Lukas 7
1 När han nu hade talat allt detta till slut inför folket, gick han in i Kapernaum.
When He completed all His words in the ears of the people, He came into Capernaum.
2 Men där var en hövitsman som hade en tjänare, vilken låg sjuk och var nära döden; och denne var högt skattad av honom.
And the servant of a certain centurion, being sick, was about to die, who was precious to him.
3 Då han nu fick höra om Jesus, sände han till honom några av judarnas äldste och bad honom komma och bota hans tjänare.
And hearing about Jesus, he sent elders of the Jews to Him, asking Him that having come He may save his servant.
4 När dessa kommo till Jesus, bådo de honom enträget och sade: "Han är värd att du gör honom detta,
And they, having come to Jesus, continued to entreat Him earnestly, saying, That he to whom He will do this is worthy:
5 ty han har vårt folk kärt, och det är han som har byggt synagogan åt oss."
for he loves our race, and himself built for us a synagogue.
6 Då gick Jesus med dem. Men när han icke var långt ifrån hövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät säga till honom: "Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att du går in under mitt tak.
And Jesus went along with them. And already He being not far from the house, the centurion sent friends to Him, saying to Him, Lord, be not troubled: for I am not worthy that you may come in under my roof:
7 Därför har jag ej heller aktat mig själv värdig att komma till dig Men säg ett ord, så bliver min tjänare frisk.
Therefore I did not count myself worthy to come to thee; but speak the word, and my servant shall be healed.
8 Jag är ju själv en man som står under andras befäl; jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så."
For I am also a man placed under authority, having soldiers under me: and I say to this one, Go, and he goeth; and to another, Come, and he cometh; and to my servant, Do this, and he doeth it.
9 När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: "Jag säger eder: Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro."
And Jesus, having heard these words, was astonished at him, and turning to the multitude following said, I say unto you, I did not find so great faith in Israel.
10 Och de som hade blivit utsända gingo hem igen och funno tjänaren vara frisk.
And those having been sent, returning to the house, found the servant well.
11 Därefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med honom gingo hans lärjungar och mycket folk.
And it came to pass consecutively, He departed into a city called Nain; and His many disciples and a great multitude went along with Him.
12 Och se, då han kom nära stadsporten, bars där ut en död, och han var sin moders ende son, och hon var änka; och en ganska stor hop folk ifrån staden gick med henne.
And when He drew nigh unto the gate of the city, behold, a dead man, an only born son to his mother, and she a widow, was indeed being carried out: and a great multitude of the city was along with her.
13 När Herren fick se henne, ömkade han sig över henne och sade till henne: "Gråt icke."
And the Lord seeing her, was moved with compassion towards her, and said to her, Weep not.
14 Och han gick fram och rörde vid båren, och de som buro stannade. Och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp."
And having come forward He touched the bier: and the pall-bearers stood still: and He said, Young man, I say unto thee, Arise.
15 Då satte sig den döde upp och begynte tala. Och han gav honom åt hans moder.
And the dead man sat up, and began to talk, and Ile gave him to his mother.
16 Och alla betogos av häpnad och prisade Gud och sade: Den stor profet har uppstått ibland oss" och: "Gud har sett till sitt folk."
And fear seized them all: and they continued to glorify God, saying that, A great prophet has arisen among us: and, God has looked upon His people.
17 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.
And that word about Him went out in all Judea, and all the country round about.
18 Och allt detta fick Johannes höra berättas av sina lärjungar.
And His disciples proclaimed to John concerning all these things.
19 Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar och sände dem till Herren med denna fråga: "Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?"
And John calling certain two of his disciples sent them to the Lord, saying, Art thou the one coming, or must we expect another?
20 När mannen kommo fram till honom, sade de: "Johannes döparen har sänt oss till dig och låter fråga: 'Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?'"
And the men having come to Him, said; John the Baptist sent us to thee, saving; Art thou the one coming, or must we expect another?
21 Just då höll Jesus på med att bota många som ledo av sjukdomar och plågor, eller som voro besatta av onda andar, och åt många blinda gav han deras syn.
And at that hour He healed many of their diseases and ailments and evil spirits; and He conferred on many blind people the power to see.
22 Och han svarade och sade till männen: "Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I haven sett och hört: blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'.
And Jesus responding said to them, Having gone, proclaim to John those things which you saw and heard; that the blind are seeing, the lame are walking about, the lepers are being cleansed, the deaf are hearing, the dead are being raised up, the poor are having the gospel preached unto them;
23 Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten."
and happy is he whosoever may not be offended in me.
24 När sedan Johannes' sändebud hade gått sin väg, begynte han tala till folket om Johannes: "Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?
And the messengers of John having gone away, He began to speak to the multitudes concerning John, What went ye out into the wilderness to see? a reed shaken by the wind?
