Matteus 20

1 "Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.

“He ʻoku tatau ʻae puleʻanga ʻoe langi mo e tangata ko e ʻeiki ʻoe fale, ʻaia naʻe ʻalu atu hengihengi pe, ke unga ʻae kau ngāue ki heʻene ngoue vaine.

2 Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning, sände han dem till sin vingård.

Pea kuo nau alea mo e kau ngāue ko e ʻaho mo e tenali ʻe taha, naʻa ne fekau ʻakinautolu ki heʻene ngoue vaine.

3 När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget;

Pea ʻalu atu ia ʻi hono tolu ʻoe feituʻulaʻā, ʻo mamata ki he niʻihi ʻoku tutuʻu noa ai pe ʻi he potu fakatau.

4 och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.'

Pea pehē ʻe ia kiate kinautolu, ‘ʻAlu ʻakimoutolu foki ki he ngoue vaine, pea ko ia ʻoku totonu, te u ʻoatu kiate kimoutolu.’ Pea nau ʻalu.

5 Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.

Pea toe ʻalu atu ia ʻi hono ono mo hono hiva ʻoe feituʻulaʻā, ʻo ne [toe ]fai pehē.

6 Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagen sysslolösa?'

Pea ʻi hono hongofulu ma taha ʻoe feituʻulaʻā naʻe ʻalu atu ia, ʻo ne ʻilo ʻae niʻihi ʻoku tutuʻu noa ai pe, ʻo ne pehē kiate kinautolu, ‘Ko e hā ʻoku mou tutuʻu noa ai pe ʻi heni ʻi he ʻaho kotoa?’

7 De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.' Då sade han till dem: 'Gån ock I till min vingård.'

Pea nau pehē kiate ia, ‘Koeʻuhi kuo ʻikai unga ʻakimautolu ʻe ha taha.’ Pea pehē ʻe ia kiate kinautolu, ‘ʻAlu ʻakimoutolu foki ki he ngoue vaine; pea ko ia ʻoku totonu, te mou maʻu.’

8 När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'

“Pea kuo efiafi, pea pehē ʻe he ʻeiki ʻoe ngoue vaine ki heʻene tauhi koloa, ‘Ui ʻae kau ngāue, ʻo ʻoatu kiate kinautolu ʻenau totongi, ʻo fua fai ki he mui mai ʻo aʻu ki he muʻomuʻa mai.’

9 Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.

Pea haʻu ʻakinautolu [naʻe unga ]ʻi hono hongofulu ma taha ʻoe feituʻulaʻā, pea maʻu taki taha ʻe he tangata ʻae tenali.

10 När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning.

Pea ʻi he omi ʻae kau muʻomuʻa mai, naʻa nau ʻamanaki ke maʻu ʻo lahi hake; ka naʻe maʻu ʻekinautolu taki taha foki ʻae tenali.

11 När de så fingo, knorrade de mot husbonden.

Pea ʻi heʻenau maʻu ia, naʻa nau lāunga ki he ʻeiki ʻoe fale,

12 och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'

‌ʻO nau pehē, ‘Ko e feituʻulaʻā pe taha kuo ngāue ai ʻae kau muimui mai ni, pea kuo ke fakatatau ʻakinautolu kiate kimautolu kuo katekina ʻae ngāue ʻoe ʻaho, mo hono pupuha.’

13 Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?

Ka naʻe lea ia ki honau tokotaha, ʻo pehēange, ‘Kāinga, ʻoku ʻikai te u fai hala kiate koe: ʻikai naʻa ta alea ki he tenali?’

14 Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig.

Toʻo ʻaia ʻoku ʻaʻau, pea ke ʻalu: te u ʻoatu ki he mui mai ni, ʻo hangē pe ko koe.

15 Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?' --

‌ʻIkai ʻoku ngofua kiate au ke fai ʻeku faʻiteliha ki he meʻa ʻaʻaku? ʻOku kovi ho mata, koeʻuhi ʻoku ou angalelei?’

16 Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista."

Ko ia ko e muimui ʻe muʻomuʻa, pea ʻe muʻomuʻa ʻae muimui: he ʻoku ui ʻae tokolahi, ka ʻoku fili ʻae tokosiʻi.”

17 Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem:

Pea ʻi he ʻalu hake ʻa Sisu ki Selūsalema, naʻa ne fakaafe ʻae kau ākonga ʻe toko hongofulu ma toko ua ʻi he hala, ʻo ne tala kiate kinautolu,

18 "Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden

“Vakai, ʻoku tau ʻalu hake ki Selūsalema; pea ʻe lavakiʻi ʻae Foha ʻoe tangata ki he kau taulaʻeiki lahi mo e kau tangata tohi; pea te nau fakamaau ia ke mate;

19 och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslas och korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen."

pea ʻe tukuange ia ki he Senitaile ke manukiʻi, mo haha, mo tutuki ki he ʻakau: pea ʻe tuʻu hake ia ʻi hono ʻaho tolu.”

