< Matteus 26 >
1 När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:
Əysa bu sɵzlǝrni ⱪilip bolƣandin keyin, muhlisliriƣa:
2 "I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas."
— Silǝrgǝ mǝlumki, ikki kündin keyin «ɵtüp ketix ⱨeyti» bolidu, xu qaƣda Insan’oƣli krestlinix üqün tutup berilidu, — dedi.
3 Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,
Bax kaⱨinlar wǝ aⱪsaⱪallar Ⱪayafa isimlik bax kaⱨinning sariyida jǝm boluxti.
4 och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.
Ular Əysani ⱪandaⱪ ⱪilip ⱨiylǝ-nǝyrǝng bilǝn tutup ɵltürüx toƣrisida mǝsliⱨǝt ⱪilixti.
5 Men de sade: "Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket."
Biraⱪ ular: — Bu ix ⱨeyt-ayǝm künliri ⱪilinmisun. Bolmisa, hǝlⱪ arisida malimanqiliⱪ qiⱪixi mumkin, — deyixti.
6 Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,
Əmdi Əysa Bǝyt-Aniya yezisida, «Simon mahaw»ning ɵyidǝ bolƣinida,
7 framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.
bir ayal uning yeniƣa kirdi. U aⱪ ⱪaxtexi xexidǝ naⱨayiti ⱪimmǝtlik ǝtirni elip kǝlgǝn bolup, Əysa dastihanda olturƣanda, ǝtirni uning bexiƣa ⱪuydi.
8 Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: "Varför skulle detta förspillas?
Lekin muhlislar buni kɵrüp hapa boluxup: — Zadi nemixⱪa bundaⱪ israpqiliⱪ ⱪilinidu?
9 Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga."
Qünki bu ǝtirni kɵp pulƣa setip, pulini kǝmbǝƣǝllǝrgǝ sǝdiⱪǝ ⱪilsa bolattiƣu! — deyixti.
10 När Jesus märkte detta, sade han till dem: "Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
Lekin Əysa ularning kɵnglidikini bilip ularƣa: — Bu ayalning kɵnglini nemǝ dǝp aƣritisilǝr? Qünki u mǝn üqün yahxi bir ixni ⱪildi.
11 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.
Qünki kǝmbǝƣǝllǝr daim silǝrning aranglarda bolidu, lekin mening aranglarda boluxum silǝrgǝ daim nesip boliwǝrmǝydu!
12 När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.
Bu ayalning bu ǝtirni bǝdinimgǝ ⱪuyuxi mening dǝpnǝ ⱪiliniximƣa tǝyyar boluxum üqün boldi.
13 Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse."
Mǝn silǝrgǝ bǝrⱨǝⱪ xuni eytip ⱪoyayki, bu hux hǝwǝr pütkül dunyaning ⱪǝyeridǝ jakarlansa, bu ayal ǝslinip, uning ⱪilƣan bu ixi tǝriplinidu, — dedi.
14 Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna
Bu ixtin keyin, on ikkiylǝndin Yǝⱨuda Ixⱪariyot isimlik biri bax kaⱨinlarning aldiƣa berip:
15 och sade: "Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?" Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.
— Uni tutup bǝrsǝm, manga nemǝ berisilǝr? — dedi. Ular uning aldiƣa ottuz kümüx tǝnggǝ ⱪoydi.
16 Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.
Yǝⱨuda xuningdin etibarǝn uni tutup berixkǝ muwapiⱪ pursǝt izdǝxkǝ baxlidi.
17 Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?"
Petir nan ⱨeytining birinqi küni, muhlislar Əysaning yeniƣa kelip: — Ɵtüp ketix ⱨeytining tamiⱪini yeyixing üqün ⱪǝyǝrdǝ tǝyyarliximizni halaysǝn? — dǝp soridi.
18 Han svarade: "Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'"
U ularƣa: — Xǝⱨǝrgǝ kirip palanqining ɵyigǝ berip uningƣa: «Ustaz: — Waⱪit-saitim yeⱪinlixip ⱪaldi, ɵtüp ketix ⱨeytini muhlislirim bilǝn birliktǝ sening ɵyüngdǝ ɵtküzǝy — dǝydu» dǝp eytinglar, — dedi.
