Markus 3
1 Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand.
U yǝnǝ sinagogⱪa kirdi. Xu yǝrdǝ bir ⱪoli yigilǝp kǝtkǝn bir adǝm bar idi.
2 Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för.
[Pǝrisiylǝr] Əysaning üstidin ǝrz ⱪilayli dǝp xabat künidǝ kesǝl saⱪaytidiƣan-saⱪaytmaydiƣanliⱪini paylap yürǝtti.
3 Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: "Stå upp, och kom fram."
Əysa ⱪoli yigilǝp kǝtkǝn adǝmgǝ: — Ornungdin turup, otturiƣa qiⱪⱪin! — dedi.
4 Sedan sade han till dem: "Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?" Men de tego.
Andin, sinagogdikilǝrdin: — Tǝwrat ⱪanuniƣa uyƣun bolƣini xabat küni yahxiliⱪ ⱪilixmu, yaki yamanliⱪ ⱪilixmu? Janni ⱪutⱪuzuxmu yaki ⱨalak ⱪilixmu? — dǝp soridi. Lekin ular zuwan sürüxmidi.
5 Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: "Räck ut din hand." Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. --
U ƣǝzǝp bilǝn ǝtrapiƣa nǝzǝr selip ularƣa kɵz yügürtüp, ularning tax yürǝklikidin ⱪayƣurdi. Andin u kesǝlgǝ: — Ⱪolungni uzat, — dedi. U ⱪolini uzitiwidi, ⱪoli ǝsligǝ kǝltürüldi.
6 Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom.
Əmdi Pǝrisiylǝr dǝrⱨal sirtⱪa qiⱪip, uni ⱪandaⱪ yoⱪitix toƣrisida Ⱨerod [padixaⱨning] tǝrǝpdarliri bilǝn mǝsliⱨǝt ⱪilixⱪa baxlidi.
7 Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen.
Andin Əysa muhlisliri bilǝn billǝ u yǝrdin ayrilip dengiz boyiƣa kǝtti; Galiliyǝ ɵlkisidin qong bir top adǝmlǝr uningƣa ǝgixip bardi; xundaⱪla uning ⱪilƣan ǝmǝllirini angliƣan ⱨaman, pütün Yǝⱨudiyǝ ɵlkisidin, Yerusalem xǝⱨiridin, Idumiya ɵlkisidin, Iordan dǝryasining ⱪarxi tǝripidin, Tur wǝ Zidon xǝⱨǝrlirining ǝtrapidiki jaylardin zor bir top adǝmlǝrmu uning yeniƣa kelixti.
8 Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde.
9 Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom.
U adǝmlǝrning kɵplikidin ɵzini ⱪistap ⱪoymisun dǝp muhlisliriƣa kiqik bir kemining uningƣa yeⱪin turuxini tapilidi.
10 Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom.
Qünki u nurƣun bimarlarni saⱪaytⱪini tüpǝylidin ⱨǝrⱪandaⱪ waba-kesǝlliklǝrgǝ giriptar bolƣanlarning ⱨǝmmisi uningƣa [ⱪolumni] bir tǝgküzüwalsam dǝp ⱪistixip kelixkǝnidi.
11 Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: "Du är Guds Son."
Napak roⱨlar [qaplixiwalƣanlar] ⱪaqanla uni kɵrsǝ, uning aldiƣa yiⱪilip: «Sǝn Hudaning Oƣlisǝn!» dǝp warⱪirixatti.
12 Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom.
Lekin u [napak roⱨlarƣa] ɵzining kim ikǝnlikini axkarilimasliⱪⱪa ⱪattiⱪ tǝnbiⱨ berip agaⱨlanduratti.
13 Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom.
U taƣⱪa qiⱪip, ɵzi haliƣan kixilǝrni yeniƣa qaⱪirdi; ular uning yeniƣa kelixti.
14 Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika,
U ulardin on ikkisini ɵzi bilǝn billǝ boluxⱪa, sɵz-kalamni jakarlaxⱪa,
15 och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.
kesǝllǝrni saⱪaytix wǝ jinlarni ⱨǝydǝx ⱨoⱪuⱪiƣa igǝ boluxⱪa tallap bekitti.
