Lukas 8
1 Därefter vandrade han igenom landet, från stad till stad och från by till by, och predikade och förkunnade evangelium om Guds rike. Och med honom följde de tolv,
Soon after that, Jesus went, along with his twelve [disciples], through various cities and villages. As they went, he was telling people the good message about how God wants (to have complete control/to rule) [MET] [over their lives].
2 så ock några kvinnor som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur vilken sju onda andar hade blivit utdrivna,
Some women from whom he had expelled evil spirits and healed of diseases also [went with him]. These included Mary, the woman from Magdala [village], from whom [he had expelled] seven evil spirits;
3 och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med sina ägodelar.
Joanna, the wife of Chuza, who was one of [King] Herod [Antipas’] officials; Susanna; and many others. They were providing some of their own funds [to help Jesus and his disciples].
4 Då nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de särskilda städerna begåvo sig ut till honom, sade han i en liknelse:
A large crowd of people came to Jesus from many towns. Then he told them this parable:
5 "En såningsman gick ut för att så sin säd. Och när han sådde, föll somt vid vägen och blev nedtrampat, och himmelens fåglar åto upp det.
“A man went out [to his field] to sow [some] seeds. As he was scattering them over the soil, some [of the seeds] fell on the path. Then [people] walked on those seeds, and birds ate them.
6 Och somt föll på stengrund, och när det hade vuxit upp, torkade det bort, eftersom det icke där hade någon fuktighet.
Some [of the seeds] fell on rock [on which there was a thin layer of] moist [soil]. As soon as the seeds grew, the plants dried up because they had no moisture.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena växte upp tillsammans därmed och förkvävde det.
Some [of the seeds] fell on [ground that contained roots of] thorny [weeds]. The thorny weeds grew [together] with the young plants, and [they] crowded out [those plants].
8 Men somt föll i god jord, och när det hade vuxit upp, bar det hundrafaldig frukt." Sedan han hade talat detta, sade han med hög röst: "Den som har öron till att höra, han höre."
But some of the seeds fell on good soil and grew [well]. [Each seed later] produced 100 [grains].” Then Jesus called out to them, “If you want to understand [MTY] this, you must consider [carefully what I have just said]!”
9 Då frågade hans lärjungar honom vad denna liknelse betydde.
Jesus’ disciples [later] asked him about the meaning of the parable [he had just told].
10 Han sade: "Eder är givet att lära känna Guds rikes hemligheter, men åt de andra meddelas de i liknelser, för att de med seende ögon intet skola se och med hörande öron intet förstå'.
He said, “God is revealing to you what he did not reveal before, about [how he wants to] rule [MET] [over people’s lives]. But when I am telling other people about [these things, I tell them] only in parables. The result will be [like a prophet predicted long ago]: They will see [what I am doing], but will not perceive [what it means]. They will hear [what I am saying], but will not understand [it].
11 Så är nu detta liknelsens mening: Säden är Guds ord.
So this is the meaning of that parable: The seeds [represent] God’s message.
12 Och att den såddes vid vägen, det är sagt om dem som hava hört ordet, men sedan kommer djävulen och tager bort det ur deras hjärtan, för att de icke skola komma till tro och bliva frälsta.
[Some people are like] the path on which some of [the seeds fell]. When these people hear God’s message, the devil comes and causes them to forget what they have heard. As a result, they do not believe it, and will not be saved {[God] will not save them}.
13 Och att den såddes på stengrunden det är sagt om dem, som när de få höra ordet, taga emot det med glädje, men icke hava någon rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund avfalla de.
[Some people are like] the [soil with] rock [underneath]. When they hear [God’s] message, they accept it joyfully. [But because it does not penetrate deeply] [MET] [into their inner beings], they believe it for [only] a [short] time. [They are like the plants that] did not have [deep] roots. When difficult things happen to them, they stop believing [God’s message].
14 Och att den föll bland törnena, det är sagt om dem, som när de hava hört ordet, gå bort och låta sig förkvävas av rikedomens omsorger och njutandet av livets goda och så icke föra något fram till mognad.
