Markus 12
1 Och han begynte tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård och satte stängsel däromkring och högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes.
And He began to speak to them in parables. A man planted a vineyard, and placed a hedge round it, and dug a wine-trough; and built a tower, and he gave it out to husbandmen, and went away.
2 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att denne av vingårdsmännen skulle uppbära någon del av vingårdens frukt.
And he sent a servant to the husbandmen in the season, that he might receive from the husbandmen of the fruit of the vineyard:
3 Men de togo fatt på honom och misshandlade honom och läto honom gå tomhänt tillbaka.
and they taking him, beat him, and sent him away empty.
4 Åter sände han till dem en annan tjänare. Honom slogo de i huvudet och skymfade.
And again he sent to them another servant; and stoning him they wounded him in the head, and sent him away dishonored.
5 Sedan sände han åstad ännu en annan, men denne dräpte de. Likaså gjorde de med många andra: somliga misshandlade de, och andra dräpte de.
And again he sent another; and they slew him, and many others beating some, killing others.
6 Nu hade han ock en enda son, vilken han älskade. Honom sände han slutligen åstad till dem, ty han tänkte: 'De skola väl hava försyn för min son.'
Then having still one son, his own beloved, he sent him also to them last, saying; That they will reverence my son.
7 Men vingårdsmännen sade till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så bliver arvet vårt.'
And those husbandmen said to one another; This is the heir; come, let us kill him, and the inheritance shall be ours.
8 Och de togo fatt på honom och dräpte honom och kastade honom ut ur vingården. --
And taking him they slew him, and cast him out of the vineyard.
9 Vad skall nu vingårdens herre göra? Jo, han skall komma och förgöra vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.
What then shall the lord of the vineyard do? He will come and destroy the husbandmen, and give the vineyard to others.
10 Haven I icke läst detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten;
Have you not read the Scripture; The stone which the builders rejected, the same has come to be the head of the corner:
11 av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon'?"
this was with the Lord, and is wonderful in our eyes?
12 De hade nu gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket; ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. Så läto de honom vara och gingo sin väg.
And they were seeking to arrest Him; and they feared the multitude; for they knew that He spoke the parable against them. And leaving Him they went away.
13 Därefter sände de till honom några fariséer och herodianer, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord.
And they send to Him certain ones of the Pharisees and Herodians, that they may catch Him with speech.
14 Dessa kommo nu och sade till honom: "Mästare, vi veta att du är sannfärdig och icke frågar efter någon, ty du ser icke till personen, utan lär om Guds väg vad sant är. Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt? Skola vi giva skatt, eller icke giva?"
And they having come, say to Him, Teacher, we know that thou art true, and there is not a care to thee for any one: for thou dost not look into the face of men, but thou dost teach the way of God in truth: is it lawful to give tribute to Caesar, or not? must we give, or must we not give?
15 Men han förstod deras skrymteri och sade till dem: "Varför söken I att snärja mig? Tagen hit en penning, så att jag får se den."
And knowing their hypocrisy, He said to them, Why tempt ye me? Bring to me the denarion, that I may see it.
16 Då lämnade de fram en sådan. Därefter frågade han dem: "Vems bild och överskrift är detta?" De svarade honom: "Kejsarens."
And they brought it. And He says to them, Whose is this image and superscription? And they say to Him, Caesar's.
17 Då sade Jesus till dem: "Så given kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör." Och de förundrade sig högeligen över honom.
And Jesus responding said to them, Render unto Caesar the things which are Caesar's, and unto God the things which are God's. And they were astonished at Him.
18 Sedan kommo till honom några av sadducéerna, vilka mena att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom och sade:
And the Sadducees come to Him, who say there is no resurrection; and asked Him, saying;
19 "Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som dör, och som efterlämnar hustru, men icke lämnar barn efter sig, så skall han taga sin broders hustru till äkta och skaffa avkomma åt sin broder.
Teacher, Moses wrote to us, That if the brother of any man may die, and leave a wife and have no children, that his brother must take his wife and raise up seed to his brother.
20 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog utan att lämna någon avkomma efter sig.
There were seven brothers, and the first took a wife, and dying left no seed.
21 Då tog den andre i ordningen henne, men också han dog utan att lämna någon avkomma efter sig; sammalunda den tredje.
And the second received her and died, and he left no seed; and the third likewise.
