Markus 11
1 När de nu nalkades Jerusalem och voro nära Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han åstad två av sina lärjungar
UYesu na vavulanisivua vaake vakava piipi kufika ku likaaja ilya Yelusalemu, ulubale ulwa kikaaja ikya Betifage ni kya Betania, piipi ni kidunda ikya Miseituni. Pepano akavasuung'ha vavili nkate mu vavulanisivua vaake,
2 och sade till dem: "Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I, strax då I kommen ditin, finna en åsnefåle stå där bunden, som ännu ingen människa har suttit på; lösen den och fören den hit.
akati, “Mulute mu Kikaaja kino kili kuvulongolo Kulyumue. Kyamukwingila mu kikaaja ikio, mukujaagha inyaana ja dogovi jikungilue. Idogovi ijio, nambe muunhu naangalile kukujangangalila. Ijio mwavule muleete.
3 Och om någon frågar eder varför I gören detta, så skolen I svara: 'Herren behöver den, men han skall strax sända den tillbaka hit."
Umuunhu angavaposie kuutu kiki muvomba uluo, mutisaghe, uMutwa ali nu vufumbue najo, igomosia unsiki n'debe vuvule.”
4 Då gingo de åstad och funno en åsnefåle stå där bunden utanför en port vid vägen, och de löste den.
Avavulanisivua vala vakajaagha inyaana ija dogovi, jikungilue pa nyumba jino jaale mulubale mu nsevo, pe vakajavula.
5 Och några som stodo där bredvid sade till dem: "Vad gören I? Varför lösen I fålen?"
Avaanhu vamonga vano valyale piipi vakavaposia vakati,”Kiki mukujavula inyaana ja dogovi?”
6 Men de svarade dem såsom Jesus hade bjudit. Då lät man dem vara.
Pepano avavulanisivua vakamula ndavule eveele avalaghiile uYesu. Avaanhu vala vakavaleka viluta najoope.
7 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den.
Vakantwalila uYesu inyaana ja dogovi, pe vakatandika amenda ghaave pa dogovi, neke uYesu aakngalila.
8 Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra åter skuro av kvistar och löv på fälten och strödde på vägen.
Avaanhuvinga vakava vitandika amenda ghaave mu nsevo, vamonga vakatandikagha amataafi ghano vadenyile mu mapiki ghano ghaale mu maghunda.
9 Och de som gingo före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.
Avaanhu vooni vano valyalongwile na vano valyale mumbele vakava ni njegheelo ija lukeelo viiti, “Aghinwaghe! Afunyilue juno ikwisa mu litavua lya Mutwa uNguluve!
10 Välsignat vare vår fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i höjden!"
Vufunyilue uvutwa vuno vukwisa, ndavule vwale uvutwa vwa nhaata ghwitu uDavidi! Aghinwaghe uNguluve kukyanya!
11 Så drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och när han hade sett sig omkring överallt och det redan var sent på dagen, gick han med de tolv ut till Betania.
uYesu akafika mu likaaja ilya Yelusalemu, akingila mu nyumba inyimike ija kufunyila. Pe akolola vunofu iffimu fyoni. Ulwakuva jilyale vwilile, akaluta ku Betania palikimo na vavulanisivua vaake kijigho na vavili.
12 När de dagen därefter voro på väg tillbaka från Betania, blev han hungrig.
Palwakilo ye vahumile ku Betania viluta ku Yelusalemu, uYesu jikam'bava injala.
13 Och då han på avstånd fick se ett fikonträd som hade löv, gick han dit för att se om han till äventyrs skulle finna något därpå; men när han kom fram till det, fann han intet annat än löv, det var icke då fikonens tid.
Akaghuvona umpiki untini pa vutali ghuli na matundu minga. Akaveela kuuti pamo alakivona ikipeke, mu mpiki ghula. Neke ye afikile, nakakyagha nambe kipeke, akavona ghali gha matundu gheene, ulwakuva naghwale nsiki ghwa kukoma ifipeke.
14 Då talade han och sade till trädet: "Aldrig någonsin mer äte någon frukt av dig." Och hans lärjungar hörde detta. (aiōn g165)
uYesu akaghuvuula almpiki ghula akati, “Kuhuma umusyughu umuuunhu ghweni naalalia lusiku ikipeke mulyuve.” Avavulanisivua vaake vakapulika sino ajovile. (aiōn g165)
15 När de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde och köpte i helgedomen. Och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten;
Ye vafikile mu Yelusalemu, uYesu akingila mu luviika ulwa nyumba inyimike ija kufunyila, akatengula kukuvadaga vano vananiagha indalama ni fitego ifya vaghusia ng'hunda.
