Matteus 22
1 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
Yeshuan amaho chu thulem dang jong aseipeh in ahi. Aman ajah uva,
2 "Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
“Van Lengam chu lengkhat in achapa jineina golvah loupitah abol thusim toh tekah thei ahi.
3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
Neh le don ding gontupsoh ahiphat in, asohte asolin akikou ho chu agahetsah tauve. Ahin, amaho abon'un ahungnom tapouve.”
4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
“Hiti chun aman asoh dangho chu amaho gaseipeh dingin asolin, Golvah anneh ding gontupsa ahitai. Bongchal hole gancha thaotah ho chu kithat a, ijakai kigong tupma ahitai. Ankong um ding'in hung un agatisah-e.”
5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
Hinlah akikou ho chun anahsah pouvin chule ama lampi cheh'a ache tauve, khat alouva, achom dang khat akiveinaa,
6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
Adang-sen asottol leho chu aman'un chule jachat umtah in abol'un chule athat tauve.
7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
“Lengpa chu alung hang in, chule asepaite asoldoh in tolthat ho chu asumang'in chule akhopiu jong ahal tauve.”
8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
Chule aman asohte jah a, Golvah an gonsan aumtai, chule jin'a kikouho jong jaboltah a kilom ahipouve.
9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
Tun lamlhong aningkoi tin'ah cheuvin chule namu mu hou chu gakou uvin, ati.
10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
Hiti chun sohte chun amu chanu chu mipha le miphalou geiyin akou uvin ahileh, golvah in chu jin adim tai.
11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
“Hinlah lengpa chu jinho kimu pia ahunga ahileh, aman mikhat chu kichenna Golvah vona kivonlou amudoh tai.”
12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
Aman ajah a, kichenna Golvah vona kivon louva iti dana hikoma naum ham tia adoh le imachan adonbut tapoi.
13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
Chutah in lengpa chun alhachate ho jah a akhut le akeng ho kan'un lang chule polam muthima lehdoh tauvin, hichea chu kana le hagelna um ding ahi.
14 Ty många äro kallade, men få utvalda."
“Ajeh chu mitampi kikouva ahi, hinlah mi themcha bou deilhen ahi,” ati.
15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
Chutah in Pharisee ho akihou-un Yeshua chu athuseiya kipal sah'a mat ding angaito tauve.
16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: "Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
Amahon aseijuiteu phabep asol'un, chule Herod lama pangho jong jaotha ahiuve. Amahon “Houhil,” mikitah nahi ti kaheuve. “Nangman Pathen lampi dihtah nahil'in koima dat-khen naneipoi chule maipha nave poi,” atiuvin ahi.
17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?"
“Tun hiche thua hi ipi nagel em neiseipeh'un: Caesar henga kai peh hi dih'am ole dihlou ham?” atiuve.
18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
Hinlah Yeshuan alunggel'u phalou chu ahen, aseiyin, “Nangho mi phalhem ho! Ipi dinga doha'a neimat got'u ham?”
19 Låten mig se skattepenningen." Då lämnade de fram till honom en penning.
Kai kipehna sum chu neivetsah un, ati. Ama hon Rome te sum avetsah tauve.
20 Därefter frågade han dem: "Vems bild och överskrift är detta?"
Aman adong in, “Koilim le koipen min ham?” tin adong tai.
21 De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör."
Amahon adonbut'un, “Caesar a,” atiuve. Aman aseipeh in, “Caesar a chu Caesar peuvin, chule Pathen achu Pathen peuvin,” ati.
22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
Aman adonbutna chu adatmo-uvin chuin achemang tauve.
23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
Hiche nikho mama chun Sadducee hon mithi ho thokitna aumpoi ti hou lamkai ho Yeshua henga ahung un, hiche thudoh hi ahung bol tauve.
24 och sade: "Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
“Houhil, Mose chun mi koi ham khat cha neilouva athi khahtah'a ahileh anaopa chun meithainu chu akichenpia chule acha chun aupa min apohding ahi ati.
25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
Aphai, vetsahnan sopi pasal sagi aume. Atahpen pa chun ji aneiyin cha neilou vin athitai, chuti chun asopipa chun meithainu chu akichen pitai.
26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
Hinlah asopi ani napa jong chu athitan, chule asopi athum channa pan amanu chu akichenpi tai. Asagina chan in hiti chun abonchauvin aum tauve.
27 Sist av alla dog hustrun.
Achainan, numeinu jong athitai.
28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne."
Hijeh chun neiseipeh un, thokitna'a chu koipen ji hiding hitam? Ajeh chu asagi-uva chu amanu akichenpiu ahi” tin adong tauve.
29 Jesus svarade och sade till dem: "I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
Yeshuan adonbut in, “Pathen Thule Pathen Thahatna nahet lou jeh uva nasuhkhel jiu ahi.
30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
Ajeh chu mithiho chu thokitna'a amaho kicheng talou, kichen jong kibolsah talou ahiuve. Amaho chu vana Vantilte tobang ahiuve.
31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
Hinlah tun, mithiho thokitna umham tithua Pathen Thua nasimdoh khahlouvu ham? Masang peh'a anathisaho Abraham, Isaac chule Jacob ho chu athijoupeh uvin, Pathen in aseiyin,
32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande."
Keima Abraham, Isaac chule Jacob Pathen kahi. Hitia chu Ama ahing ho Pathen ahin, athiho Pathen ahipoi,” ati.
33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
Mihonpi chun athusei ajah phat un, athuhil chu adatmo lheh tauve.
34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
Ahin aman Sadducee ho paomo hel'a alha chu Pharisee hon ajahdoh phat un, amaho akikhom un, ama thudohna neikit ding'in akinopto tauve.
35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
Amaho lah'a mikhat Hou Dan thuthem khat chun hiche thudoh'a hi kipalsah ding agon ahi.
36 "Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?"
“Houhil, Mose dan dung juiya hoipen hi thupeh lenpen ham?” ati.
37 Då svarade han honom: "'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
Yeshuan adonbut in, “Nangman Pakai na Pathen chu nalung pumpia, nahinna pumpia chule nalungthim pumpia na-ngailut ding ahi.
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
Hiche hi thupeh amasa le alenpen ahitai.
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
Anina jong athupina kibang ahi. Nangma na kingailut banga naheng nakom na-ngailut ding ahi.
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."
Hiche thupeh tenia hi Dan thu apumpi le themgao hon angeh jouseu chu kikhaiya ahi,” ati.
41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
Hipet chun Pharisee hon aum-kimvel un, Yeshuan amaho thudoh khat adongin:
42 och sade: "Vad synes eder om Messias, vems son är han?" De svarade honom: "Davids."
“Messiah chung chang thua ipi nagel uvem? Ama koicha ham? ati. Amahon adonbut un, Ama David Chapa ahi,” atiuve.
43 Då sade han till dem: "Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
Yeshuan adonbut in, “Chuti ahileh iti dan'a David chun Lhagao Theng'in ahetsa'a kona Messiah chu ‘Ka-Pakai’ ati hintem?” Ajeh chu David chun,
44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
Pakai chun kapakai koma, Keiman na melmate kasuh nem'a nakengto noiya ka koi masang sen, kijabolna kakhut jet'ah tou jingin, ati.
45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?"
David in Messiah chu Ka-Pakai, tia akou thei leh, Messiah chu iti achapa hithei ding ham? ati.
46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
Chuin koima chan ama chu adonbut thei tapouve. Chule hiche jouva pat chun, koiman thudoh abolngam tapouve.