22 Så skedde med alla sju: ingen av dem lämnade någon avkomma efter sig. Sist av alla dog ock hustrun.
And the seven received her and left no seed. Last of all the woman also died.
23 Vilken av dem skall nu vid uppståndelsen, när de uppstå, få henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru."
Then in the resurrection, when they may rise, of which one of them shall she be the wife? for the seven had her a wife.
24 Jesus svarade dem: "Visar icke eder fråga att I faren vilse och varken förstån skrifterna, ej heller Guds kraft?
And Jesus responding, said to them; Therefore do you not err, not knowing the Scriptures nor the power of God?
25 Efter uppståndelsen från de döda taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
For when they may rise from the dead, they neither marry nor are given in marriage; but they are as angels in the heavens.
26 Men vad nu det angår, att de döda uppstå, haven I icke läst i Moses' bok, på det ställe där det talas om törnbusken, huru Gud sade till honom så: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'?
But concerning the dead, that they are raised, have you not read in the book of Moses at the Bush, how God spoke to him saying; I am the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob?
27 Han är en Gud icke för döda, utan för levande. I faren mycket vilse."
He is not the God of the dead, but of the living. You do err much.
28 Då trädde en av de skriftlärde fram, en som hade hört deras ordskifte och förstått att han hade svarat dem väl. Denne frågade honom: "Vilket är det förnämsta av alla buden?"
And a certain one of the scribes, hearing them propounding questions, knowing that He answered them beautifully, asked Him, What is the first commandment of all?
29 Jesus svarade: "Det förnämsta är detta: 'Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.
And Jesus responded to him, The first commandment of all; Hear, O Israel; The Lord our God, is one Lord:
30 Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.'
and thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy mind, and with all thy strength. This is the first commandment.
31 Därnäst kommer detta: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' Intet annat bud är större än dessa."
And the second is like unto it; Thou shalt love thy neighbor as thyself. There is no other commandment greater than these.
32 Då svarade den skriftlärde honom: "Mästare, du har i sanning rätt i vad du säger, att han är en, och att ingen annan är än han.
And the scribes said to Him, Truly, Teacher; thou hast spoken in truth that He is One; and there is no other besides Him.
33 Och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt förstånd och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är 'förmer än alla brännoffer och slaktoffer'."
And love Him with all the heart, and with all the mind, and with all the strength, and to love thy neighbor as thyself is more than all whole burnt offerings and sacrifices.
34 Då nu Jesus märkte att han hade svarat förståndigt, sade han till honom: "Du är icke långt ifrån Guds rike." Sedan dristade sig ingen att vidare ställa någon fråga på honom.
And Jesus seeing that he answered intelligently, said to him, Thou art not far from the kingdom of God. And no one dared to ask Him any more,
35 Medan Jesus undervisade i helgedomen, framställde han denna fråga: "Huru kunna de skriftlärde säga att Messias är Davids son?
And Jesus responding spoke, teaching in the temple, How do the scribes say that Christ is the son of David?
36 David själv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
For David himself said in the Holy Spirit, the Lord said unto my Lord; Sit thou on my right hand, until I may make thine enemies the footstool of thy feet!
37 Så kallar nu David själv honom 'herre'; huru kan han då vara hans son?" Och folkskarorna hörde honom gärna.
Then David himself calls Him Lord; and whence is He his son? And the great multitude were hearing Him delightfully.
38 Och han undervisade dem och sade till dem: "Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen
And He said to them in His teaching, Beware of the scribes, wishing to walk about in robes, and salutations in the forums,
39 och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
and the first seats in the synagogues, and the first couches at the suppers.
40 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa böner. De skola få en dess hårdare dom."
They are those devouring the houses of widows, and making long prayers through pretext; they shall receive the greater judgment.
41 Och han satte sig mitt emot offerkistorna och såg huru folket lade ned penningar i offerkistorna. Och många rika lade dit mycket.
And He sitting in front of the treasury, was seeing how the multitudes are casting their money into the treasury. And many rich people were casting in much.
42 Men en fattig änka kom och lade ned två skärvar, det är ett öre.
And one poor widow was casting in two mites, which is a farthing.
43 Då kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: "Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna.
And calling His disciples to Him, He says to them, Truly I say unto you, That this poor widow has cast in more than all those casting into the treasury.
44 Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo."
For all they of that which abounds unto them cast in; but she of her scarcity cast in all things so many as she had, all her living.
