Lukas 4
1 Sedan vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen
ਤਤਃ ਪਰੰ ਯੀਸ਼ੁਃ ਪਵਿਤ੍ਰੇਣਾਤ੍ਮਨਾ ਪੂਰ੍ਣਃ ਸਨ੍ ਯਰ੍ੱਦਨਨਦ੍ਯਾਃ ਪਰਾਵ੍ਰੁʼਤ੍ਯਾਤ੍ਮਨਾ ਪ੍ਰਾਨ੍ਤਰੰ ਨੀਤਃ ਸਨ੍ ਚਤ੍ਵਾਰਿੰਸ਼ੱਦਿਨਾਨਿ ਯਾਵਤ੍ ਸ਼ੈਤਾਨਾ ਪਰੀਕ੍ਸ਼਼ਿਤੋ(ਅ)ਭੂਤ੍,
2 och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han intet; men när de hade gått till ända, blev han hungrig.
ਕਿਞ੍ਚ ਤਾਨਿ ਸਰ੍ੱਵਦਿਨਾਨਿ ਭੋਜਨੰ ਵਿਨਾ ਸ੍ਥਿਤਤ੍ਵਾਤ੍ ਕਾਲੇ ਪੂਰ੍ਣੇ ਸ ਕ੍ਸ਼਼ੁਧਿਤਵਾਨ੍|
3 Då sade djävulen till honom: "Är du Guds Son, så bjud denna sten att bliva bröd."
ਤਤਃ ਸ਼ੈਤਾਨਾਗਤ੍ਯ ਤਮਵਦਤ੍ ਤ੍ਵੰ ਚੇਦੀਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਪੁਤ੍ਰਸ੍ਤਰ੍ਹਿ ਪ੍ਰਸ੍ਤਰਾਨੇਤਾਨ੍ ਆਜ੍ਞਯਾ ਪੂਪਾਨ੍ ਕੁਰੁ|
4 Jesus svarade honom: "Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd.'"
ਤਦਾ ਯੀਸ਼ੁਰੁਵਾਚ, ਲਿਪਿਰੀਦ੍ਰੁʼਸ਼ੀ ਵਿਦ੍ਯਤੇ ਮਨੁਜਃ ਕੇਵਲੇਨ ਪੂਪੇਨ ਨ ਜੀਵਤਿ ਕਿਨ੍ਤ੍ਵੀਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਸਰ੍ੱਵਾਭਿਰਾਜ੍ਞਾਭਿ ਰ੍ਜੀਵਤਿ|
5 Och djävulen förde honom upp på en höjd och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen
ਤਦਾ ਸ਼ੈਤਾਨ੍ ਤਮੁੱਚੰ ਪਰ੍ੱਵਤੰ ਨੀਤ੍ਵਾ ਨਿਮਿਸ਼਼ੈਕਮਧ੍ਯੇ ਜਗਤਃ ਸਰ੍ੱਵਰਾਜ੍ਯਾਨਿ ਦਰ੍ਸ਼ਿਤਵਾਨ੍|
6 och sade till honom: "Åt dig vill jag giva makten över allt detta med dess härlighet; ty åt mig har den blivit överlämnad, och åt vem jag vill kan jag giva den.
ਪਸ਼੍ਚਾਤ੍ ਤਮਵਾਦੀਤ੍ ਸਰ੍ੱਵਮ੍ ਏਤਦ੍ ਵਿਭਵੰ ਪ੍ਰਤਾਪਞ੍ਚ ਤੁਭ੍ਯੰ ਦਾਸ੍ਯਾਮਿ ਤਨ੍ ਮਯਿ ਸਮਰ੍ਪਿਤਮਾਸ੍ਤੇ ਯੰ ਪ੍ਰਤਿ ਮਮੇੱਛਾ ਜਾਯਤੇ ਤਸ੍ਮੈ ਦਾਤੁੰ ਸ਼ਕ੍ਨੋਮਿ,
7 Om du alltså tillbeder inför mig, så skall den hel och hållen höra dig till."
ਤ੍ਵੰ ਚੇਨ੍ਮਾਂ ਭਜਸੇ ਤਰ੍ਹਿ ਸਰ੍ੱਵਮੇਤਤ੍ ਤਵੈਵ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ|
