutau: pea naʻe ʻi he tuʻa fale kotoa pē ʻo Siuta ʻae kau pule.

17 De som byggde på muren och de som lassade på och buro bördor gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra höllo de vapnet.

Ko kinautolu naʻe langa ʻi he ʻā maka, mo kinautolu naʻe haʻamo kavenga, mo kinautolu naʻe fakaheka, naʻa nau fai ʻo ngāueʻaki ʻae nima ʻe taha ʻi he ngāue, pea puke mahafutau ʻaki ʻae nima ʻe taha.

18 Och de som byggde hade var och en sitt svärd bundet vid sin länd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en basunblåsare.

He ko e kau langa, naʻa nau langa pe ʻo taki taha maʻu hono heletā kuo nonoʻo ʻi hono vakavaka. Pea ko ia naʻe ifi ʻae meʻalea naʻe ofi ia kiate au.

19 Jag hade nämligen sagt till ädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: "Arbetet är stort och vidsträckt, och vi äro spridda över muren, långt ifrån varandra.

Pea ne u pehē ki he ngaahi houʻeiki, pea ki he kau pule, pea ki hono toe ʻoe kakai, “ʻOku lahi ʻae ngāue pea lau lahi, pea kuo tau mavahevahe ʻi he ʻā maka, pea vāmamaʻo ʻae taha mei he taha.

20 Där I nu hören basunen ljuda, dit skolen I församla eder till oss; vår Gud skall strida för oss."

‌ʻIlonga ʻae potu ko ia te mou ongoʻi ai ʻae ifi ʻoe meʻalea, mou kātoa ki ai leva kiate kimautolu: ʻe tau ʻe hotau ʻOtua maʻatautolu.”

21 Så gjorde ock vi vårt arbete, under det att hälften av folket stod väpnad med sina spjut från morgonrodnadens uppgång, till dess att stjärnorna kommo fram.

Ko ia naʻa mau ngāue pe ʻi he ngāue pea puke tao ʻe honau vaeuaʻanga ʻanautolu mei he maʻa hake ʻoe pongipongi ʻo aʻu ki heʻene hāmai ʻae ngaahi fetuʻu.

22 Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin tjänare skulle stanna över natten inne i Jerusalem, så att vi om natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.

Pea ne u lea foki ʻi he kuonga ko ia ki he kakai, [ʻo pehē], Tuku ke taki taha mohe mo ʻene tamaioʻeiki ʻi Selūsalema, koeʻuhi ke nau ʻiate kitautolu ko e kau leʻo ʻi he pō, pea ngāue ʻi he ʻaho.

23 Och varken jag eller mina bröder eller mina tjänare eller de som gjorde vakt hos mig lade av kläderna; vapnen höllos av var och en för lika nödvändiga som vatten.

Ko ia naʻe ʻikai [vete ʻe ]au, pe ko hoku kāinga, pe ko ʻeku kau tamaioʻeiki, pe ko e kau tangata leʻo ʻaia naʻe muimui ʻiate au, naʻe ʻikai ha tokotaha naʻe vete hono kofu, ka koeʻuhi pe ke fō.