Markus 5
1 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
ⲁ̅ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲙⲟⲟϣⲉ ⲉⲡⲉⲕⲣⲟ ⲛⲧⲉⲑⲁⲗⲁⲥⲥⲁ ⲉⲧⲉⲭⲱⲣⲁ ⲛⲛⲅⲉⲣⲁⲥⲏⲛⲟⲥ
2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
ⲃ̅ⲁⲩⲱ ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲫⲱϭⲉ ⲉⲡⲉⲕⲣⲟ ⲛⲧⲉⲩⲛⲟⲩ ⲁϥⲧⲱⲙⲛⲧ ⲉⲣⲟϥ ⲛϭⲓ ⲟⲩⲣⲱⲙⲉ ⲉϥⲛⲏⲩ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲛⲉⲙϩⲁⲟⲩ ⲉⲣⲉⲟⲩⲡⲛⲁ ⲛⲁⲕⲁⲑⲁⲣⲧⲟⲛ ⲛⲙⲙⲁϥ
3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
ⲅ̅ⲉϥϣⲟⲟⲡ ϩⲛ ⲛⲉⲙϩⲁⲟⲩ ⲉⲙⲡⲉϣⲗⲁⲁⲩ ϭⲉ ϭⲙϭⲟⲙ ⲉⲙⲟⲣϥ ϩⲛ ϩⲁⲗⲩⲥⲓⲥ ⲉⲃⲟⲗ
4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
ⲇ̅ϫⲉ ⲁⲩⲙⲟⲣϥ ⲛϩⲁϩ ⲛⲥⲟⲡ ⲛϩⲉⲛⲡⲁⲓⲇⲉⲥ ⲛⲙϩⲉⲛϩⲁⲗⲩⲥⲓⲥ ⲁⲩⲱ ϣⲁϥⲥⲗⲡⲛϩⲁⲗⲩⲥⲓⲥ ⲛϥⲟⲩⲉϭⲡ ⲙⲡⲁⲓⲇⲉⲥ ⲉⲙⲡⲉϣⲗⲁⲁⲩ ϭⲙϭⲟⲙ ⲉⲣⲟϥ
5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
ⲉ̅ⲁⲩⲱ ⲟⲩⲟⲉⲓϣ ⲛⲓⲙ ⲛⲧⲉⲩϣⲏ ⲙⲛ ⲡⲉϩⲟⲟⲩ ⲛⲉϥϩⲛ ⲛⲉⲙϩⲁⲟⲩ ⲁⲩⲱ ϩⲛ ⲛⲧⲟⲩⲓⲏ ⲉϥϫⲓϣⲕⲁⲕ ⲉⲃⲟⲗ ⲉⲩϩⲓⲟⲩⲉ ⲉⲣⲟϥ ϩⲛ ⲛⲱⲛⲉ
6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
ⲋ̅ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲛⲁⲩ ⲉⲓⲏⲥ ϩⲙ ⲡⲟⲩⲉ ⲁϥⲡⲱⲧ ⲁϥⲡⲁϩⲧϥ ϩⲁⲣⲁⲧϥ ⲁϥⲟⲩⲱϣⲧ ⲛⲁϥ
7 och ropade med hög röst och sade: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke."
ⲍ̅ⲁϥⲱϣ ⲇⲉ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲟⲩⲛⲟϭ ⲛϩⲣⲟⲟⲩ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲁϩⲣⲟⲕ ⲛⲙⲙⲁⲓ ⲓⲏⲥ ⲡϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲉⲧϫⲟⲥⲉ ϯⲱⲣⲕ ⲉⲣⲟⲕ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϫⲉ ⲛⲛⲉⲕⲃⲁⲥⲁⲛⲓⲍⲉ ⲙⲙⲟⲓ