[Some people are like] the [soil that had roots of] thorny [weeds] in it. They are people who accept [God’s message], but later on they worry about things, and try to become rich, and enjoy [things that give them] a lot of pleasure. So they do not become [spiritually] mature.
15 Men att den föll i den goda jorden, det är sagt om dem, som när de hava hört ordet, behålla det i rättsinniga och goda hjärtan och bära frukt i ståndaktighet.
But [some people are like] the good soil. They hear [God’s] message and accept it. They [become] good, honest people, and they continue doing things [that please God] [MET].”
16 Ingen tänder ett ljus och gömmer det sedan under ett kärl eller sätter det under en bänk, utan man sätter det på en ljusstake, för att de som komma in skola se skenet.
“After people light a lamp, they do not cover it with a basket or put it under a bed. Instead, they put it on a lampstand, so that those who enter [their house] can see [things from] its light [MET]. [Similarly, you must tell God’s truth to others so that they can know what I can do for them].
17 Ty intet är fördolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller är något undangömt, som icke skall bliva känt och komma i dagen.
[God wants to] make clear all [of his truth] that was not evident previously. [He intends] that all of [the truth] that [he] had not revealed before be told openly {that [his people] openly tell [others] all [of the truth] that [he] has not revealed before}.
18 Akten fördenskull på huru I hören. Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han menar sig hava."
So listen carefully [to what I tell you], because [God] will enable those who accept [my truth] to [understand even] more. But [God] will cause those who do not accept [my truth] to not understand even [the little] that they think they have [understood].”
19 Och hans moder och hans bröder kommo och sökte honom, men för folkets skull kunde de icke komma in till honom.
[One day Jesus’] mother and his [younger] brothers came to see him, but they could not get near him because there was a large crowd [around him in the house].
20 Då sade man till honom: "Din moder och dina broder stå härutanför och vilja träffa dig."
Someone told him, “Your mother and your [younger] brothers are standing outside, wanting to see you.”
21 Men han svarade och sade till dem: "Min moder och mina bröder äro dessa, som höra Guds ord och göra det."
He replied, “Those who hear God’s message and obey it are [as dear to me] [MET] as my mother and my brothers.”
22 En dag steg han med sina lärjungar i en båt och sade till dem: "Låt oss fara över sjön till andra sidan." Och de lade ut.
One day Jesus got into a boat with his disciples. He said to them, “Let’s go [around to] the other side of the lake.” So they started to go.
23 Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned över sjön, och deras båt begynte fyllas med vatten, så att de voro i fara.
As they were sailing, he fell asleep. A big windstorm struck the lake. Soon the boat was filling with water, and they were in danger.
24 Då gingo de fram och väckte upp honom och sade: "Mästare, Mästare, vi förgås." När han så hade vaknat, näpste han vinden och vattnets vågor, och de stillades, och det blev lugnt.
Jesus’ disciples woke him up. They said [to him], “Master! Master! We [(inc)] are going to drown!” He got up and rebuked the wind and told the waves to be calm. The wind [immediately] stopped blowing and the waves calmed down. [The lake] became calm.
25 Därefter sade han till dem: "Var är eder tro?" Men de hade blivit häpna och förundrade sig och sade till varandra: "Vem är då denne? Han befaller ju både vindarna och vattnet, och de lyda honom."
He said to them, “(I [am disappointed that] you did not trust me [to help you]!/Why did you not trust me [to help you]?)” [RHQ] They were afraid. They were also amazed. They said to each other, “(What kind of man is this?/This man is not like ordinary men!) [RHQ] He [not only commands people, but] when he commands the wind and the water, they also obey him!”
26 Så foro de över till gerasenernas land, som ligger mitt emot Galileen.
Jesus and his disciples arrived at the region near Gerasa, a [town] which [was on the eastern] side of Lake [Galilee].
27 Och när han hade stigit i land, kom en man från staden emot honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska lång tid icke hade haft kläder på sig och icke bodde i hus, utan bland gravarna.