19 Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.
Muhlislar Əysaning tapiliƣinidǝk ɵtüp ketix ⱨeytining tamiⱪini xu yǝrdǝ tǝyyarlidi.
20 När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.
Kǝqⱪurun, u on ikkiylǝn bilǝn dastihanda olturdi.
21 Och medan de åto, sade han: "Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig."
Ular ƣizaliniwatⱪanda u: — Mǝn silǝrgǝ bǝrⱨǝⱪ xuni eytip ⱪoyayki, aranglardiki birǝylǝn manga satⱪunluⱪ ⱪilidu, — dedi.
22 Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: "Icke är det väl jag, Herre?"
[Buni anglap] ular intayin ⱪayƣuƣa qɵmüp, bir-birlǝp uningdin: — Ya Rǝb, mǝn ǝmǝstimǝn? — dǝp soraxⱪa baxlidi.
23 Då svarade han och sade: "Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.
U jawabǝn: — Ⱪolidiki nanni mǝn bilǝn tǝng tawaⱪⱪa tɵgürgǝn kixi, manga satⱪunluⱪ ⱪilƣuqi xu bolidu.
24 Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född."
Insan’oƣli dǝrwǝⱪǝ [muⱪǝddǝs yazmilarda] ɵzi toƣrisida pütülginidǝk [ɵlümgǝ] ketidu; biraⱪ Insan’oƣlining tutup berilixigǝ wasitiqi bolƣan adǝmning ⱨaliƣa way! U adǝm tuƣulmiƣan bolsa yahxi bolatti! — dedi.
25 Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: "Rabbi, icke är det väl jag?" Han svarade honom: "Du har själv sagt det."
Uningƣa satⱪunluⱪ ⱪilidiƣan Yǝⱨuda: — Ustaz, mǝn ǝmǝstimǝn? — dǝp soridi. U uningƣa: — Ɵzüng deding jumu, — dedi.
26 Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tagen och äten; detta är min lekamen."
Ular ƣizaliniwatⱪanda, Əysa bir nanni ⱪoliƣa elip [Hudaƣa] tǝxǝkkür-ⱨǝmdusana eytⱪandin keyin, uni oxtup, muhlisliriƣa ülǝxtürüp bǝrdi wǝ: —Elinglar, yǝnglar, bu mening tenim, — dedi.
27 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: "Dricken härav alla;
Andin, ⱪoliƣa jamni elip [Hudaƣa] tǝxǝkkür-ⱨǝmdusana eytip, uni muhlisliriƣa tutup: — Ⱨǝmmǝylǝn buningdin iqinglar.
28 ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
Bu mening nurƣun adǝmlǝrning gunaⱨlirining kǝqürüm ⱪilinixi üqün tɵkülidiƣan, yengi ǝⱨdini tüzidiƣan ⱪenimdur.
29 Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike."
Lekin mǝn xuni silǝrgǝ eytayki, Atamning padixaⱨliⱪida silǝr bilǝn birliktǝ yengidin xarabtin iqmigüqǝ, üzüm telining xǝrbitini ⱨǝrgiz iqmǝymǝn, — dedi.
30 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
Ular mǝdⱨiyǝ küyini eytⱪandin keyin talaƣa qiⱪip, Zǝytun teƣiƣa ⱪarap ketixti.
31 Då sade Jesus till dem: "I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.'
Andin Əysa ularƣa: — Bügün keqǝ silǝr ⱨǝmminglar mening tüpǝylimdin tandurulup putlixisilǝr, qünki [muⱪǝddǝs yazmilarda]: — «Mǝn padiqini uruwetimǝn, Padidiki ⱪoylar patiparaⱪ bolup tarⱪitiwetilidu» dǝp pütülgǝn.
32 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen."
Lekin mǝn tirilgǝndin keyin Galiliyǝgǝ silǝrdin burun barimǝn, — dedi.
33 Då svarade Petrus och sade till honom: "Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall."
Petrus uningƣa jawabǝn: — Ⱨǝmmǝylǝn sening tüpǝylingdin tandurulup putlaxsimu, mǝn ⱨǝrgiz putlaxmaymǝn, dedi.
