Markus 11
1 När de nu nalkades Jerusalem och voro nära Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han åstad två av sina lärjungar
อนนฺตรํ เตษุ ยิรูศาลม: สมีปสฺถโย ไรฺพตฺผคีไพถนียปุรโยรนฺติกสฺถํ ไชตุนนามาทฺริมาคเตษุ ยีศุ: เปฺรษณกาเล เทฺวา ศิษฺยาวิทํ วากฺยํ ชคาท,
2 och sade till dem: "Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I, strax då I kommen ditin, finna en åsnefåle stå där bunden, som ännu ingen människa har suttit på; lösen den och fören den hit.
ยุวามมุํ สมฺมุขสฺถํ คฺรามํ ยาตํ, ตตฺร ปฺรวิศฺย โย นรํ นาวหตฺ ตํ ครฺทฺทภศาวกํ ทฺรกฺษฺยถสฺตํ โมจยิตฺวานยตํฯ
3 Och om någon frågar eder varför I gören detta, så skolen I svara: 'Herren behöver den, men han skall strax sända den tillbaka hit."
กินฺตุ ยุวำ กรฺมฺเมทํ กุต: กุรุถ: ? กถามิมำ ยทิ โกปิ ปฺฤจฺฉติ ตรฺหิ ปฺรโภรตฺร ปฺรโยชนมสฺตีติ กถิเต ส ศีฆฺรํ ตมตฺร เปฺรษยิษฺยติฯ
4 Då gingo de åstad och funno en åsnefåle stå där bunden utanför en port vid vägen, och de löste den.
ตตเสฺตา คตฺวา ทฺวิมารฺคเมลเน กสฺยจิทฺ ทฺวารสฺย ปารฺเศฺว ตํ ครฺทฺทภศาวกํ ปฺราปฺย โมจยต: ,
5 Och några som stodo där bredvid sade till dem: "Vad gören I? Varför lösen I fålen?"
เอตรฺหิ ตโตฺรปสฺถิตโลกานำ กศฺจิทฺ อปฺฤจฺฉตฺ, ครฺทฺทภศิศุํ กุโต โมจยถ: ?
6 Men de svarade dem såsom Jesus hade bjudit. Då lät man dem vara.
ตทา ยีโศราชฺญานุสาเรณ เตภฺย: ปฺรตฺยุทิเต ตตฺกฺษณํ ตมาทาตุํ เต'นุชชฺญุ: ฯ
7 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den.
อถ เตา ยีโศ: สนฺนิธึ ครฺทฺทภศิศุมฺ อานีย ตทุปริ สฺววสฺตฺราณิ ปาตยามาสตุ: ; ตต: ส ตทุปริ สมุปวิษฺฏ: ฯ
8 Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra åter skuro av kvistar och löv på fälten och strödde på vägen.
ตทาเนเก ปถิ สฺววาสำสิ ปาตยามาสุ: , ปไรศฺจ ตรุศาขาศฺฉิตวา มารฺเค วิกีรฺณา: ฯ
9 Och de som gingo före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.
อปรญฺจ ปศฺจาทฺคามิโน'คฺรคามินศฺจ สรฺเวฺว ชนา อุไจ: สฺวเรณ วกฺตุมาเรภิเร, ชย ชย ย: ปรเมศฺวรสฺย นามฺนาคจฺฉติ ส ธนฺย อิติฯ
10 Välsignat vare vår fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i höjden!"
ตถาสฺมากมํ ปูรฺวฺวปุรุษสฺย ทายูโท ยทฺราชฺยํ ปรเมศฺวรนามฺนายาติ ตทปิ ธนฺยํ, สรฺวฺวสฺมาทุจฺฉฺราเย สฺวรฺเค อีศฺวรสฺย ชโย ภเวตฺฯ
11 Så drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och när han hade sett sig omkring överallt och det redan var sent på dagen, gick han med de tolv ut till Betania.
อิตฺถํ ยีศุ รฺยิรูศาลมิ มนฺทิรํ ปฺรวิศฺย จตุรฺทิกฺสฺถานิ สรฺวฺวาณิ วสฺตูนิ ทฺฤษฺฏวานฺ; อถ สายํกาล อุปสฺถิเต ทฺวาทศศิษฺยสหิโต ไพถนิยํ ชคามฯ
12 När de dagen därefter voro på väg tillbaka från Betania, blev han hungrig.
อปเรหนิ ไพถนิยาทฺ อาคมนสมเย กฺษุธารฺตฺโต พภูวฯ
13 Och då han på avstånd fick se ett fikonträd som hade löv, gick han dit för att se om han till äventyrs skulle finna något därpå; men när han kom fram till det, fann han intet annat än löv, det var icke då fikonens tid.
