Lukas 5
1 Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö,
Un jour, qu'il se tenait sur le rivage du lac de Gennézareth, la foule se pressait autour de lui pour entendre la parole de Dieu.
2 fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät.
Il vit deux barques qui stationnaient près du bord; les pêcheurs en étaient descendus et lavaient leurs filets.
3 Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten.
Montant alors dans l'une de ces barques, il pria Simon, à qui elle appartenait, de l'éloigner un peu de terre. Puis il s'assit; et de la barque, il instruisait les multitudes.
4 Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: "Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst."
Lorsqu'il eut fini de parler, il dit à Simon: «Pousse au large, et vous lancerez vos filets pour la pêche.
5 Då svarade Simon och sade: "Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten."
Simon lui fit cette réponse: «Maître nous avons travaillé toute la nuit sans rien prendre; toutefois, sur ta parole je jetterai le filet.»
6 Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder.
Ce qu'ils firent; et ils ramenèrent une telle quantité de poissons que les filets se déchiraient.
7 Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka.
Alors ils appelèrent à leur aide ceux de leurs camarades qui étaient dans l'autre barque; ceux-ci arrivèrent et les deux barques furent remplies au point qu'elles s'enfonçaient.
8 När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: "Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa."
A cette vue, Simon Pierre tomba aux genoux de Jésus disant: «Éloigne toi de moi, Seigneur, car je suis un homme pécheur.»
9 Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad,
Un sentiment d'effroi l'avait, en effet, saisi, ainsi que tous ses compagnons, en présence de cette pêche et des poissons qu'ils venaient de prendre.
10 jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: "Frukta icke; härefter skall du fånga människor."
Il en était de même de Jacques et de Jean, fils de Zébédée, qui étaient les camarades de Simon. «Ne crains point, dit Jésus à Simon, désormais tu seras pêcheur d'hommes.»
11 Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.
Là-dessus, ramenant les barques à terre, ils quittèrent tout et le suivirent.
12 Och medan han var i en av städerna, hände sig, att där kom en man som var full av spetälska. När denne fick se Jesus, föll han ned på sitt ansikte och bad honom och sade: "Herre, vill du, så kan du göra mig ren."
Une autre fois, comme il était dans une ville, survint un homme couvert de lèpre. Voyant Jésus, il se prosterna, tout suppliant, la face contre terre, disant: «Seigneur, si tu le veux, tu peux me guérir.»
13 Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill; bliv ren." Och strax vek spetälskan ifrån honom.
Jésus étendit la main, le toucha et dit: «Je le veux, sois, guérit.» La lèpre disparut à l'instant.
14 Och han förbjöd honom att omtala detta för någon, men tillade: "Gå åstad och visa dig för prästen och frambär för din rening ett offer, såsom Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem."
Jésus lui recommanda de n'en parler à personne: «Retire-toi, lui dit-il, va te montrer au prêtre, et offre pour ta guérison ce que Moïse a prescrit; que ce leur soit un témoignage.
15 Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar.
Sa renommée se répandait de plus en plus; d'immenses multitudes accouraient pour l'entendre et pour se faire guérir de leurs maladies.
16 Men han drog sig undan till öde trakter och bad.
Quant à lui, il se tenait retiré dans les lieux solitaires et il y priait.
17 Nu hände sig en dag, då han undervisade folket, att där sutto några fariséer och laglärare -- sådana hade nämligen kommit dit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem -- och Herrens kraft verkade, så att sjuka blevo botade av honom.
Voici ce qui arriva, un des jours où il était à enseigner, ayant assis devant lui des Pharisiens et des Docteurs de la Loi venus des bourgs de Galilée et de Judée et de la ville de Jérusalem: La puissance du Seigneur était là pour guérir,
18 Då kommo några män dit med en lam man, som de buro på en säng; och de försökte komma in med honom för att lägga honom ned framför Jesus.
lorsque survinrent des gens portant sur un lit un homme qui était paralysé. Ils cherchèrent à le faire entrer et à le placer devant Jésus;
19 Men då de för folkets skull icke kunde finna något annat sätt att komma in med honom stego de upp på taket och släppte honom tillika med sängen ned genom tegelbeläggningen, mitt ibland dem, framför Jesus.
et ne trouvant pas moyen de pénétrer à cause de la foule, ils montèrent sur la maison et descendirent le malade avec son petit lit par la toiture, au milieu de l'assemblée et devant Jésus.
20 När han såg deras tro, sade han: "Min vän, dina synder äro dig förlåtna."
Voyant leur foi, celui-ci dit à l'homme: «Tes péchés te sont pardonnés.»
21 Då begynte de skriftlärde och fariséerna tänka så: "Vad är denne för en, som talar så hädiska ord? Vem kan förlåta synder utom Gud allena?"