16 Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus;
U [bekitkǝn on ikki kixi]: Simon (u uningƣa Petrus dǝp isim ⱪoyƣan),
17 vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän);
Zǝbǝdiyning oƣli Yaⱪup wǝ uning inisi Yuⱨanna, (u ularni «Binni-Rǝgaz», yǝni «Güldürmama oƣulliri» dǝpmu atiƣan),
18 vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren
Andriyas, Filip, Bartolomay, Matta, Tomas, Alfayning oƣli Yaⱪup, Taday, millǝtpǝrwǝr dǝp atalƣan Simon
19 och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.
wǝ uningƣa satⱪunluⱪ ⱪilƣan Yǝⱨuda Ixⱪariyotlardin ibarǝt.
20 Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta.
U ɵygǝ ⱪaytip kǝlgǝndin keyin, u yǝrgǝ yǝnǝ xunqǝ nurƣun adǝmlǝr toplandiki, ularning ⱨǝtta ƣizalanƣudǝkmu waⱪti qiⱪmidi.
21 Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen.
[Əysaning] ailisidikilǝr buni anglap, uni tutup kelixkǝ berixti. Qünki ular uni «Əⱪlini yoⱪitiptu» degǝnidi.
22 Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.
Yerusalemdin qüxkǝn Tǝwrat ustazliri bolsa: «Uningda Bǝǝlzibub bar», wǝ «U pǝⱪǝt jinlarning ǝmirigǝ tayinip jinlarni ⱪoƣliwetidikǝn», deyixǝtti.
23 Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: "Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?
Xuning üqün u [Tǝwrat ustazlirini] yeniƣa qaⱪirip, ularƣa tǝmsillǝrni ixlitip mundaⱪ dedi: — Xǝytan Xǝytanni ⱪandaⱪmu ⱪoƣlisun?
24 Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd;
Əgǝr padixaⱨliⱪ ɵz iqidin bɵlünüp ɵzara soⱪuxⱪan bolsa xu padixaⱨliⱪ put tirǝp turalmaydu;
25 och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd.
xuningdǝk ǝgǝr bir ailǝ ɵz iqidin bɵlünüp ɵzara soⱪuxsa xu ailǝ put tirǝp turalmaydu.
26 Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. --
Əgǝr Xǝytan ɵz-ɵzigǝ ⱪarxi qiⱪip bɵlünsǝ, u put tirǝp turalmay, yoⱪalmay ⱪalmaydu.
27 Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.
Ⱨeqkim küqtünggür birsining ɵyigǝ kirip, uning mal-mülkini bulap ketǝlmǝydu — pǝⱪǝt u xu küqtünggürni awwal baƣliyalisa andin ɵyini bulang-talang ⱪilalaydu.
28 Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala;
Xuni silǝrgǝ bǝrⱨǝⱪ eytip ⱪoyayki, insan baliliri ɵtküzgǝn türlük gunaⱨlirining ⱨǝmmisini, xundaⱪla ular ⱪilƣan kupurluⱪlirining ⱨǝmmisini kǝqürüxkǝ bolidu.
30 De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.
[Əysaning bu sɵzi] ularning «uningƣa napak roⱨ qaplixiptu» degini üqün [eytilƣanidi].
31 Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut.
Xu waⱪitta uning anisi bilǝn iniliri kǝldi. Ular sirtida turup, uni qaⱪirixⱪa adǝm kirgüzdi.
32 Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: "Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig."
Bir top halayiⱪ uning ǝtrapida olturatti. Ular: — Mana, aningiz, iniliringiz sizni izdǝp sirtta turidu, — deyixti.
33 Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?"
Əysa ularƣa jawabǝn: — Kim mening anam, kim mening inilirim? — dedi.
34 Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: "Se här är min moder, och här äro mina bröder!
Andin, u ɵpqürisidǝ olturƣanlarƣa ⱪarap mundaⱪ dedi: Mana bular mening anam wǝ inilirim!
35 Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder."
Qünki kimki Hudaning iradisini ada ⱪilsa, xu mening aka-inim, aqa-singlim wǝ anamdur.