8 Jesus svarade och sade till honom: "Det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.'"
ਤਦਾ ਯੀਸ਼ੁਸ੍ਤੰ ਪ੍ਰਤ੍ਯੁਕ੍ਤਵਾਨ੍ ਦੂਰੀ ਭਵ ਸ਼ੈਤਾਨ੍ ਲਿਪਿਰਾਸ੍ਤੇ, ਨਿਜੰ ਪ੍ਰਭੁੰ ਪਰਮੇਸ਼੍ਵਰੰ ਭਜਸ੍ਵ ਕੇਵਲੰ ਤਮੇਵ ਸੇਵਸ੍ਵ ਚ|
9 Och han förde honom till Jerusalem och ställde honom uppe på helgedomens mur och sade till honom: "Är du Guds Son, så kasta dig ned härifrån;
ਅਥ ਸ਼ੈਤਾਨ੍ ਤੰ ਯਿਰੂਸ਼ਾਲਮੰ ਨੀਤ੍ਵਾ ਮਨ੍ਦਿਰਸ੍ਯ ਚੂਡਾਯਾ ਉਪਰਿ ਸਮੁਪਵੇਸ਼੍ਯ ਜਗਾਦ ਤ੍ਵੰ ਚੇਦੀਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਪੁਤ੍ਰਸ੍ਤਰ੍ਹਿ ਸ੍ਥਾਨਾਦਿਤੋ ਲਮ੍ਫਿਤ੍ਵਾਧਃ
10 det är ju skrivet: 'Han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola väl bevara dig';
ਪਤ ਯਤੋ ਲਿਪਿਰਾਸ੍ਤੇ, ਆਜ੍ਞਾਪਯਿਸ਼਼੍ਯਤਿ ਸ੍ਵੀਯਾਨ੍ ਦੂਤਾਨ੍ ਸ ਪਰਮੇਸ਼੍ਵਰਃ|
11 så ock: 'De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.'"
ਰਕ੍ਸ਼਼ਿਤੁੰ ਸਰ੍ੱਵਮਾਰ੍ਗੇ ਤ੍ਵਾਂ ਤੇਨ ਤ੍ਵੱਚਰਣੇ ਯਥਾ| ਨ ਲਗੇਤ੍ ਪ੍ਰਸ੍ਤਰਾਘਾਤਸ੍ਤ੍ਵਾਂ ਧਰਿਸ਼਼੍ਯਨ੍ਤਿ ਤੇ ਤਥਾ|
12 Då svarade Jesus och sade till honom: "Det är sagt: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'"
ਤਦਾ ਯੀਸ਼ੁਨਾ ਪ੍ਰਤ੍ਯੁਕ੍ਤਮ੍ ਇਦਮਪ੍ਯੁਕ੍ਤਮਸ੍ਤਿ ਤ੍ਵੰ ਸ੍ਵਪ੍ਰਭੁੰ ਪਰੇਸ਼ੰ ਮਾ ਪਰੀਕ੍ਸ਼਼ਸ੍ਵ|
13 När djävulen så hade slutat med alla sina frestelser, vek han ifrån honom, intill läglig tid.
ਪਸ਼੍ਚਾਤ੍ ਸ਼ੈਤਾਨ੍ ਸਰ੍ੱਵਪਰੀਕ੍ਸ਼਼ਾਂ ਸਮਾਪ੍ਯ ਕ੍ਸ਼਼ਣਾੱਤੰ ਤ੍ਯਕ੍ਤ੍ਵਾ ਯਯੌ|
14 Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.
ਤਦਾ ਯੀਸ਼ੁਰਾਤ੍ਮਪ੍ਰਭਾਵਾਤ੍ ਪੁਨਰ੍ਗਾਲੀਲ੍ਪ੍ਰਦੇਸ਼ੰ ਗਤਸ੍ਤਦਾ ਤਤ੍ਸੁਖ੍ਯਾਤਿਸ਼੍ਚਤੁਰ੍ਦਿਸ਼ੰ ਵ੍ਯਾਨਸ਼ੇ|
