Markus 4
1 Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.
ଅନନ୍ତରଂ ସ ସମୁଦ୍ରତଟେ ପୁନରୁପଦେଷ୍ଟୁଂ ପ୍ରାରେଭେ, ତତସ୍ତତ୍ର ବହୁଜନାନାଂ ସମାଗମାତ୍ ସ ସାଗରୋପରି ନୌକାମାରୁହ୍ୟ ସମୁପୱିଷ୍ଟଃ; ସର୍ୱ୍ୱେ ଲୋକାଃ ସମୁଦ୍ରକୂଲେ ତସ୍ଥୁଃ|
2 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
ତଦା ସ ଦୃଷ୍ଟାନ୍ତକଥାଭି ର୍ବହୂପଦିଷ୍ଟୱାନ୍ ଉପଦିଶଂଶ୍ଚ କଥିତୱାନ୍,
3 "Hören! En såningsman gick ut för att så.
ଅୱଧାନଂ କୁରୁତ, ଏକୋ ବୀଜୱପ୍ତା ବୀଜାନି ୱପ୍ତୁଂ ଗତଃ;
4 Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
ୱପନକାଲେ କିଯନ୍ତି ବୀଜାନି ମାର୍ଗପାଶ୍ୱେ ପତିତାନି, ତତ ଆକାଶୀଯପକ୍ଷିଣ ଏତ୍ୟ ତାନି ଚଖାଦୁଃ|
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
କିଯନ୍ତି ବୀଜାନି ସ୍ୱଲ୍ପମୃତ୍ତିକାୱତ୍ପାଷାଣଭୂମୌ ପତିତାନି ତାନି ମୃଦୋଲ୍ପତ୍ୱାତ୍ ଶୀଘ୍ରମଙ୍କୁରିତାନି;
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
କିନ୍ତୂଦିତେ ସୂର୍ୟ୍ୟେ ଦଗ୍ଧାନି ତଥା ମୂଲାନୋ ନାଧୋଗତତ୍ୱାତ୍ ଶୁଷ୍କାଣି ଚ|
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
କିଯନ୍ତି ବୀଜାନି କଣ୍ଟକିୱନମଧ୍ୟେ ପତିତାନି ତତଃ କଣ୍ଟକାନି ସଂୱୃଦ୍ୱ୍ୟ ତାନି ଜଗ୍ରସୁସ୍ତାନି ନ ଚ ଫଲିତାନି|
8 Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
ତଥା କିଯନ୍ତି ବୀଜାନ୍ୟୁତ୍ତମଭୂମୌ ପତିତାନି ତାନି ସଂୱୃଦ୍ୱ୍ୟ ଫଲାନ୍ୟୁତ୍ପାଦିତାନି କିଯନ୍ତି ବୀଜାନି ତ୍ରିଂଶଦ୍ଗୁଣାନି କିଯନ୍ତି ଷଷ୍ଟିଗୁଣାନି କିଯନ୍ତି ଶତଗୁଣାନି ଫଲାନି ଫଲିତୱନ୍ତି|
9 Och han tillade: "Den som har öron till att höra, han höre."
ଅଥ ସ ତାନୱଦତ୍ ଯସ୍ୟ ଶ୍ରୋତୁଂ କର୍ଣୌ ସ୍ତଃ ସ ଶୃଣୋତୁ|
10 När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
ତଦନନ୍ତରଂ ନିର୍ଜନସମଯେ ତତ୍ସଙ୍ଗିନୋ ଦ୍ୱାଦଶଶିଷ୍ୟାଶ୍ଚ ତଂ ତଦ୍ଦୃଷ୍ଟାନ୍ତୱାକ୍ୟସ୍ୟାର୍ଥଂ ପପ୍ରଚ୍ଛୁଃ|
11 Då sade han till dem: "Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
ତଦା ସ ତାନୁଦିତୱାନ୍ ଈଶ୍ୱରରାଜ୍ୟସ୍ୟ ନିଗୂଢୱାକ୍ୟଂ ବୋଦ୍ଧୁଂ ଯୁଷ୍ମାକମଧିକାରୋଽସ୍ତି;
12 för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'."
