Matteus 14
1 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
ⲁ̅ϩⲙ ⲡⲉⲩⲟⲉⲓϣ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲁϥⲥⲱⲧⲙ ⲛϭⲓ ϩⲏⲣⲱⲇⲏⲥ ⲡⲧⲉⲧⲣⲁⲁⲣⲭⲏⲥ ⲉⲡⲥⲟⲉⲓⲧ ⲛⲓⲏⲥ
2 Då sade han till sina tjänare: "Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom."
ⲃ̅ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲛⲉϥϩⲙϩⲁⲗ ϫⲉ ⲡⲁⲓ ⲡⲉ ⲓⲱϩⲁⲛⲛⲏⲥ ⲡⲃⲁⲡⲧⲓⲥⲧⲏⲥ ⲛⲧⲟϥ ⲇⲉ ⲡⲉⲛⲧⲁϥⲧⲱⲟⲩⲛ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲛⲉⲧⲙⲟⲟⲩⲧ ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲁⲓ ⲛⲉⲓϭⲟⲙ ⲉⲛⲉⲣⲅⲉⲓ ϩⲣⲁⲓ ⲛϩⲏⲧϥ
3 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
ⲅ̅ϩⲏⲣⲱⲇⲏⲥ ⲅⲁⲣ ϩⲙ ⲡⲉⲩⲟⲉⲓϣ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲁϥⲁⲙⲁϩⲧⲉ ⲛⲓⲱϩⲁⲛⲛⲏⲥ ⲁϥⲙⲟⲣϥ ⲁϥⲕⲱ ⲙⲙⲟϥ ϩⲙ ⲡⲉϣⲧⲉⲕⲟ ⲉⲧⲃⲉ ϩⲏⲣⲱⲇⲓⲁⲥ ⲑⲓⲙⲉ ⲙⲫⲓⲗⲓⲡⲡⲟⲥ ⲡⲉϥⲥⲟⲛ
4 Ty Johannes hade sagt till honom: "Det är icke lovligt för dig att hava henne."
ⲇ̅ⲛⲉⲣⲉⲓⲱϩⲁⲛⲛⲏⲥ ⲅⲁⲣ ϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲟⲩⲕ ⲉⲝⲉⲥⲧⲉⲓ ⲛⲁⲕ ⲉϫⲓ ⲙⲙⲟⲥ
5 Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
ⲉ̅ⲁⲩⲱ ⲛⲉϥⲟⲩⲱϣ ⲉⲙⲟⲟⲩⲧϥ ⲁϥⲣ ϩⲟⲧⲉ ϩⲏⲧϥ ⲙⲡⲙⲏⲏϣⲉ ⲉⲃⲟⲗ ϫⲉ ⲉⲛⲉⲩϫⲓ ⲙⲙⲟϥ ⲡⲉ ϩⲱⲥ ⲡⲣⲟⲫⲏⲧⲏⲥ
6 Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
ⲋ̅ⲛⲧⲉⲣⲉϥϣⲱⲡⲉ ⲇⲉ ⲛϭⲓ ⲡϩⲟⲩⲙⲓⲥⲉ ⲛϩⲏⲣⲱⲇⲏⲥ ⲁⲥϭⲟⲥϭⲥ ⲛϭⲓ ⲧϣⲉⲉⲣⲉ ⲛϩⲏⲣⲱⲇⲓⲁⲥ ⲛⲧⲙⲏⲧⲉ ⲁⲥⲣⲁⲛⲁϥ ⲛϩⲏⲣⲱⲇⲏⲥ
7 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
ⲍ̅ⲁⲩⲱ ϩⲛ ⲟⲩⲁⲛⲁϣ ⲁϥϩⲟⲙⲟⲗⲟⲅⲉⲓ ⲉϯ ⲛⲁⲥ ⲙⲡⲉⲧⲥⲛⲁⲁⲓⲧⲉⲓ ⲙⲙⲟϥ
8 Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: "Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud."
