Lukas 22
1 Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.
Paše sasa e Prazniko e bikvasacose mangrenđe savo akhardol Pasha.
2 Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
E šorutne sveštenikura thaj e učitelja tare Mojsijaso zakon rodije sar te mudaren e Isuse, al darajle tare manuša te ni bunin pe.
3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
Tegani o Satana dija ano Juda Iskariotsko, savo sasa jekh tare dešuduj apostolura.
4 Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.
Vov đelo thaj vaćarda e šorutne sveštenikurencar thaj e hramese zapovednikurencar sar ka izdajil e Isuse.
5 Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.
Von radujisajle thaj vaćarde e Judase kaj ka poćinen lese gova.
6 Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
O Juda pristanisada thaj rodija šukar vreme te predol e Isuse dok ni sesa gothe but manuša.
7 Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
Kana avilo o angluno đive taro Prazniko e bikvasacose mangrengo, ke savo trubuja te čhinol pe o pashalno bakroro,
8 Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: "Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet."
o Isus vaćarda e Petrese thaj e Jovanese: “Džan thaj ćeren amenđe pashalno xape te šaj te xa.”
9 De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?"
Von pučlje le: “Kaj manđe te ćera la?”
10 Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.
O Isus vaćarda: “Kana ka den ano foro, ka aračhen manuše savo inđarol paj ano khoro. Džan pale leste ano čher ane savo ka džal,
11 Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
thaj pučen gole čherutne: ‘O učitelji pučol ane savi soba šaj xal i Pasha pe sikadencar?’
12 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där."
Vov ka sikavol tumenđe bari upruni soba savi si postavimi. Gothe sa pripremin.”
13 Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
O Jovane thaj o Petar đele ano foro i arakhlje sa sar so vaćarda lenđe o Isus thaj gothe sa pripremisade o pashalno xape.
14 Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.
Kana avilo o sato, bešlo o Isus ko astali pe dešuduje apostolurencar.
15 Och han sade till dem: "Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
Thaj o Isus phenda lenđe: “But mangljem te xav kaja Pasha tumencar angleder so ka avav mudardo.
16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike."
Golese vaćarav tumenđe kaj od akana ni ka xav i Pasha dok ni pherdol ano Carstvo e Devleso.”
17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: "Tagen detta och delen eder emellan;
Pale gova lija o tahtaj e moljasa, dija hvala e Devlese thaj vaćarda: “Len kaja mol thaj ulaven la maškare tumende.
18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd."
Vaćarav tumenđe, od akana ni ka pijav mol sa dok ni avol o Carstvo e Devleso.”
19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
Pale gova lija o mangro, dija hvala e Devlese, phaglja le thaj ulada le e sikadenđe vaćarindoj: “Kava si mingro telo savo dol pe tumenđe. Kava ćeren te den tumen gođi mandar.”
20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
A palo xape lija o tahtaj e moljasa thaj vaćarda: “Kava tahtaj si nevo savez ane mingro rat savo čhordol tumenđe.
21 Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.
A akh, mingro izdajniko bešol mancar kate ko astali.
22 Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!"
Thaj me, o Čhavo e manušeso, mora te merav sar so si phendo, al pharo e manušese savo ka izdol man!”
23 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
Thaj e sikade lije maškar peste te pučen pe ko lendar bi ćerola gova.
24 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.
E sikade lije te ćeren čingara maškare peste ko lendar si embaro.
25 Då sade han till dem: "Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.
O Isus vaćarda lenđe: “E carura tare kava sveto vladin pe pe manuša thaj isi len vlast pe lende. Von korkore pese vaćaren kaj si ‘manuša save but den šukaripe’.
26 Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.
Al tumen ma ćeren gijate! Nego ko si tumendar embaro te avol emcikno, thaj ko vladil nek avol kova savo služil.
27 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --
Golese kaj ko si embaro? Kova savo bešol ko astali il savo služil? Naj li kova savo bešol ko astali? Al me sem maškar tumende kova savo služil.
