Matteus 13
1 Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön.
The same day Jesus went out of the house, and sat by the sea side.
2 Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.
And great multitudes were gathered to him, so that he went into a boat, and sat down; and the whole multitude stood on the shore.
3 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: "En såningsman gick ut för att så.
And he spoke many things to them in parables, saying, Behold, a sower went forth to sow;
4 Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
And when he sowed, some [seeds] fell by the way side, and the fowls came and devoured them:
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
Some fell upon stony places, where they had not much earth: and forthwith they sprung up, because they had no deepness of earth:
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
And when the sun had risen, they were scorched; and because they had not root, they withered.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det.
And some fell among thorns; and the thorns sprung up, and choked them:
8 Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.
But others fell into good ground, and brought forth fruit, some a hundred-fold, some sixty-fold, some thirty-fold.
9 Den som har öron, han höre."
Who hath ears to hear, let him hear.
10 Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: "Varför talar du till dem i liknelser?"
And the disciples came, and said to him, Why speakest thou to them in parables?
11 Han svarade och sade: "Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet.
He answered and said to them, Because it is given to you to know the mysteries of the kingdom of heaven, but to them it is not given.
12 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
For whoever hath, to him shall be given, and he shall have more abundance: but whoever hath not, from him shall be taken away even that which he hath.
13 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå.
Therefore I speak to them in parables: because they seeing see not; and hearing they hear not, neither do they understand.
14 Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.
And in them is fulfilled the prophecy of Isaiah, which saith, By hearing ye shall hear, and shall not understand; and seeing ye shall see, and shall not perceive:
15 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig.
For this people's heart is become gross, and [their] ears are dull of hearing, and their eyes they have closed; lest at any time they should see with [their] eyes, and hear with [their] ears, and should understand with [their] heart, and should be converted, and I should heal them.
16 Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.
But blessed [are] your eyes, for they see: and your ears, for they hear.
17 Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.
For verily I say to you, That many prophets and righteous [men] have desired to see [the things] which ye see, and have not seen [them]; and to hear [the things] which ye hear, and have not heard [them].
18 Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
Hear ye therefore the parable of the sower.
19 När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.
When any one heareth the word of the kingdom, and understandeth [it] not, then cometh the wicked [one], and catcheth away that which was sown in his heart. This is he who received seed by the way side.
20 Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje,
But he that received the seed into stony places, the same is he that heareth the word, and immediately with joy receiveth it;
21 men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.
Yet he hath not root in himself, but endureth for a while: for when tribulation or persecution ariseth because of the word, forthwith he is offended.
22 Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt. (aiōn g165)
He also that received seed among the thorns is he that heareth the word; and the care of this world, and the deceitfulness of riches choke the word, and he becometh unfruitful. (aiōn g165)
23 Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt."
But he that receiveth seed into the good ground is he that heareth the word, and understandeth [it]; who also beareth fruit, and bringeth forth, some a hundred fold, some sixty, some thirty.
24 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: "Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;
Another parable he proposed to them, saying, The kingdom of heaven is likened to a man who sowed good seed in his field:
25 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.
But while men slept, his enemy came and sowed tares among the wheat, and departed.
26 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.
But when the blade had sprung up, and brought forth fruit, then appeared the tares also.
27 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?
So the servants of the householder came and said to him, Sir, didst thou not sow good seed in thy field? from whence then hath it tares?
28 Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?'
He said to them, An enemy hath done this. The servants said to him, Wilt thou then that we go and gather them?
29 Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.
But he said, No; lest while ye gather the tares, ye root up also the wheat with them.
30 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'"
Let both grow together until the harvest: and in the time of harvest I will say to the reapers, Gather ye first the tares, and bind them in bundles to burn them: but gather the wheat into my barn.
31 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: "Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker.
Another parable he proposed to them, saying, The kingdom of heaven is like a grain of mustard-seed, which a man took, and sowed in his field:
32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar."
Which indeed is the least of all seeds: but when it is grown, it is the greatest among herbs, and becometh a tree, so that the birds of the air come and lodge on its branches.
33 En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat."
Another parable he spoke to them; The kingdom of heaven is like leaven, which a woman took, and hid in three measures of meal, till the whole was leavened.
34 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.
All these things Jesus spoke to the multitude in parables; and without a parable he spoke not to them:
35 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: "Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse."
That it might be fulfilled which was spoken by the prophet, saying, I will open my mouth in parables; I will utter things which have been kept secret from the foundation of the world.
36 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: "Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern."
Then Jesus sent the multitude away, and went into the house: and his disciples came to him, saying, Declare to us the parable of the tares of the field.
37 Han svarade och sade: "Den som sår den goda säden är Människosonen.
He answered and said to them, He that soweth the good seed is the Son of man;
38 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.
The field is the world; the good seed are the children of the kingdom; but the tares are the children of the wicked [one];
39 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar. (aiōn g165)
The enemy that sowed them is the devil; the harvest is the end of the world; and the reapers are the angels. (aiōn g165)
40 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände. (aiōn g165)
As therefore the tares are gathered and burned in the fire; so shall it be in the end of this world. (aiōn g165)
41 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,
The Son of man shall send forth his angels, and they shall gather out of his kingdom all things that offend, and them who do iniquity;
42 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
And shall cast them into a furnace of fire: there shall be wailing and gnashing of teeth.
43 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.
Then shall the righteous shine as the sun in the kingdom of their Father. Who hath ears to hear, let him hear.
44 Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
Again, the kingdom of heaven is like treasure hid in a field; which, when a man hath found, he hideth, and for joy thereof goeth and selleth all that he hath, and buyeth that field.
45 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor;
Again, the kingdom of heaven is like a merchant seeking goodly pearls:
46 och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.
Who, when he had found one pearl of great price, went and sold all that he had, and bought it.
47 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
Again, the kingdom of heaven is like a net, that was cast into the sea, and gathered of every kind:
48 När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. --
Which, when it was full, they drew to the shore, and sat down, and gathered the good into vessels, but cast away the bad.
49 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga (aiōn g165)
So shall it be at the end of the world: the angels shall come forth, and sever the wicked from among the just, (aiōn g165)
50 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
And shall cast them into the furnace of fire: there shall be wailing and gnashing of teeth.
51 Haven I förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja."
Jesus saith to them, Have ye understood all these things? They say to him, Yes, Lord.
52 Då sade han till dem: "Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt."
Then said he to them, Therefore every scribe [who is] instructed to the kingdom of heaven, is like a man [that is] a householder, who bringeth forth out of his treasure [things] new and old.
53 När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån.
And it came to pass, [that] when Jesus had finished these parables, he departed thence.
54 Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: "Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?
And when he had come into his own country, he taught them in their synagogue, so that they were astonished, and said, Whence hath this [man] this wisdom, and [these] mighty works?
55 Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?
Is not this the carpenter's son? is not his mother called Mary? and his brethren, James, and Joses, and Simon, and Judas?
56 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?"
And his sisters, are they not all with us? Whence then hath this [man] all these things?
57 Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: "En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus."
And they were offended in him. But Jesus said to them, A prophet is not without honor, save in his own country, and in his own house.
58 Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar.
And he did not many mighty works there, because of their unbelief.
