Matteus 21
1 När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar
I kad se približiše k Jerusalimu i doðoše u Vitfagu k Maslinskoj gori, onda Isus posla dva uèenika
2 och sade till dem: "Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fåle bredvid henne; lösen dem och fören dem till mig.
Govoreæi im: idite u selo što je prema vama, i odmah æete naæi magaricu privezanu i magare s njom: odriješite je i dovedite mi.
3 Och om någon säger något till eder, så skolen I svara: 'Herren behöver dem'; då skall han strax släppa dem."
I ako vam ko reèe što, kažite da oni trebaju Gospodu; i odmah æe ih poslati.
4 Detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
A ovo je sve bilo da se zbude što je kazao prorok govoreæi:
5 "Sägen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle.'"
Kažite kæeri Sionovoj: evo car tvoj ide tebi krotak, i jaše na magarcu, i magaretu sinu magarièinu.
6 Och lärjungarna gingo åstad och gjorde såsom Jesus hade befallt dem
I uèenici otidoše, i uèinivši kako im zapovjedi Isus
7 och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sina mantlar på denne, och han satte sig därovanpå.
Dovedoše magaricu i magare, i metnuše na njih haljine svoje, i posadiše ga na njih.
8 Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar på vägen; men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen.
A ljudi mnogi prostriješe haljine svoje po putu; a drugi rezahu granje od drveta i prostirahu po putu.
9 Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: "Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!"
A narod koji iðaše pred njim i za njim, vikaše govoreæi: Osana sinu Davidovu! Blagosloven koji ide u ime Gospodnje! Osana na visini!
10 När han så drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är denne?"
I kad on uðe u Jerusalim, uzbuni se sav grad govoreæi: ko je to?
11 Och folket sade: "Det är Jesus, profeten, från Nasaret i Galileen."
A narod govoraše: ovo je Isus prorok iz Nazareta Galilejskoga.
12 Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som sålde och köpte i helgedomen, och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten.
I uðe Isus u crkvu Božiju, i izgna sve koji prodavahu i kupovahu po crkvi, i ispremeta trpeze onijeh što mijenjahu novce, i klupe onijeh što prodavahu golubove.
13 Och han sade till dem: "Det är skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus.' Men I gören det till en rövarkula."
I reèe im: u pismu stoji: dom moj dom molitve neka se zove; a vi naèiniste od njega peæinu hajduèku.
14 Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han botade dem.
I pristupiše k njemu hromi i slijepi u crkvi, i iscijeli ih.
15 Men när översteprästerna och de skriftlärde sågo de under som han gjorde, och sågo barnen som ropade i helgedomen och sade: "Hosianna Davids son!", då förtröt detta dem;
A kad vidješe glavari sveštenièki i književnici èudesa što uèini, i djecu gdje vièu u crkvi i govore: Osana sinu Davidovu, rasrdiše se.
16 och de sade till honom: "Hör du vad dessa säga?" Då svarade Jesus dem: "Ja; haven I aldrig läst: 'Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov'?"
I rekoše mu: èuješ li što ovi govore? A Isus reèe im: da! zar nijeste nikad èitali: iz usta male djece i koja sisaju naèinio si sebi hvalu?
17 Därefter lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.
I ostavivši ih iziðe napolje iz grada u Vitaniju, i zanoæi ondje.
18 När han sedan på morgonen gick in till staden igen, blev han hungrig.
A ujutru vraæajuæi se u grad ogladnje.
19 Och då han fick se ett fikonträd vid vägen, gick han fram till det, men fann intet därpå, utom allenast löv. Då sade han till det: "Aldrig någonsin mer skall frukt växa på dig." Och strax förtorkades fikonträdet. (aiōn g165)
I ugledavši smokvu jednu kraj puta doðe k njoj, i ne naðe ništa na njoj do lišæa sama, i reèe joj: da nikad na tebi ne bude roda dovijeka. I odmah usahnu smokva. (aiōn g165)
20 När lärjungarna sågo detta, förundrade de sig och sade: "Huru kunde fikonträdet så i hast förtorkas?"
I vidjevši to uèenici diviše se govoreæi: kako odmah usahnu smokva!
21 Då svarade Jesus och sade till dem: "Sannerligen säger jag eder: Om I haven tro och icke tvivlen, så skolen I icke allenast kunna göra sådant som skedde med fikonträdet, utan I skolen till och med kunna säga till detta berg: 'Häv dig upp och kasta dig i havet', och det skall ske.
A Isus odgovarajuæi reèe im: zaista vam kažem: ako imate vjeru i ne posumnjate, ne samo smokveno uèiniæete, nego i gori ovoj ako reèete: digni se i baci se u more, biæe.
22 Och allt vad I med tro bedjen om i eder bön, det skolen I få."
I sve što uzištete u molitvi vjerujuæi, dobiæete.
23 När han därefter hade kommit in i helgedomen, trädde översteprästerna och folkets äldste fram till honom, där han undervisade; och de sade: "Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig sådan myndighet?"