8 Jesus skulle nämligen just säga till honom: "Far ut ur mannen, du orena ande."
ⲏ̅ⲛⲉⲣⲉⲓⲏⲥ ⲅⲁⲣ ϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲁⲙⲟⲩ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲡⲣⲱⲙⲉ ⲡⲉⲡⲛⲁ ⲛⲁⲕⲁⲑⲁⲣⲧⲟⲛ
9 Då frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade honom: "Legion är mitt namn, ty vi äro många."
ⲑ̅ⲁⲩⲱ ⲛⲉϥϫⲛⲟⲩ ⲙⲙⲟϥ ϫⲉ ⲛⲓⲙ ⲉⲣⲛⲧⲕ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲗⲉⲅⲓⲱⲛ ⲡⲉ ⲡⲣⲁⲛ ϫⲉ ⲧⲛϫⲕϩⲁϩ
10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
ⲓ̅ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲥⲉⲡⲥⲱⲡϥ ⲉⲙⲁⲧⲉ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲛⲛⲉϥⲛⲟϫⲟⲩ ⲉⲃⲟⲗ ⲛⲧⲉⲭⲱⲣⲁ
11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
ⲓ̅ⲁ̅ⲛⲉⲥⲙⲡⲙⲁ ⲇⲉ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ϩⲁⲣⲁⲧϥ ⲙⲡⲧⲟⲟⲩ ⲛϭⲓ ⲟⲩⲛⲟϭ ⲛⲁⲅⲉⲗⲏ ⲣⲣⲓⲣ ⲉⲩⲙⲟⲟⲛⲉ ⲙⲙⲟⲥ
12 Och de bådo honom och sade: "Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem."
ⲓ̅ⲃ̅ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲥⲉⲡⲥⲱⲡϥ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲁϥ ϫⲉ ϫⲟⲟⲩⲛ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲛⲉϣⲁⲩ
13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
ⲓ̅ⲅ̅ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲕⲁⲁⲩ ⲉⲧⲣⲉⲩⲃⲱⲕ ⲛⲧⲉⲣⲉⲛⲉⲡⲛⲁ ⲇⲉ ⲛⲁⲕⲁⲑⲁⲣⲧⲟⲛ ⲉⲓ ⲉⲃⲟⲗ ⲁⲩⲃⲱⲕ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲛⲉϣⲁⲩ ⲁⲩⲱ ⲁⲥⲣⲱϩⲧ ⲛϭⲓ ⲧⲁⲅⲉⲗⲏ ⲣⲣⲓⲣ ϩⲓϫⲛ ⲧϣⲱⲙⲉ ⲉⲡⲉⲭⲏⲧ ⲉⲩⲛⲁⲣϫⲟⲩⲱⲧ ⲛϣⲉ ⲁⲩⲙⲟⲩ ϩⲛ ⲧⲉⲑⲁⲗⲁⲥⲥⲁ
14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
ⲓ̅ⲇ̅ⲛⲉⲧⲙⲟⲟⲛⲉ ⲇⲉ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲁⲩⲡⲱⲧ ⲁⲩϫⲓⲡⲟⲩⲱ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉⲧⲡⲟⲗⲓⲥ ⲙⲛⲛⲥⲱϣⲉ ⲁⲩⲉⲓ ⲉⲃⲟⲗ ⲉⲛⲁⲩ ⲉⲡⲉⲛⲧⲁϥϣⲱⲡⲉ
15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
