Markus 14
1 Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att gripa honom med list och döda honom.
Dva dny před židovskými Velikonocemi byl Ježíš v Betanii hostem u Šimona, zvaného Malomocný.
2 De sade nämligen: "Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket."
Právě byli u stolu, když do domu přišla žena s alabastrovou nádobkou drahocenného vonného oleje z pravého nardu. Otevřela ji a olej vylila na Ježíšovu hlavu.
3 Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.
Některým se to zdálo přehnané a říkali si mezi sebou: „K čemu takové plýtvání? Vždyť ten olej měl cenu přes tři sta denárů. Mohli jsme ho prodat a výtěžek rozdat chudým.“
4 Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra: "Varför skulle denna smörjelse förspillas?
Vyčetli to i té ženě. Ale Ježíš se jí ujal: „Nechte ji. Proč jí kazíte radost? Vždyť ona to myslí dobře.
5 Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga." Och de talade hårda ord till henne.
Chudých bude vždycky dost a budete mít příležitost jim pomáhat, ale já od vás odejdu.
6 Men Jesus sade: "Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
Udělala, co mohla. Vlastně předem ošetřila moje tělo, jako se to dělá před pohřbem.
7 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.
Poslyšte, co vám teď řeknu: Kdekoliv po světě se bude mluvit o mně, tam se také bude připomínat tento její čin.“
8 Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp såsom en tillredelse till min begravning.
Mezitím se radili velekněží a učitelé zákona, jak by Ježíše nenápadně zatkli a odstranili.
9 Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse."
Usnesli se: „Nesmíme to udělat o svátcích, aby nevznikly nepokoje, když je v Jeruzalémě mnoho poutníků.“
10 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna och ville förråda honom åt dem.
Jidáš Iškariotský, jeden z dvanácti Ježíšových učedníků, nabídl vedoucím židovským kněžím, že jim Ježíše vydá, až bude na nějakém opuštěném místě.
11 När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var.
To právě potřebovali, a tak mu za to slíbili peněžitou odměnu. Od té chvíle čekal Jidáš na svou příležitost.
12 På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, sade hans lärjungar till honom: "Vart vill du att vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?"
První den svátků, kdy se zabíjel a jedl velikonoční beránek, zeptali se učedníci Ježíše: „Kde máme připravit velikonoční večeři?“
13 Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: "Gån in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom.
Ježíš poslal dva z nich do města; měli potkat člověka se džbánem vody
14 Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
a sledovat ho až do domu. Majiteli toho domu měli říci: „Mistr prosí, abys nám ukázal místnost, kde máme jíst velikonoční večeři.“
15 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; reden till åt oss där."
A on jim měl ukázat velikou jídelnu v patře, zařízenou a připravenou. Tam měli prostřít k jídlu.
16 Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
Dva z učedníků šli tedy do města, podle Ježíšova návodu našli dům a připravili velikonočního beránka.
17 När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
Večer tam přišel Ježíš s ostatními.
18 Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: "Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med mig'."
Při večeři se na ně obrátil: „Poslyšte, co vám řeknu: Jeden z vás, kteří jste se mnou u stolu, mě zradí.“
19 Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre: "Icke är det väl jag?"
Zaraženě na sebe pohlédli: „Koho tím míní? Snad ne mne?“
20 Och han sade till dem: "Det är en av de tolv, den som jämte mig doppar i fatet.
Opakoval jim: „Je to jeden z vás dvanácti, který si nabírá ze stejné mísy se mnou.
21 Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född."
Jdu cestou, která je mi určena, ale běda tomu člověku, který se propůjčil ke zradě. Bylo by pro něho lépe, kdyby se byl nenarodil.“
22 Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: "Tagen detta; detta är min lekamen."
Na závěr večeře vzdal Ježíš díky Bohu za chléb, lámal ho a podával kousky stolovníkům se slovy: „Jezte, to je moje tělo!“
23 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav.