34 Jesus sade till honom: "Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig."
Əysa uningƣa: — Mǝn sanga bǝrⱨǝⱪ xuni eytip ⱪoyayki, bügün keqǝ horaz qillaxtin burun, sǝn mǝndin üq ⱪetim tanisǝn, — dedi.
35 Petrus svarade honom: "Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig." Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.
Petrus uningƣa: — Sǝn bilǝn billǝ ɵlüxüm kerǝk bolsimu, sǝndin ⱨǝrgiz tanmaymǝn, — dedi. Ⱪalƣan muhlislarning ⱨǝmmisimu xundaⱪ deyixti.
36 Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: "Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder."
Andin Əysa ular bilǝn billǝ Getsimanǝ degǝn yǝrgǝ kǝldi. U muhlislarƣa: «Mǝn u yaⱪⱪa berip dua-tilawǝt ⱪilip kǝlgüqǝ, muxu jayda olturup turunglar» dedi.
37 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.
U Petrusni, xundaⱪla Zǝbǝdiyning ikki oƣlini birgǝ elip mangdi wǝ ⱪattiⱪ azablinip, kɵngli tolimu pǝrixan boluxⱪa baxlidi.
38 Då sade han till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig."
U ularƣa: — Jenim ɵlidiƣandǝk bǝkmu azablanmaⱪta. Silǝr bu yǝrdǝ ⱪelip, mǝn bilǝn birliktǝ oyƣaⱪ turunglar, — dewidi,
39 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: "Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!"
Wǝ sǝl neriraⱪ berip, ɵzini yǝrgǝ etip düm yetip dua ⱪilip: — I Atam, mumkin bolsa, bu ⱪǝdǝⱨ mǝndin ɵtüp kǝtsun! Lekin bu ix mǝn haliƣandǝk ǝmǝs, sǝn haliƣandǝk bolsun, — dedi.
40 Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: "Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!
U muhlislarning yeniƣa ⱪaytip kǝlginidǝ, ularning uhlap ⱪalƣanliⱪini kɵrüp, Petrusⱪa: — Mǝn bilǝn billǝ birǝr saǝtmu oyƣaⱪ turalmidinglarmu?!
41 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."
Eziⱪturuluxtin saⱪlinix üqün, oyƣaⱪ turup dua ⱪilinglar. Roⱨ pidakar bolsimu, lekin kixining ǝtliri ajizdur, — dedi.
42 Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: "Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja."
U ikkinqi ⱪetim berip, yǝnǝ dua ⱪilip: — I Atam, ǝgǝr mǝn bu ⱪǝdǝⱨni iqmisǝm u mǝndin kǝtmisǝ, undaⱪta sening iradǝng ada ⱪilinsun, — dedi.
43 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.
U ularning yeniƣa [ⱪaytip] kǝlginidǝ, yǝnǝ uhlap ⱪalƣanliⱪini kɵrdi, qünki ularning kɵzliri uyⱪuƣa ilinƣanidi.
44 Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.
Xuning bilǝn u ulardin ayrilip üqinqi ⱪetim berip, yǝnǝ xu sɵzlǝr bilǝn dua ⱪildi.
45 Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: "Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.
Andin u muhlislarning yeniƣa kelip ularƣa: — Silǝr tehiqǝ uhlawatamsilǝr, tehiqǝ dǝm eliwatamsilǝr? Mana, waⱪit-saiti yeⱪinlaxti; Insan’oƣli gunaⱨkarlarning ⱪoliƣa tapxurulidu.
46 Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig."
Ⱪopunglar, ketǝyli; mana, manga satⱪunluⱪ ⱪilidiƣan kixi yeⱪin kǝldi! — dedi.
47 Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste.
Uning sɵzi tehi tügimǝyla, on ikkiylǝndin biri bolƣan Yǝⱨuda kǝldi; uning yenida bax kaⱨinlar wǝ hǝlⱪ aⱪsaⱪalliri tǝripidin ǝwǝtilgǝn, ⱪiliq-toⱪmaⱪlarni kɵtürgǝn zor bir top adǝm bar idi.
48 Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: "Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa."