[There was] a man [in that region] in whom demons lived. [He was] from the town [of Gerasa]. (OR, [In that area there was] a man [from that town] whom demons controlled.) For a long time he had not worn clothes. He did not live in a house. Instead, he lived in burial caves.
28 Då nu denne fick se Jesus, skriade han och föll ned för honom och sade med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, son? Jag beder dig, plåga mig icke."
Many times [demons] attacked him. He was guarded {[People] tried to guard him} [so that he would not injure others]. Chains were fastened {They fastened chains} on his hands and shackles on his feet, but he would break the chains and shackles. Then he would be sent away by the demons {the demons would send him away} to some desolate area. When Jesus stepped out of the boat onto the shore, the man saw him. He [ran to Jesus] and prostrated himself before him. Then Jesus commanded, “You evil spirit, come out of that man!” But it [did not leave immediately. Instead, it] caused the man to shout very loudly, “Jesus, Son of the great God in heaven, since we [(inc)] have nothing in common, [leave me alone] [RHQ]! I beg you, do not torture me [now]!”
29 Jesus skulle nämligen just bjuda den orene anden att fara ut ur mannen. Ty i lång tid hade han farit svårt fram med mannen; och väl hade denne varit fängslad med kedjor och fotbojor och hållits i förvar, men han hade slitit sönder bojorna och hade av den onde anden blivit driven ut i öknarna.
30 Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion." Ty det var många onda andar som hade farit in i honom.
[In order to expel the demon more easily], Jesus asked [the demon], “What is your [(sg)] name?” He replied, “My name is Crowd/Mob.” [He said that] because many demons had entered that man.
[The demons] kept begging [Jesus] that he would not command them to go into the deep place [where God punishes demons]. (Abyssos g12)
32 Nu gick där en ganska stor svinhjord i bet på berget. Och de bådo honom att han ville tillstädja dem att fara in i svinen. Och han tillstadde dem det.
There was a large herd of pigs (grazing/rooting for food) on the hillside. The demons begged Jesus that he allow them to enter the pigs. So he did.
33 Då gåvo sig de onda andarna åstad ut ur mannen och foro in i svinen. Och hjorden störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade.
The demons left the man and entered the pigs. Then the herd [of pigs] rushed down the steep bank into the lake and drowned.
34 Men när herdarna sågo vad som hade skett, flydde de och berättade härom i staden och på landsbygden.
When the men who were taking care of the pigs saw what happened, they ran! They told people inside the town and outside the town what had happened.
35 Och folket gick ut för att se vad som hade skett. När de då kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
So people went out to see what had happened. When they came to where Jesus was, they saw that the man from whom Jesus had [expelled] the demons was sitting at the feet of Jesus, [listening to him]. He had clothes on, and his mind was normal again. Then those people became afraid [because they thought that Jesus would destroy more of their property] (OR, [because they realized that he must be very powerful]).
36 Och de som hade sett händelsen omtalade för dem huru den besatte hade blivit botad.
The people who had seen what happened told those [who had just arrived] how [Jesus] had healed the man whom demons were controlling [before].
37 Allt folket ifrån den kringliggande trakten av gerasenernas land bad då Jesus att han skulle gå bort ifrån dem, ty de voro gripna av stor förskräckelse. Så steg han då i en båt för att vända tillbaka.
Then [those people and] many other people [HYP] from the area near Gerasa asked Jesus to leave their area. They were very afraid of [what else Jesus would do to them]. So [Jesus and the disciples] got into the boat to go back across the lake.
38 Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad honom att få följa honom. Men Jesus tillsade honom att gå, med de orden:
The man from whom he had [expelled] the demons begged him saying, “[Please], let me go with you!” But [Jesus refused. Instead], he said to him,
39 "Vänd tillbaka hem, och förtälj huru stora ting Gud har gjort med dig." Då gick han bort och förkunnade i hela staden huru stora ting Jesus hade gjort med honom.
“[No], go home and tell people how much God has done for you!” Then he sent him away. So the man went away and told people throughout the nearby town how much Jesus had done for him.
40 När Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla väntade de på honom.
When [Jesus and the disciples] returned [to Capernaum], a crowd of people who had been waiting for him welcomed him.