28 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
Tumen sen gola save ačhile mancar ane mingre iskušenjura.
29 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
Me ačhavav tumenđe o carstvo sar so mingro Dad ačhada manđe
30 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
te xan thaj te pijen ke mingro astali ane mingro carstvo thaj te bešen ko tron thaj te sudin e dešuduje plemenuren e Izraelese.”
31 Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;
O Isus vaćarda: “Simone! Simone! Akh, o Satana manđol te sejil tumen sar so sejil pe o điv.
32 men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder."
Al me molisaljem tuće ćiro pačajipe ma te ačhol. A kana ka iri tut ke mande, te zurave ćire phralen!”
33 Då sade han till honom: "Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden."
O Petar phenda lese: “Gospode! Spremno sem ano phanglipe thaj ano meripe tusa te džav!”
34 Men han svarade: "Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig."
Al o Isus vaćarda lese: “Vaćarav tuće, Petre! Ađive ni ka đilabol o bašno dok tu trin droma ni vaćare kaj ni pindžare man.”
35 Ytterligare sade han till dem: "När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?" De svarade: "Intet."
Tegani vaćarda lenđe: “Kana bičhaldem tumen bize kese parencar thaj bize traste thaj bizo pođipe, so falisada tumenđe?” Von phende: “Khanči.”
36 Då sade han till dem: "Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
O Isus vaćarda lenđe: “Al akana kas isi kesa e parencar, nek lol la! Gijate i piri trasta! A kas naj mačo nek biknol pe šeja thaj nek ćinol pese.
37 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan"
Golese vaćarav tumenđe kaj trubul te pherdol kova so si pisimo mandar ano Sveto lil: ‘Dikhlje le sar jekhe tare kola save phađen o zakon.’ Golese ka avol čače sa so sasa pisimo mandar.”
38 Då sade de: "Herre, se här äro två svärd." Han svarade dem: "Det är nog."
Al e sikade phende: “Gospode! Akh, isi amen duj mačura.” O Isus vaćarda lenđe: “Dosta si!”
39 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.
Iklindoj gothar, pale piro adeti, đelo o Isus ko Maslinsko brego. Lese sikade đele pale leste.
40 Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: "Bedjen att I icke mån komma i frestelse."
Kana resle, o Isus vaćarda lenđe: “Molin tumen te ma peren ano iskušenje!”
41 Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
Pale gova crdija pe lendar gaći kobor šaj te čhudol pe o bar thaj pelo ke pe koča thaj molisajlo e Devlese:
42 och sade: "Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din."
“Dade! Te mangljan le mandar te ma pijav kava tahtaj tari patnja. Al nek avol sar tu so manđe, a na sar so me mangav.”
43 Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
Tegani sikadilo lese o anđelo taro nebo thaj zurada le.
44 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
A kana dolda le bari muka, but pozurale molisajlo, a leso znoj sasa sar kaplje taro rat save perena ki phuv.
45 När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
Pali molitva uštilo thaj avilo ke pe sikade thaj arakhlja len sar soven taro pharipe kobor sasa lenđe.
46 Då sade han till dem: "Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse."
O Isus pučlja len: “Sose soven? Ušten, molin tumen e Devlese te ma peren ano iskušenje!”
47 Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
Dok o Isus vaćarda, e manuša thaj o Juda, jekh tare dešuduj sikade, avena premal leste. O Juda avilo pašo Isus thaj čumidija le.
48 Men Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"
O Isus pučlja le: “Judo! Čumidimasa li izdaji, man, e Čhave e manušese?”
49 Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: "Herre, skola vi hugga till med svärd?"
Kana e sikade dikhlje so ćerdol, vaćarde: “Gospode! Te mara amen e mačurencar?”
50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
Thaj jekh lendar čalada e bare sveštenikose sluga thaj čhinda leso desno kan.
