Markus 9
1 Ytterligare sade han till dem: "Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft."
Eno we boot baat rumta, “Ngah ih baat rumhala, Rangte Hasong chaan aphaan lam ih raaha ah maang japtup ngah khoh nah arah dowa rukho ah maang tekte eje ang an.”
2 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;
Sa arok lini Jisu ih Pitar, Jeems nyia Joon ah siit ano, kongchoong ni neng luulu wang rumta. Neng miksok di Jisu, ah choocho ih lek arah sok rumta,
3 och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita.
henyuh hekhat ah pungkoopkoop ih dong phaakta erah than ih puungta o eh uh arah hatoh adoh erathan tajen puung chotka.
4 Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus.
Erah lilih heliphante wajom ih Elija nyi Moses Jisu damdi waan arah japtup rumta.
5 Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: "Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en."
Pitar ih Jisu suh baatta, “Nyootte, tumthan ese ah seng aani ang ih no ah! Seng ih nyutaap ejom than buk ih, esiit ah an raangtaan, esiit ah Elija raangtaan, esiit Moses raangtaan.”
6 Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse.
Pitar nyia wahoh loong ah rapne ih cho rum ano Pitar ah mame jeng suh uh taseeta.
7 Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: "Denne är min älskade Son; hören honom."
Erah lilih jiingmuung ih neng loong ah loopjota, eno jiingmuung mong ni dongjeng ra taha, “Arah ngah di nga mongnook Sah miimi—heh jengkhaap chaat an!”
8 Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.
Neng ih seek taat lengsok rum adi, o uh tajeeta; Neng damdi Jisu chap arah laklak tup rumta.
9 Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke, förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle för någon omtala vad de hade sett.
Neng kong ni dat ra rumha di Jisu ih baat rumta, “O suh uh nak baat an sen ih tumjaat tuptan rah ah, mina sah tek nawa maang ngaaksaatka ngakhoh nah ah.”
10 Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda.
Neng ih heh jeng ah thang et rumta, ang abah uh neng chamchi ni bah erah tiit ah waan ruh ih rumta, “‘Tek nawa ngaaksaat’ ah tumjih suh liita?”
11 Och de frågade honom och sade: "De skriftlärde säga ju att Elias först måste komma?"
Eno neng ih Jisu suh chengta, “Hootthe nyootte loong ih Elija jaakhoh raaha ih tumet suh liita?”
12 Han svarade dem: "Elias måste visserligen först komma och upprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet om Människosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?
Jisu ih ngaak baatta, “Elang eah jaakhoh Elija aju raaha, jaatrep ban khookham raang ih ah. Enoothong Rangteele ni tumet suh liita Mina Sah ah rapne ih cham ah thaangju nep et rum ah eah?
13 Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforo mot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet att det skulle gå honom."
Nga ih baat rumhala, Elija ah jen ra ih taha eno mina loong ah ih neng ih mamet thunta erah jun ju re rumta, heh tiit ah Rangteele ni raangha likhiik ah.”
14 När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem.
Neng heliphante rukho loong ah damdi chokhoom wang rum adi, miloong hantek ih kookchap rum ano Hootthe nyootte loong damdi daanmu rum arah japtup rumta.
15 Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom.
Miloong ah ih Jisu ah tup rum ano paatja rumta, eno heh reeni soonkah rum ano jengseera rumta.
16 Då frågade han dem: "Varom disputeren I med dem?"
Jisu ih heliphante loong suh cheng rumta, “Tumjih tungdi neng damdi daanmui lan?”
17 Och en man i folkhopen svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son, som är besatt av en stum ande.
Mih dung ni wasiit ngaakjengta, “Nyootte, ngah ih an jiinni nga sah chiithih laakhah pan, heh jeng nep mah arah siitkaat halang.
18 Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke."
Chiithih laakhah pat adi heh teewah ah hah ni loongdat ano heh tui nawa tookwu ah dong, heh pha ah chektat ano kah laatdat ah, erah raang ih an liphante loong suh chiithih laakhah taat dokphan thuktang, eno tajen dok phan rumta.”
19 Då svarade han dem och sade: "O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig."
Jisu ih liirumta, “Mamah lajen hanpi ehan mina sen loong ih ah! Ngah sen damdoh jaatjaat mathan ma jen roong tonghang? Ngah sen damdam mathan ma jen reehang? Noodek ah nga jiinnah siitwan han!”
20 Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
Eno Jisu jiinni siitwan rumta. Erah damdam laathih rah ih Jisu ah tup ano, noodek ah hah ni loonghaat ano laatdat thukta, eno lengkoong ano heh tui ni tookwu loong ah dong eta.
21 Jesus frågade då hans fader: "Huru länge har det varit så med honom?" Han svarade: "Alltsedan han var ett litet barn;
Jisu ih heh wah asuh chengta, “Arah likhiik ih sa mathan dowa ih angla?” “Noodek dowa ih dook,” heh warah ih ngaak baatta.
22 och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss."
“Chiithih laakhah rah ih helek helek we nyia juung ni tek haat suh taatwoot chung ha. Minchan ih weehe, an tenthet nawa ih jen lang abah ah!”
23 Då sade Jesus till honom: "Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror."
Jisu ih heh wah suh liita, “An teeteewah ih jen lang eah ih liihu bah ah! Tuungmaang ete raang ih bah jaatrep ejen lang eah.”
24 Strax ropade gossens fader och sade: "Jag tror! Hjälp min otro."
Erah damdam heh wah ah huung ano jengta, “Ngah etuungmaang elang, enoothong ehan tajen tuungmaang kang. Ehan ih tuungmaang suh chosok weehang!”
25 Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom."
