Markus 5
1 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
And they came to the other side of the lake, into the territory of the Gerasenes.
2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
And when he had come out of the boat, immediately a man with an unclean spirit met him out of the tombs.
3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
He lived in the tombs, and no one could bind him any more, not even with a chain.
4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
For he had been often bound with fetters and chains, and the chains had been torn apart by him, and the fetters broken in pieces. No one had the strength to tame him.
5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
And always, night and day, in the tombs and in the mountains, he was crying out, and cutting himself with stones.
6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
And when he saw Yeshua from afar, he ran and bowed down to him,
7 och ropade med hög röst och sade: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke."
and crying out with a loud voice, he said, "What have I to do with you, Yeshua, you Son of the Most High God? I adjure you by God, do not torment me."
8 Jesus skulle nämligen just säga till honom: "Far ut ur mannen, du orena ande."
For he had been saying to him, "Come out of the man, you unclean spirit."
9 Då frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade honom: "Legion är mitt namn, ty vi äro många."
And then he asked him, "What is your name?" And he replied, "My name is Legion, for we are many."
10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
And he pleaded with Yeshua repeatedly not to send them away out of the region.
11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
Now on the mountainside there was a great herd of pigs feeding.
12 Och de bådo honom och sade: "Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem."
And they begged him, saying, "Send us into the pigs, that we may enter into them."
13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
And he gave them permission. The unclean spirits came out and entered into the pigs; and the herd of about two thousand rushed down the steep bank into the lake, and they were drowned in the lake.
14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
And those who fed them fled, and told it in the city and in the country. And the people went to see what it was that had happened.
15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
And they came to Yeshua, and saw him who had been possessed by demons sitting, clothed and in his right mind, even him who had the legion; and they were afraid.
16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
And those who saw it declared to them how it happened to him who was possessed by demons, and about the pigs.
17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
And then they began to plead with Yeshua to leave their region.
18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
As he was entering into the boat, he who had been possessed by demons pleaded with him that he might be with him.
19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: "Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig."
However, Yeshua did not allow him, but said to him, "Go to your house, to your own, and tell them what great things the Lord has done for you, and how he had mercy on you."
20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
So he went his way, and began to proclaim in Decapolis how Yeshua had done great things for him, and everyone was amazed.
21 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
And when Yeshua had crossed back over in the boat to the other side, a large crowd was gathered to him; and he was by the lake.
22 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
One of the rulers of the synagogue, Yuarash by name, came; and seeing him, he fell at his feet,
23 och bad honom enträget och sade: "Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva."
and pleaded with him repeatedly, saying, "My little daughter is at the point of death. Please come and lay your hands on her, that she may be made healthy, and live."
24 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
And he went with him, and a large crowd followed him, and they pressed upon him on all sides.
25 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
Now a woman, who had an issue of blood for twelve years,
26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
and had suffered many things by many physicians, and had spent all that she had, and was no better, but rather grew worse,
27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
having heard the things concerning Yeshua, came up behind him in the crowd, and touched his clothes.
28 Ty hon tänkte: "Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen."
For she said, "If I just touch his clothes, I will be made well."
29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
And immediately the flow of her blood was dried up, and she felt in her body that she was healed of her affliction.
30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
And immediately Yeshua, perceiving in himself that the power had gone out from him, turned around in the crowd, and asked, "Who touched my clothes?"
31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'"
And his disciples said to him, "You see the crowd pressing against you, and you say, 'Who touched me?'"
32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
He looked around to see her who had done this thing.
33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
But the woman, fearing and trembling, knowing what had been done to her, came and fell down before him, and told him the whole truth.
34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga."
And he said to her, "Daughter, your faith has made you well. Go in peace, and be cured of your disease."
35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak."
While he was still speaking, people came from the synagogue ruler's house saying, "Your daughter is dead. Why bother the Teacher any more?"
36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: "Frukta icke, tro allenast."
But Yeshua, overhearing the message spoken, said to the ruler of the synagogue, "Do not be afraid, only believe."
37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
And he allowed no one to follow him, except Kipha, Yaquv, and Yukhanan the brother of Yaquv.
38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
And they came to the synagogue ruler's house, and he saw an uproar, weeping, and great wailing.
39 Och han gick in och sade till dem: "Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover."
And when he had entered in, he said to them, "Why do you make an uproar and weep? The child is not dead, but is asleep."
40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
And they ridiculed him. But he, having put them all out, took the father of the child, her mother, and those who were with him, and went in where the child was.
41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: "Talita, kum" (det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp").
And taking the child by the hand, he said to her, "Talitha qum," which translated means, "Little girl, I tell you, get up."
42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
And immediately the girl rose up and walked, for she was twelve years old. And immediately they were overcome with amazement.
43 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.
And he strictly ordered them that no one should know this, and commanded that something should be given to her to eat.