15 Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
ਸ ਤੇਸ਼਼ਾਂ ਭਜਨਗ੍ਰੁʼਹੇਸ਼਼ੁ ਉਪਦਿਸ਼੍ਯ ਸਰ੍ੱਵੈਃ ਪ੍ਰਸ਼ੰਸਿਤੋ ਬਭੂਵ|
16 Så kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan: och där stod han upp till att föreläsa.
ਅਥ ਸ ਸ੍ਵਪਾਲਨਸ੍ਥਾਨੰ ਨਾਸਰਤ੍ਪੁਰਮੇਤ੍ਯ ਵਿਸ਼੍ਰਾਮਵਾਰੇ ਸ੍ਵਾਚਾਰਾਦ੍ ਭਜਨਗੇਹੰ ਪ੍ਰਵਿਸ਼੍ਯ ਪਠਿਤੁਮੁੱਤਸ੍ਥੌ|
17 Då räckte man åt honom profeten Esaias' bok; och när han öppnade boken, fick han se det ställe där det stod skrivet:
ਤਤੋ ਯਿਸ਼ਯਿਯਭਵਿਸ਼਼੍ਯਦ੍ਵਾਦਿਨਃ ਪੁਸ੍ਤਕੇ ਤਸ੍ਯ ਕਰਦੱਤੇ ਸਤਿ ਸ ਤਤ੍ ਪੁਸ੍ਤਕੰ ਵਿਸ੍ਤਾਰ੍ੱਯ ਯਤ੍ਰ ਵਕ੍ਸ਼਼੍ਯਮਾਣਾਨਿ ਵਚਨਾਨਿ ਸਨ੍ਤਿ ਤਤ੍ ਸ੍ਥਾਨੰ ਪ੍ਰਾਪ੍ਯ ਪਪਾਠ|
18 "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet
ਆਤ੍ਮਾ ਤੁ ਪਰਮੇਸ਼ਸ੍ਯ ਮਦੀਯੋਪਰਿ ਵਿਦ੍ਯਤੇ| ਦਰਿਦ੍ਰੇਸ਼਼ੁ ਸੁਸੰਵਾਦੰ ਵਕ੍ਤੁੰ ਮਾਂ ਸੋਭਿਸ਼਼ਿਕ੍ਤਵਾਨ੍| ਭਗ੍ਨਾਨ੍ਤਃ ਕਰਣਾੱਲੋਕਾਨ੍ ਸੁਸ੍ਵਸ੍ਥਾਨ੍ ਕਰ੍ੱਤੁਮੇਵ ਚ| ਬਨ੍ਦੀਕ੍ਰੁʼਤੇਸ਼਼ੁ ਲੋਕੇਸ਼਼ੁ ਮੁਕ੍ਤੇ ਰ੍ਘੋਸ਼਼ਯਿਤੁੰ ਵਚਃ| ਨੇਤ੍ਰਾਣਿ ਦਾਤੁਮਨ੍ਧੇਭ੍ਯਸ੍ਤ੍ਰਾਤੁੰ ਬੱਧਜਨਾਨਪਿ|
19 och till att predika ett nådens år från Herren."
ਪਰੇਸ਼ਾਨੁਗ੍ਰਹੇ ਕਾਲੰ ਪ੍ਰਚਾਰਯਿਤੁਮੇਵ ਚ| ਸਰ੍ੱਵੈਤਤ੍ਕਰਣਾਰ੍ਥਾਯ ਮਾਮੇਵ ਪ੍ਰਹਿਣੋਤਿ ਸਃ||
20 Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka åt tjänaren och satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina ögon fästa på honom.
ਤਤਃ ਪੁਸ੍ਤਕੰ ਬਦ੍ੱਵਾ ਪਰਿਚਾਰਕਸ੍ਯ ਹਸ੍ਤੇ ਸਮਰ੍ਪ੍ਯ ਚਾਸਨੇ ਸਮੁਪਵਿਸ਼਼੍ਟਃ, ਤਤੋ ਭਜਨਗ੍ਰੁʼਹੇ ਯਾਵਨ੍ਤੋ ਲੋਕਾ ਆਸਨ੍ ਤੇ ਸਰ੍ੱਵੇ(ਅ)ਨਨ੍ਯਦ੍ਰੁʼਸ਼਼੍ਟ੍ਯਾ ਤੰ ਵਿਲੁਲੋਕਿਰੇ|
21 Då begynte han tala och sade till dem: "I dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron."
ਅਨਨ੍ਤਰਮ੍ ਅਦ੍ਯੈਤਾਨਿ ਸਰ੍ੱਵਾਣਿ ਲਿਖਿਤਵਚਨਾਨਿ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਮਧ੍ਯੇ ਸਿੱਧਾਨਿ ਸ ਇਮਾਂ ਕਥਾਂ ਤੇਭ੍ਯਃ ਕਥਯਿਤੁਮਾਰੇਭੇ|
22 Och de gåvo honom alla sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord som utgingo från hans mun, och sade: "Är då denne icke Josefs son?"