Jisu ih miloong tukhoom ah sok ano, chiithih laakhah asuh baatta. “Engong nyia ebaang chiiala” “Nga ih an suh baat hala arah noodek sak dowa dokkhoom hoono babah uh nak kah ngaak wang uh!”
26 Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen var död.
Chiithih laakhah ah riinghuung ano noodek ah loonghaat thiinta, eno that that ih moh tekthuk ano heh ah doksoon kata. Noodek ah tekmang likhiik ih hoonta, eno warep ih liita, “Etek ela abah ah!”
27 Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp.
Eno Jisu ih noodek ah heh lak ih toonhoom ano chap thukta.
28 När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: "Varför kunde icke vi driva ut honom?"
Jisu nokmong ni nopkhoom adi heliphante loong ih hucheng rumta, “Seng ih laathih ah mamah lajen dokphan eti?”
29 Han svarade dem: "Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta."
Jisu ih baat rumta; “Aa likhiik chiithih laakhah ah rangsoom nawa luulu ih ba jen dokphan ah,” “Jaat hoh tumjih nawa reh uh tajenka.”
30 Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men han ville icke att någon skulle få veta det.
Jisu nyia heliphante loong erah dowa Galili hadaang lam ih wang rumta. Jisu ih heteewah maani ah ih wahoh suh tajat thukta,
31 Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem: "Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit dödad skall han uppstå igen."
tumeah heliphante loong suh tiitwaan nyootsoot rumta; “Mina Sah rah mih lak nah tek haat et suh jokoh rum ah. Enoothong sa jom lih nah, we ngaakthing eah.”
32 Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att fråga honom.
Erah jengkhaap nyootta rah heliphante loong ih tumjih suh liita ih tasamjat rumta, heh suh huk cheng ra uh echo ih rumta.
33 Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit där han bodde, frågade han dem: "Vad var det I samtaladen om på vägen?"
Neng Keparnam hadaang ni thokrum taha, eno nokmong ni nop rumta lidi Jisu ih heliphante loong suh chengta, “Sen loong lam ni tumjih tungdi daanmui tan?”
34 Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilken som vore störst.
Neng ih tangaak baat rumta, tumeah neng chamchiini lam ni elongthoon ah o ah erah tiit tungdi daanmui rumta.
35 Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare."
Jisu ah tong ano asih wanyi heliphante loong ah poon rum ano baat rumta, “O ih phangkhothoon angsuh nook an erah lithoon nah angtheng eno heh ah loongtang laksuh angjih.”
36 Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:
Eno heh ih noodek wasiit neng loong ngathong ni chap thukta. Heh lak ih khonjoh ano baat rumta,
37 "Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig."
“Oih arah noodek loong ah nga mendoh noppoon an, erah ih ngah poon halang; eno oih ngah noppoon halang, erah ih nga laklak tanoppoon rang, nga daapjatte ah anep wak noppoonha.”
38 Johannes sade till honom: "Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss."
Joon ih heh suh baatta, “Nyootte, seng ih an mendi mih wasiit ih chiithih laakhah loong ah dokphan arah japtupti eno tanghaamti, tumeah heh sengjoon tah angta.”
39 Men Jesus sade: "Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala illa om mig.
“Nakmok tanghaam an,” Jisu ih baat rumta, tumeah o mina ih nga mendoh epaatjaajih loong ah jen re abah, liwang nah erah mina rah nga miksukte tah angka ang ah.
40 Ty den som icke är emot oss, han är för oss.
O mina seng miksukte tah angka loong ah seng raangtaan ih ang ah.
41 Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till -- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.
Ngah ih ami tiit baat rumhala, nga mina angkan no o ih sen suh juung jok thuk han erah mih ah amiisak heh thaang ah choh ah.
42 Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.
Arah noodek loong ah ih ngah suh hanpi rum halang ah oih bah uh mok thetsiit rum ah, erah mina rah heh boh adoh jong ah bonchi ano juungsih nah mah abah ese ang ah.
43 Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt, än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsläckes. (Geenna g1067)
Erah raang ih sen lak ih sen tuungmaang ah matsiit abah, thadook haat et an! Lak hop mabah uh lametka we adoh roitang ih khaamwang nang ih bah lakko ih mabah uh lathoon roidong adoh chowang ah ese ang ah. (Geenna g1067)
Erah nah ‘neng phakte soot ah babah uh tatiika, nyia neng khaam theng we ah babah uh tametka ang ah.’
45 Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt, än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. (Geenna g1067)
Sen lah ih sen tuungmaang ah mok matsiit abah, thadook haat et an! Lah hop roitang we nah khaamwang nang ih bah lah ko lathoonka roidong adoh chowang ah ese ang ah. (Geenna g1067)
Erah nah ‘neng phakte soot ah babah uh tatiika, nyia neng khaam theng we ah babah uh tametka ang ah.
47 Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, (Geenna g1067)
Erah damdi sen mik ih dah thuk halan bah, doklot haat et an! Rangmong Hasong nah mikko ih wang ah ese ang ah mik hop ih roitang we nah khaamwang nang ih bah ah. (Geenna g1067)
48 där 'deras mask icke dör och elden icke utsläckes'.
Erah ni, ‘Neng phakte soot ah babah uh tatiika nyia neng khaam theng we ah babah uh tametka ang ah.’
49 Ty var människa måste saltas med eld.
“Mireprep ah we nawa ih saasook ah sum ih siik hoon theng saasiit arah likhiik ah.
50 Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmed skolen I då återställa dess kraft? -- Haven salt i eder och hållen frid inbördes."
“Sum ah ese; enoothong sumwaan ah sa abah, sen ih mamah we ih miingaak sumthuk an? “Joonte damdoh sum likhiik angtheng, eno warep damdoh semroongroong in songtong theng.”
