< Markus 6 >

1 Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
Jesus went on from there and came to His hometown, accompanied by His disciples.
2 Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: "Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
When the Sabbath came, He began to teach in the synagogue, and many who heard Him were astonished. “Where did this man get these ideas?” they asked. “What is this wisdom He has been given? And how can He perform such miracles?
3 Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?" Så blev han för dem en stötesten.
Isn’t this the carpenter, the son of Mary and the brother of James, Joses, Judas, and Simon? Aren’t His sisters here with us as well?” And they took offense at Him.
4 Då sade Jesus till dem: "En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus."
Then Jesus said to them, “Only in his hometown, among his relatives, and in his own household is a prophet without honor.”
5 Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
So He could not perform any miracles there, except to lay His hands on a few of the sick and heal them.
6 Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
And He was amazed at their unbelief. And He went around from village to village, teaching the people.
7 Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
Then Jesus called the Twelve to Him and began to send them out two by two, giving them authority over unclean spirits.
8 Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
He instructed them to take nothing but a staff for the journey—no bread, no bag, no money in their belts—
9 Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
and to wear sandals, but not a second tunic.
10 Och han sade till dem: "När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
And He told them, “When you enter a house, stay there until you leave that area.
11 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem."
If anyone will not welcome you or listen to you, shake the dust off your feet when you leave that place, as a testimony against them.”
12 Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
So they set out and preached that the people should repent.
13 och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
They also drove out many demons and healed many of the sick, anointing them with oil.
14 Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: "Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom."
Now King Herod heard about this, for Jesus’ name had become well known, and people were saying, “John the Baptist has risen from the dead! That is why miraculous powers are at work in him.”
15 Men andra sade: "Det är Elias." Andra åter sade: "Det är en profet, lik de andra profeterna."
Others were saying, “He is Elijah,” and still others, “He is a prophet, like one of the prophets of old.”
16 Men när Herodes hörde detta, sade han: "Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda."
But when Herod heard this, he said, “John, whom I beheaded, has risen from the dead!”
17 Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
For Herod himself had ordered that John be arrested and bound and imprisoned, on account of his brother Philip’s wife Herodias, whom Herod had married.
18 och Johannes hade då sagt till honom: "Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru."
For John had been telling Herod, “It is not lawful for you to have your brother’s wife!”
19 Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
So Herodias held a grudge against John and wanted to kill him. But she had been unable,
20 Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
because Herod feared John and protected him, knowing that he was a righteous and holy man. When he heard John’s words, he was greatly perplexed; yet he listened to him gladly.
21 Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
On Herod’s birthday, her opportunity arose. Herod held a banquet for his nobles and military commanders and the leading men of Galilee.
22 Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: "Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det."
When the daughter of Herodias came and danced, she pleased Herod and his guests, and the king said to the girl, “Ask me for whatever you wish, and I will give it to you.”
23 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: "Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike."
And he swore to her, “Whatever you ask of me, I will give you, up to half my kingdom!”
24 Då gick hon ut och frågade sin moder: "Vad skall jag begära?" Hon svarade: "Johannes döparens huvud."
Then she went out and asked her mother, “What should I request?” And her mother answered, “The head of John the Baptist.”
25 Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: "Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud."
At once the girl hurried back to the king with her request: “I want you to give me the head of John the Baptist on a platter immediately.”
26 Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
The king was consumed with sorrow, but because of his oaths and his guests, he did not want to refuse her.
27 Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
So without delay, the king commanded that John’s head be brought in. He sent an executioner, who went and beheaded him in the prison.
28 och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
The man brought John’s head on a platter and presented it to the girl, who gave it to her mother.
29 Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
When John’s disciples heard about this, they came and took his body and placed it in a tomb.
30 Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
Meanwhile, the apostles gathered around Jesus and brought Him news of all they had done and taught.
31 Då sade han till dem: "Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet." Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
And He said to them, “Come with Me privately to a solitary place, and let us rest for a while.” For many people were coming and going, and they did not even have time to eat.
32 De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
So they went away in a boat by themselves to a solitary place.
33 Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
But many people saw them leaving and recognized them. They ran together on foot from all the towns and arrived before them.
34 När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro "lika får som icke hade någon herde"; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
When Jesus stepped ashore and saw a large crowd, He had compassion on them, because they were like sheep without a shepherd. And He began to teach them many things.
35 Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: "Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
By now the hour was already late. So the disciples came to Jesus and said, “This is a desolate place, and the hour is already late.
36 Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta."
Dismiss the crowd so they can go to the surrounding countryside and villages and buy themselves something to eat.”
37 Men han svarade och sade till dem: "Given I dem att äta." De svarade honom: "Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?"
But Jesus told them, “You give them something to eat.” They asked Him, “Should we go out and spend two hundred denarii to give all of them bread to eat?”
38 Men han sade till dem: "Huru många bröd haven I? Gån och sen efter." Sedan de hade gjort så, svarade de: "Fem, och därtill två fiskar."
“Go and see how many loaves you have,” He told them. And after checking, they said, “Five—and two fish.”
39 Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
Then Jesus directed them to have the people sit in groups on the green grass.
40 Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
So they sat down in groups of hundreds and fifties.
41 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
Taking the five loaves and the two fish and looking up to heaven, Jesus spoke a blessing and broke the loaves. Then He gave them to His disciples to set before the people. And He divided the two fish among them all.
42 Och de åto alla och blevo mätta.
They all ate and were satisfied,
43 Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
and the disciples picked up twelve basketfuls of broken pieces of bread and fish.
44 Och det var fem tusen män som hade ätit.
And there were five thousand men who had eaten the loaves.
45 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
Immediately Jesus made His disciples get into the boat and go on ahead of Him to Bethsaida, while He dismissed the crowd.
46 Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
After bidding them farewell, He went up on the mountain to pray.
47 När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
When evening came, the boat was in the middle of the sea, and Jesus was alone on land.
48 Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
He could see that the disciples were straining to row, because the wind was against them. About the fourth watch of the night, Jesus went out to them, walking on the sea. He intended to pass by them,
49 Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
but when they saw Him walking on the sea, they cried out, thinking He was a ghost—
50 ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: "Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta."
for they all saw Him and were terrified. But Jesus spoke up at once: “Take courage! It is I. Do not be afraid.”
51 Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
Then He climbed into the boat with them, and the wind died down. And the disciples were utterly astounded,
52 ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
for they had not understood about the loaves, but their hearts had been hardened.
53 När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
When they had crossed over, they landed at Gennesaret and moored the boat.
54 Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
As soon as they got out of the boat, the people recognized Jesus
55 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
and ran through that whole region, carrying the sick on mats to wherever they heard He was.
56 Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
And wherever He went—villages and towns and countrysides—they laid the sick in the marketplaces and begged Him just to let them touch the fringe of His cloak. And all who touched Him were healed.

< Markus 6 >