କିନ୍ତୁ ଯେ ୱହିର୍ଭୂତାଃ "ତେ ପଶ୍ୟନ୍ତଃ ପଶ୍ୟନ୍ତି କିନ୍ତୁ ନ ଜାନନ୍ତି, ଶୃଣ୍ୱନ୍ତଃ ଶୃଣ୍ୱନ୍ତି କିନ୍ତୁ ନ ବୁଧ୍ୟନ୍ତେ, ଚେତ୍ତୈ ର୍ମନଃସୁ କଦାପି ପରିୱର୍ତ୍ତିତେଷୁ ତେଷାଂ ପାପାନ୍ୟମୋଚଯିଷ୍ୟନ୍ତ," ଅତୋହେତୋସ୍ତାନ୍ ପ୍ରତି ଦୃଷ୍ଟାନ୍ତୈରେୱ ତାନି ମଯା କଥିତାନି|
13 Sedan sade han till dem: "Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --
ଅଥ ସ କଥିତୱାନ୍ ଯୂଯଂ କିମେତଦ୍ ଦୃଷ୍ଟାନ୍ତୱାକ୍ୟଂ ନ ବୁଧ୍ୟଧ୍ୱେ? ତର୍ହି କଥଂ ସର୍ୱ୍ୱାନ୍ ଦୃଷ୍ଟାନ୍ତାନ ଭୋତ୍ସ୍ୟଧ୍ୱେ?
14 Vad såningsmannen sår är ordet.
ବୀଜୱପ୍ତା ୱାକ୍ୟରୂପାଣି ବୀଜାନି ୱପତି;
15 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
ତତ୍ର ଯେ ଯେ ଲୋକା ୱାକ୍ୟଂ ଶୃଣ୍ୱନ୍ତି, କିନ୍ତୁ ଶ୍ରୁତମାତ୍ରାତ୍ ଶୈତାନ୍ ଶୀଘ୍ରମାଗତ୍ୟ ତେଷାଂ ମନଃସୂପ୍ତାନି ତାନି ୱାକ୍ୟରୂପାଣି ବୀଜାନ୍ୟପନଯତି ତଏୱ ଉପ୍ତବୀଜମାର୍ଗପାର୍ଶ୍ୱେସ୍ୱରୂପାଃ|
16 Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
ଯେ ଜନା ୱାକ୍ୟଂ ଶ୍ରୁତ୍ୱା ସହସା ପରମାନନ୍ଦେନ ଗୃହ୍ଲନ୍ତି, କିନ୍ତୁ ହୃଦି ସ୍ଥୈର୍ୟ୍ୟାଭାୱାତ୍ କିଞ୍ଚିତ୍ କାଲମାତ୍ରଂ ତିଷ୍ଠନ୍ତି ତତ୍ପଶ୍ଚାତ୍ ତଦ୍ୱାକ୍ୟହେତୋଃ
17 men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
କୁତ୍ରଚିତ୍ କ୍ଲେଶେ ଉପଦ୍ରୱେ ୱା ସମୁପସ୍ଥିତେ ତଦୈୱ ୱିଘ୍ନଂ ପ୍ରାପ୍ନୁୱନ୍ତି ତଏୱ ଉପ୍ତବୀଜପାଷାଣଭୂମିସ୍ୱରୂପାଃ|
18 Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
ଯେ ଜନାଃ କଥାଂ ଶୃଣ୍ୱନ୍ତି କିନ୍ତୁ ସାଂସାରିକୀ ଚିନ୍ତା ଧନଭ୍ରାନ୍ତି ର୍ୱିଷଯଲୋଭଶ୍ଚ ଏତେ ସର୍ୱ୍ୱେ ଉପସ୍ଥାଯ ତାଂ କଥାଂ ଗ୍ରସନ୍ତି ତତଃ ମା ୱିଫଲା ଭୱତି (aiōn g165)
19 men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt. (aiōn g165)
ତଏୱ ଉପ୍ତବୀଜସକଣ୍ଟକଭୂମିସ୍ୱରୂପାଃ|
20 Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
ଯେ ଜନା ୱାକ୍ୟଂ ଶ୍ରୁତ୍ୱା ଗୃହ୍ଲନ୍ତି ତେଷାଂ କସ୍ୟ ୱା ତ୍ରିଂଶଦ୍ଗୁଣାନି କସ୍ୟ ୱା ଷଷ୍ଟିଗୁଣାନି କସ୍ୟ ୱା ଶତଗୁଣାନି ଫଲାନି ଭୱନ୍ତି ତଏୱ ଉପ୍ତବୀଜୋର୍ୱ୍ୱରଭୂମିସ୍ୱରୂପାଃ|
21 Och han sade till dem: "Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
ତଦା ସୋଽପରମପି କଥିତୱାନ୍ କୋପି ଜନୋ ଦୀପାଧାରଂ ପରିତ୍ୟଜ୍ୟ ଦ୍ରୋଣସ୍ୟାଧଃ ଖଟ୍ୱାଯା ଅଧେ ୱା ସ୍ଥାପଯିତୁଂ ଦୀପମାନଯତି କିଂ?