ⲏ̅ⲛⲧⲟⲥ ⲇⲉ ⲁⲩⲧⲟⲩⲛⲉⲓⲁⲧⲥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓⲧⲛ ⲧⲉⲥⲙⲁⲁⲩ ⲡⲉϫⲁⲥ ϫⲉ ⲙⲁ ⲛⲁⲓ ϩⲙ ⲡⲉⲓⲙⲁ ⲛⲧⲁⲡⲉ ⲛⲓⲱϩⲁⲛⲛⲏⲥ ⲡⲃⲁⲡⲧⲓⲥⲧⲏⲥ ϩⲓϫⲛ ⲟⲩⲡⲓⲛⲁⲝ
9 Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
ⲑ̅ⲁϥⲗⲩⲡⲉⲓ ⲛϭⲓ ⲡⲣⲣⲟ ⲉⲙⲁⲧⲉ ⲉⲧⲃⲉ ⲛⲁⲛⲁⲩϣ ⲇⲉ ⲙⲛ ⲛⲉⲧⲛⲏϫ ⲛⲙⲙⲁϥ ⲁϥⲟⲩⲉϩⲥⲁϩⲛⲉ ⲉϯ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲁⲥ
10 och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
ⲓ̅ⲁϥϫⲟⲟⲩ ⲁϥϥⲓ ⲛⲧⲁⲡⲉ ⲛⲓⲱϩⲁⲛⲛⲏⲥ ϩⲙ ⲡⲉϣⲧⲉⲕⲟ
11 Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
ⲓ̅ⲁ̅ⲁⲩⲉⲓⲛⲉ ⲙⲙⲟⲥ ϩⲓϫⲙ ⲡⲡⲓⲛⲁⲝ ⲁⲩⲧⲁⲁⲥ ⲛⲧϣⲉⲉⲣⲉ ϣⲏⲙ ⲁⲥⲉⲓⲛⲉ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲧⲉⲥⲙⲁⲁⲩ
12 Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
ⲓ̅ⲃ̅ⲛⲉϥⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ ⲇⲉ ⲁⲩϯⲡⲉⲩⲟⲩⲟⲓ ⲁⲩϥⲓ ⲙⲡⲉϥⲥⲱⲙⲁ ⲁⲩⲧⲟⲙⲥϥ ⲁⲩⲉⲓ ⲁⲩϫⲓⲡⲟⲩⲱ ⲛⲓⲏⲥ
13 Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
ⲓ̅ⲅ̅ⲁϥⲥⲱⲧⲙ ⲇⲉ ⲛϭⲓ ⲓⲏⲥ ⲁϥⲁⲛⲁⲭⲱⲣⲉⲓ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲙⲁ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ϩⲓⲟⲩϫⲟⲓ ⲉⲩⲙⲁ ⲛϫⲁⲓⲉ ⲙⲁⲩⲁⲁϥ ⲁⲩⲥⲱⲧⲙ ⲇⲉ ⲛϭⲓ ⲙⲙⲏⲏϣⲉ ⲁⲩⲟⲩⲁϩⲟⲩ ⲛⲥⲱϥ ⲡⲉⲍⲏ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲙⲡⲟⲗⲓⲥ
14 Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
ⲓ̅ⲇ̅ⲁϥⲉⲓ ⲉⲃⲟⲗ ⲁϥⲛⲁⲩ ⲉⲩⲛⲟϭ ⲙⲙⲏⲏϣⲉ ⲁϥϣⲛϩⲧⲏϥ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲱⲟⲩ ⲁⲩⲱ ⲁϥⲣⲡⲁϩⲣⲉ ⲉⲛⲉⲧϣⲱⲛⲉ ⲛϩⲏⲧⲟⲩ
15 Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: "Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat."