16 han tillstadde icke heller att man bar någonting genom helgedomen.
Nakamwitikisyagha nambe jumo lukila ni kitwalo mu nyumba inyimike ija kufunyila.
17 Och han undervisade dem och sade: "Det är ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort det till en rövarkula."
Pe akavavulanisyagha avaahu akatisagha, “Nalilembilue kuuti, 'Inyumba jango jitambulwagha nyumba ja kufunyila ifisina fyoni? Neke umue muhambwile 'Mhanga ja valyasi!'”
18 Då översteprästerna och de skriftlärde fingo höra härom, sökte de efter tillfälle att förgöra honom; ty de fruktade för honom, eftersom allt folket häpnade över hans undervisning.
Avavaha vatekesi na vavulanisi va ndaghilo, ye vapuliike imhola isio, vakatengula kulonda isila ija kum'buda, ulwakuva vakamwoghopagha pano avaanhu viga vakakelagha imbulanisio saake.
19 När det blev afton, begåvo de sig ut ur staden.
Ye vwilile, uYesu na vavulanisivua vaake vakahuma mu likaaja ilya ilya Yulusalemu'
20 Men då de nu på morgonen åter gingo där fram, fingo de se fikonträdet vara förtorkat ända från roten.
Palwkilo, ye kukiile, avakiile, vakakilila pa mpiki untini ghula, vakavona ghwumile ghwoni kuhuma pa kisikina.
21 Då kom Petrus ihåg vad som hade skett och sade till honom: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade är förtorkat."
UPeteli akakumbuka isa mpiki untini, pe akati, “Mbulanisi, lola umpiki ghuno ghwaghuna,
22 Jesus svarade och sade till dem: "Haven tro på Gud.
ghwumile!” UYesu akati, “Mumwitikaghe uNguluve.
23 Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.
Kyang'haani nikuvuvavuula' umununhu ghweni angati ku kidunda iki, 'kumuka, ghutaaghe mu nyanja,' angave nu lwitiko ulusila nganighani mu mwojo ghwake, na kuhuviila kuuti sino ajovile sijovile sivombeka, ulufuunyo lwake lukwupilua.
24 Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så.
“'Mu uluo nikuvavuula kuuti, fyoni fino musuuma pano mukufuunya, muhuvilaghe kuuti mupelilue, ifio fivisagha fiinu.
25 Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emot någon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåta eder edra försyndelser."
Pano mukufuunya, muvusaghilaghe vano vavahokile, pe na jumue uNhaaata ghwinu ughwa kukyanya ikuvapyanilagha uvuhosi vwinu.
Nave namukuvasaghila avange vano vikuvahoka, naju Nhaata ghwinu ughwa kukyanya naikuvapyanilagha amakole ghiinu.”
27 Så kommo de åter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i helgedomen, kommo översteprästerna och de skriftlärde och de äldste fram till honom;
UYesu na vavulanisivua vaake vakafika kange ku Yelusalemu, vakingila mu nyumba inyimike ija kufunyila. Uyesu ye ighendaghenda mula, avavahava vatekesi na vavulanisi va ndaghilo palikimo na vagoko vakamulutila.
28 och de sade till honom: "Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig myndighet att göra detta?"
Vakamposia vakati, “Ghuvomba isi mu vutavulilua vwani?”
29 Jesus svarade dem: "Jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta.
UYesu akavavuula akati, “Na juune nikuvaposia lumonga, munganyamule, pe na juune nikuvavuula kuno vuhuma uvutavulilua vuno nivombela isi.
30 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor? Svaren mig härpå."
uvutavulilua vwa Yohani uvwa kwofugha vulyahumile kwani? Vulyahumile kwa Nguluve, ku vaanhu? Munyamule.”
31 Då överlade de med varandra och sade: "Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
Pe vakiposaniagha veene viiti, “Tungati, 'Vulyahumile kwa Nguluve,' kyaiti, 'Ongo naamulyamwitiike?'
32 Eller skola vi svara: 'Från människor'?" -- det vågade de icke av fruktan för folket, ty alla höllo före att Johannes verkligen var en profet.
Kange tungati, 'vulyahumile kwa Nguluve,' avaanhu navangitike.” Vakoghopa ilipugha ilya vaanhu ulwakuva vooni valyantang'hinie u Yohani kuuti m'bili gwa Nguluve.
33 De svarade alltså Jesus och sade: "Vi veta det icke." Då sade Jesus till dem: "Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta."
Pe vakamwamula uYesu vakati, “Natukagwile.” Gwhope uYesu akavamula akati, “Na juune nanikuvavuula kuno vuhuma uvutavulilua vuno nivombela isi.”