ⲓ̅ⲉ̅ⲁⲩⲉⲓ ⲇⲉ ⲉⲣⲁⲧϥ ⲛⲓⲏⲥ ⲁⲩⲛⲁⲩ ⲉⲡⲉⲧⲟ ⲛⲣⲉϥϣⲟⲟⲣ ⲉϥϩⲙⲟⲟⲥ ⲉϩⲣⲁⲉⲓ ⲉⲣⲉⲛⲉϥϩⲟⲉⲓⲧⲉ ϩⲓⲱⲱϥ ⲁⲩⲱ ⲉⲣⲉⲡⲉϥϩⲏⲧ ⲥⲙⲟⲛⲧ ⲡⲉⲛⲧⲁⲗⲉⲅⲉⲱⲛ ϣⲱⲡⲉ ⲛⲙⲙⲁϥ ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲣϩⲟⲧⲉ
16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
ⲓ̅ⲋ̅ⲛⲉⲛⲧⲁⲩⲛⲁⲩ ⲇⲉ ⲁⲩⲧⲁⲟⲩⲟ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲛⲑⲉ ⲛⲧⲁⲥϣⲱⲡⲉ ⲙⲡⲉⲧⲟ ⲛⲇⲁⲓⲙⲱⲛⲓⲟⲛ ⲁⲩⲱ ⲉⲧⲃⲉ ⲛⲉϣⲁⲩ
17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
ⲓ̅ⲍ̅ⲁⲩⲥⲉⲡⲥⲱⲡϥ ⲇⲉ ⲉⲧⲣⲉϥⲡⲱⲱⲛⲉ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲛⲉⲩⲧⲟϣ
18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
ⲓ̅ⲏ̅ⲁⲩⲱ ⲉϥⲛⲁⲧⲁⲗⲉ ⲉⲡϫⲟⲉⲓ ⲁϥⲥⲉⲡⲥⲱⲡϥ ⲛϭⲓ ⲡⲉⲧⲟ ⲛⲇⲁⲓⲙⲱⲛⲓⲟⲛ ⲉⲧⲣⲉϥⲟⲩⲁϩϥ ⲛⲥⲱϥ
19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: "Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig."
ⲓ̅ⲑ̅ⲁⲩⲱ ⲙⲡϥⲕⲁⲁϥ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲃⲱⲕ ⲉϩⲣⲁⲉⲓ ⲉⲡⲉⲕⲏⲉⲓ ϣⲁⲛⲉⲕⲣⲱⲙⲉ ⲛⲅⲧⲁⲟⲩⲟ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲛⲛⲉⲛⲧⲁⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲁⲁⲩ ⲛⲁⲕ
20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
ⲕ̅ⲉⲁϥⲛⲁ ⲛⲁⲕ ⲁϥⲃⲱⲕ ⲇⲉ ⲁϥⲁⲣⲭⲉⲥⲑⲁⲓ ⲛⲧⲁϣⲉⲟⲉⲓϣ ϩⲛ ⲧⲇⲉⲕⲁⲡⲟⲗⲓⲥ ⲛⲛⲉⲛⲧⲁ ⲓⲏⲥ ⲁⲁⲩ ⲛⲁϥ ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲣϣⲡⲏⲣⲉ ⲧⲏⲣⲟⲩ
21 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
ⲕ̅ⲁ̅ⲛⲧⲉⲣⲉϥϫⲓⲟⲟⲣ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡϫⲟⲉⲓ ⲛϭⲓ ⲓⲏⲥ ⲁϥⲉⲓ ⲉⲡⲉⲕⲣⲟ ⲁⲩⲛⲟϭ ⲙⲙⲏⲏϣⲉ ⲥⲱⲟⲩϩ ⲉⲣⲟϥ ⲛⲉϥϩⲁⲧⲉⲑⲁⲗⲁⲥⲥⲁ ⲇⲉ
22 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
ⲕ̅ⲃ̅ⲁⲩⲱ ⲁϥⲉⲓ ⲛϭⲓ ⲟⲩⲁ ⲛⲁⲣⲭⲓⲥⲩⲛⲁⲅⲱⲅⲟⲥ ⲉⲡⲉϥⲣⲁⲛ ⲡⲉ ⲓⲁⲉⲓⲣⲟⲥ ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲛⲁⲩ ⲇⲉ ⲉⲣⲟϥ ⲁϥⲡⲁϩⲧϥ ϩⲁⲣⲁⲧϥ
23 och bad honom enträget och sade: "Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva."