ਤਤਃ ਸਰ੍ੱਵੇ ਤਸ੍ਮਿਨ੍ ਅਨ੍ਵਰਜ੍ਯਨ੍ਤ, ਕਿਞ੍ਚ ਤਸ੍ਯ ਮੁਖਾੰਨਿਰ੍ਗਤਾਭਿਰਨੁਗ੍ਰਹਸ੍ਯ ਕਥਾਭਿਸ਼੍ਚਮਤ੍ਕ੍ਰੁʼਤ੍ਯ ਕਥਯਾਮਾਸੁਃ ਕਿਮਯੰ ਯੂਸ਼਼ਫਃ ਪੁਤ੍ਰੋ ਨ?
23 Då sade han till dem: "Helt visst skolen I nu vända mot mig det ordet: 'Läkare, bota dig själv' och säga: 'Sådana stora ting som vi hava hört vara gjorda i Kapernaum, sådana må du göra också här i din fädernestad.'"
ਤਦਾ ਸੋ(ਅ)ਵਾਦੀਦ੍ ਹੇ ਚਿਕਿਤ੍ਸਕ ਸ੍ਵਮੇਵ ਸ੍ਵਸ੍ਥੰ ਕੁਰੁ ਕਫਰ੍ਨਾਹੂਮਿ ਯਦ੍ਯਤ੍ ਕ੍ਰੁʼਤਵਾਨ੍ ਤਦਸ਼੍ਰੌਸ਼਼੍ਮ ਤਾਃ ਸਰ੍ਵਾਃ ਕ੍ਰਿਯਾ ਅਤ੍ਰ ਸ੍ਵਦੇਸ਼ੇ ਕੁਰੁ ਕਥਾਮੇਤਾਂ ਯੂਯਮੇਵਾਵਸ਼੍ਯੰ ਮਾਂ ਵਦਿਸ਼਼੍ਯਥ|
24 Och han tillade: "Sannerligen säger jag eder: Ingen profet bliver i sitt fädernesland väl mottagen.
ਪੁਨਃ ਸੋਵਾਦੀਦ੍ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਨਹੰ ਯਥਾਰ੍ਥੰ ਵਦਾਮਿ, ਕੋਪਿ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਦ੍ਵਾਦੀ ਸ੍ਵਦੇਸ਼ੇ ਸਤ੍ਕਾਰੰ ਨ ਪ੍ਰਾਪ੍ਨੋਤਿ|
25 Men jag säger eder, såsom sant är: I Israel funnos många änkor på Elias' tid då himmelen var tillsluten i tre år och sex månader, och stor hungersnöd kom över hela landet --
ਅਪਰਞ੍ਚ ਯਥਾਰ੍ਥੰ ਵਚ੍ਮਿ, ਏਲਿਯਸ੍ਯ ਜੀਵਨਕਾਲੇ ਯਦਾ ਸਾਰ੍ੱਧਤ੍ਰਿਤਯਵਰ੍ਸ਼਼ਾਣਿ ਯਾਵਤ੍ ਜਲਦਪ੍ਰਤਿਬਨ੍ਧਾਤ੍ ਸਰ੍ੱਵਸ੍ਮਿਨ੍ ਦੇਸ਼ੇ ਮਹਾਦੁਰ੍ਭਿਕ੍ਸ਼਼ਮ੍ ਅਜਨਿਸ਼਼੍ਟ ਤਦਾਨੀਮ੍ ਇਸ੍ਰਾਯੇਲੋ ਦੇਸ਼ਸ੍ਯ ਮਧ੍ਯੇ ਬਹ੍ਵ੍ਯੋ ਵਿਧਵਾ ਆਸਨ੍,
26 och likväl blev Elias icke sänd till någon av dessa, utan allenast till en änka i Sarepta i Sidons land.
