Mika 5

1 Nu må du samla dina skaror, du skarornas stad. Bålverk har man rest upp mot oss; Israels domare slår man med ris på kinden.

Ko eni, ke ke tānaki fakataha koe ʻi he ngaahi matatau, ʻe ʻofefine ʻoe ngaahi matatau: kuo ne fakanofo mai ʻae tau kiate kitautolu: te nau taaʻi ʻae fakamaau ʻo ʻIsileli, ʻaki ʻae meʻa tā ʻi hono kouʻahe.

2 Men du Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.

Ka ko koe Petelihema Efalata, neongo ʻoku ke siʻi hifo ʻi he ngaahi toko afe ʻo Siuta, ka ʻe haʻu ia meiate koe kiate au, ʻaia ʻe pule ʻi ʻIsileli, ʻaia kuo talu mei muʻa ʻene hāʻele atu, mei he kamataʻanga.”

3 Därför skola de prisgivas intill den tid då hon som skall föda har fött; då skall återstoden av hans bröder få vända tillbaka till Israels barn.

Ko ia te ne tukuange ʻakinautolu, kaeʻoua ke hoko ʻae kuonga ʻe fāʻele ʻaia naʻe langā: pea ʻe toki foki atu ki he fānau ʻa ʻIsileli ʻae toe ʻo hono kāinga.

4 Och han skall träda fram och vakta sin hjord i HERRENS kraft, i HERRENS, sin Guds, namns höghet; och den skall hava ro, ty han skall då vara stor intill jordens ändar.

Pea te ne tuʻu ʻo kai ʻi he mālohi ʻo Sihova, ʻi he nāunau ʻoe huafa ʻo Sihova ko hono ʻOtua; pea te nau nofomaʻu: koeʻuhi ʻe toki hoko ia ʻo lahi, ʻo aʻu ki he ngaahi ngataʻanga ʻo māmani.

5 Och tryggheten skall vara sådan, att om Assur vill falla in i vårt land och tränga in i våra palats, så kunna vi ställa upp mot honom sju herdar, ja, åtta furstliga herrar;

Pea ko e tangata ni ʻe hoko ko e melino; ʻoka hoko mai ʻae ʻAsilia ki hotau fonua, pea ʻoka ne ka laka ia ʻi hotau ngaahi fale fakaʻeiʻeiki, te tau fokotuʻu kiate ia ʻae kau tauhi sipi ʻe toko fitu, mo e kau tangata tuʻu ki muʻa ʻe toko valu.

6 och dessa skola avbeta Assurs land med svärd och Nimrods land ända in i dess portar. Så skall han rädda oss från Assur, om denne vill falla in i vårt land och tränga fram över våra gränser.

Pea te nau maumau ʻaki ʻae heletā ʻae fonua ʻo ʻAsilia, pea mo e fonua ʻo Nimilote, ʻi hono ngaahi hūʻanga: ʻe pehē ʻene fakahaofi kitautolu mei he ʻAsilia, ʻoka ne ka haʻu ia ki hotau fonua, pea ʻoka ne ka tuʻu ia ʻi hotau ngaahi mata fonua.

7 Då skall Jakobs kvarleva vara bland många folk såsom dagg från HERREN, såsom en regnskur på gräs, vilken icke dröjer för någon mans skull eller väntar för människobarns skull.

Pea ko e toenga ʻo Sēkope ʻe ʻi he lotolotonga ʻoe ngaahi kakai, hangē ko e hahau meia Sihova, hangē ko e ʻuha ʻi he mohuku, ʻaia ʻoku ʻikai ke tatali ki he tangata, pe tupu koeʻuhi ko e ngaahi foha ʻoe tangata.

8 Och Jakobs kvarleva skall då vara bland hedningarna, mitt ibland många folk, såsom ett lejon bland boskap i skogen, såsom ett ungt lejon bland fårhjordar, vilket förtrampar, var det går fram, och griper sitt rov utan räddning.

Pea ko e toenga ʻo Sēkope ʻe ʻi he lotolotonga ʻoe kau Senitaile, ʻi he haʻohaʻonga ʻoe ngaahi kakai, ʻo hangē ha laione ʻi he lotolotonga ʻoe fanga manu ʻoe vao ʻakau, hangē ha laione mui ʻi he lotolotonga ʻoe fanga sipi; ʻaia, ka ne ka laka atu ia ʻoku ne malaki hifo mo haehae foki, pea ʻe ʻikai ha taha ʻe fakahaofi.

9 Ja, må din hand vara upplyft över dina ovänner, och må alla dina fiender bliva utrotade!

‌ʻE hiki hake ho nima ki ho ngaahi fili, pea ʻe motuhi ho kau fili kotoa pē.

10 Och det skall ske på den dagen, säger HERREN, att jag skall utrota dina hästar ur ditt land och förstöra dina vagnar;

‌ʻOku pehē ʻe Sihova, “ʻE hoko ʻo pehē ʻi he ʻaho ko ia, te u motuhi hoʻo fanga hoosi mei ho lotolotonga, pea te u maumauʻi hoʻo ngaahi saliote.

11 jag skall utrota städerna i ditt land och riva ned alla dina fästen;

Pea te u motuhi ʻae ngaahi kolo ʻo ho fonua, mo holoki hifo ho ngaahi potu mālohi kotoa pē:

12 jag skall utrota all trolldom hos dig, och inga teckentydare skola mer träffas hos dig;

Pea te u motuhi mei ho nima ʻae kau fie mana loi, pea ʻe ʻikai te ke kei maʻu ʻae kau kikite loi:

13 jag skall utrota dina beläten och dina stoder ur ditt land, så att du icke mer skall tillbedja dina händers verk;

Pea mo hoʻo ngaahi tamapua kuo tongi foki te u motuhi, mo hoʻo ngaahi tamapua tuʻumaʻu meiate koe; pea ʻe ʻikai te ke toe lotu ki he ngāue ʻa ho nima.

14 jag skall omstörta dina Aseror och skaffa dem bort ur ditt land; och dina städer skall jag ödelägga.

Pea te u taʻaki mei ho lotolotonga ʻae ngaahi vao tapu: ʻe pehē ʻeku fakaʻauha ho ngaahi kolo.

15 Och i vrede och förtörnelse skall jag utkräva hämnd av hednafolken, dem som icke hava varit hörsamma.

Pea te u fai ʻae tautea ʻi he ʻita mo e lili ki he hiteni, ʻi he anga ko ia ʻoku teʻeki ai te nau fanongo ai.”