I kad doðe u crkvu i stade uèiti, pristupiše k njemu glavari sveštenièki i starješine narodne govoreæi: kakvom vlasti to èiniš? i ko ti dade vlast tu?
24 Jesus svarade och sade till dem: "Också jag vill ställa en fråga till eder; om I svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta".
A Isus odgovarajuæi reèe im: i ja æu vas upitati jednu rijeè, koju ako mi kažete, i ja æu vama kazati kakvom vlasti ovo èinim.
25 Johannes' döpelse, varifrån var den: från himmelen eller från människor?" Då överlade de med varandra och sade: "Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han oss: 'Varför trodden I honom då icke?'
Krštenje Jovanovo otkuda bi? ili s neba, ili od ljudi? A oni pomišljavahu u sebi govoreæi: ako reèemo: s neba, reæi æe nam: zašto mu dakle ne vjerovaste?
26 Men om vi svara: 'Från människor', då måste vi frukta för folket, ty alla hålla de Johannes för en profet."
Ako li reèemo: od ljudi, bojimo se naroda; jer svi Jovana držahu za proroka.
27 De svarade alltså Jesus och sade: "Vi veta det icke." Då sade ock han till dem: "Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.
I odgovarajuæi Isusu rekoše: ne znamo. Reèe i on njima: ni ja vama neæu kazati kakvom vlasti ovo èinim.
28 Men vad synes eder? En man hade två söner. Och han kom till den förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'
Šta vam se èini? Èovjek neki imaše dva sina; i došavši k prvome reèe: sine! idi danas radi u vinogradu mome.
29 Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efteråt ångrade han sig och gick.
A on odgovarajuæi reèe: neæu; a poslije se raskaja i otide.
30 Och han kom till den andre och sade sammalunda. Då svarade denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,
I pristupivši k drugome reèe tako. A on odgovarajuæi reèe: hoæu, gospodaru; i ne otide.
31 Vilken av de två gjorde vad fadern ville?" De svarade: "Den förste." Jesus sade till dem: "Ja, sannerligen säger jag eder: Publikaner och skökor skola förr gå in i Guds rike än I.
Koji je od ove dvojice ispunio volju oèinu? Rekoše mu: prvi. Reèe im Isus: zaista vam kažem da æe carinici i kurve prije vas uæi u carstvo Božije.
32 Ty Johannes kom och lärde eder rättfärdighetens väg, och I trodden honom icke, men publikaner och skökor trodde honom. Och fastän I sågen detta, ångraden I eder icke heller efteråt, så att I trodden honom.
Jer doðe k vama Jovan putem pravednijem, i ne vjerovaste mu; a carinici i kurve vjerovaše mu; i vi pošto vidjeste to, ne raskajaste se da mu vjerujete.
33 Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård, och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes.
Drugu prièu èujte: bijaše èovjek domaæin koji posadi vinograd, i ogradi ga plotom, i iskopa u njemu pivnicu, i naèini kulu, i dade ga vinogradarima, i otide.
34 När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom.
A kad se približi vrijeme rodovima, posla sluge svoje k vinogradarima da prime rodove njegove.
35 Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de.
I vinogradari pohvatavši sluge njegove jednoga izbiše, a jednoga ubiše, a jednoga zasuše kamenjem.
36 Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde med dem sammalunda.
Opet posla druge sluge, više nego prije, i uèiniše im tako isto.
37 Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: 'De skola väl hava försyn för min son.'
A potom posla k njima sina svojega govoreæi: postidjeæe se sina mojega.
38 Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans arv.'
A vinogradari vidjevši sina rekoše meðu sobom: ovo je našljednik; hodite da ga ubijemo, i da nama ostane dostojanje njegovo.
39 Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och dräpte honom.
I uhvatiše ga, pa izvedoše napolje iz vinograda, i ubiše.
40 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med de vingårdsmännen?"
Kad doðe dakle gospodar od vinograda šta æe uèiniti vinogradarima onijem?
41 De svarade honom: "Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som giva honom frukten, när tiden därtill är inne."
Rekoše mu: zloèince æe zlom smrti pomoriti; a vinograd daæe drugijem vinogradarima, koji æe mu davati rodove u svoje vrijeme.
42 Jesus sade till dem: "Ja, haven I aldrig läst i skrifterna: 'Den sten som byggningsmännen förkastade. den har blivit en hörnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon'?
Reèe im Isus: zar nijeste nikad èitali u pismu: kamen koji odbaciše zidari, onaj posta glava od ugla; to bi od Gospoda i divno je u vašijem oèima.
43 Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och givas åt ett folk som bär dess frukt."
Zato vam kažem da æe se od vas uzeti carstvo Božije, i daæe se narodu koji njegove rodove donosi.
I ko padne na ovaj kamen razbiæe se; a na koga on padne satræe ga.
45 Då nu översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser, förstodo de att det var om dem som han talade.
I èuvši glavari sveštenièki i fariseji prièe njegove razumješe da za njih govori.
46 Och de hade gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket, eftersom man höll honom för en profet.
I gledahu da ga uhvate, ali se pobojaše naroda, jer ga držahu za proroka.