ਕਿਨ੍ਤੁ ਸੀਦੋਨ੍ਪ੍ਰਦੇਸ਼ੀਯਸਾਰਿਫਤ੍ਪੁਰਨਿਵਾਸਿਨੀਮ੍ ਏਕਾਂ ਵਿਧਵਾਂ ਵਿਨਾ ਕਸ੍ਯਾਸ਼੍ਚਿਦਪਿ ਸਮੀਪੇ ਏਲਿਯਃ ਪ੍ਰੇਰਿਤੋ ਨਾਭੂਤ੍|
27 Och många spetälska funnos i Israel på profeten Elisas tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman från Syrien."
ਅਪਰਞ੍ਚ ਇਲੀਸ਼ਾਯਭਵਿਸ਼਼੍ਯਦ੍ਵਾਦਿਵਿਦ੍ਯਮਾਨਤਾਕਾਲੇ ਇਸ੍ਰਾਯੇਲ੍ਦੇਸ਼ੇ ਬਹਵਃ ਕੁਸ਼਼੍ਠਿਨ ਆਸਨ੍ ਕਿਨ੍ਤੁ ਸੁਰੀਯਦੇਸ਼ੀਯੰ ਨਾਮਾਨ੍ਕੁਸ਼਼੍ਠਿਨੰ ਵਿਨਾ ਕੋਪ੍ਯਨ੍ਯਃ ਪਰਿਸ਼਼੍ਕ੍ਰੁʼਤੋ ਨਾਭੂਤ੍|
28 När de som voro i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede
ਇਮਾਂ ਕਥਾਂ ਸ਼੍ਰੁਤ੍ਵਾ ਭਜਨਗੇਹਸ੍ਥਿਤਾ ਲੋਕਾਃ ਸਕ੍ਰੋਧਮ੍ ਉੱਥਾਯ
29 och stodo upp och drevo honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på, och ville störta honom därutför.
ਨਗਰਾੱਤੰ ਬਹਿਸ਼਼੍ਕ੍ਰੁʼਤ੍ਯ ਯਸ੍ਯ ਸ਼ਿਖਰਿਣ ਉਪਰਿ ਤੇਸ਼਼ਾਂ ਨਗਰੰ ਸ੍ਥਾਪਿਤਮਾਸ੍ਤੇ ਤਸ੍ਮਾੰਨਿਕ੍ਸ਼਼ੇਪ੍ਤੁੰ ਤਸ੍ਯ ਸ਼ਿਖਰੰ ਤੰ ਨਿਨ੍ਯੁਃ
30 Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare.
ਕਿਨ੍ਤੁ ਸ ਤੇਸ਼਼ਾਂ ਮਧ੍ਯਾਦਪਸ੍ਰੁʼਤ੍ਯ ਸ੍ਥਾਨਾਨ੍ਤਰੰ ਜਗਾਮ|
31 Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten.
ਤਤਃ ਪਰੰ ਯੀਸ਼ੁਰ੍ਗਾਲੀਲ੍ਪ੍ਰਦੇਸ਼ੀਯਕਫਰ੍ਨਾਹੂਮ੍ਨਗਰ ਉਪਸ੍ਥਾਯ ਵਿਸ਼੍ਰਾਮਵਾਰੇ ਲੋਕਾਨੁਪਦੇਸ਼਼੍ਟੁਮ੍ ਆਰਬ੍ਧਵਾਨ੍|
32 Och de häpnade över hans undervisning, ty han talade med makt och myndighet.
ਤਦੁਪਦੇਸ਼ਾਤ੍ ਸਰ੍ੱਵੇ ਚਮੱਚਕ੍ਰੁ ਰ੍ਯਤਸ੍ਤਸ੍ਯ ਕਥਾ ਗੁਰੁਤਰਾ ਆਸਨ੍|
33 Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med hög röst:
ਤਦਾਨੀਂ ਤਦ੍ਭਜਨਗੇਹਸ੍ਥਿਤੋ(ਅ)ਮੇਧ੍ਯਭੂਤਗ੍ਰਸ੍ਤ ਏਕੋ ਜਨ ਉੱਚੈਃ ਕਥਯਾਮਾਸ,
34 "Bort härifrån! Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige."