Pak se pomodlil nad kalichem vína a podával jim ho všem se slovy:
24 Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många.
„To je moje krev, prolitá za mnohé jako pečeť nové smlouvy mezi Bohem a člověkem.
25 Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."
A já vám říkám, že už neokusím jiného vína až do té doby, než s vámi zasednu k hostině v Božím království.“
26 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
Nakonec zazpívali píseň a vyšli ven na Olivovou horu.
27 Då sade Jesus till dem: "I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.'
Cestou jim Ježíš řekl: „Tuto noc mě všichni opustíte. Prorok o tom napsal: ‚Zabijí pastýře a ovce se rozprchnou.‘
28 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen."
Ale vstanu z mrtvých a půjdu napřed do Galileje, kde se setkáme.“
29 Då svarade Petrus honom: "Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke."
„I kdyby tě všichni zradili, já tě neopustím, “prohlásil Petr.
30 Jesus sade till honom: "Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig."
„Poslyš, co ti řeknu, “odvětil Ježíš. „Dřív než kohout ráno podruhé zakokrhá, třikrát mne zapřeš.“
31 Då försäkrade han ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig." Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.
„Kdybych měl i zemřít, nezapřu tě, “zapřísahal se Petr. Ostatní slibovali podobně.
32 Då sade han till sina lärjungar: "Bliven kvar här, medan jag beder."
Přišli do olivového sadu, zvaného Getsemane. „Počkejte tady na mne, než se pomodlím, “požádal Ježíš učedníky.
33 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas.
Vzal s sebou jenom Petra, Jakuba a Jana. Ti viděli, že Ježíše se zmocňuje strach a tíseň.
34 Och han sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken."
Netajil se tím: „Je mi těžko až k smrti. Zůstaňte tady a bděte se mnou.“
35 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.
Odešel kousek dál, padl na zem a modlil se, aby byl ušetřen nastávajících hodin, kdyby to bylo možné.
36 Och han sade: "Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!"
„Otče, Otče, “volal, „ty máš všechny možnosti. Ušetři mne toho kalicha utrpení. Nehleď však na to, co chci já, podrobím se poslušně tvé vůli.“
37 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund?
Vrátil se k těm, které vzal s sebou, a viděl, že spí. Probudil Petra: „Šimone, jak můžeš spát? To nedokážeš se mnou bdít ani tu chvíli?
38 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."
Probuďte se a modlete se, abyste obstáli v přicházející zkoušce. Odhodlání nestačí, když člověk nemá dost sil.“
39 Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.
A opět odešel a modlil se jako předtím.
40 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.
Když se k nim vrátil podruhé, spali zase, protože byli velmi unaveni. Nevěděli, co říci na svou omluvu.
41 För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: "Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer.
Když přišel potřetí, řekl jim: „Ještě spíte? Ještě odpočíváte? Už dost! Přichází chvíle, kdy Syn člověka bude vydán do rukou zlých lidí.
42 Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära."
Vstaňte a pojďte, můj zrádce už je zde.“
43 Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste.
Jen to dořekl, přicházel Jidáš – jeden z dvanácti nejbližších, a s ním velký zástup mužů, ozbrojených meči a obušky. Byla to chrámová stráž, poslaná velekněžími.
44 Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning."
Aby se ve tmě nezmýlili, zrádce si s nimi smluvil toto znamení: „Kterého z nich políbím na pozdrav, to je on. Chyťte ho a dobře držte.“
45 Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och sade: "Rabbi!" och kysste honom häftigt.
Přistoupil tedy k Ježíši a se slovem „Mistře“ho políbil.
46 Då grepo de Jesus och togo honom fången.
Ozbrojenci Ježíše popadli a zajali ho.
47 Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
Jeden z jeho učedníků vytasil meč a sekl po jednom z útočníků tak, že mu uťal ucho.