20 Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner och föll ned för honom och ville begära något av honom.

Pea haʻu ai kiate ia ʻae faʻē ʻae fānau ʻa Sepeti mo ʻene ongo tama, ʻo hū, mo ne holi ki he meʻa ʻe taha meiate ia.

21 Han frågade henne: "Vad vill du?" Hon svarade honom: "Säg att i ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra."

Pea pehē ʻe ia kiate ia, “Ko e hā ho loto?” Pea pehē mai ʻe ia kiate ia, “Tuku ke nofo ʻeku ongo tama ni, ko e tokotaha ki ho nima toʻomataʻu, mo e tokotaha ki ho toʻohema, ʻi ho puleʻanga.”

22 Men Jesus svarade och sade: "I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?" De svarade honom: "Det kunna vi."

Ka naʻe leaange ʻa Sisu, ʻo pehē, “ʻOku ʻikai te mou ʻilo ʻaia ʻoku mou kole. ʻOku mou faʻa fai ke inu ʻi he ipu te u inu ai, pea ke papitaiso ʻi he papitaiso ko ia te u papitaiso ai?” Pea na talaange kiate ia, “ʻOku ma mafai pe.”

23 Då sade han till dem: "Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt av min Fader."

Pea pehēange ʻe ia kiate kinaua, “ʻE inu moʻoni ʻekimoua ʻi heʻeku ipu, pea papitaiso ʻi he papitaiso ko ia te u papitaiso ai: ka ko e nofo ki hoku nima toʻomataʻu, mo hoku toʻohema, ʻoku ʻikai ʻaʻaku ia ke foaki, ka kiate kinautolu pē kuo teuteu ia ki ai ʻe heʻeku Tamai.”

24 När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de två bröderna.

Pea ʻi he fanongo ki ai ʻae toko hongofulu, naʻe tupu ai ʻenau ʻita ki he ongo kāinga.

25 Då kallade Jesus dem till sig och sade: "I veten att furstarna uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta folken känna sin myndighet.

Ka naʻe ui ʻakinautolu ʻe Sisu, ʻo ne pehē, “ʻOku mou ʻilo ko e houʻeiki ʻoe Senitaile ʻoku nau faʻa puleʻi ʻa kinautolu, pea ko kinautolu ʻoku lahi ʻoku nau faʻa pule mālohi kiate kinautolu.

26 Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare,

Ka ʻe ʻikai pehē ʻiate kimoutolu: ka ko ia ʻoku loto ke lahi ʻiate kimoutolu, ke hoko ia ko homou tauhi.

27 och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng,

pea ko ia ʻoku loto ke ʻeiki ʻiate kimoutolu, ʻe hoko ia ko hoʻomou tamaioʻeiki:

28 likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många."

‌ʻIo, ʻo hangē ko e Foha ʻoe tangata, naʻe ʻikai haʻu ia ke tauhia ia, ka ke tauhi, pea ke foaki ʻene moʻui ko e huhuʻi ʻoe tokolahi.”

29 När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk.

Pea ʻi heʻenau ʻalu ʻi Seliko, naʻe muimui ʻiate ia ʻae kakai tokolahi.

30 Och se, två blinda sutto där vid vägen. När dessa hörde att det var Jesus som gick där fram, ropade de och sade: "Herre, förbarma dig över oss, du Davids son."

Pea vakai, naʻe nonofo ʻae ongo tangata kui ʻi he veʻe hala, pea kuo na fanongo ʻoku ʻalu ange ʻa Sisu, naʻa na kalanga, ʻo pehē, “ʻE ʻEiki, Foha ʻo Tevita, ʻaloʻofa mai kiate kimaua.”

31 Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: "Herre, förbarma dig över oss, du Davids son."

Pea lolomi ʻakinaua ʻe he kakai, ke na fakalongo pē: ka naʻe ʻāsili ai ʻena tangi, ʻo pehē, “ʻE ʻEiki, Foha ʻo Tevita, ʻaloʻofa mai kiate kimaua.”

32 Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: "Vad viljen I att jag skall göra eder?"

Pea tuʻu mai ʻa Sisu, ʻo ui kiate kinaua, ʻo pehē, “Ko e hā ho mo loto ke u fai kiate kimoua?”

33 De svarade honom: "Herre, låt våra ögon bliva öppnade."

Pea na talaange kiate ia, “ʻEiki, ke ʻā homa mata.”

34 Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och strax fingo de sin syn och följde honom.

Pea ʻaloʻofa ʻa Sisu, ʻo ne tuhuʻi hona mata; pea ʻā ai leva hona mata, ʻo na muimui ʻiate ia.