25 Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära präktiga kläder och leva i kräslighet, dem finnen I ju i konungapalatsen.
But what went you out into the wilderness to see? a man clothed in soft raiment? Behold those who are in gaudy apparel and luxury, are in royal palaces.
26 Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han.
But what went you out to see? a prophet? Yea, and I say unto you even more than a prophet.
27 Han är den om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.'
This is he concerning whom it has been written, Behold, I send my messenger before thy face, who will prepare thy way before thee.
28 Jag säger eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen varit större än Johannes; men den som är minst i Guds rike är likväl större än han.
I say unto you, among those having been born of women no prophet is greater than John the Baptist; nevertheless the least in the kingdom of God is greater than he.
29 Så gav ock allt folket som hörde honom Gud rätt, jämväl publikanerna, och läto döpa sig med Johannes' dop.
And all the people hearing and the publicans justified God, being baptized with the baptism of John.
30 Men fariséerna och de lagkloke föraktade Guds rådslut i fråga om dem själva och läto icke döpa sig av honom.
But the Pharisees and theologians rejected the counsel of God, against themselves, not having been baptized by him.
31 Vad skall jag då likna detta släktes människor vid? Ja, vad äro de lika?
Then to whom shall I liken the men of this generation, and to whom are they like?
32 De äro lika barn som sitta på torget och ropa till varandra och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke gråtit.'
They are like unto little children sitting in the market-place, and calling to one another, and saying, We piped unto you, and you did not dance; we mourned unto you, and you did not weep.
33 Ty Johannes döparen har kommit, och han äter icke bröd och dricker ej heller vin, och så sägen I: 'Han är besatt av en ond ande.'
For John the Baptist has come neither eating bread nor drinking wine; and you say, He has a demon.
34 Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och nu sägen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!'
The Son of man has come eating and drinking, and you say, Behold, a gluttonous wine-drinking man, a friend of publicans and sinners.
35 Men Visheten har fått rätt av alla sina barn."
Truly wisdom is justified by her children.
36 Och en farisé inbjöd honom till en måltid hos sig; och han gick in i fariséens hus och lade sig till bords.
And a certain one of the Pharisees, asked Him, that He would eat with him, and having come into the house of the Pharisee, He sat down to the table.
37 Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta att han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med smörjelse
Behold, a woman who was a sinner, in the city, also having learned that He is dining in the house of the Pharisee, breaking an alabaster box of myrrh,
38 och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med smörjelsen.
and standing behind by His feet, weeping, began to moisten His feel with tears, and she wiped them with the hairs of her head, and she continued to copiously kiss His feet, and to anoint them with the myrrh.
39 Men när fariséen som hade inbjudit honom såg detta, sade han vid sig själv: "Vore denne en profet, så skulle han känna till, vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom; han skulle då veta att hon är en synderska."
And the Pharisee, having invited Him, seeing, spoke within himself, saying, If He were a prophet, He would know who and what kind the woman is, who touches Him, because she is a sinner.
40 Då tog Jesus till orda och sade till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det.
And Jesus responding said to him, Simon, I have something to say to thee. And he says, Speak, Teacher.
41 "En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.
There were two debtors to a certain creditor: the one owed him five hundred denaria, and the other fifty.
42 Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?"
And they not being able to pay, he forgave them both. Then which one of them will love him the more?
43 Simon svarade och sade: "Jag menar den åt vilken han efterskänkte mest." Då sade han till honom: "Rätt dömde du"
Simon responding said, I perceive, that he, to whom he forgave the more. And He said to him, You answered correctly.
44 Och så vände han sig åt kvinnan och sade till Simon: "Ser du denna kvinna? När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
And turning to the woman He said to Simon, Do you see this woman? I came into thy house, thou gavest me no water for my feet: but she washed my feet with tears, and wiped them with her hairs.
45 Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund då jag kom hitin, har hon icke upphört att ivrigt kyssa mina fötter.
Thou gavest me no kiss: she, from the time I came in, did not cease copiously kissing my feet.
46 Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med smörjelse.
Thou didst not anoint my head with oil: but she anointed my feet with myrrh.
47 Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder äro henne förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som får litet förlåtet, han älskar ock litet."
Therefore I say unto thee, her sins, which are many, are forgiven; for she loved much: but he to whom little is forgiven, loveth little.
48 Sedan sade han till henne: "Dina synder äro dig förlåtna."
And He said to her; Thy sins are forgiven.
49 Då begynte de som voro bordsgäster jämte honom att säga vid sig själva: "Vem är denne, som till och med förlåter synder?"
And those sitting along with Him began to say among themselves, Who is this who even forgives sins?
50 Men han sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."
And He said to the woman, Thy faith hath saved them; go in peace.
