Lukas 24
1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
A NIN tapin wik, nin soran kaualap re pwara dong sousou o, wado potik kai me re kaonopadar;
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
Irail ari diaradar, me takai o kadapura sang sousou o,
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
O irail lao pedelong ong lole, ap sota diarada kalep en Kaun Iesus.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
Kadekadeo irail lao insensued kidar, kilang, ol riamen, me likau kida likau linang, ap pwara dong irail.
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem "Varför söken I den levande bland de döda?
Irail lao masapwekadar o ikiokidi nan pwel, ira ap masani ong irail: Da me komail raparapaki me maur amen ren me melar akan?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
A soer kotikot met, a iasadar. Tamanda, me a kotin masani ong komail ni a kotikoteta Kaliläa,
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'"
Mamasani: Nain aramas pan pangalang ni pa en me dipan akan, o lopuela, o ni ran kasilu a pan iasada.
8 Då kommo de ihåg hans ord.
Ir ari tamanda a masan akan.
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
O purodo sang nin sousou o, ap kaireki mepukat ong ekamen ko o ong me tei kan karos.
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
Maria men Makdala, o Ioana, o Maria in en Iokopus, o me tei ko me iang irail, me kaireki mepukat ong wanporon akan.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
A arail kasoi likamata kasoi likam pot re’rail, ap sota kamelele.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
Petrus ap uda tangalang sousou o, rukedi ong lole, ap diarada, me likau linen akan ta wonon wasa kis, ap purodo sang o puriamui kida me wiauier.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
A kilang ni ran ota riamen re’rail momaitelang kisin kanim eu ad a Emaus; a doo sang Ierusalem mail wonu de isu.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
Ira ari kasokasoi penaer duen mepukat karos.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
Kadekadeo ni ara kasokasoi o idedok pena, pein Iesus ap kotin pwara dong ira o iang ira kotila.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
A mas ara me atiat, pwe re de asa i.
17 Och han sade till dem: "Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?" Då stannade de och sågo bedrövade ut.
I ari kotin masani ong ira: Da me koma kasokasoi pena ni oma alialu, o da me koma insensued kila?
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: "Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?"
Amen ira, me ad a Kleopas, ap sapeng indang i: Koe men wai ta men nan Ierusalem, me sasa, me wiauier wasa o ni ran pukat?
19 Han frågade dem: "Vad då?" De svarade honom: "Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
A kotin masani ong ira: Pwe dakot? Ira ap indang i: Duen Iesus en Nasaret, me saukop manaman amen ni a wiawia o masan akan mon Kot o aramas karos.
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
O duen samero lapalap o atail saumas akan ar pangala i pwen pakadeikada ong matala o kalopuela i.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
A se kiki ong, me a pan kotin kamaioda wein Israel. Ari ran wet pong sili pong murin mepukat wiauier.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
O pil kis at li akai kamasak kin kit ar pwaralang sousou o sangkonai.
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
Ni ar sota diar kalep a, rap puredo indada, me re diaradar sansal en tounlang kai, me katitiki, me a iasadar,
24 Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke."
O kis at kai kolang sousou o, ap diaradar, duen li oko kasokasoida, a i me re sota diarada.
25 Då sade han till dem: "O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
A kotin masani ong ira: O koma meid lolepon o pwand nan mongiong omail, en kamelele meakan, me saukop akan kopadar.
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?"
Kaidin i, me udan Kristus en kalokolok ap kodalang a lingan?
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
A ap kotin kawewe ong ira kisin likau kan duen pein i, tapiada ni Moses kokodo lel saukop akan.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
Irail ap koren iong kanim, me irail koko ong. I ari kasongesong ira, dene a pan kotin daulul.
29 Men de nödgade honom och sade: "Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut." Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
Ira ap ngidingidiki i potoan ong: Kom kotikoteta re at, pwe a pan wasa pongier o ran wet koren iong imwisokela. A ap kotilong ong nan im o, pwen mimieta re ra.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
Kadekadeo ni a kotin iang ira ni tepel o, a kotin limada prot, laolaoki, a lao pilitiki pena, a kotiki ong ira.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
Mas ara ap pad pasanger, ira ap asa i. A ap kotin soredi sang mo’ra.
32 Och de sade till varandra: "Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?"
Ira ap inda nan pung ara: Mongiong ata sota mokimokid ni a kotin mamasani ong kita pon al o, ni a kotin kawewe ong kita kisin likau kan?
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
Ira ari uda ni auer ota o purelang Ierusalem, o diarada ekamen ko, o me iang ir, kot pena wasa takis,
34 Och dessa sade: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon."
Katitiki: Nan melel Kaun o kotin iasadar o pwara dong Simon,
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
Ira ap kasokasoi, me wiauier nani al o, o duen ara asaki i a pilitiki pasang prot.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med eder.
A ni ar masan pena mepukat, pein Iesus ap kotin pwara dong nan pung arail masani ong ir: Komail popol!
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
Irail ari masapwekadar o wapondar, o re kiki ong, me ani men, me re udial.
38 Men han sade till dem: "Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
A kotin masani ong irail: Da me komail masak ki? O menda lamelam pukat mi nan mongiong omail?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava."
Komail kilang pa i kat o na i kat, pwe pein ngai ta. Doke ia o kilang, pwe ani sota kin uduk o ti, duen omail kilang ia.
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
A lao masani mepukat, ap kasale ong irail lim a o aluwilu a kan.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: "Haven I här något att äta?"
A ni ar sota non kamelele pweki ar peren o puriamuiki, ap kotin masani ong irail: Sota kan omail met?
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
Rap ki ong i kisan mam inin o onik.
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
I ari konot mo’rail.
44 Och han sade till dem: "Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna."
A kotin masani ong irail: I masan akan, me I ki ong komail er, ni ai mimieta re omail, pwe karos en pwaida, me intingidier duen ngai nan kapung en Moses, o saukop akan, o psalm akan.
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
I ap kotin kalolikongi irail, pwe ren dedeki kisin likau kai.
46 Och han sade till dem: "Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
O kotin masani ong irail iduen a intingidier, o iduen udan kalokolok en Kristus, ap maureda sang ren me melar akan ni ran kasilu,
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
O padapadaki ong wei karos ni mar a, ren kalula, pwe dip akan en lapwada, a pan tapida nan Ierusalem.
48 I kunnen vittna härom.
A komail me saunkadede en mepukat.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft."
A kilang, I pan kadara dong komail, me Sam ai inaukidar. A komail pan mimieta nan kanim o, komail lao audaudekier manaman sang poa.
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
A kotin kalua ir alang Petanien, kotikida lim a, kapai irail ada.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
Kadekadeo ni a kotin kapal ir ada, a kotiwei sang irail, kotidala nanlang.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
Irail ari kaudok ong i, ap pure dong Ierusalem perenda kaualap;
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
O re potopot nan im en kaudok kapinga o kaudok ong Kot.