ⲓ̅ⲉ̅ⲣⲟⲩϩⲉ ⲇⲉ ⲛⲧⲉⲣⲉϥϣⲱⲡⲉ ⲁⲩϯⲡⲉⲩⲟⲩⲟⲓ ⲉⲣⲟϥ ⲛϭⲓ ⲛⲉϥⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲡⲙⲁ ⲟⲩϫⲁⲓⲉ ⲡⲉ ⲁⲩⲱ ⲁⲡⲛⲁⲩ ⲟⲩⲉⲓⲛⲉ ⲕⲁⲙⲙⲏⲏϣⲉ ⲉⲃⲟⲗ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲩⲉⲃⲱⲕ ⲉⲛⲉⲧⲙⲉ ⲉⲧⲙⲡⲉⲩⲕⲱⲧⲉ ⲛⲥⲉϣⲱⲡ ⲛⲁⲩ ⲙⲡⲉⲧⲟⲩⲛⲁⲟⲩⲟⲙϥ
16 Men Jesus sade till dem: "De behöva icke gå bort; given I dem att äta."
ⲓ̅ⲋ̅ⲓⲏⲥ ⲇⲉ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲛⲥⲉⲣⲭⲣⲓⲁ ⲁⲛ ⲉⲧⲣⲉⲩⲃⲱⲕ ⲛⲧⲱⲧⲛ ϯⲛⲁⲩ ⲉⲧⲣⲉⲩⲟⲩⲱⲙ
17 De svarade honom: "Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar."
ⲓ̅ⲍ̅ⲛⲧⲟⲟⲩ ⲇⲉ ⲡⲉϫⲁⲩ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲙⲛ ⲧⲁⲛⲗⲁⲁⲩ ⲙⲡⲉⲓⲙⲁ ⲛⲥⲁϯⲟⲩ ⲛⲟⲉⲓⲕ ⲙⲛ ⲧⲏⲃⲧ ⲥⲛⲁⲩ
18 Då sade han: "Bären dem hit till mig."
ⲓ̅ⲏ̅ⲛⲧⲟϥ ⲇⲉ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲁⲩⲉⲓⲥⲟⲩ ⲛⲁⲓ ⲉⲡⲉⲓⲙⲁ
19 Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
ⲓ̅ⲑ̅ⲁϥⲟⲩⲉϩⲥⲁϩⲛⲉ ⲉⲧⲣⲉⲛⲙⲏⲏϣⲉ ⲛⲟϫⲟⲩ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲙ ⲡⲉⲭⲟⲣⲧⲟⲥ ⲁϥϫⲓ ⲙⲡϯⲟⲩ ⲛⲟⲉⲓⲕ ⲙⲛ ⲡⲧⲏⲃⲧ ⲥⲛⲁⲩ ⲁϥϥⲓⲉⲓⲁⲧϥ ⲇⲉ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉⲧⲡⲉ ⲁϥⲥⲙⲟⲩ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲁϥⲡⲟϣⲟⲩ ⲁϥϯ ⲛⲛⲟⲉⲓⲕ ⲛⲛⲉϥⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ ⲙⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ ⲇⲉ ⲛⲙⲙⲏⲏϣⲉ
20 Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
ⲕ̅ⲁⲩⲟⲩⲱⲙ ⲇⲉ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲥⲉⲓ ⲁⲩϥⲓ ⲛⲛⲗⲁⲕⲙ ⲛⲧⲁⲩⲥⲉⲉⲡⲉ ⲙⲛ ⲧⲥⲛⲟⲟⲩⲥ ⲛⲕⲟⲧ ⲉⲩⲙⲉϩ
21 Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
