Markus 4
1 Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.
Again he began to teach by the seaside. A great multitude was gathered to him, so that he entered into a boat in the sea and sat down. All the multitude were on the land by the sea.
2 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
He taught them many things in parables, and told them in his teaching,
3 "Hören! En såningsman gick ut för att så.
“Listen! Behold, the farmer went out to sow.
4 Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
As he sowed, some seed fell by the road, and the birds came and devoured it.
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
Others fell on the rocky ground, where it had little soil, and immediately it sprang up, because it had no depth of soil.
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
When the sun had risen, it was scorched; and because it had no root, it withered away.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
Others fell among the thorns, and the thorns grew up and choked it, and it yielded no fruit.
8 Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
Others fell into the good ground and yielded fruit, growing up and increasing. Some produced thirty times, some sixty times, and some one hundred times as much.”
9 Och han tillade: "Den som har öron till att höra, han höre."
He said, “Whoever has ears to hear, let him hear.”
10 När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
When he was alone, those who were around him with the twelve asked him about the parables.
11 Då sade han till dem: "Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
He said to them, “To you is given the mystery of God’s Kingdom, but to those who are outside, all things are done in parables,
12 för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'."
that ‘seeing they may see and not perceive, and hearing they may hear and not understand, lest perhaps they should turn again, and their sins should be forgiven them.’”
13 Sedan sade han till dem: "Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --
He said to them, “Don’t you understand this parable? How will you understand all of the parables?
14 Vad såningsmannen sår är ordet.
The farmer sows the word.
15 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
The ones by the road are the ones where the word is sown; and when they have heard, immediately Satan comes and takes away the word which has been sown in them.
16 Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
These in the same way are those who are sown on the rocky places, who, when they have heard the word, immediately receive it with joy.
17 men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
They have no root in themselves, but are short-lived. When oppression or persecution arises because of the word, immediately they stumble.
18 Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
Others are those who are sown among the thorns. These are those who have heard the word,
19 men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt. (aiōn g165)
and the cares of this age, and the deceitfulness of riches, and the lusts of other things entering in choke the word, and it becomes unfruitful. (aiōn g165)
20 Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
Those which were sown on the good ground are those who hear the word, accept it, and bear fruit, some thirty times, some sixty times, and some one hundred times.”
21 Och han sade till dem: "Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
He said to them, “Is a lamp brought to be put under a basket or under a bed? Isn’t it put on a stand?
22 Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
For there is nothing hidden except that it should be made known, neither was anything made secret but that it should come to light.
23 Om någon har öron till att höra, så höre han."
If any man has ears to hear, let him hear.”
24 Och han sade till dem: "Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
He said to them, “Take heed what you hear. With whatever measure you measure, it will be measured to you; and more will be given to you who hear.
25 Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har."
For whoever has, to him more will be given; and he who doesn’t have, even that which he has will be taken away from him.”
26 Och han sade: "Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
He said, “God’s Kingdom is as if a man should cast seed on the earth,
27 och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
and should sleep and rise night and day, and the seed should spring up and grow, though he doesn’t know how.
28 Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
For the earth bears fruit by itself: first the blade, then the ear, then the full grain in the ear.
29 När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne."
But when the fruit is ripe, immediately he puts in the sickle, because the harvest has come.”
30 Och han sade: "Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
He said, “How will we liken God’s Kingdom? Or with what parable will we illustrate it?
31 Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
It’s like a grain of mustard seed, which, when it is sown in the earth, though it is less than all the seeds that are on the earth,
32 men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga."
yet when it is sown, grows up and becomes greater than all the herbs, and puts out great branches, so that the birds of the sky can lodge under its shadow.”
33 I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
With many such parables he spoke the word to them, as they were able to hear it.
34 och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
Without a parable he didn’t speak to them; but privately to his own disciples he explained everything.
35 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: "Låt oss fara över till andra stranden."
On that day, when evening had come, he said to them, “Let’s go over to the other side.”
36 Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
Leaving the multitude, they took him with them, even as he was, in the boat. Other small boats were also with him.
37 Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
A big wind storm arose, and the waves beat into the boat, so much that the boat was already filled.
38 Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: "Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?"
He himself was in the stern, asleep on the cushion; and they woke him up and asked him, “Teacher, don’t you care that we are dying?”
39 När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: "Tig, var stilla." Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
He awoke and rebuked the wind, and said to the sea, “Peace! Be still!” The wind ceased and there was a great calm.
40 Därefter sade han till dem: "Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?"
He said to them, “Why are you so afraid? How is it that you have no faith?”
41 Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: "Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?"
They were greatly afraid and said to one another, “Who then is this, that even the wind and the sea obey him?”
