Nehemja 13

1 Vid samma tid föreläste man ur Moses bok för folket, och man fann däri skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,

Hiche nikho ma ma hin Mose lekhabu chu mipi ho lah a asimdoh un ahileh Ammon mihole Moab miho chu Pathen houkhom na a lutthei lou diu ahi ti amudoh’un ahi.

2 därför att de icke hade kommit Israels barn till mötes med mat och dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att förbanna dem; fastän vår Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse.

Ajeh chu amahon gamthip noiya chun Israelte an le tui anape nom pouvin ahi. Chusangin amahon Balaam chu apa-lah a sapset sah ding ana gouvin ahi, ahin Pathenin hiche sapset na chu phattheiboh na in ana lehei peh in ahi.

3 Och när de hade hört lagen, avskilde de allt slags främmande folk från Israel.

Hiche danthu kijihna laitah chu akiphah poh tengleh gamchom miho chu apet petna houkhom na a kon chun anodoh jiuvin ahi.

4 Men en tid förut hade prästen Eljasib, som var satt att förestå kammaren i vår Guds hus, och som var en frände till Tobia,

Hiche masanghin i-Pathen’u houin’a thilkeo koina indan ho vesui dinga kinganse Eliashib hi Tobiah inko ana hikhan;

5 åt denne inrett en stor kammare, där man förut plägade lägga in spisoffret, rökelsen och kärlen och den tionde av säd, vin och olja, som var bestämd åt leviterna, sångarna och dörrvaktarna, så ock offergärden åt prästerna.

Amahin thilkoina indan lentah khat chu Tobiah khut nah ana pedoh khan ahi. Hiche indan chu tumasang’a houin thil hole chang hopsom lengpitwi thah, Olive thao chuleh thempu ho ding maicham koina kinei anahi (hiche ho hi Levite le, lasa miho, chuleh kelkot ngah hoa dinga ana kigong chu anahi.)

6 Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jag återkommit till konungen. Men sedan jag efter någon tid hade utbett mig tillstånd av konungen,

Hiche pet hin keima Jerusalem a kana um'in ahi, ajehchu Babylon lengpa Artaxerxes vaihom kum somthum le kum ni channa a chu akoma kana kile kit na dingin phalna kahin kilah in ahi.

7 begav jag mig till Jerusalem. Och när jag där förnam det onda som Eljasib hade gjort till förmån för Tobia, då han hade inrett åt honom en kammare i förgårdarna till Guds hus,

Jerusalem kahung nung lhun jouvin Eliashib min Pathen houin indan sung khat ana pehdoh jenga hitobanga thildihlou ana bol khah chu kahe doh tan ahi.

8 misshagade detta mig högeligen; och jag lät kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren.

Hichu keiman nom mo kasa behseh jeng tan Tobiah thilkeo ho jouse chu indan sunga kon chun kale mangpeh tan ahi.

9 Därefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lät åter ställa in i dem Guds hus' kärl, så ock spisoffret och rökelsen.

Hijouchun indan sung ho chu kasuhtheng sah in, Pathen houin thilkeo hole, chang hopsom ho chuleh gimnamtui ho chu kale lhohlut kittai.

10 Och när jag vidare fick veta att man icke hade givit åt leviterna vad dem tillkom, varför ock leviterna och sångarna, i stället för att förrätta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods,

Chuleh keiman Levite chanding anneh kigong sa ho chu ana peh louvu kamudoh tan, hijeha chu Pathen houkhom na a analamkai dingho chu ama loulang cheh a natong dingin ana kinungle tauvin ahi.

11 då förebrådde jag föreståndarna detta och sade: "Varför har Guds hus blivit så försummat?" Och jag hämtade dem tillhopa och lät dem inställa sig på sina platser.

Keiman gangtah in lamkai ho chu kakimaito pin kasei tan ahi; “Ipi dinga Pathen houin hi nahsah moa kikoija hitam?” kati. Hiche jouchun Levite chu kavel koudoh in atohdiu kincheh u chu katohsah kit tan ahi.

