Mika 7

1 Ve mig! Det är mig, såsom när frukten är insamlad om sommaren, eller såsom när efterskörden efter vinbärgningen är slut och ingen druvklase mer finnes att äta, intet förstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.

Alaot ako! Kay nahisama ako sa dihang nahuman na ang ting-ani sa ting-init, ug bisan usab ang paghagdaw sa nahibilin nga mga ubas sa kaparasan: Wala nay pungpong sa bunga nga makaplagan, walay bag-ong hinog nga igera nga akong nakuha.

2 De fromma äro försvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland människorna. Alla ligga de på lur efter blod; envar vill fånga den andre i sitt nät.

Nangahanaw na ang matinud-anon nga mga tawo sa yuta, wala nay matarong nga tawo sa tibuok katawhan. Namakak silang tanan sa paghulat aron sa pag-ula sa dugo; dakpon sa matag usa ang iyang kaugalingong igsoon nga lalaki gamit ang pukot.

3 Till att främja det onda äro deras händer redo: fursten begär gåvor, och domaren står efter vinning; den mäktige kräver öppet vad honom lyster; så bedriva de vrånghet.

Hanas ang ilang mga kamot sa pagbuhat ug daotan: ang magmamando mangayo ug salapi, ang maghuhukom andam nga modawat ug suhol, ug ang gamhanan nga tawo nagsulti sa uban kung unsa ang buot niyang angkonon. Busa nagkahiusa sila sa paglaraw.

4 Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår, den redligaste värre än en taggig häck. Men när dina siares dag är inne, ja, när hemsökelsen når dig, då skall bestörtning komma ibland dem.

Ang labing maayo kanila sama sa mga sampinit, ang labing matarong kanila daotan pa sa kural nga tunokon. Mao kini ang adlaw nga gisulti sa inyong magbalantay, ang adlaw sa inyong silot. Karon mao kini ang panahon sa ilang kalibog.

5 Man får icke tro på någon vän, icke lita på någon förtrogen; för henne som vilar i din famn måste du vakta din muns dörrar.

Ayaw pagsalig sa bisan kinsa nga silingan, ayaw pagsalig sa bisan kinsa nga higala. Pagmatngon kung unsa ang inyong isulti bisan paman sa babaye nga nag-unlan sa inyong mga bukton.

6 Ty sonen föraktar sin fader, dottern sätter sig upp mot sin moder, sonhustrun mot sin svärmoder, och envar har sitt eget husfolk till fiender.

Kay dili magatahod ang anak nga lalaki sa iyang amahan, ang anak nga babaye mosukol batok sa iyang inahan, ug ang umagad nga babaye makigbatok sa iyang ugangan nga babaye. Ang mga kaaway sa tawo mao ang mga tawo nga anaa sa iyang kagaulingong panimalay.

7 Men jag vill skåda efter HERREN, jag vill hoppas på min frälsnings Gud; min Gud skall höra mig.

Apan alang kanako, magatan-aw ako ngadto kang Yahweh. Magahulat ako sa Dios alang sa akong kaluwasan; makadungog ang akong Dios kanako.

8 Glädjens icke över mig, I mina fiender. Om jag än har fallit, skall jag dock stå upp igen; om jag än sitter i mörkret, är dock HERREN mitt ljus.

Ayaw paglipay batok kanako, akong kaaway. Human ako mapukan, mobangon ako. Sa dihang molingkod ako diha sa kangitngit, si Yahweh mao ang akong kahayag.

9 Eftersom jag har syndat mot HERREN, vill jag bära hans vrede, till dess att han utför min sak och skaffar mig rätt, till dess att han för mig ut i ljuset, så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.

Tungod kay nakasala ako batok kang Yahweh, antoson ko ang iyang kasuko hangtod nga labanan niya ako, ug magpakanaog ug paghukom alang kanako. Dad-on niya ako ngadto sa kahayag, ug makita ko siya nga magluwas kanako diha sa iyang pagkamatarong.