ਹੇ ਨਾਸਰਤੀਯਯੀਸ਼ੋ(ਅ)ਸ੍ਮਾਨ੍ ਤ੍ਯਜ, ਤ੍ਵਯਾ ਸਹਾਸ੍ਮਾਕੰ ਕਃ ਸਮ੍ਬਨ੍ਧਃ? ਕਿਮਸ੍ਮਾਨ੍ ਵਿਨਾਸ਼ਯਿਤੁਮਾਯਾਸਿ? ਤ੍ਵਮੀਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਪਵਿਤ੍ਰੋ ਜਨ ਏਤਦਹੰ ਜਾਨਾਮਿ|
35 Men Jesus tilltalade honom strängt och sade: "Tig och far ut ur honom." Då kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att hava gjort honom någon skada.
ਤਦਾ ਯੀਸ਼ੁਸ੍ਤੰ ਤਰ੍ਜਯਿਤ੍ਵਾਵਦਤ੍ ਮੌਨੀ ਭਵ ਇਤੋ ਬਹਿਰ੍ਭਵ; ਤਤਃ ਸੋਮੇਧ੍ਯਭੂਤਸ੍ਤੰ ਮਧ੍ਯਸ੍ਥਾਨੇ ਪਾਤਯਿਤ੍ਵਾ ਕਿਞ੍ਚਿਦਪ੍ਯਹਿੰਸਿਤ੍ਵਾ ਤਸ੍ਮਾਦ੍ ਬਹਿਰ੍ਗਤਵਾਨ੍|
36 Och häpnad kom över dem alla, och de talade med varandra och sade: "Vad är det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de fara ut."
ਤਤਃ ਸਰ੍ੱਵੇ ਲੋਕਾਸ਼੍ਚਮਤ੍ਕ੍ਰੁʼਤ੍ਯ ਪਰਸ੍ਪਰੰ ਵਕ੍ਤੁਮਾਰੇਭਿਰੇ ਕੋਯੰ ਚਮਤ੍ਕਾਰਃ| ਏਸ਼਼ ਪ੍ਰਭਾਵੇਣ ਪਰਾਕ੍ਰਮੇਣ ਚਾਮੇਧ੍ਯਭੂਤਾਨ੍ ਆਜ੍ਞਾਪਯਤਿ ਤੇਨੈਵ ਤੇ ਬਹਿਰ੍ਗੱਛਨ੍ਤਿ|
37 Och ryktet om honom spriddes åt alla håll i den kringliggande trakten.
ਅਨਨ੍ਤਰੰ ਚਤੁਰ੍ਦਿਕ੍ਸ੍ਥਦੇਸ਼ਾਨ੍ ਤਸ੍ਯ ਸੁਖ੍ਯਾਤਿਰ੍ਵ੍ਯਾਪ੍ਨੋਤ੍|
38 Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne.
ਤਦਨਨ੍ਤਰੰ ਸ ਭਜਨਗੇਹਾਦ੍ ਬਹਿਰਾਗਤ੍ਯ ਸ਼ਿਮੋਨੋ ਨਿਵੇਸ਼ਨੰ ਪ੍ਰਵਿਵੇਸ਼ ਤਦਾ ਤਸ੍ਯ ਸ਼੍ਵਸ਼੍ਰੂਰ੍ਜ੍ਵਰੇਣਾਤ੍ਯਨ੍ਤੰ ਪੀਡਿਤਾਸੀਤ੍ ਸ਼ਿਸ਼਼੍ਯਾਸ੍ਤਦਰ੍ਥੰ ਤਸ੍ਮਿਨ੍ ਵਿਨਯੰ ਚਕ੍ਰੁਃ|
39 Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem.
ਤਤਃ ਸ ਤਸ੍ਯਾਃ ਸਮੀਪੇ ਸ੍ਥਿਤ੍ਵਾ ਜ੍ਵਰੰ ਤਰ੍ਜਯਾਮਾਸ ਤੇਨੈਵ ਤਾਂ ਜ੍ਵਰੋ(ਅ)ਤ੍ਯਾਕ੍ਸ਼਼ੀਤ੍ ਤਤਃ ਸਾ ਤਤ੍ਕ੍ਸ਼਼ਣਮ੍ ਉੱਥਾਯ ਤਾਨ੍ ਸਿਸ਼਼ੇਵੇ|
40 Men när solen gick ned, förde alla till honom sina sjuka, sådana som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade händerna på var och en av dem och botade dem.