ⲕ̅ⲁ̅ⲛⲉⲧⲟⲩⲱⲙ ⲇⲉ ⲛⲉⲩⲛⲁⲣⲁϯⲟⲩ ⲛϣⲟ ⲛⲣⲱⲙⲉ ⲭⲱⲣⲓⲥ ϣⲏⲣⲉ ϣⲏⲙ ϩⲓⲥϩⲓⲙⲉ
22 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
ⲕ̅ⲃ̅ⲛⲧⲉⲩⲛⲟⲩ ⲇⲉ ⲁϥⲁⲛⲁⲅⲕⲁⲍⲉ ⲛⲛⲉϥⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ ⲉⲧⲁⲗⲉ ⲉⲡϫⲟⲓ ⲁⲩⲱ ⲉⲣϣⲟⲣⲡ ⲉⲣⲟϥ ⲉⲡⲉⲕⲣⲟ ϣⲁⲛⲧⲉϥⲕⲱ ⲉⲃⲟⲗ ⲛⲙⲙⲏⲏϣⲉ
23 Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
ⲕ̅ⲅ̅ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲕⲱ ⲇⲉ ⲉⲃⲟⲗ ⲛⲙⲙⲏⲏϣⲉ ⲁϥⲁⲗⲉ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲙ ⲡⲧⲟⲟⲩ ⲙⲁⲩⲁⲁϥ ⲁϥϣⲗⲏⲗ ⲣⲟⲩϩⲉ ⲇⲉ ⲛⲧⲉⲣⲉϥϣⲱⲡⲉ ⲛⲉϥ ϩⲙ ⲡⲙⲁ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲙⲁⲩⲁⲁϥ
24 Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
ⲕ̅ⲇ̅ⲡϫⲟⲓ ⲇⲉ ⲛⲉϥⲟⲩⲏⲩ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲡⲉⲕⲣⲟ ⲛⲟⲩⲙⲏⲏϣⲉ ⲛⲥⲧⲁⲇⲓⲟⲛ ⲉⲩⲙⲟⲩⲕϩ ⲙⲙⲟϥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓⲧⲟⲟⲧⲟⲩ ⲛⲛϩⲓⲙⲏ ⲡⲧⲏⲩ ⲅⲁⲣ ⲛⲉϥϯ ⲟⲩⲃⲏⲩ ⲡⲉ
25 Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
ⲕ̅ⲉ̅ϩⲛ ⲧⲙⲉϩϥⲧⲟ ⲇⲉ ⲛⲟⲩⲏⲣϣⲉ ⲛⲧⲉⲩϣⲏ ⲁϥⲉⲓ ϣⲁⲣⲟⲟⲩ ⲉϥⲙⲟⲟϣⲉ ϩⲓϫⲛ ⲑⲁⲗⲁⲥⲥⲁ
26 När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: "Det är en vålnad", och ropade av förskräckelse.
ⲕ̅ⲋ̅ⲛⲧⲉⲣⲟⲩⲛⲁⲩ ⲇⲉ ⲉⲣⲟϥ ⲉϥⲙⲟⲟϣⲉ ϩⲓϫⲛ ⲑⲁⲗⲁⲥⲥⲁ ⲁⲩϣⲧⲟⲣⲧⲣ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲟⲩⲫⲁⲛⲧⲁⲥⲙⲁ ⲡⲉ ⲁⲩⲱ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲑⲟⲧⲉ ⲁⲩϫⲓϣⲕⲁⲕ ⲉⲃⲟⲗ
27 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: "Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta."
ⲕ̅ⲍ̅ⲛⲧⲉⲩⲛⲟⲩ ⲇⲉ ⲁϥϣⲁϫⲉ ⲛⲙⲙⲁⲩ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲧⲱⲕ ⲛϩⲏⲧ ⲁⲛⲟⲕ ⲡⲉ ⲙⲡⲣⲣϩⲟⲧⲉ