12 Och hela Juda förde fram till förrådshusen sin tionde av säd, vin och olja;

Hiti chun Judah mipite ho chun achang hopsom hou, lengpitwi thahho chule Olive thaoho chu houin thil koina hoa ahin pelut kit tauvin ahi.

13 och jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem till biträde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda såsom pålitliga män, och de skulle nu ombesörja utdelningen åt sina bröder.

Keiman thil koina in na vaihom ho: Shelemiah thempupa, Zadok danthu thempa, chule Pedaiah kiti Levi mikhat chu atohnao muncheh a kakoi kitin ahi. Chuleh Mattaniah tupa Zaccur chapa Hanan chu akithopi diuvin kakiojin ahi. Amaho hi seiphat chang cheh ahiuvin hitichun amahon a Levi chan khompi hou chu kitah tahin achandiu achansah soh un ahi.

14 Tänk fördenskull på mig, min Gud, och låt icke de fromma gärningar bliva utplånade, som jag har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där!

Vo ka Pathen katoh phat nau ho hi geldoh in lang ka Pathen houin dingleh akin kitohna hoa kitah tah a katoh hi neisuhmil peh hih beh in.

15 Vid samma tid såg jag i Juda huru man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd, som man lastade på åsnor, så ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man förde sådant till Jerusalem på sabbatsdagen; och jag varnade dem, när de sålde dessa livsförnödenheter.

Hiche nikho laihin, Judah mihon cholngah nikhoa lengpiga achil’u kamun ahi. Amahon hange mim ahin pouvin sangan chunga akhangdoh un, alengpitwi’ule lengpiga theichang hole thilsoh jouse Jerusalem’ah ahin pouvin cholngah nia joh dingin ahin pouvin ahi. Hijeh chun hiche khoa atohga soh’u ajoh jeh un kaphoh in ahi.

16 Och tyrierna, som vistades där, förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.

Jerusalem a cheng hon Tyre gam a konin nga ahin, kiveina thil jatchom chom ho ahin polut’un ahi. Amaho hin Jerusalem a Judah mite lah a cholngah nikhon ajoh’un ahi!

17 Då förebrådde jag Juda ädlingar detta och sade till dem: "Huru kunnen I handla så illa och därmed ohelga sabbatsdagen?

Hijeh chun keiman Judah lamkaite chu kaki maitopin hitin kasei tan ahi; “Ipi dinga nanghon hitobang tah a hi thilse nabol’uva cholngah nikho hi nasuh boh u hitam?”

18 Var det icke därför att edra fäder gjorde sådant som vår Gud lät all denna olycka komma över oss och över denna stad? Och nu dragen I ännu större vrede över Israel genom att så ohelga sabbaten."

“Ipu ipa teuvin hitobanga hi na anatoh jiu jeh a, Pathenin eiho chungle ikhopiuva hi hahsat na ana chuhsah ji hilou ham? Tuhin nanghon hitobang tah hin cholngah nikho nasuboh un Israel chunga Pathen lunghan na khoh cheh nahin polut tauve.

19 Och så snart det begynte bliva mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, tillsade jag att man skulle stänga dörrarna; jag tillsade ock att man icke skulle öppna dem förrän efter sabbaten. Och jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna, för att intet lastgods skulle kunna föras in på sabbatsdagen.

Hichun keiman cholngah ni masang nilhah kho hungjin phatleh Jerusalem kelkot chu kha jeng ding cholngah ni kichai tokah a honlou ding in thu kapen ahi. Cholngah nia kiveina thilho hung kipoh lut louna dingin keiman lhacha ho phabep chu kelkot kangasah in ahi.

20 Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger.

Kivei miho le thil jat chom chom joh ho chu Jerusalem khopam’ah khat vei nivei ageh khovah un ahi.

21 Men jag varnade dem och sade till dem: "Varför stannen I över natten framför muren? Om I ännu en gång gören så, skall jag låta min hand drabba eder."

