Markus 6
1 Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
And Jesus departed from there and came to his own city, and his disciples attended him.
2 Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: "Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
And when the sabbath came, he began to teach in the synagogue. And many who heard him were astonished, and said: Whence hath he obtained these things? And, what wisdom is this, which is given to him! and that such mighty works are done by his hands!
3 Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?" Så blev han för dem en stötesten.
Is not this the carpenter, the son of Mary, and the brother of James and of Joses and of Judas and of Simon? And are not his sisters here with us? And they were stumbled in him.
4 Då sade Jesus till dem: "En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus."
And Jesus said to them: There is no prophet who is little, except in his own city, and among his kindred, and at home.
5 Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
And he could not there do even one mighty work, except that he laid his hand on a few sick, and healed them.
6 Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
And he wondered at the defect of their faith. And he travelled about the villages and taught.
7 Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
And he called his twelve, and began to send them forth, two and two; and he gave them authority over unclean spirits, to cast them out.
8 Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
And he commanded them to take nothing for the journey, except a staff only; neither a wallet, nor bread, nor brass in their purses;
9 Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
but to be shod with sandals, and not put on two coats.
10 Och han sade till dem: "När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
And he said to them: Into whatever house ye enter, there abide till ye leave the place.
11 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem."
And whoever will not receive you, nor hear you, when ye go out from that place shake off the dust that is under your feet, for a testimony to them. Verily I say to you, There will be comfort for Sodom and Gomorrah in the day of judgment rather than for that city.
12 Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
And they went out and proclaimed, that men should repent.
13 och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
And they cast out many demons, and many of the sick they anointed with oil, and healed them.
14 Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: "Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom."
And Herod the king heard of Jesus, for his name had become known to him, and he said: John the Baptizer hath risen from the dead: and therefore it is, mighty deeds are done by him.
15 Men andra sade: "Det är Elias." Andra åter sade: "Det är en profet, lik de andra profeterna."
Others said: He is Elijah: and others: He is a prophet, like one of the prophets.
16 Men när Herodes hörde detta, sade han: "Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda."
But when Herod heard of him, he said: He is that John whose head I struck off: he is risen from the dead.
17 Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
For Herod had sent and seized John and bound him in prison, on account of Herodias, his brother Philips wife, whom he had taken.
18 och Johannes hade då sagt till honom: "Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru."
For John had said to Herod: It is not lawful for thee to take thy brother's wife.
19 Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
And Herodias herself was an enemy to him, and wished to kill him, but was not able.
20 Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
For Herod was afraid of John, because he knew him to be a just and holy man: and he observed him, and gave ear to him in many things and did the things, and he heard him with satisfaction.
21 Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
And there was a noted day, when Herod made a supper, in the house of his nativity, for his nobles and the chiliarchs and the chiefs of Galilee.
22 Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: "Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det."
And the daughter of Herodias came in, and danced; and she pleased Herod and those reclining with him. And the king said to the maid: Ask of me what thou pleasest, and I will give it thee.
23 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: "Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike."
And he swore to her: Whatever thou shalt ask, I will give thee, even to the half of my kingdom.
24 Då gick hon ut och frågade sin moder: "Vad skall jag begära?" Hon svarade: "Johannes döparens huvud."
And she went out, and said to her mother: What shall I ask of him? She said to her: The head of John the Baptizer.
25 Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: "Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud."
And she soon entered with eagerness to the king, and said: I desire that thou, this hour, give me in a dish the head of John the Baptizer.
26 Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
And it pained the king greatly; yet, on account of the oath, and on account of the guests, he would not deny her:
27 Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
and the king sent immediately an executioner, and commanded him to bring the head of John. And he went, and struck off the head of John in the prison;
28 och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
and brought it on a dish, and gave it to the maid; and the maid gave it to her mother.
29 Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
And his disciples heard of it; and they came and took up the corpse, and laid it in a Sepulchre.
30 Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
And the legates assembled before Jesus, and told him all they had done, and all they had taught.
31 Då sade han till dem: "Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet." Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
And he said to them: Come, let us go into a desert by ourselves, and rest a little. For there were many going and coming, and they had not opportunity even to eat bread.
32 De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
And they went by ship to a desert place by themselves.
33 Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
But many saw them, as they departed, and knew them; and from all the cities, they ran thither by land before him.
34 När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro "lika får som icke hade någon herde"; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
And Jesus disembarked and saw great multitudes: and he compassionated them, because they were like sheep having no shepherd. And he began to teach them many things.
35 Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: "Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
And when the time was advanced, his disciples came to him, and said to him: This is a desert place, and the time is advanced.
36 Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta."
Dismiss them, that they may go into the fields around us and into the villages, and may buy themselves bread; for they have nothing to eat.
37 Men han svarade och sade till dem: "Given I dem att äta." De svarade honom: "Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?"
And he said to them: Give ye them to eat. They say to him: Shall we go and buy bread of the value of two hundred denarii, and give them to eat?
38 Men han sade till dem: "Huru många bröd haven I? Gån och sen efter." Sedan de hade gjort så, svarade de: "Fem, och därtill två fiskar."
And he said to them: Go, see how many loaves ye have here. And when they had seen, they say to him: Five loaves and two fishes.
39 Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
And he bid them make the people recline on the grass by companies.
40 Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
And they reclined, by companies of a hundred, and of fifty.
41 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
And he took the five loaves and the two fishes, and looked towards heaven, and blessed and brake the bread, and gave to his disciples to set before them: and they divided also the two fishes among them all.
42 Och de åto alla och blevo mätta.
And they all ate, and were satisfied.
43 Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
And they took up twelve baskets full of the fragments and of the fishes.
44 Och det var fem tusen män som hade ätit.
And they who had eaten bread were five thousand men.
45 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
And he immediately constrained his disciples to take ship, and go before him to the other side, to Bethsaida, while he dismissed the multitudes.
46 Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
And when he had dismissed them, he went to a mountain to pray.
47 När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
And when evening came, the ship was in the middle of the sea, and he alone on the land.
48 Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
And he saw them straining themselves in rowing; for the wind was against them. And in the fourth watch of the night, Jesus came to them walking on the waters; and he was disposed to pass by them.
49 Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
And they saw him walking on the waters, and they supposed that the appearance was a spectre: and they cried out.
50 ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: "Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta."
For they all saw him, and were afraid. And immediately he spoke with them, and said to them: Take courage; it is I; fear not.
51 Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
And he entered into the ship to them; and the wind ceased. And they were greatly amazed, and astonished among themselves.
52 ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
For they did not learn by the bread; because their heart was stupid.
53 När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
And when they had passed to the other shore, they came to the land of Gennesaret.
54 Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
And when they went out of the ship, immediately the men of the place knew him.
55 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
And they ran through all that region, and began to bring forth them that were sick, bearing them on beds to where they heard he was.
56 Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
And wherever he entered into villages or cities, the sick were laid in he streets: and they besought him, that they might touch but the extremity of his raiment. And all they that touched him, were healed.
