Lukas 24
1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
But very early on the first day of the week they went to the tomb, taking with them the spices that they had prepared.
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
They found that the stone had been rolled away from the tomb;
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
and, on going into it, they could not find the body.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
While they were at a loss to account for this, all at once two men stood beside them, in dazzling clothing.
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem "Varför söken I den levande bland de döda?
But, when in their fear the women bowed their faces to the ground, the men said to them, ‘Why are you looking among the dead for him who is living?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
Remember how he spoke to you before he left Galilee –
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'"
How he said that the Son of Man must be betrayed into the hands of wicked men, and be crucified, and rise again on the third day.’
8 Då kommo de ihåg hans ord.
Then they remembered the words of Jesus,
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
and, on returning from the tomb, they told all this to the Eleven and to all the rest.
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
There were Mary of Magdala, and Joanna, and Mary, the mother of James. The other women, too, spoke about this to the apostles.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
What they said seemed to the apostles mere nonsense, and they did not believe them.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
It happened that very day that two of the disciples were going to a village called Emmaus, which was about seven miles from Jerusalem,
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
talking together, as they went, about all that had just taken place.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
While they were talking about these things and discussing them, Jesus himself came up and went on their way with them;
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
but their eyes were blinded so that they could not recognise him.
17 Och han sade till dem: "Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?" Då stannade de och sågo bedrövade ut.
‘What is this that you are saying to each other as you walk along?’ Jesus asked. They stopped, with sad looks on their faces,
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: "Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?"
and then one of them, whose name was Cleopas, said to Jesus, ‘Are you staying by yourself at Jerusalem, that you have not heard of the things that have happened there within the last few days?’
19 Han frågade dem: "Vad då?" De svarade honom: "Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
‘What things do you mean?’ asked Jesus. ‘Why, about Jesus of Nazareth,’ they answered, ‘who, in the eyes of God and all the people, was a prophet, whose power was felt in both his words and actions;
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
and how the chief priests and our leading men gave him up to be sentenced to death, and afterwards crucified him.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
But we were hoping that he was the Destined Deliverer of Israel; yes, and besides all this, it is now three days since these things occurred.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
And what is more, some of the women among us have greatly astonished us. They went to the tomb at daybreak
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
And, not finding the body of Jesus there, came and told us that they had seen a vision of angels who told them that he was alive.
24 Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke."
So some of our number went to the tomb and found everything just as the women had said, but they did not see Jesus.’
25 Då sade han till dem: "O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
Then Jesus said to them, ‘Foolish men, slow to accept all that the prophets have said!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?"
Was not the Christ bound to undergo this suffering before entering into his glory?’
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
Then, beginning with Moses and all the prophets, he explained to them all through the scriptures the passages that referred to himself.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
When they got near the village to which they were walking, Jesus appeared to be going further;
29 Men de nödgade honom och sade: "Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut." Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
but they pressed him not to do so. ‘Stay with us,’ they said, ‘for it is getting towards evening, and the sun in already low.’ So Jesus went in to stay with them.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
After he had taken his place at the table with them, he took the bread and said the blessing, and broke it, and gave it to them.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
Then their eyes were opened and they recognised him; but he disappeared from their sight.
32 Och de sade till varandra: "Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?"
‘How our hearts glowed,’ the disciples said to each other, ‘while he was talking to us on the road, and when he explained the scriptures to us!’
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
Then they immediately got up and returned to Jerusalem, where they found the Eleven and their companions all together,
34 Och dessa sade: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon."
who told them that the Master had really risen, and had appeared to Simon.
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
So they also related what had happened during their walk, and how they had recognised Jesus at the breaking of the bread.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med eder.
While they were still talking about these things, Jesus himself stood among them.
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
In their terror and alarm they thought they saw a ghost,
38 Men han sade till dem: "Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
but Jesus said to them, ‘Why are you so startled? And why do doubts arise in your minds?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava."
Look at my hands and my feet, and you will know that it is I. Feel me, and look at me, for a ghost has not flesh and bones, as you see that I have.’
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: "Haven I här något att äta?"
While they were still unable to believe it all, overcome with joy, and were wondering if it were true, Jesus said to them, ‘Have you anything here to eat?’
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
They handed him a piece of broiled fish,
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
and he took it and ate it before their eyes.
44 Och han sade till dem: "Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna."
‘This is what I told you,’ he said, ‘when I was still with you – that everything that had been written about me in the Law of Moses, the prophets, and the Psalms, must be fulfilled.’
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
Then he enabled them to understand the meaning of the scriptures, saying to them,
46 Och han sade till dem: "Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
‘Scripture says that the Christ will suffer, and that he will rise again from the dead on the third day,
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
and that repentance for forgiveness of sins will be proclaimed on his authority to all the nations – beginning at Jerusalem.
48 I kunnen vittna härom.
You yourselves are to be witnesses to all this.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft."
And now I am myself about to send you that which my Father has promised. But you must remain in the city until you have been invested with power from above.’
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
After this, Jesus led them out as far as Bethany, and there raised his hands and blessed them.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
As he was in the act of blessing them, he left them.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
They returned to Jerusalem full of joy;
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
and they were constantly in the Temple Courts, blessing God.