ਅਥ ਸੂਰ੍ੱਯਾਸ੍ਤਕਾਲੇ ਸ੍ਵੇਸ਼਼ਾਂ ਯੇ ਯੇ ਜਨਾ ਨਾਨਾਰੋਗੈਃ ਪੀਡਿਤਾ ਆਸਨ੍ ਲੋਕਾਸ੍ਤਾਨ੍ ਯੀਸ਼ੋਃ ਸਮੀਪਮ੍ ਆਨਿਨ੍ਯੁਃ, ਤਦਾ ਸ ਏਕੈਕਸ੍ਯ ਗਾਤ੍ਰੇ ਕਰਮਰ੍ਪਯਿਤ੍ਵਾ ਤਾਨਰੋਗਾਨ੍ ਚਕਾਰ|
41 Onda andar blevo ock utdrivna ur många, och de ropade därvid och sade: "Du är Guds Son." Men han tilltalade dem strängt och tillsade dem att icke säga något, eftersom de visste att han var Messias.
ਤਤੋ ਭੂਤਾ ਬਹੁਭ੍ਯੋ ਨਿਰ੍ਗਤ੍ਯ ਚੀਤ੍ਸ਼ਬ੍ਦੰ ਕ੍ਰੁʼਤ੍ਵਾ ਚ ਬਭਾਸ਼਼ਿਰੇ ਤ੍ਵਮੀਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਪੁਤ੍ਰੋ(ਅ)ਭਿਸ਼਼ਿਕ੍ਤਤ੍ਰਾਤਾ; ਕਿਨ੍ਤੁ ਸੋਭਿਸ਼਼ਿਕ੍ਤਤ੍ਰਾਤੇਤਿ ਤੇ ਵਿਵਿਦੁਰੇਤਸ੍ਮਾਤ੍ ਕਾਰਣਾਤ੍ ਤਾਨ੍ ਤਰ੍ਜਯਿਤ੍ਵਾ ਤਦ੍ਵਕ੍ਤੁੰ ਨਿਸ਼਼ਿਸ਼਼ੇਧ|
42 Och när det åter hade blivit dag, gick han åstad bort till en öde trakt. Men folket sökte efter honom; och när de kommo fram till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom att gå sin väg.
ਅਪਰਞ੍ਚ ਪ੍ਰਭਾਤੇ ਸਤਿ ਸ ਵਿਜਨਸ੍ਥਾਨੰ ਪ੍ਰਤਸ੍ਥੇ ਪਸ਼੍ਚਾਤ੍ ਜਨਾਸ੍ਤਮਨ੍ਵਿੱਛਨ੍ਤਸ੍ਤੰਨਿਕਟੰ ਗਤ੍ਵਾ ਸ੍ਥਾਨਾਨ੍ਤਰਗਮਨਾਰ੍ਥੰ ਤਮਨ੍ਵਰੁਨ੍ਧਨ੍|
43 Men han sade till dem: "Också för de andra städerna måste jag förkunna evangelium om Guds rike, ty därtill har jag blivit utsänd."
ਕਿਨ੍ਤੁ ਸ ਤਾਨ੍ ਜਗਾਦ, ਈਸ਼੍ਵਰੀਯਰਾਜ੍ਯਸ੍ਯ ਸੁਸੰਵਾਦੰ ਪ੍ਰਚਾਰਯਿਤੁਮ੍ ਅਨ੍ਯਾਨਿ ਪੁਰਾਣ੍ਯਪਿ ਮਯਾ ਯਾਤਵ੍ਯਾਨਿ ਯਤਸ੍ਤਦਰ੍ਥਮੇਵ ਪ੍ਰੇਰਿਤੋਹੰ|
44 Och han predikade i synagogorna i Judeen.
ਅਥ ਗਾਲੀਲੋ ਭਜਨਗੇਹੇਸ਼਼ੁ ਸ ਉਪਦਿਦੇਸ਼|