ⲕ̅ⲅ̅ⲁⲩⲱ ⲁϥⲥⲉⲡⲥⲱⲡϥ ⲉⲙⲁⲧⲉ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲧⲁϣⲉⲉⲣⲉ ⲙⲟⲕϩ ⲛϣⲱⲛⲉ ϫⲉⲕⲁⲥ ϭⲉ ⲉⲕⲉⲉⲓ ⲛⲅⲕⲁⲧⲟⲟⲧⲕ ϩⲓϫⲱⲥ ϫⲉ ⲉⲥⲉⲗⲟ ⲛⲥⲱⲛϩ
24 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
ⲕ̅ⲇ̅ⲁϥⲃⲱⲕ ⲇⲉ ⲛⲙⲙⲁϥ ⲁⲩⲱ ⲁϥⲟⲩⲁϩϥ ⲛⲥⲱϥ ⲛϭⲓ ⲟⲩⲛⲟϭ ⲙⲙⲏⲏϣⲉ ⲛⲉⲩⲑⲗⲓⲃⲉ ⲇⲉ ⲙⲙⲟϥ
25 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
ⲕ̅ⲉ̅ⲁⲩⲱ ⲟⲩⲥϩⲓⲙⲉ ⲉⲣⲉⲡⲉⲥⲛⲟϥ ϣⲟⲩⲟ ⲙⲙⲟⲥ ⲉⲓⲥ ⲙⲛⲧⲥⲛⲟⲟⲩⲥ ⲣⲣⲟⲙⲡⲉ
26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
ⲕ̅ⲋ̅ⲁⲩⲱ ⲁⲥϣⲉⲡϩⲁϩ ⲛϩⲓⲥⲉ ⲛⲧⲟⲟⲧⲟⲩ ⲛϩⲁϩ ⲛⲥⲁⲉⲓⲛ ⲁⲩⲱ ⲁⲥϫⲟ ⲉⲃⲟⲗ ⲛⲛⲉⲧⲉⲩⲛⲧⲁⲥⲥⲉ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲉⲙⲡⲥⲙⲧⲟⲛ ⲗⲁⲁⲩ ⲁⲗⲗⲁ ⲛⲧⲁⲥⲉⲓ ⲛⲑⲟ
27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
ⲕ̅ⲍ̅ⲛⲧⲉⲣⲉⲥⲥⲱⲧⲙ ⲉⲧⲃⲉ ⲓⲏⲥ ⲁⲥⲟϣⲥ ⲉϩⲟⲩⲛ ϩⲙ ⲡⲙⲏⲏϣⲉ ⲁⲥⲉⲓ ⲉⲡⲁϩⲟⲩ ⲙⲙⲟϥ ⲁⲥϫⲱϩ ⲉⲧⲉϥϣⲧⲏⲛ
28 Ty hon tänkte: "Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen."
ⲕ̅ⲏ̅ⲁⲥϫⲟⲟⲥ ⲅⲁⲣ ϫⲉ ⲉⲓϣⲁⲛϫⲱϩ ⲉⲛⲉϥϩⲟⲓⲧⲉ ϯⲛⲁⲗⲟ
29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
ⲕ̅ⲑ̅ⲁⲩⲱ ⲛⲧⲉⲩⲛⲟⲩ ⲁⲥϭⲱ ⲛϭⲓ ⲧⲡⲏⲅⲏ ⲙⲡⲉⲥⲥⲛⲟϥ ⲁⲩⲱ ⲁⲥⲉⲓⲙⲉ ϩⲙ ⲡⲉⲥⲥⲱⲙⲁ ϫⲉ ⲁⲥⲗⲟ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲙⲁⲥⲧⲓⲅⲝ ⲉⲧⲛⲙⲙⲁⲥ
30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
ⲗ̅ⲓⲏⲥ ⲇⲉ ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲉⲓⲙⲉ ⲛⲧⲉⲩⲛⲟⲩ ϩⲣⲁⲓ ⲛϩⲏⲧϥ ⲉⲧϭⲟⲙ ⲉⲛⲧⲁⲥⲉⲓ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲙⲟϥ ⲁϥⲕⲧⲟϥ ϩⲙ ⲡⲙⲏⲏϣⲉ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲛⲓⲙ ⲡⲉ ⲛⲧⲁϥϫⲱϩ ⲉⲛⲁϩⲟⲓⲧⲉ
31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'"
ⲗ̅ⲁ̅ⲡⲉϫⲉⲛⲉϥⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲕⲛⲁⲩ ⲉⲡⲙⲏⲏϣⲉ ⲉⲧⲑⲗⲓⲃⲉ ⲙⲙⲟⲕ ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲁⲓ ⲕϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲛⲓⲙ ⲡⲉ ⲛⲧⲁϥϫⲱϩ ⲉⲣⲟⲉⲓ
