Markus 5
1 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
So they arrived at the opposite shore of the Lake, in the country of the Gerasenes.
2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
At once, on His landing, there came from the tombs to meet Him a man possessed by a foul spirit.
3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
This man lived among the tombs, nor could any one now secure him even with a chain;
4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
for many a time he had been left securely bound in fetters and chains, but afterwards the chains lay torn link from link, and the fetters in fragments, and there was no one strong enough to master him.
5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
And constantly, day and night, he remained among the tombs or on the hills, shrieking, and mangling himself with sharp stones.
6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
And when he saw Jesus in the distance, he ran and threw himself at His feet,
7 och ropade med hög röst och sade: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke."
crying out in a loud voice, "What hast Thou to do with me, Jesus, Son of God Most High? In God's name I implore Thee not to torment me."
8 Jesus skulle nämligen just säga till honom: "Far ut ur mannen, du orena ande."
For He had said to him, "Foul spirit, come out of the man."
9 Då frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade honom: "Legion är mitt namn, ty vi äro många."
Jesus also questioned him. "What is your name?" He said. "Legion," he replied, "for there are a host of us."
10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
And he earnestly entreated Him not to send them away out of the country.
11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
Feeding there, on the mountain slope, was a great herd of swine.
12 Och de bådo honom och sade: "Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem."
So they besought Jesus. "Send us to the swine," they said, "so that we may enter into them."
13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
He gave them leave; and the foul spirits came out and entered into the swine, and the herd--about 2,000 in number--rushed headlong down the cliff into the Lake and were drowned in the Lake.
14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
The swineherds fled, and spread the news in town and country. So the people came to see what it was that had happened;
15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
and when they came to Jesus, they beheld the demoniac quietly seated, clothed and of sane mind--the man who had had the legion; and they were awe-stricken.
16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
And those who had seen it told them the particulars of what had happened to the demoniac, and all about the swine.
17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
Then they began entreating Him to depart from their district.
18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
As He was embarking, the man who had been possessed asked permission to accompany Him.
19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: "Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig."
But He would not allow it. "Go home to your family," He said, "and report to them all that the Lord has done for you, and the mercy He has shown you."
20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
So the man departed, and related publicly everywhere in the Ten Towns all that Jesus had done for him; and all were astonished.
21 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
When Jesus had re-crossed in the boat to the other side, a vast multitude came crowding to Him; and He was on the shore of the Lake,
22 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
when there came one of the Wardens of the Synagogue--he was called Jair--who, on beholding Him, threw himself at His feet,
23 och bad honom enträget och sade: "Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva."
and besought Him with many entreaties. "My little daughter," he said, "is at the point of death: I pray you come and lay your hands upon her, that she may recover and live."
24 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
And Jesus went with him. And a dense crowd followed Him, and thronged Him on all sides.
25 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
Now a woman who for twelve years had suffered from haemorrhage,
26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
and had undergone many different treatments under a number of doctors and had spent all she had without receiving benefit but on the contrary growing worse,
27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
heard of Jesus. And she came in the crowd behind Him and touched His cloak;
28 Ty hon tänkte: "Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen."
for she said, "If I but touch His clothes, I shall be cured."
29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
In a moment the flow of her blood ceased, and she felt in herself that her complaint was cured.
30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
Immediately Jesus, well knowing that healing power had gone from within Him, turned round in the crowd and asked, "Who touched my clothes?"
31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'"
"You see the multitude pressing you on all sides," His disciples exclaimed, "and yet you ask, 'Who touched me?'"
32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
But He continued looking about to see the person who had done this,
33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
until the woman, frightened and trembling, knowing what had happened to her, came and threw herself at His feet, and told Him all the truth.
34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga."
"Daughter," He said, "your faith has cured you: go in peace, and be free from your complaint."
35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak."
While He is yet speaking, men come from the house to the Warden, and say, "Your daughter is dead: why trouble the Rabbi further?"
36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: "Frukta icke, tro allenast."
But Jesus, overhearing the words, said to the Warden, "Do not be afraid; only have faith."
37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
And He allowed no one to accompany Him except Peter and the brothers James and John.
38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
So they come to the Warden's house. Here He gazes on a scene of uproar, with people weeping aloud and wailing.
39 Och han gick in och sade till dem: "Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover."
He goes in. "Why all this outcry and loud weeping?" He asks; "the child is asleep, not dead."
40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
To this their reply is a scornful laugh. He, however, puts them all out, takes the child's father and mother and those He has brought with Him, and enters the room where the child lies.
41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: "Talita, kum" (det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp").
Then, taking her by the hand, He says to her, "Talitha, koum;" that is to say, "Little girl, I command you to wake!"
42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
Instantly the little girl rises to her feet and begins to walk (for she was twelve years old). They were at once beside themselves with utter astonishment;
43 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.
but He gave strict injunctions that the matter should not be made known, and directed them to give her something to eat.