Alors les Scribes et les Pharisiens se mirent à faire leurs réflexions: «Qui donc, disaient-ils, est celui-ci qui profère des blasphèmes? Qui peut pardonner des péchés que Dieu seul?»
22 Men Jesus förnam deras tankar och svarade och sade till dem: "Vad är det I tänken i edra hjärtan?
Connaissant leurs raisonnements, Jésus leur adressa ces paroles: Pourquoi ces pensées dans vos coeurs?
23 Vilket är lättare att säga: 'Dina synder äro dig förlåtna' eller att säga: 'Stå upp och gå'?
Lequel est le plus facile, de dire: tes péchés te sont pardonnés, ou de dire: lève-toi et marche?
24 Men för att I skolen veta, att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så säger jag dig" (och härmed vände han sig till den lame): "Stå upp, tag din säng och gå hem."
Or, afin que vous sachiez que le Fils de l'homme a sur ta terre le pouvoir de pardonner des péchés...» s'adressant au paralytique: «A toi, je dis: Lève-toi, emporte ton petit lit et, va dans ta maison!
25 Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hade legat på, och gick hem, prisande Gud.
Aussitôt, se levant devant eux, il emporta le petit lit sur lequel il était couché et retourna en sa maison glorifiant Dieu.
26 Och de grepos alla av bestörtning och prisade Gud; och de sade, fulla av häpnad: "Vi hava i dag sett förunderliga ting."
Transportés d'enthousiasme, tous se mirent aussi à glorifier Dieu et, tout effrayés, ils disaient: «Quelle incroyable chose nous avons vue aujourd'hui!»
27 Sedan begav han sig därifrån. Och han fick se en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: "Följ mig."
Après cela, il sortit, et aperçut, assis au bureau du péage, un publicain du nom de Lévi. Il lui dit: «Suis-moi»;
28 Då lämnade han allt och stod upp och följde honom.
et lui, abandonnant tout, se leva et le suivit.
29 Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gästabud för honom; och en stor hop publikaner och andra voro bordsgäster där jämte dem.
Lévi lui donna un grand festin en sa maison. Se trouvaient à table, entre autres convives, un grand nombre de publicains.
30 Men fariséerna -- särskilt de skriftlärde bland dem -- knorrade mot hans lärjungar och sade: "Huru kunnen I äta och dricka med publikaner och syndare?"
Cela fit murmurer les Pharisiens et leurs Scribes: «Pourquoi, dirent-ils aux disciples, mangez-vous et buvez-vous avec des publicains et avec des pécheurs?»
31 Då svarade Jesus och sade till dem: "De är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka.
Jésus alors leur adressa ces paroles: «Ce ne sont pas ceux qui sont en bonne santé qui ont besoin de médecin, ce sont les malades.
32 Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare, till bättring.
Je ne suis pas venu appeler à la repentance des justes, mais des pécheurs.»
33 Och de sade till honom: "Johannes' lärjungar fasta ofta och hålla böner, sammalunda ock fariséernas; men dina lärjungar äta och dricka."
Ils lui dirent: «Les disciples de Jean se livrent fréquemment aux jeûnes et aux prières; ceux des Pharisiens font de même; et les tiens mangent et boivent.»
34 Jesus svarade dem: "Icke kunnen I väl ålägga bröllopsgästerna att fasta, medan brudgummen ännu är hos dem?
Jésus leur répondit: «Pouvez-vous faire jeûner les amis de l'époux pendant que l'époux est avec eux?
35 Men en annan tid skall komma, och då, när brudgummen tages ifrån dem, då, på den tiden, skola de fasta." --
Des jours viendront où l'époux leur sera enlevé, ils jeûneront dans ces jours.»
36 Han framställde ock för dem denna liknelse: "Ingen river av en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle han icke allenast riva sönder den nya manteln, utan därtill komme, att lappen från den nya manteln icke skulle passa den gamla.
Il leur dit aussi une parabole: «Personne, dans un vêtement neuf ne déchire un morceau pour le coudre à un vêtement vieux; autrement il aura déchiré le vêtement neuf et aura mis au vieux vêtement un morceau neuf qui ne s'accorde pas.
37 Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle det nya vinet spränga sönder läglarna, och vinet skulle spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades.
Personne non plus ne verse du vin nouveau dans de vieilles outres; autrement le vin nouveau fera éclater les outres; il se répandra et les outres seront perdues.
38 Nej, nytt vin bör man slå i nya läglar. --
Mais on doit verser le vin nouveau dans des outres, neuves.
39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan gärna hava nytt; ty han tycker, att det gamla är bättre."
«Quand on vient de boire du vin vieux, on n'en demande jamais du nouveau: Le vieux, dit-on, c'est le bon.»