22 Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
ଅତୋହେତୋ ର୍ୟନ୍ନ ପ୍ରକାଶଯିଷ୍ୟତେ ତାଦୃଗ୍ ଲୁକ୍କାଯିତଂ କିମପି ୱସ୍ତୁ ନାସ୍ତି; ଯଦ୍ ୱ୍ୟକ୍ତଂ ନ ଭୱିଷ୍ୟତି ତାଦୃଶଂ ଗୁପ୍ତଂ କିମପି ୱସ୍ତୁ ନାସ୍ତି|
23 Om någon har öron till att höra, så höre han."
ଯସ୍ୟ ଶ୍ରୋତୁଂ କର୍ଣୌ ସ୍ତଃ ସ ଶୃଣୋତୁ|
24 Och han sade till dem: "Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
ଅପରମପି କଥିତୱାନ୍ ଯୂଯଂ ଯଦ୍ ଯଦ୍ ୱାକ୍ୟଂ ଶୃଣୁଥ ତତ୍ର ସାୱଧାନା ଭୱତ, ଯତୋ ଯୂଯଂ ଯେନ ପରିମାଣେନ ପରିମାଥ ତେନୈୱ ପରିମାଣେନ ଯୁଷ୍ମଦର୍ଥମପି ପରିମାସ୍ୟତେ; ଶ୍ରୋତାରୋ ଯୂଯଂ ଯୁଷ୍ମଭ୍ୟମଧିକଂ ଦାସ୍ୟତେ|
25 Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har."
ଯସ୍ୟାଶ୍ରଯେ ୱର୍ଦ୍ଧତେ ତସ୍ମୈ ଅପରମପି ଦାସ୍ୟତେ, କିନ୍ତୁ ଯସ୍ୟାଶ୍ରଯେ ନ ୱର୍ଦ୍ଧତେ ତସ୍ୟ ଯତ୍ କିଞ୍ଚିଦସ୍ତି ତଦପି ତସ୍ମାନ୍ ନେଷ୍ୟତେ|
26 Och han sade: "Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
ଅନନ୍ତରଂ ସ କଥିତୱାନ୍ ଏକୋ ଲୋକଃ କ୍ଷେତ୍ରେ ବୀଜାନ୍ୟୁପ୍ତ୍ୱା
27 och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
ଜାଗରଣନିଦ୍ରାଭ୍ୟାଂ ଦିୱାନିଶଂ ଗମଯତି, ପରନ୍ତୁ ତଦ୍ୱୀଜଂ ତସ୍ୟାଜ୍ଞାତରୂପେଣାଙ୍କୁରଯତି ୱର୍ଦ୍ଧତେ ଚ;
28 Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
ଯତୋହେତୋଃ ପ୍ରଥମତଃ ପତ୍ରାଣି ତତଃ ପରଂ କଣିଶାନି ତତ୍ପଶ୍ଚାତ୍ କଣିଶପୂର୍ଣାନି ଶସ୍ୟାନି ଭୂମିଃ ସ୍ୱଯମୁତ୍ପାଦଯତି;
29 När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne."
କିନ୍ତୁ ଫଲେଷୁ ପକ୍କେଷୁ ଶସ୍ୟଚ୍ଛେଦନକାଲଂ ଜ୍ଞାତ୍ୱା ସ ତତ୍କ୍ଷଣଂ ଶସ୍ୟାନି ଛିନତ୍ତି, ଅନେନ ତୁଲ୍ୟମୀଶ୍ୱରରାଜ୍ୟଂ|
30 Och han sade: "Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
ପୁନଃ ସୋଽକଥଯଦ୍ ଈଶ୍ୱରରାଜ୍ୟଂ କେନ ସମଂ? କେନ ୱସ୍ତୁନା ସହ ୱା ତଦୁପମାସ୍ୟାମି?