28 Då svarade Petrus honom och sade: "Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet."
ⲕ̅ⲏ̅ⲁϥⲟⲩⲱϣⲃ ⲇⲉ ⲛⲁϥ ⲛϭⲓ ⲡⲉⲧⲣⲟⲥ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲉϣϫⲉ ⲛⲧⲟⲕ ⲡⲉ ⲟⲩⲉϩⲥⲁϩⲛⲉ ⲛⲁⲓ ⲉⲧⲣⲁⲉⲓ ϣⲁⲣⲟⲕ ϩⲓϫⲛ ⲙⲙⲟⲟⲩ
29 Han sade: "Kom." Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
ⲕ̅ⲑ̅ⲛⲧⲟϥ ⲇⲉ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲁⲙⲟⲩ ⲁϥⲉⲓ ⲉⲡⲉⲥⲏⲧ ⲛϭⲓ ⲡⲉⲧⲣⲟⲥ ϩⲙ ⲡϫⲟⲓ ⲁϥⲙⲟⲟϣⲉ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲛ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲁϥⲉⲓ ϣⲁ ⲓⲏⲥ
30 Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: "Herre, hjälp mig."
ⲗ̅ⲉϥⲛⲁⲩ ⲇⲉ ⲉⲡⲧⲏⲩ ⲁϥⲣ ϩⲟⲧⲉ ⲁⲩⲱ ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲁⲣⲭⲉⲓ ⲛⲱⲙⲥ ⲁϥϫⲓϣⲕⲁⲕ ⲉⲃⲟⲗ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲙⲁⲧⲟⲩϫⲟⲓ
31 Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: "Du klentrogne, varför tvivlade du?"
ⲗ̅ⲁ̅ⲛⲧⲉⲩⲛⲟⲩ ⲇⲉ ⲁϥⲥⲟⲟⲩⲧⲛ ⲛⲧⲉϥϭⲓϫ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϭⲓ ⲓⲏⲥ ⲁϥⲁⲙⲁϩⲧⲉ ⲙⲙⲟϥ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲡⲁⲧⲕⲟⲩⲓ ⲙⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲉⲧⲃⲉ ⲟⲩ ⲁⲕⲇⲓⲥⲇⲁⲍⲉ
32 När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
ⲗ̅ⲃ̅ⲛⲧⲉⲣⲟⲩⲁⲗⲉ ⲇⲉ ⲉⲡϫⲟⲓ ⲁϥϭⲱ ⲛϭⲓ ⲡⲧⲏⲩ ⲛⲧⲉⲩⲛⲟⲩ
33 Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: "Förvisso är du Guds Son."
ⲗ̅ⲅ̅ⲁⲩⲟⲩⲱϣⲧ ⲛⲁϥ ⲛϭⲓ ⲛⲉⲧϣⲟⲟⲡ ϩⲙ ⲡϫⲟⲓ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲛⲁⲙⲉ ⲛⲧⲟⲕ ⲡⲉ ⲡϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ
34 När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
ⲗ̅ⲇ̅ⲛⲧⲉⲣⲟⲩϫⲓⲟⲟⲣ ⲇⲉ ⲁⲩⲉⲓ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉⲡⲉⲕⲣⲟ ⲛⲅⲉⲛⲛⲏⲍⲁⲣⲉⲧ
35 Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
ⲗ̅ⲉ̅ⲁⲩⲥⲟⲩⲱⲛϥ ⲇⲉ ⲛϭⲓ ⲛⲣⲱⲙⲉ ⲙⲡⲙⲁ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲁⲩϫⲟⲟⲩ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉⲧⲡⲉⲣⲓⲭⲱⲣⲟⲥ ⲧⲏⲣⲥ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲁⲩⲉⲓⲛⲉ ⲛⲁϥ ⲛⲟⲩⲟⲛ ⲛⲓⲙ ⲉⲧⲙⲟⲕϩ
36 Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
ⲗ̅ⲋ̅ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲥⲡⲥⲱⲡϥ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲩⲉϫⲱϩ ⲙⲙⲁⲧⲉ ⲉⲡⲧⲟⲡ ⲙⲡⲉϥϩⲟⲉⲓⲧⲉ ⲁⲩⲱ ⲛⲉⲛⲧⲁⲩϫⲱϩ ⲁⲩⲟⲩϫⲁⲓ