ตโต ทูเร สปตฺรมุฑุมฺพรปาทปํ วิโลกฺย ตตฺร กิญฺจิตฺ ผลํ ปฺราปฺตุํ ตสฺย สนฺนิกฺฤษฺฏํ ยเยา, ตทานีํ ผลปาตนสฺย สมโย นาคจฺฉติฯ ตตสฺตโตฺรปสฺถิต: ปตฺราณิ วินา กิมปฺยปรํ น ปฺราปฺย ส กถิตวานฺ,
14 Då talade han och sade till trädet: "Aldrig någonsin mer äte någon frukt av dig." Och hans lärjungar hörde detta. (aiōn g165)
อทฺยารภฺย โกปิ มานวสฺตฺวตฺต: ผลํ น ภุญฺชีต; อิมำ กถำ ตสฺย ศิษฺยา: ศุศฺรุวุ: ฯ (aiōn g165)
15 När de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde och köpte i helgedomen. Och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten;
ตทนนฺตรํ เตษุ ยิรูศาลมมายาเตษุ ยีศุ รฺมนฺทิรํ คตฺวา ตตฺรสฺถานำ พณิชำ มุทฺราสนานิ ปาราวตวิเกฺรตฺฤณามฺ อาสนานิ จ นฺยุพฺชยาญฺจการ สรฺวฺวานฺ เกฺรตฺฤนฺ วิเกฺรตฺฤํศฺจ พหิศฺจการฯ
16 han tillstadde icke heller att man bar någonting genom helgedomen.
อปรํ มนฺทิรมเธฺยน กิมปิ ปาตฺรํ โวฒุํ สรฺวฺวชนํ นิวารยามาสฯ
17 Och han undervisade dem och sade: "Det är ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort det till en rövarkula."
โลกานุปทิศนฺ ชคาท, มม คฺฤหํ สรฺวฺวชาตียานำ ปฺรารฺถนาคฺฤหมฺ อิติ นามฺนา ปฺรถิตํ ภวิษฺยติ เอตตฺ กึ ศาสฺเตฺร ลิขิตํ นาสฺติ? กินฺตุ ยูยํ ตเทว โจราณำ คหฺวรํ กุรุถฯ
18 Då översteprästerna och de skriftlärde fingo höra härom, sökte de efter tillfälle att förgöra honom; ty de fruktade för honom, eftersom allt folket häpnade över hans undervisning.
อิมำ วาณีํ ศฺรุตฺวาธฺยาปกา: ปฺรธานยาชกาศฺจ ตํ ยถา นาศยิตุํ ศกฺนุวนฺติ ตโถปายํ มฺฤคยามาสุ: , กินฺตุ ตโสฺยปเทศาตฺ สรฺเวฺว โลกา วิสฺมยํ คตา อตเสฺต ตสฺมาทฺ พิภฺยุ: ฯ
19 När det blev afton, begåvo de sig ut ur staden.
อถ สายํสมย อุปสฺถิเต ยีศุรฺนคราทฺ พหิรฺววฺราชฯ
20 Men då de nu på morgonen åter gingo där fram, fingo de se fikonträdet vara förtorkat ända från roten.
อนนฺตรํ ปฺราต: กาเล เต เตน มารฺเคณ คจฺฉนฺตสฺตมุฑุมฺพรมหีรุหํ สมูลํ ศุษฺกํ ททฺฤศุ: ฯ
21 Då kom Petrus ihåg vad som hade skett och sade till honom: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade är förtorkat."
ตต: ปิตร: ปูรฺวฺววากฺยํ สฺมรนฺ ยีศุํ พภาษํ, เห คุโร ปศฺยตุ ย อุฑุมฺพรวิฏปี ภวตา ศปฺต: ส ศุษฺโก พภูวฯ
22 Jesus svarade och sade till dem: "Haven tro på Gud.
ตโต ยีศุ: ปฺรตฺยวาทีตฺ, ยูยมีศฺวเร วิศฺวสิตฯ
23 Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.
