Mika 3

1 Och jag sade: Hören, I Jakobs hövdingar och I furstar av Israels hus. Tillkommer det ej eder att veta vad rätt är,

Kowos mwet kol lun Israel, porongeyu! Pwayeiya uh kowos pa ac arulana nunku ac suk ma suwohs,

2 I som haten det goda och älsken det onda, I som sliten huden av kroppen på människorna och köttet från deras ben?

a kowos tuh srunga ma wo ac lungse ma koluk. Kowos sukela kulun mwet luk ke elos moul na, ac takusla ikwalos liki srelos.

3 Men eftersom dessa äta mitt folks kött och riva huden av deras kropp och bryta sönder deras ben, för att stycka dem likasom det man kastar i grytan, ja, likasom kött som lägges i kitteln,

Kowos kangla mwet luk. Kowos kolosla kolo kaclos, koteya srelos, ac pakpukiya manolos oana ikwa ma ac manman in sie tup.

4 därför skall HERREN icke svara dem, när de ropa till honom; han skall dölja sitt ansikte för dem på den tiden, för deras onda väsendes skull.

Pacl se ac tuku ke kowos fah wowoyak nu sin LEUM GOD, tuh El ac fah tia topuk kowos. El ac fah tia lohng pre lowos, mweyen kowos oru ma na koluk.

5 Så talar HERREN mot de profeter som föra mitt folk vilse, mot dem som ropa: "Allt står väl till!", så länge de hava något att tugga med sina tänder, men båda upp folket till helig strid mot den som ej giver dem något i gapet.

Mwet luk uh kiapweyukla sin mwet palu su wuleang nu sin mwet ma moli nu selos mu ac oasr misla, ac elos aksangengye mwet ma tia moli nu selos mu ac oasr mweun. A LEUM GOD El fahk nu sin mwet palu ingan,

6 Därför skall natt komma över eder, så att det bliver slut på edra syner, och mörker, så att det bliver slut på edra spådomar. Ja, solen skall gå ned över profeterna och dagen varda mörk över dem.

“Mwet palu, len lowos apkuran in safla. Faht uh ac tili fowos. Mweyen kowos kiapwela mwet luk, ac fah tia sifilpa oasr ku lowos in liye aruruma, ac kowos ac fah tia sifilpa ku in palye kutena ma.”

7 Siarna skola stå där med skam, och spåmännen skola få blygas; de skola alla nödgas skyla sitt skägg, då nu intet svar mer kommer från Gud.

Elos su palye pacl fahsru ac fah akmwekinyeyuk ke sripen palu lalos tia pwaye. Elos ac fah mwekinla mweyen God El tia topkolos.

8 Men jag, jag är uppfylld med kraft, ja, med HERRENS Ande, med rättsinne och frimodighet, så att jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse och för Israel hans synd.

A funu nga, LEUM GOD El nwekyula ke ngun ac ku lal, ac ase nu sik in kalem ke nununku suwohs, ac pulaik in fahk nu sin mwet Israel lah mea ma koluk lalos.

9 Hören då detta, I hövdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som hållen för styggelse vad rätt är och gören krokigt allt vad rakt är,

Porongeyu, kowos mwet kol lun Israel, kowos su srunga nununku suwohs ac furokla ma pwaye nu ke ma sutuu.

10 I som byggen upp Sion med blodsdåd och Jerusalem med orättfärdighet --

Kowos musai Jerusalem, siti lun God, fin pwelung in akmas ac nununku sesuwos.

11 den stad vars hövdingar döma för mutor, vars präster undervisa för betalning, och vars profeter spå för penningar, allt under det de stödja sig på HERREN och säga: "Är icke HERREN mitt ibland oss? Olycka skall ej komma över oss."

Mwet leum lun acn uh oru nununku lalos wiwi lupan mol nu selos, ac mwet tol elos lungas Ma Sap in eis mwe moul kac, ac mwet palu oru fahkak lalos in mol nu selos. A elos inge nukewa fahk mu LEUM GOD El welulos. Elos fahk, “Wangin mwe sensen fah sun kut. LEUM GOD El wi kut.”

12 Därför skall för eder skull Sion varda upplöjt till en åker och Jerusalem bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.

Na pa ke sripowos, Zion ac fah pukpukyak oana sie acn in ima, ac Jerusalem ac fah oana sie yol in ma kulawi, ac fin tohktok se ma Tempul oan we ac fah ekla sie insak.