41 Då kom där en man, vid namn Jairus, som var föreståndare för synagogan. Denne föll ned för Jesu fötter och bad honom att han skulle komma till hans hus;
Just then a man named Jairus, who was one of the leaders (of the synagogue/of the Jewish meeting place) [there], came near and prostrated himself at Jesus’ feet. He pleaded with Jesus, “Please come to my house [and heal my daughter],
42 ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv år gammal, som låg för döden. Men under det att han var på väg dit, trängde folket hårt på honom.
my only daughter, who is about twelve years old, because she is dying!” As Jesus went with him, many people crowded close to Jesus.
43 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år och icke hade kunnat botas av någon.
Then a woman came near. She had been suffering from constant [vaginal] [EUP] bleeding for twelve years, but she could not be healed by anyone {no one could heal her}.
44 Hon närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel, och strax stannade hennes blodgång
She came behind [Jesus] and touched the edge of his robe [in order to be healed]. At once her bleeding stopped.
45 Men Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Då alla nekade till att hava gjort det, sade Petrus: "Mästare, hela folkhopen trycker och tränger dig ju."
Jesus said, “Who touched me?” When everyone said that they had not touched him, Peter said, “Lord, there is a large crowd of people around you [(sg)] and crowding against you, [so any one of them might have touched you]!”
46 Men Jesus sade: "Det var någon som rörde vid mig; ty jag kände att kraft gick ut ifrån mig."
But Jesus said, “[I know that] someone [deliberately] touched me, [because] my power has healed someone [who touched me].”
47 Då nu kvinnan såg att hon icke hade blivit obemärkt, kom hon fram bävande och föll ned för honom och omtalade inför allt folket varför hon hade rört vid honom, och huru hon strax hade blivit frisk.
When the woman realized that she could not prevent [Jesus] (OR, [people]) from knowing that [she was healed], her body began to shake. [She was afraid that because she had disobeyed the law that a woman with such a condition should not touch others, Jesus might scold her for doing that]. She prostrated herself before Jesus. As the other people were listening, she told why she had touched him and how she had been healed immediately.
48 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid."
[Jesus] said to her, “(Ma’am/My dear woman), because you believed [PRS] [that I could heal you, I] have healed you. Go [from here, and may you experience God’s] peace [within you].”
49 Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak."
While he was still talking [to her], a man from Jairus’ house came and said to Jairus, “Your daughter has died. So (it is useless that you bother the teacher any longer [by urging him to go to your house]!/why do you bother the teacher any longer [by urging him to go to your house]?) [RHQ]”
50 Men när Jesus hörde detta, sade han till honom: "Frukta icke; tro allenast, så får hon liv igen."
But when Jesus heard that, he said to Jairus, “Do not think that there is nothing more that can be done. Just believe that [I can help her. If you(sg) do that], she will live again.”
51 Och när han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen att gå med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och därtill flickans fader och moder.
When they arrived outside Jairus’ house, Jesus allowed only Peter, John, James, and the girl’s mother and father to go in Jairus’ house with him.
52 Och alla gräto och jämrade sig över henne. Men han sade: "Gråten icke; hon är icke död, hon sover."
All the people [there] were crying and beating their chests [to show that they were sad]. But, [knowing that he would cause the girl to live again], he said to them, “Stop crying! She is not dead! She is [just] sleeping [MET]!”
53 Då hånlogo de åt honom, ty de visste ju att hon var död.
The people laughed at him, because they knew that [the girl] was dead.
54 Men han tog henne vid handen och sade med hög röst: "Flicka, stå upp."
But [Jesus] took hold of her hand and called to her, saying, “Child, get up!”
55 Då kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han tillsade att man skulle giva henne något att äta.
At once her spirit returned [to her body] and she got up. Jesus immediately said, “Give her something to eat!”
56 Och hennes föräldrar blevo uppfyllda av häpnad; men han förbjöd dem att för någon omtala vad som hade skett.
Her parents were amazed, but Jesus told them not to tell anyone [else yet] what had happened.