10 När mina fiender se det, skola de höljas med skam, desamma som säga till mig: "Var är nu HERREN, din Gud?" Mina ögon skola se med lust på dem; ty då skola de bliva nedtrampade såsom orenlighet på gatan.

Unya makita kini sa akong mga kaaway, ug mokuyanap ang kaulaw sa tawo nga nagsulti kanako, “Asa man si Yahweh nga imong Dios?” Motan-aw ako kaniya; pagatamakan siya sama sa lapok nga anaa sa kadalanan.

11 En dag skall komma, då dina murar skola byggas upp; på den dagen skola dina gränser sträcka sig vida.

Moabot ang adlaw nga tukoron ang inyong mga kuta; nianang adlawa palaparon pa pag-ayo ang mga utlanan.

12 På den dagen skall man komma till dig både från Assur och från Egyptens städer, ja från Egypten och ända ifrån floden, och från hav till hav, och från berg till berg.

Nianang adlawa moanha kaninyo ang inyong mga katawhan, gikan sa Asiria ug sa mga siyudad sa Ehipto, gikan sa Ehipto ngadto sa dakong suba, ang Eufrates, gikan sa dagat ngadto sa dagat, ug gikan sa bukid ngadto sa bukid.

13 Men eljest skall jorden bliva en ödemark för sina inbyggares skull; det skall vara deras gärningars frukt.

Mahimong biniyaan kadtong mga yutaa tungod sa katawhan nga namuyo karon didto, tungod sa bunga sa ilang mga binuhatan.

14 Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, så att den får hava sin avskilda boning i skogen på Karmel; låt den gå i bet i Basan och i Gilead, likasom under forna dagar.

Bantayi ang imong katawhan gamit ang imong sungkod, ang panon sa imong panulondon. Nagpuyo sila nga nag-inusara diha sa kasagbotan, taliwala sa kalasangan. Pasibsiba sila diha sa Basan ug sa Gilead sama sa nanglabay nga mga adlaw.

15 Ja, likasom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land skall jag låta dem se underbara ting.

Sama sa mga adlaw sa dihang migawas kamo sa yuta sa Ehipto, ipakita ko kanila ang mga kahibulongan.

16 Hedningarna skola se det och komma på skam med all sin makt. De skola nödgas lägga handen på munnen, deras öron skola vara bedövade.

Makita sa kanasoran ug maulaw sa tanan nilang gahom. Sampongan nila ang ilang mga baba sa ilang mga kamot; dili na makadungog ang ilang mga dalunggan.

17 De skola slicka stoftet såsom ormar; lika maskar som kräla på jorden skola de med bävan övergiva sina borgar. Med förskräckelse skola de söka HERREN, vår Gud; Ja, för dig skola de frukta.

Motilap sila ug abog sama sa bitin, sama sa mga binuhat nga nagakamang sa yuta. Manggula sila sa ilang gitagoan uban ang kahadlok; magaduol sila nga mahadlok kanimo, Yahweh nga among Dios, ug mangahadlok sila tungod kanimo.

18 Vem är en sådan Gud som du? -- du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess missgärning och tillgiver den dess överträdelse, du som icke behåller vrede evinnerligen, ty du har lust till nåd,

Kinsa ba ang Dios nga sama kanimo, nga magawagtang sa sala, ikaw nga nagpasaylo sa kalapasan sa nahibilin sa imong panulondon? Dili molungtad ang imong kasuko, tungod kay mahigugmaon ka nga nagpakita kanamo sa imong matinud-anon nga kasabotan.

19 och du skall åter förbarma dig över oss och trampa våra missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup.

Magmaluluy-on ka kanamo pag-usab; tunobtunoban mo ang among mga kasaypanan. Itambog mo ang among mga sala ngadto sa kinahiladman sa dagat.

20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, såsom du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar.

Ihatag mo ang kamatuoran ngadto kang Jacob ug ang matinud-anon nga kasabotan ngadto kang Abraham, ingon nga nanumpa ka ngadto sa among katigulangan sa nanglabay nga mga adlaw.