32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
ⲗ̅ⲃ̅ⲁϥⲕⲧⲉⲓⲁⲧϥ ⲇⲉ ⲉⲛⲁⲩ ⲉⲧⲉⲛⲧⲁⲥⲣ ⲡⲁⲓ
33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
ⲗ̅ⲅ̅ⲧⲉⲥϩⲓⲙⲉ ⲇⲉ ⲁⲥⲣ ϩⲟⲧⲉ ⲁⲩⲱ ⲁⲥⲥⲧⲱⲧ ⲉⲥⲥⲟⲟⲩⲛ ⲙⲡⲉⲛⲧⲁϥϣⲱⲡⲉ ⲙⲙⲟⲥ ⲁⲥⲉⲓ ⲁⲥⲡⲁϩⲧⲥ ϩⲁⲣⲁⲧϥ ⲁⲥⲧⲁⲟⲩⲟ ⲉⲣⲟϥ ⲛⲧⲙⲉ ⲧⲏⲣⲥ
34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga."
ⲗ̅ⲇ̅ⲛⲧⲟϥ ⲇⲉ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲥ ϫⲉ ⲧⲁϣⲉⲉⲣⲉ ⲧⲟⲩⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲧⲉ ⲛⲧⲁⲥⲛⲁϩⲙⲉ ⲃⲱⲕ ϩⲛ ⲟⲩⲉⲓⲣⲏⲛⲏ ⲛⲧⲉⲗⲟ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲟⲩⲙⲁⲥⲧⲓⲅⲝ
35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak."
ⲗ̅ⲉ̅ⲉⲧⲓ ⲛⲧⲟϥ ⲉϥϣⲁϫⲉ ⲁⲩⲉⲓ ⲛϭⲓ ⲛⲣⲱⲙⲉ ⲙⲡⲁⲣⲭⲓⲥⲩⲛⲁⲅⲱⲅⲟⲥ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲧⲉⲕϣⲉⲉⲣⲉ ⲁⲥⲙⲟⲩ ⲉⲕⲛⲁϯϩⲟⲓ ϭⲉ ⲙⲡⲥⲁϩ ⲉⲧⲃⲉ ⲟⲩ
36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: "Frukta icke, tro allenast."
ⲗ̅ⲋ̅ⲓⲏⲥ ⲇⲉ ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲥⲱⲧⲙ ⲉⲡϣⲁϫⲉ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟϥ ⲡⲉϫⲁϥ ⲙⲡⲁⲣⲭⲓⲥⲩⲛⲁⲅⲱⲅⲟⲥ ϫⲉ ⲙⲡⲣⲣ ϩⲟⲧⲉ ⲡⲓⲥⲧⲉⲩⲉ ⲙⲙⲁⲧⲉ
37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
ⲗ̅ⲍ̅ⲁⲩⲱ ⲙⲡϥⲕⲁⲗⲁⲁⲩ ⲉⲟⲩⲁϩϥ ⲛⲥⲱϥ ⲛⲥⲁⲡⲉⲧⲣⲟⲥ ⲛⲙⲓⲁⲕⲱⲃⲟⲥ ⲛⲙⲓⲱϩⲁⲛⲛⲏⲥ ⲡⲥⲟⲛ ⲛⲓⲁⲕⲱⲃⲟⲥ
38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
ⲗ̅ⲏ̅ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲉⲓ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉⲡⲏⲉⲓ ⲙⲡⲁⲣⲭⲓⲥⲩⲛⲁⲅⲱⲅⲟⲥ ⲁϥⲛⲁⲩ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲉⲩϣⲧⲣⲧⲱⲣ ⲁⲩⲱ ⲉⲩⲣⲓⲙⲉ ⲉⲩⲟⲩⲛⲣⲟ ⲉⲙⲁⲧⲉ
