< Matteus 19 >
1 När Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrån Galileen och begav sig, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens område.
2 Och mycket folk följde honom, och han botade där de sjuka.
3 Då ville några fariséer snärja honom och trädde fram till honom och sade: "Är det lovligt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?"
4 Men han svarade och sade: "Haven I icke läst att Skaparen redan i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'
5 och sade: 'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött'?
6 Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja."
7 Då sade de till honom: "Huru kunde då Moses bjuda att man skulle giva hustrun skiljebrev och så skilja sig från henne?"
8 Han svarade dem: "För edra hjärtans hårdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsen har det icke varit så.
9 Och jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott."
10 Då sade lärjungarna till honom: "Är det så med mannens ställning till hustrun, då är det icke rådligt att gifta sig."
11 Men han svarade dem: "Icke alla kunna taga emot det ordet, utan allenast de åt vilka sådant är givet.
12 Ty visserligen finnas somliga som genom födelsen, allt ifrån moderlivet, äro oskickliga till äktenskap, andra åter som av människor hava gjorts oskickliga därtill, men somliga finnas ock, som för himmelrikets skull självmant hava gjort sig oskickliga därtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot det."
13 Därefter buros barn fram till honom, för att han skulle lägga händerna på dem och bedja; men lärjungarna visade bort dem.
14 Då sade Jesus: "Låten barnen vara, och förmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hör sådana till."
15 Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
16 Då trädde en man fram till honom och sade: "Mästare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?" (aiōnios )
17 Han sade till honom: "Varför frågar du mig om vad som är gott? En finnes som är god. Men vill du ingå i livet, så håll buden."
18 Han frågade: "Vilka?" Jesus svarade: "'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd',
19 'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'"
20 Då sade den unge mannen till honom: "Allt detta har jag hållit. Vad fattas mig ännu?"
21 Jesus svarade honom: "Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig."
22 Men när den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.
23 Då sade Jesus till sina lärjungar: "Sannerligen säger jag eder: För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket.
24 Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike."
25 När lärjungarna hörde detta, blevo de mycket häpna och sade: "Vem kan då bliva frälst?"
26 Men Jesus såg på dem och sade till dem: "För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt."
27 Då tog Petrus till orda och sade till honom: "Se, vi hava övergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?"
28 Jesus svarade dem: "Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.
29 Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skall få evigt liv till arvedel. (aiōnios )
30 Men många som äro de första skola bliva de sista, och många som äro de sista skola bliva de första."