Uningƣa satⱪunluⱪ ⱪilƣuqi ular bilǝn alliburun ixarǝtni bekitip: «Mǝn kimni sɵysǝm, u dǝl xudur. Silǝr uni tutunglar» dǝp kelixkǝnidi.
49 Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: "Hell dig, rabbi!" och kysste honom häftigt.
U udul Əysaning aldiƣa berip: — Salam, ustaz! — dǝp uni sɵyüp kǝtti.
50 Jesus sade till honom: "Min vän, gör vad du är här för att göra." Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.
Əysa uningƣa: — Aƣinǝm, nemǝ dǝp kǝlding? — dedi. Xuning bilǝn, ⱨeliⱪi adǝmlǝr yopurulup kelip, Əysaƣa ⱪol selip, uni tutⱪun ⱪildi.
51 Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
Wǝ mana, Əysaning yenidikilǝrdin birǝylǝn ⱪiliqini suƣurup, bax kaⱨinning qakiriƣa uruwidi, uning ⱪuliⱪini xilip qüxürüwǝtti.
52 Då sade Jesus till honom: "Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.
Əysa uningƣa: — Ⱪiliqingni ⱪiniƣa sal, ⱪiliq kɵtürgǝnlǝr ⱪiliq astida ⱨalak bolidu.
53 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?
Yaki meni Atisiƣa nida ⱪilalmaydiƣan boldi, dǝp oylap ⱪaldingmu?! Xundaⱪ ⱪilsamla U manga xuan on ikki ⱪisimdin artuⱪ pǝrixtǝ mangdurmamdu?
54 Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?"
Biraⱪ mǝn undaⱪ ⱪilsam, muⱪǝddǝs yazmilardiki bu ixlar muⱪǝrrǝr bolidu degǝn bexarǝtlǝr ⱪandaⱪmu ǝmǝlgǝ axurulsun? — dedi.
55 I samma stund sade Jesus till folkskaran: "Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.
Xu pǝyttǝ Əysa toplaxⱪan adǝmlǝrgǝ ⱪarap: — Bir ⱪaraⱪqini tutidiƣandǝk ⱪiliq-toⱪmaⱪlarni kɵtürüp meni tutⱪili kǝpsilǝrƣu? Mǝn ⱨǝr küni ibadǝthana ⱨoylilirida silǝr bilǝn billǝ olturup tǝlim berǝttim, lekin silǝr u qaƣda meni tutmidinglar.
56 Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas." Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.
Lekin bu pütün ixlarning yüz berixi pǝyƣǝmbǝrlǝrning muⱪǝddǝs yazmilirida aldin eytⱪanlirining ǝmǝlgǝ axuruluxi üqün boldi, — dedi. Bu qaƣda, muhlislarning ⱨǝmmisi uni taxlap ⱪeqip ketixti.
57 Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.
Əmdi Əysani tutⱪun ⱪilƣanlar uni bax kaⱨin Ⱪayafaning aldiƣa elip berixti. Tǝwrat ustazliri bilǝn aⱪsaⱪallarmu u yǝrdǝ jǝm boluxⱪanidi.
58 Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.
Petrus uningƣa taki bax kaⱨinning sariyining [ⱨoylisiƣiqǝ] yiraⱪtin ǝgixip kelip, ixning aⱪiwetini kɵrüx üqün iqkirigǝ kirip, ⱪarawullarning arisida olturdi.
59 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;
Bax kaⱨinlar, aⱪsaⱪallar wǝ pütün aliy kengǝxmǝ ǝzaliri Əysani ɵlüm jazasiƣa mǝⱨkum ⱪilix üqün, yalƣan guwaⱨ-ispat izdǝytti.
60 men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram
Nurƣun yalƣan guwaⱨqilar otturiƣa qiⱪⱪan bolsimu, ular bulardin ⱨeqⱪandaⱪ ispatⱪa erixǝlmidi. Ahirda, ikki yalƣan guwaⱨqi otturiƣa qiⱪip:
61 och sade: "Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'"
— Bu adǝm: «Mǝn Hudaning ibadǝthanisini buzup taxlap, üq kün iqidǝ ⱪayta ⱪurup qiⱪalaymǝn» degǝn, dedi.