Amaho chu kahousen, “Nanghon hiche kulpi bang vella hi ibola geh khovah nahiovem? Hitia hi naum kit’ule kamat diu ahi!” kati. Hitichun amaho cholngah ni ahung kit tapouve.

22 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och hålla vakt vid portarna, för att sabbatsdagen måtte hållas helig. Tänk ock därför på mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din stora nåd!

Hijouchun keiman Levite chu amahole amaho kisutheng dingle cholngah ni athenga umsah jing nadinga kelkot ngah dingin thu kapen ahi. O ka Pathen hiche katoh phat nahi geldoh in! Na mingailut na longlou kidangtah jallin kachunga na hepina kaiyin.

23 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.

Hiche phatlai tah chun keiman Judah mi phabep min Ashdod Ammon leh Moab numei ho akichen piuve ti kahin hedoh tan ahi.

24 Och deras barn talade till hälften asdoditiska -- ty judiska kunde de icke tala riktigt -- eller ock något av de andra folkens tungomål.

Hiche banna chun, achateu akeh khat in Ashdod paole paodang athouvin, Judah pao atho theipouvin ahi.

25 Då förebrådde jag dem detta och uttalade förbannelser över dem, ja, några av dem slog jag och ryckte jag i skägget. Och jag besvor dem vid Gud och sade: "I skolen icke giva edra döttrar åt deras söner, ej heller skolen I av deras döttrar taga hustrur åt edra söner eller åt eder själva.

Hijeh chun amaho chu kakimaito pin kasam sen ahi. Miphabep chu kavon chuleh asammu kabolhah pehin ahi. Keiman amaho chu achateu hiche gamma cheng hou neilou ho toh achateu akichensah louna diuvin Pathen min panin kaki hahsel sah in ahi.

26 Var det icke med sådant som Salomo, Israels konung, försyndade sig? Det fanns bland de många folken ingen konung som var hans like, ty han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung över hela Israel. Likväl kommo de främmande kvinnorna också honom att synda.

Hiche jeh a hi Israel leng Solomon achonset lochu? Keiman kaseijin; “Namdang leng amatoh tekah pithei aumpoi, amachu Pathenin angailun Israelte jouse leng ahisah in ahi. Ahiyeng vang'in gamdang mi ajiten achonset sah in ahi.”

27 Och nu skulle vi om eder få höra att I haven gjort allt detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud, i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor!"

Iti dan a nanghon gamchom a numei ho nakichen piuva Pathen mitmua kitah loutah a na um’uva hitobang tah a chonset na hi natoh dohu hitam?

28 Och en son till Jojada, översteprästen Eljasibs son, var måg till horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifrån mig.

Thempulen Eliashab chapa Joiada chate lah a khat’in Horon mi Sanballat chanu ana kichenpi jeh in kakom a konin kakai dohtan ahi.

29 Tänk på dem, min Gud, därför att de hava befläckat prästadömet och prästadömets och leviternas förbund!

O ka Pathen amaho hi geldoh in, ajehchu amahon thempu hole Levite gimneitah a akitepnau asuboh tauve.

30 Så renade jag folket ifrån allt främmande väsen; och jag fastställde vad prästerna och leviterna skulle iakttaga, var och en i sin syssla,

Hitichun keiman gamchom mi toh kitimat na jouse chu kasuthengin thempu hole Levite chu akin cheh’u pochil tah a atohna diuvin natoh kagon toh peh cheh in ahi.

31 och huru vedoffret på bestämda tider skulle avlämnas, och huru med förstlingsgåvorna skulle förfaras. Tänk härpå, min Gud, och räkna mig det till godo!

Chuleh keiman maicham a ding thing aning lhinga ahin peh na diu leh lhosoh masa apha cha cha ahin pohlutna diuvin kagongtoh in ahi. O ka Pathen, hiche hi keima neikhohsah na in hin gel doh teiyin.