Lukas 24
1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
But the first day of the week, they went by daybreak, with some others, to the tomb, carrying the spices which they had provided,
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
and found the stone rolled away from the tomb;
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
and having entered, they found not the body of the Lord Jesus.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
While they were in perplexity on this account, behold, two men stood by them, in robes of a dazzling brightness.
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem "Varför söken I den levande bland de döda?
The women being affrighted, and fixing their eyes on the ground, these said to them, Why do you seek the living among the dead?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
He is not here, but is risen; remember how he spoke to you, before he left Galilee,
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'"
saying, The Son of Man must be delivered into the hands of sinners, and be crucified, and the third day rise again.
8 Då kommo de ihåg hans ord.
Then they remembered his words.
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
On their return from the tomb, they reported the whole matter to the eleven, and to all the other disciples.
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
It was Mary the Magdalene, and Joanna, and Mary the mother of James, and other women with them, who told these things to the Apostles:
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
but their account appeared to them as idle tales; they gave them no credit.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
Peter, however, arose and ran to the tomb; and stooping down, saw nothing there but the linen lying. And he went away, musing with astonishment on what had happened.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
The same day, as two of the disciples were traveling to a village named Emmaus, sixty furlongs from Jerusalem,
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
they conversed together about all these events.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
While they were conversing and reasoning, Jesus himself joined them, and went along with them.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
But their eyes were so affected that they did not know him.
17 Och han sade till dem: "Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?" Då stannade de och sågo bedrövade ut.
And he said to them, What subjects are these about which you confer together? and why are you dejected?
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: "Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?"
And one of them, named Cleopas, answered, Are you only a stranger in Jerusalem, and do you not know the things which have happened there so lately?
19 Han frågade dem: "Vad då?" De svarade honom: "Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
What things? said he. They answered, Concerning Jesus, the Nazarene, who was a prophet, powerful in word and deed, before God and all the people;
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
how our chief priests and magistrates have delivered him to be condemned to death, and have crucified him.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
As for us, we trusted that it had been he who should have redeemed Israel. Besides all this, to-day, being the third day since these things happened,
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
some women of our company have astonished us; for having gone early to the tomb,
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
and not found his body, they came and told us that they had seen a vision of angels, who said that he is alive.
24 Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke."
And some of our men went to the tomb, and found matters exactly as the women had related; but him they saw not.
25 Då sade han till dem: "O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
Then he said to them, O thoughtless men, and backward to believe things which have been all predicted by the prophets!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?"
Ought not the Messiah thus to suffer, and so to enter into his glory?
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
Then beginning with Moses, and proceeding through all the prophets, he explained to them all the passages relating to himself.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
When they came near the village, whither they were traveling, he seemed as intending to go farther;
29 Men de nödgade honom och sade: "Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut." Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
but they constrained him, saying, Abide with us, for it grows late, and the day is far spent. And he went to abide with them.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
While they were at table together, he took the loaf, and blessed and broke it, and distributed to them.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
Then their eyes were opened, and they knew him; and he disappeared.
32 Och de sade till varandra: "Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?"
And they said one to another, Did not our hearts burn within us, while he talked with us on the road, and expounded to us the scriptures?
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
Immediately they arose and returned to Jerusalem, where they found the eleven, and the rest of their company assembled,
34 Och dessa sade: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon."
who said, The Master is actually risen, and has appeared to Simon.
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
These also recounted what had happened on the road, and how he was made known to them in breaking the loaf.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med eder.
While they discoursed in this manner, he stood in the midst of them, and said, Peace be to you.
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
But they were amazed and affrighted, imagining that they saw a spirit.
38 Men han sade till dem: "Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
And he said to them, Why are you so alarmed? And wherefore do suspicious arise in your hearts?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava."
Behold my hands and my feet; it is I myself; handle me and be convinced; for a spirit has not flesh and bones as you see me have.
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
Saying this, he showed them his hands and his feet.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: "Haven I här något att äta?"
While yet they believed not, for joy and amazement, he said to them, Have you here anything to eat?
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
And they gave him a piece of broiled fish, and of a honeycomb,
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
which he took and eat in their presence.
44 Och han sade till dem: "Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna."
And he said to them, This is what I told you while I remained with you, that all the things which are written of me in the law of Moses, and in the prophets, and in the Psalms, must be accomplished.
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
Then he opened their minds, that they might understand the scriptures;
46 Och han sade till dem: "Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
and said to them, Thus it is written, and thus it behooved the Messiah to suffer, and to rise from the dead the third day;
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
and that reformation and the remission of sins should be proclaimed, in his name, among all nations, beginning at Jerusalem.
48 I kunnen vittna härom.
Now, you are witnesses of these things;
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft."
and behold I send you that which my Father has promised; but do you continue in this city, until you be invested with power from above.
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
He then led them out as far as Bethany, and lifted up his hands, and blessed them.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
And while he was blessing them, he was parted from them, and carried up into heaven.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
And having worshiped him, they returned to Jerusalem with great joy;
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
and were constantly in the temple, praising and blessing God.