51 Då svarade Jesus och sade: "Låten det gå så långt." Och han rörde vid hans öra och helade honom.
Al o Isus vaćarda: “Mučhen len! Dosta!” A dolda leso kan thaj sastarda le.
52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: "Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.
Tegani o Isus vaćarda e manušenđe so avile pale leste, e šorutne sveštenikurenđe, e zapovednikurenđe e hramese thaj e starešinenđe: “Aviljen pale mande sar palo razbojniko, čhurencar thaj kaštencar te dolen man!
53 Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt."
Sose ni dolden man dok sema ano Hram? Svako đive sema tumencar odori. Al akana si tumaro sato – kana vladil o kalipe.”
54 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
Kana dolde e Isuse, inđarde le ano čher e bare sveštenikoso. O Petar odural đelo pale lende.
55 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
E stražara phabarde jag ani avlin thaj bešle savore katane. Thaj o Petar bešlo lencar.
56 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: "Också denne var med honom.
Dikhlja le jekh sluškinja sar bešol paši jag thaj dikhlja premal leste thaj vaćarda: “Kava sasa lesa!”
57 Men han nekade och sade: "Kvinna, jag känner honom icke."
Al o Petar xoxada vaćarindoj: “Džuvlije! Me ni pindžarav le!”
58 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: "Också du är en av dem." Men Petrus svarade: "Nej, det är jag icke."
Nekobor pale gova pindžarda le aver thaj vaćarda: “Tu san jekh lendar!” Al o Petar phenda: “Manušeja, naj sem!”
59 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: "Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé."
Thaj kana nakhlo paše jekh sato, nesavo manuš uporno vaćarda taro Petar: “Čače thaj kava manuš sasa lesa golese kaj si Galilejco!”
60 Då svarade Petrus: "Jag förstår icke vad du menar." Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
Al o Petar vaćarda: “Manušeja! Ni džanav so tu phene!” Thaj sigate dok vov vaćarda, o bašno đilabija.
61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: "Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig."
Tegani irisajlo o Gospod thaj dikhlja e Petre, a o Petar dija pe gođi so vaćarda lese o Gospod: “Ađive, angleder so o bašno ka đilabol, trin droma ka vaćare kaj ni pindžare man.”
62 Och han gick ut och grät bitterligen.
O Petar iklilo avral thaj zurale ruja.
63 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.
A e čuvara lije te maren e Isuse thaj te maren lesa muj.
64 De höljde över honom och frågade honom och sade: "Profetera: vem var det som slog dig?"
Učharde lese jakha thaj pučlje le: “Prorokuji, ko čalada tut?”
65 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
Thaj but avera bilačhe lafura vaćarde lestar.
66 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd
Kana sasa sabalin, ćidije pe e manušenđe starešine, e šorutne sveštenikura thaj e učitelja tare Mojsijaso zakon. Ande e Isuse anglo Baro sudo
67 och sade: "Är du Messias, så säg oss det." Men han svarade dem: "Om jag säger eder det, så tron I det icke.
vaćarindoj: “Tu li san o Hrist? Vaćar amenđe gova!” O Isus phenda lenđe: “Te vaćardem tumenđe, ni ka pačan man.
68 Och om jag frågar, så svaren I icke.
Te pučljem tumen khanči, ni ka phenen manđe.
69 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida."
Al od akana me, o Čhavo e manušeso, ka bešav ki desno rig ko počasno than e Zurale Devlese.”
70 Då sade de alla: "Så är du då Guds Son?" Han svarade dem: "I sägen det själva, att jag är det."
Pe gova savore pučlje: “Tu li san, čače, o Čhavo e Devleso?” O Isus phenda: “Gija si sar tumen vaćaren. Me sem.”
71 Då sade de: "Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun."
Tegani von vaćarde: “So trubul amen pobut dokazura? Golese kaj korkore amen šundam tare leso muj!”