62 Då stod översteprästen upp och sade till honom: "Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?"
Bax kaⱨin ornidin turup, uningƣa: — Ⱪeni, jawab bǝrmǝmsǝn? Bular sening üstüngdin zadi ⱪandaⱪ guwaⱨliⱪlarni beriwatidu? — dedi.
63 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son."
Lekin Əysa süküt ⱪilip turiwǝrdi. Bax kaⱨin uningƣa: — [Mǝnggü] ⱨayat bolƣuqi Huda bilǝn sening ⱪǝsǝm ⱪilixingni buyruymǝnki, bizgǝ eyt, Hudaning Oƣli Mǝsiⱨ sǝnmu?» — dedi.
64 Jesus svarade honom: "Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar."
Əysa mundaⱪ jawab ⱪayturdi: — Xundaⱪ, sening deginingdǝk. Lekin xunimu silǝrgǝ eytayki, buningdin keyin silǝr Insan’oƣlining Ⱪadir Bolƣuqining ong yenida olturidiƣinini wǝ kɵktiki bulutlar üstidǝ kelidiƣinini kɵrisilǝr.
65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.
Xuning bilǝn bax kaⱨin tonlirini yirtip taxlap: — U kupurluⱪ ⱪildi! Əmdi baxⱪa ⱨǝrⱪandaⱪ guwaⱨqining nemǝ ⱨajiti? Mana, ɵzünglar bu kupurluⱪni anglidinglar!
66 Vad synes eder?" De svarade och sade: "Han är skyldig till döden."
Buningƣa nemǝ dǝysilǝr? — dedi. — U ɵlüm jazasiƣa layiⱪtur! — dǝp jawab ⱪayturuxti ular.
67 Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,
Buning bilǝn ular uning yüzigǝ tükürüp, uningƣa muxt atⱪili turdi. Bǝziliri uni kaqatlap:
68 och sade: "Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?"
— Əy Mǝsiⱨ, pǝyƣǝmbǝrqilik ⱪilmamsǝn, eytip baⱪⱪina, seni kim urdi? — deyixti.
69 Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: "Också du var med Jesus från Galileen."
Əmdi Petrus sarayning taxⱪiriⱪi ⱨoylisida olturatti. Bir dedǝk uning yeniƣa kelip: — Sǝn Galiliyǝlik Əysa bilǝn birgǝ idingƣu, — dedi.
70 Men han nekade inför alla och sade: "Jag förstår icke vad du menar."
Lekin u ⱨǝmmǝylǝnning aldida inkar ⱪilip: — Sening nemǝ dǝwatⱪanliⱪingni qüxǝnmidim! — dedi.
71 När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: "Denne var med Jesus från Nasaret."
Andin u dalanƣa qiⱪⱪanda, uni kɵrgǝn yǝnǝ bir dedǝk u yǝrdǝ turƣanlarƣa: — Bu adǝmmu Nasarǝtlik Əysa bilǝn birgǝ idi, — dedi.
72 Åter nekade han med en ed och sade: "Jag känner icke den mannen."
U yǝnǝ inkar ⱪilip: — Mǝn u adǝmni tonumaymǝn! — dǝp ⱪǝsǝm iqti.
73 Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: "Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju."
Bir’azdin keyin, u yǝrdǝ turƣanlar Petrusning yeniƣa kelip uningƣa: — Xübⱨisizki, sǝn ularning biri ikǝnsǝn, qünki tǝlǝppuzung seni pax ⱪilidu, — deyixti.
74 Då begynte han förbanna sig och svärja: "Jag känner icke den mannen." Och i detsamma gol hanen.
[Petrus] ⱪattiⱪ ⱪarƣaxlar bilǝn ⱪǝsǝm ⱪilip: — U adǝmni zadi tonumaymǝn! — deyixigila horaz qillidi.
75 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: "Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bitterligen.
Petrus Əysaning: «Horaz qillaxtin burun, sǝn mǝndin üq ⱪetim tanisǝn!» degǝn sɵzini esigǝ aldi. U taxⱪiriƣa qiⱪip, ⱪattiⱪ yiƣa-zar kɵtürdi.