39 Och han gick in och sade till dem: "Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover."
ⲗ̅ⲑ̅ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲃⲱⲕ ⲇⲉ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲁϩⲣⲱⲧⲛ ⲧⲉⲧⲛϣⲧⲣⲧⲱⲣ ⲁⲩⲱ ⲧⲉⲧⲛⲣⲓⲙⲉ ⲉⲧϣⲉⲉⲣⲉ ϣⲏⲙ ⲙⲡⲥⲙⲟⲩ ⲁⲗⲗⲁ ⲉⲥⲛⲕⲟⲧⲕ
40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
ⲙ̅ⲁⲩⲥⲱⲃⲉ ⲛⲥⲱϥ ⲛⲧⲟϥ ⲇⲉ ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲛⲟϫⲟⲩ ⲉⲃⲟⲗ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲁϥϫⲓⲡⲓⲱⲧ ⲛⲧϣⲉⲉⲣⲉ ϣⲏⲙ ⲙⲛ ⲧⲉⲥⲙⲁⲁⲩ ⲙⲛ ⲛⲉⲧⲛⲙⲙⲁϥ ⲁϥⲃⲱⲕ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲡⲙⲁ ⲉⲧⲉⲣⲉⲧϣⲉⲉⲣⲉ ϣⲏⲙ ⲛϩⲏⲧϥ
41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: "Talita, kum" (det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp").
ⲙ̅ⲁ̅ⲁⲩⲱ ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲁⲙⲁϩⲧⲉ ⲛⲧϭⲓϫ ⲛⲧϣⲉⲉⲣⲉ ϣⲏⲙ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲥ ϫⲉ ⲧⲁⲗⲉⲓⲑⲁ ⲕⲟⲩⲙ ⲉⲧⲉ ⲡⲁⲓ ⲡⲉ ϣⲁⲩⲟⲩⲁϩⲙⲉϥ ϫⲉ ⲧϣⲉⲉⲣⲉ ϣⲏⲙ ⲉⲉⲓϫⲉⲣⲟ ⲧⲱⲟⲩⲛⲉ
42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
ⲙ̅ⲃ̅ⲁⲩⲱ ⲛⲧⲉⲩⲛⲟⲩ ⲁⲥⲧⲱⲟⲩⲛⲥ ⲛϭⲓ ⲧϣⲉⲉⲣⲉ ϣⲏⲙ ⲁⲥⲙⲟⲟϣⲉ ⲛⲉⲥϩⲙ ⲙⲛⲧⲥⲛⲟⲟⲩⲥ ⲅⲁⲣ ⲣⲣⲟⲙⲡⲉ ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲣϣⲡⲏⲣⲉ ⲛⲧⲉⲩⲛⲟⲩ ⲛⲟⲩⲛⲟϭ ⲛϣⲡⲏⲣⲉ
43 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.
ⲙ̅ⲅ̅ⲁϥϩⲱⲛ ⲇⲉ ⲉⲧⲟⲟⲧⲟⲩ ⲉⲙⲁⲧⲉ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲛⲛⲉⲗⲁⲁⲩ ⲉⲓⲙⲉ ⲉⲡⲁⲓ ⲁⲩⲱ ⲁϥⲟⲩⲉϩⲥⲁϩⲛⲉ ⲉⲧⲣⲉⲩⲧⲙⲙⲟⲥ
