Markus 6
1 Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
And going out from thence, he went into his own country; and his disciples followed him.
2 Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: "Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
And when the sabbath was come, he began to teach in the synagogue: and many hearing him were in admiration at his doctrine, saying: How came this man by all these things? and what wisdom is this that is given to him, and such mighty works as are wrought by his hands?
3 Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?" Så blev han för dem en stötesten.
Is not this the carpenter, the son of Mary, the brother of James, and Joseph, and Jude, and Simon? are not also his sisters here with us? And they were scandalized in regard of him.
4 Då sade Jesus till dem: "En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus."
And Jesus said to them: A prophet is not without honor, but in his own country, and in his own house, and among his own kindred.
5 Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
And he could not do any miracles there, only that he cured a few that were sick, laying his hands upon them.
6 Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
And he wondered because of their unbelief, and he went through the villages round about teaching.
7 Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
And he called the twelve; and began to send them two and two, and gave them power over unclean spirits.
8 Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
And he commanded them that they should take nothing for the way, but a staff only: no scrip, no bread, nor money in their purse,
9 Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
But to be shod with sandals, and that they should not put on two coats.
10 Och han sade till dem: "När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
And he said to them: Wheresoever you shall enter into an house, there abide till you depart from that place.
11 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem."
And whosoever shall not receive you, nor hear you; going forth from thence, shake off the dust from your feet for a testimony to them.
12 Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
And going forth they preached that men should do penance:
13 och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
And they cast out many devils, and anointed with oil many that were sick, and healed them.
14 Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: "Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom."
And king Herod heard, (for his name was made manifest, ) and he said: John the Baptist is risen again from the dead, and therefore mighty works shew forth themselves in him.
15 Men andra sade: "Det är Elias." Andra åter sade: "Det är en profet, lik de andra profeterna."
And others said: It is Elias. But others said: It is a prophet, as one of the prophets.
16 Men när Herodes hörde detta, sade han: "Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda."
Which Herod hearing, said: John whom I beheaded, he is risen again from the dead.
17 Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
For Herod himself had sent and apprehended John, and bound him in prison for the sake of Herodias the wife of Philip his brother, because he had married her.
18 och Johannes hade då sagt till honom: "Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru."
For John said to Herod: It is not lawful for thee to have thy brother’s wife.
19 Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
Now Herodias laid snares for him: and was desirous to put him to death, and could not.
20 Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
For Herod feared John, knowing him to be a just and holy man: and kept him, and when he heard him, did many things: and he heard him willingly.
21 Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
And when a convenient day was come, Herod made a supper for his birthday, for the princes, and tribunes, and chief men of Galilee.
22 Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: "Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det."
And when the daughter of the same Herodias had come in, and had danced, and pleased Herod, and them that were at table with him, the king said to the damsel: Ask of me what thou wilt, and I will give it thee.
23 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: "Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike."
And he swore to her: Whatsoever thou shalt ask I will give thee, though it be the half of my kingdom.
24 Då gick hon ut och frågade sin moder: "Vad skall jag begära?" Hon svarade: "Johannes döparens huvud."
Who when she was gone out, said to her mother, What shall I ask? But she said: The head of John the Baptist.
25 Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: "Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud."
And when she was come in immediately with haste to the king, she asked, saying: I will that forthwith thou give me in a dish, the head of John the Baptist.
26 Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
And the king was struck sad. Yet because of his oath, and because of them that were with him at table, he would not displease her:
27 Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
But sending an executioner, he commanded that his head should be brought in a dish.
28 och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
And he beheaded him in the prison, and brought his head in a dish: and gave it to the damsel, and the damsel gave it to her mother.
29 Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
Which his disciples hearing came, and took his body, and laid it in a tomb.
30 Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
And the apostles coming together unto Jesus, related to him all things that they had done and taught.
31 Då sade han till dem: "Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet." Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
And he said to them: Come apart into a desert place, and rest a little. For there were many coming and going: and they had not so much as time to eat.
32 De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
And going up into a ship, they went into a desert place apart.
33 Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
And they saw them going away, and many knew: and they ran flocking thither on foot from all the cities, and were there before them.
34 När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro "lika får som icke hade någon herde"; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
And Jesus going out saw a great multitude: and he had compassion on them, because they were as sheep not having a shepherd, and he began to teach them many things.
35 Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: "Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
And when the day was now far spent, his disciples came to him, saying: This is a desert place, and the hour is now past:
36 Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta."
Send them away, that going into the next villages and towns, they may buy themselves meat to eat.
37 Men han svarade och sade till dem: "Given I dem att äta." De svarade honom: "Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?"
And he answering said to them: Give you them to eat. And they said to him: Let us go and buy bread for two hundred pence, and we will give them to eat.
38 Men han sade till dem: "Huru många bröd haven I? Gån och sen efter." Sedan de hade gjort så, svarade de: "Fem, och därtill två fiskar."
And he saith to them: How many loaves have you? go and see. And when they knew, they say: Five, and two fishes.
39 Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
And he commanded them that they should make them all sit down by companies upon the green grass.
40 Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
And they sat down in ranks, by hundreds and by fifties.
41 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
And when he had taken the five loaves, and the two fishes: looking up to heaven, he blessed, and broke the loaves, and gave to his disciples to set before them: and the two fishes he divided among them all.
42 Och de åto alla och blevo mätta.
And they all did eat, and had their fill.
43 Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
And they took up the leavings, twelve full baskets of fragments, and of the fishes.
44 Och det var fem tusen män som hade ätit.
And they that did eat, were five thousand men.
45 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
And immediately he obliged his disciples to go up into the ship, that they might go before him over the water to Bethsaida, whilst he dismissed the people.
46 Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
And when he had dismissed them, he went up to the mountain to pray.
47 När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
And when it was late, the ship was in the midst of the sea, and himself alone on the land.
48 Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
And seeing them labouring in rowing, (for the wind was against them, ) and about the fourth watch of the night, he cometh to them walking upon the sea, and he would have passed by them.
49 Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
But they seeing him walking upon the sea, thought it was an apparition, and they cried out.
50 ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: "Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta."
For they all saw him, and were troubled. And immediately he spoke with them, and said to them: Have a good heart, it is I, fear ye not.
51 Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
And he went up to them into the ship, and the wind ceased: and they were far more astonished within themselves:
52 ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
For they understood not concerning the loaves; for their heart was blinded.
53 När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
And when they had passed over, they came into the land of Genezareth, and set to the shore.
54 Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
And when they were gone out of the ship, immediately they knew him:
55 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
And running through that whole country, they began to carry about in beds those that were sick, where they heard he was.
56 Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
And whithersoever he entered, into towns or into villages or cities, they laid the sick in the streets, and besought him that they might touch but the hem of his garment: and as many as touched him were made whole.
