Markus 5
1 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
Jisuh hoi a hnukkâbangnaw teh, tuipui namran lah kaawm e, Kerasen ram dawk a pha awh.
2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
Hatnavah, Jisuh teh long dawk hoi a kum tahma vah, kakhine muitha ni a man e tami tangkom thung hoi ka tâcawt e ni, Jisuh teh a dawn.
3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
Ahni teh phuen koevah ao teh apinihai sumbawtarui hoi patenghai katek thai awh hoeh.
4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
Ahni teh a khok roi hlong a buet sak awh, sumbawtarui hoi a katek awh eiteh, sumbawtaruinaw soumsoum a tapo teh hlong hai let let a raen teh a mawng nahanelah apinihai bang tet thai awh hoeh.
5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
Karum khodai phuen koe thoseh, mon vah thoseh, a hramki teh amahoima talung kahran hoi patawnae a kâpoe.
6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
Ahlanae koehoi Jisuh hah a hmu nah a yawng teh a khok koevah a tabo laihoi,
7 och ropade med hög röst och sade: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke."
ka lentoe poung e Cathut Capa Jisuh, nang teh kai hoi bang mouh na kâkuet. Kai na rektap hoeh nahanlah Cathut min lahoi pahrennae ka hei telah a hramki laihoi a dei.
8 Jesus skulle nämligen just säga till honom: "Far ut ur mannen, du orena ande."
Hete lawk a deingainae teh, Jisuh ni kakhine muitha, tami thung hoi tâcawt telah a dei pouh toung dawk doeh.
9 Då frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade honom: "Legion är mitt namn, ty vi äro många."
Jisuh ni na min apimaw telah a pacei nah, kaie ka min teh ransahupui atipouh.
10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
Hote ram dawk hoi alouklah pâlei hoeh nahan ngaithoumnae thouk a kâhei awh.
11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
Hote hmuen koe mon vah vok moikapap rawca a ca awh.
12 Och de bådo honom och sade: "Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem."
Muitha kathoutnaw ni hote voknaw thung na kâen sak loe titeh a kahei awh.
13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
Jisuh ni kâ tang a poe teh kakhine muithanaw a tâco teh, vok 2,000 tabang e thungvah a kâen awh. Voknaw teh pango dawk a tâto awh teh, tuipui dawk koung a kâphum awh teh koung a due awh.
14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
Vok ka khoumnaw ni khopui hoi khote totouh, hote kong a dei awh dawkvah, tami moikapapnaw ni hote khet hanelah a tho awh.
15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
Jisuh koe a tho awh nah, kahraikathout ransahupui ni a man e tami teh hni a kâkhu teh a lung kacailah a tahung e hah a hmu awh navah, a taki awh.
16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
Hote tami hoi voknaw koe bangtelamaw ao tie kahmawtnaw ni alouke taminaw koe patuen a dei pouh awh.
17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
Hatdawkvah, Jisuh koe kaimae ram dawk hoi tâcawt leih telah atipouh awh.
18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
Jisuh teh long dawk a kâen nah, kahrai kathoutnaw pâlei pouh e tami ni, kai hai nang koe kâbang van han telah a kâhei.
19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: "Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig."
Hatei, Jisuh ni pasoung hoeh. Nang teh nama im vah cet nateh na imthungkhunaw koevah Cathut ni banghloimaw nang koe pahrennae hoi hawinae a sak e hah dei pouh lah atipouh.
20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
Hathnukkhu vah ahni ni Dekkapolis ram dawk Jisuh ni a lathueng a sak e naw pueng a dei teh taminaw a kângairu awh.
21 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
Jisuh teh namran lah a cei teh hawvah ao nah, taminaw Jisuh koe a kamkhueng awh.
22 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
Hatnavah Sinakok ka uk e Jairus, Jisuh koe a tho, ama a hmu nah a khok koe a tabo teh,
23 och bad honom enträget och sade: "Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva."
ka canu teh meimei a due toe. Bout a dam nahanlah tho nateh avan na kut toung pouh haw, telah a kâhei.
24 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
Hatdawkvah Jisuh teh Jairus im reirei a cei roi nah tami moikapap ni a kâbang awh teh, Bawipa a kâbet awh.
25 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
Hatnavah, a kum hlaikahni touh thung a thi ka kui e napui hateh,
26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
A dam thai nahanlah tâsibawinaw koe a tawn e hnopai pueng koung a takhawk teh, kum moikasaw a kâsat sak ei, dam laipalah hoehoe a pataw.
27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
Jisuh e kamthang a thai nah, a hni pawi ka tek pawiteh ka dam han doeh telah a titeh,
28 Ty hon tänkte: "Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen."
tami umsali vah, a hnukkhu lahoi a tho teh, Jisuh e a hni pawi dek a tek pouh.
29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
A tek tahma vah a thikui e a khap teh, a patawnae a dam e hah amae a takthai dawk a kâpanue.
30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
Jisuh ni a bahu a tâco e tang a panue nah rangpuinaw koe lah a kamlang teh, apimaw ka hni pawi ka tek telah a pacei.
31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'"
A hnukkâbangnaw ni, tamihupui ni na kânep e na hmu nahlangva, kai apimaw na katek khuet na ti vaw telah atipouh awh.
32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
Hatei, Jisuh ni apimaw na ka tek tie hah a hmu han a ngai dawkvah yuengyoe a khet.
33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
Hote napui ni a tak dawk bangtelamaw ao tie a kâpanue dawkvah, a taki lawi pâyaw laihoi a hmalah a tabo teh a kâpâpho. Hahoi ahni koe lawkkatang pueng a dei pouh.
34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga."
Hatnavah Jisuh ni, ka canu na yuemnae ni na patawnae a roum sak toe. Lungmawng ca lahoi cet lawih. Na patawnae dawk hoi na hlout toe atipouh.
35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak."
Hote lawk Jisuh ni a dei lahun nah sinakok kaukkung, Jairus im hoi taminaw a tho teh, na canu a due toe, bangkongmaw saya hah boutbout na tarawktakhak vaw, telah a dei pouh awh.
36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: "Frukta icke, tro allenast."
Jisuh ni hote lawk a thai navah, taket hanh, yuemnae buet touh dueng ma tawn haw telah sinakok kaukkung Jairus koe a dei pouh.
37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
Hahoi, Jisuh teh Piter, Jem hoi Jem e a nawngha Jawhan tinaw douk a hrawi.
38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
Sinakok kaukkung Jairus im a pha awh navah taminaw teh ruengrueng ati hoi khuika e a hmu.
39 Och han gick in och sade till dem: "Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover."
Jisuh ni imthungkhu a kâen teh bangkongmaw khuika hoi ruengrueng na ti awh. Hete napui ca heh dout hoeh, ka ip e doeh telah atipouh.
40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
Hatnavah, ahnimanaw ni Jisuh teh a panuikhai awh. Hatei, Jisuh ni haw kaawm e naw pueng alawilah koung a hrek teh, a manu hoi a napa, ama ni a hrawi e naw dueng hoi camo aonae koe a kâen awh.
41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: "Talita, kum" (det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp").
Napui ca e a kut a kuet pouh teh, Talitha Kumi telah ati. Dei ngainae teh napui ca thaw lei ka ti tinae doeh.
42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
Telah a dei tahma napui ca ni a thaw teh a cei. Ahni teh kum hlaikahni touh nueng a pha. Ahnimanaw teh a kângairu awh.
43 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.
Jisuh ni hete a kongnaw heh apihai panuek sak awh hanh telah ka patawpoung lah kâ a poe teh, ahni hah ca hane rawca poe awh, atipouh.
