< Markus 4 >
1 Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.
And again he began to teach by the sea side; and a great multitude was gathered together unto him, so that he went up into a ship, and sat in the sea; and all the multitude was upon the land by the sea side.
2 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
And he taught them many things in parables, and said unto them in his doctrine:
3 "Hören! En såningsman gick ut för att så.
Hear ye: Behold, the sower went out to sow.
4 Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
And whilst he sowed, some fell by the way side, and the birds of the air came and ate it up.
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
And other some fell upon stony ground, where it had not much earth; and it shot up immediately, because it had no depth of earth.
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
And when the sun was risen, it was scorched; and because it had no root, it withered away.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
And some fell among thorns; and the thorns grew up, and choked it, and it yielded no fruit.
8 Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
And some fell upon good ground; and brought forth fruit that grew up, and increased and yielded, one thirty, another sixty, and another a hundred.
9 Och han tillade: "Den som har öron till att höra, han höre."
And he said: He that hath ears to hear, let him hear.
10 När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
And when he was alone, the twelve that were with him asked him the parable.
11 Då sade han till dem: "Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
And he said to them: To you it is given to know the mystery of the kingdom of God: but to them that are without, all things are done in parables:
12 för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'."
That seeing they may see, and not perceive; and hearing they may hear, and not understand: lest at any time they should be converted, and their sins should be forgiven them.
13 Sedan sade han till dem: "Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --
And he saith to them: Are you ignorant of this parable? and how shall you know all parables?
14 Vad såningsmannen sår är ordet.
He that soweth, soweth the word.
15 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
And these are they by the way side, where the word is sown, and as soon as they have heard, immediately Satan cometh and taketh away the word that was sown in their hearts.
16 Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
And these likewise are they that are sown on the stony ground: who when they have heard the word, immediately receive it with joy.
17 men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
And they have no root in themselves, but are only for a time: and then when tribulation and persecution ariseth for the word they are presently scandalized.
18 Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
And others there are who are sown among thorns: these are they that hear the word,
19 men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt. (aiōn )
And the cares of the world, and the deceitfulness of riches, and the lusts after other things entering in choke the word, and it is made fruitless. (aiōn )
20 Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
And these are they who are sown upon the good ground, who hear the word, and receive it, and yield fruit, the one thirty, another sixty, and another a hundred.
21 Och han sade till dem: "Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
And he said to them: Doth a candle come in to be put under a bushel, or under a bed? and not to be set on a candlestick?
22 Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
For there is nothing hid, which shall not be made manifest: neither was it made secret, but that it may come abroad.
23 Om någon har öron till att höra, så höre han."
If any man have ears to hear, let him hear.
24 Och han sade till dem: "Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
And he said to them: Take heed what you hear. In what measure you shall mete, it shall be measured to you again, and more shall be given to you.
25 Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har."
For he that hath, to him shall be given: and he that hath not, that also which he hath shall be taken away from him.
26 Och han sade: "Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
And he said: So is the kingdom of God, as if a man should cast seed into the earth,
27 och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
And should sleep, and rise, night and day, and the seed should spring, and grow up whilst he knoweth not.
28 Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
For the earth of itself bringeth forth fruit, first the blade, then the ear, afterwards the full corn in the ear.
29 När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne."
And when the fruit is brought forth, immediately he putteth in the sickle, because the harvest is come.
30 Och han sade: "Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
And he said: To what shall we liken the kingdom of God? or to what parable shall we compare it?
31 Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
It is as a grain of mustard seed: which when it is sown in the earth, is less than all the seeds that are in the earth:
32 men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga."
And when it is sown, it groweth up, and becometh greater than all herbs, and shooteth out great branches, so that the birds of the air may dwell under the shadow thereof.
33 I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
And with many such parables, he spoke to them the word, according as they were able to hear.
34 och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
And without parable he did not speak unto them; but apart, he explained all things to his disciples.
35 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: "Låt oss fara över till andra stranden."
And he saith to them that day, when evening was come: Let us pass over to the other side.
36 Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
And sending away the multitude, they take him even as he was in the ship: and there were other ships with him.
37 Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
And there arose a great storm of wind, and the waves beat into the ship, so that the ship was filled.
38 Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: "Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?"
And he was in the hinder part of the ship, sleeping upon a pillow; and they awake him, and say to him: Master, doth it not concern thee that we perish?
39 När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: "Tig, var stilla." Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
And rising up, he rebuked the wind, and said to the sea: Peace, be still. And the wind ceased: and there was made a great calm.
40 Därefter sade han till dem: "Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?"
And he said to them: Why are you fearful? have you not faith yet?
41 Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: "Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?"
And they feared exceedingly: and they said one to another: Who is this (thinkest thou) that both wind and sea obey him?