48 Och Jesus talade till dem och sade: "Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.
Ježíš se hájil pouze slovy: „Cožpak jsem zločinec, že jste na mne přitáhli jako do boje?
49 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas."
Každý den jsem přece učíval v chrámu, ale tam jste se na mne neodvážili. Ani nevíte, jak přesně plníte proroctví řečená o mně.“
50 Då övergåvo de honom alla och flydde.
Ježíšovi učedníci se rozprchli.
51 Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de.
Pouze jeden chlapec narychlo oblečený sledoval Ježíše z povzdálí. Strážci ho chytili za plášť,
52 Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken.
ale on se z něj vyvlékl a utekl nahý.
53 Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde.
Ježíše odvedli k veleknězi, který ihned svolal nejvyšší židovskou radu.
54 Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.
Petr se opatrně vydal za nimi, a tak se dostal až na nádvoří veleknězova paláce. Posadil se k ohni strážců a hřál se s nimi.
55 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet.
Mezitím velekněz a jeho poradní sbor marně hledali člověka, který by dosvědčil, že Ježíš spáchal nějaký hrdelní zločin.
56 Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens.
Měli dost falešných svědků, ale jejich výpovědi si příliš odporovaly.
57 Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
Několik se jich shodlo na Ježíšově výroku: „Zbořím tento chrám, postavený rukama. Za tři dny pak postavím jiný a nebude k tomu třeba lidských rukou.“
58 "Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'"
59 Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.
Ale ani tato svědectví nebyla jednotná.
60 Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: "Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?"
Velekněz se ujal slova a zeptal se Ježíše: „Jak vyvrátíš tato obvinění?“
61 Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: "Är du Messias, den Högtlovades Son?"
Ježíš však mlčel a nijak se nehájil. „Jsi Kristus, Boží Syn?“dotíral velekněz.
62 Jesus svarade: "Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar."
„Ano, jsem, “potvrdil Ježíš. „Uvidíte mne, jak sedím po Boží pravici a jak se vracím na zem z nebeských oblaků.“
63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Vad behöva vi mer några vittnen?
Teď velekněz roztrhl svoje vnější roucho na znamení pobouření a vykřikl: „Nač ještě svědky?
64 I hörden hädelsen. Vad synes eder?" Då dömde de alla honom skyldig till döden.
Sami jste slyšeli, jak se rouhá. Co si zaslouží?“Jednohlasně ho odsoudili k smrti. Někteří se vrhli dopředu,
65 Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: "Profetera." Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.
plivali na Ježíše, pak mu zavázali oči, políčkovali ho a křičeli: „Hádej, kdo to byl, ty proroku?“A také strážci ho začali bít obušky.
66 Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit.
Mezitím jedna z veleknězových služek uviděla Petra u ohně, prohlédla si ho a řekla: „Ty jsi také jeden z těch, co chodili s tím Nazaretským Ježíšem!“
67 Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Också du var med nasaréen, denne Jesus."
68 Men han nekade och sade: "Jag varken vet eller förstår vad du menar." Sedan gick han ut på den yttre gården.
„Nechápu, o čem mluvíš, “zapíral. Vykradl se z nádvoří a tehdy poprvé zakokrhal kohout.
69 När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: "Denne är en av dem."
Služka ho za chvíli opět zahlédla a začala vykládat okolostojícím: „Je to jeden z jeho přívrženců!“
70 Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: "Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé."
Petr to však znovu popřel. Kdosi se na něj osopil: „Určitě k nim patříš, máš taky galilejský přízvuk.“
71 Då begynte han förbanna sig och svärja: "Jag känner icke den man som I talen om."
Tu se Petr začal dušovat a přísahal: „Neznám vůbec toho člověka, o kterém mluvíte.“
72 Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: "Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig." Och han brast ut i gråt.
A právě tehdy zakokrhal kohout podruhé. To připomnělo Petrovi Ježíšova slova, že ho třikrát zapře, než kohout dvakrát zakokrhá. Vyběhl ven a propukl v pláč.