ยุษฺมานหํ ยถารฺถํ วทามิ โกปิ ยเทฺยตทฺคิรึ วทติ, ตฺวมุตฺถาย คตฺวา ชลเธา ปต, โปฺรกฺตมิทํ วากฺยมวศฺยํ ฆฏิษฺยเต, มนสา กิมปิ น สนฺทิหฺย เจทิทํ วิศฺวเสตฺ ตรฺหิ ตสฺย วากฺยานุสาเรณ ตทฺ ฆฏิษฺยเตฯ
24 Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så.
อโต เหโตรหํ ยุษฺมานฺ วจฺมิ, ปฺรารฺถนากาเล ยทฺยทากำกฺษิษฺยเธฺว ตตฺตทวศฺยํ ปฺราปฺสฺยถ, อิตฺถํ วิศฺวสิต, ตต: ปฺราปฺสฺยถฯ
25 Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emot någon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåta eder edra försyndelser."
อปรญฺจ ยุษฺมาสุ ปฺรารฺถยิตุํ สมุตฺถิเตษุ ยทิ โกปิ ยุษฺมากมฺ อปราธี ติษฺฐติ, ตรฺหิ ตํ กฺษมธฺวํ, ตถา กฺฤเต ยุษฺมากํ สฺวรฺคสฺถ: ปิตาปิ ยุษฺมากมาคำมิ กฺษมิษฺยเตฯ
กินฺตุ ยทิ น กฺษมเธฺว ตรฺหิ ว: สฺวรฺคสฺถ: ปิตาปิ ยุษฺมากมาคำสิ น กฺษมิษฺยเตฯ
27 Så kommo de åter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i helgedomen, kommo översteprästerna och de skriftlärde och de äldste fram till honom;
อนนฺตรํ เต ปุน รฺยิรูศาลมํ ปฺรวิวิศุ: , ยีศุ รฺยทา มเธฺยมนฺทิรมฺ อิตสฺตโต คจฺฉติ, ตทานีํ ปฺรธานยาชกา อุปาธฺยายา: ปฺราญฺจศฺจ ตทนฺติกเมตฺย กถามิมำ ปปฺรจฺฉุ: ,
28 och de sade till honom: "Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig myndighet att göra detta?"
ตฺวํ เกนาเทเศน กรฺมฺมาเณฺยตานิ กโรษิ? ตไถตานิ กรฺมฺมาณิ กรฺตฺตำ เกนาทิษฺโฏสิ?
29 Jesus svarade dem: "Jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta.
ตโต ยีศุ: ปฺรติคทิตวานฺ อหมปิ ยุษฺมานฺ เอกกถำ ปฺฤจฺฉามิ, ยทิ ยูยํ ตสฺยา อุตฺตรํ กุรุถ, ตรฺหิ กยาชฺญยาหํ กรฺมฺมาเณฺยตานิ กโรมิ ตทฺ ยุษฺมภฺยํ กถยิษฺยามิฯ
30 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor? Svaren mig härpå."
โยหโน มชฺชนมฺ อีศฺวราตฺ ชาตํ กึ มานวาตฺ? ตนฺมหฺยํ กถยตฯ
31 Då överlade de med varandra och sade: "Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
เต ปรสฺปรํ วิเวกฺตุํ ปฺราเรภิเร, ตทฺ อีศฺวราทฺ พภูเวติ เจทฺ วทามสฺตรฺหิ กุตสฺตํ น ปฺรไตฺยต? กถเมตำ กถยิษฺยติฯ
32 Eller skola vi svara: 'Från människor'?" -- det vågade de icke av fruktan för folket, ty alla höllo före att Johannes verkligen var en profet.
มานวาทฺ อภวทิติ เจทฺ วทามสฺตรฺหิ โลเกโภฺย ภยมสฺติ ยโต เหโต: สรฺเวฺว โยหนํ สตฺยํ ภวิษฺยทฺวาทินํ มนฺยนฺเตฯ
33 De svarade alltså Jesus och sade: "Vi veta det icke." Då sade Jesus till dem: "Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta."
อเตอว เต ยีศุํ ปฺรตฺยวาทิษุ รฺวยํ ตทฺ วกฺตุํ น ศกฺนุม: ฯ ยีศุรุวาจ, ตรฺหิ เยนาเทเศน กรฺมฺมาเณฺยตานิ กโรมิ, อหมปิ ยุษฺมภฺยํ ตนฺน กถยิษฺยามิฯ