31 Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
ତତ୍ ସର୍ଷପୈକେନ ତୁଲ୍ୟଂ ଯତୋ ମୃଦି ୱପନକାଲେ ସର୍ଷପବୀଜଂ ସର୍ୱ୍ୱପୃଥିୱୀସ୍ଥବୀଜାତ୍ କ୍ଷୁଦ୍ରଂ
32 men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga."
କିନ୍ତୁ ୱପନାତ୍ ପରମ୍ ଅଙ୍କୁରଯିତ୍ୱା ସର୍ୱ୍ୱଶାକାଦ୍ ବୃହଦ୍ ଭୱତି, ତସ୍ୟ ବୃହତ୍ୟଃ ଶାଖାଶ୍ଚ ଜାଯନ୍ତେ ତତସ୍ତଚ୍ଛାଯାଂ ପକ୍ଷିଣ ଆଶ୍ରଯନ୍ତେ|
33 I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
ଇତ୍ଥଂ ତେଷାଂ ବୋଧାନୁରୂପଂ ସୋଽନେକଦୃଷ୍ଟାନ୍ତୈସ୍ତାନୁପଦିଷ୍ଟୱାନ୍,
34 och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
ଦୃଷ୍ଟାନ୍ତଂ ୱିନା କାମପି କଥାଂ ତେଭ୍ୟୋ ନ କଥିତୱାନ୍ ପଶ୍ଚାନ୍ ନିର୍ଜନେ ସ ଶିଷ୍ୟାନ୍ ସର୍ୱ୍ୱଦୃଷ୍ଟାନ୍ତାର୍ଥଂ ବୋଧିତୱାନ୍|
35 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: "Låt oss fara över till andra stranden."
ତଦ୍ଦିନସ୍ୟ ସନ୍ଧ୍ୟାଯାଂ ସ ତେଭ୍ୟୋଽକଥଯଦ୍ ଆଗଚ୍ଛତ ୱଯଂ ପାରଂ ଯାମ|
36 Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
ତଦା ତେ ଲୋକାନ୍ ୱିସୃଜ୍ୟ ତମୱିଲମ୍ବଂ ଗୃହୀତ୍ୱା ନୌକଯା ପ୍ରତସ୍ଥିରେ; ଅପରା ଅପି ନାୱସ୍ତଯା ସହ ସ୍ଥିତାଃ|
37 Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
ତତଃ ପରଂ ମହାଝଞ୍ଭ୍ଶଗମାତ୍ ନୌ ର୍ଦୋଲାଯମାନା ତରଙ୍ଗେଣ ଜଲୈଃ ପୂର୍ଣାଭୱଚ୍ଚ|
38 Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: "Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?"
ତଦା ସ ନୌକାଚଶ୍ଚାଦ୍ଭାଗେ ଉପଧାନେ ଶିରୋ ନିଧାଯ ନିଦ୍ରିତ ଆସୀତ୍ ତତସ୍ତେ ତଂ ଜାଗରଯିତ୍ୱା ଜଗଦୁଃ, ହେ ପ୍ରଭୋ, ଅସ୍ମାକଂ ପ୍ରାଣା ଯାନ୍ତି କିମତ୍ର ଭୱତଶ୍ଚିନ୍ତା ନାସ୍ତି?
39 När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: "Tig, var stilla." Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
ତଦା ସ ଉତ୍ଥାଯ ୱାଯୁଂ ତର୍ଜିତୱାନ୍ ସମୁଦ୍ରଞ୍ଚୋକ୍ତୱାନ୍ ଶାନ୍ତଃ ସୁସ୍ଥିରଶ୍ଚ ଭୱ; ତତୋ ୱାଯୌ ନିୱୃତ୍ତେଽବ୍ଧିର୍ନିସ୍ତରଙ୍ଗୋଭୂତ୍|
40 Därefter sade han till dem: "Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?"
ତଦା ସ ତାନୁୱାଚ ଯୂଯଂ କୁତ ଏତାଦୃକ୍ଶଙ୍କାକୁଲା ଭୱତ? କିଂ ୱୋ ୱିଶ୍ୱାସୋ ନାସ୍ତି?
41 Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: "Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?"
ତସ୍ମାତ୍ତେଽତୀୱଭୀତାଃ ପରସ୍ପରଂ ୱକ୍ତୁମାରେଭିରେ, ଅହୋ ୱାଯୁଃ ସିନ୍ଧୁଶ୍ଚାସ୍ୟ ନିଦେଶଗ୍ରାହିଣୌ କୀଦୃଗଯଂ ମନୁଜଃ|
