Lukas 20
1 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
One day as Jesus was teaching the people in the temple courts and proclaiming the gospel, the chief priests and scribes, together with the elders, came up to Him.
2 och talade till honom och sade: "Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?"
“Tell us,” they said, “by what authority are You doing these things, and who gave You this authority?”
3 Han svarade och sade till dem: "Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
“I will also ask you a question,” Jesus replied. “Tell Me:
4 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?"
John’s baptism—was it from heaven, or from men?”
5 Då överlade de med varandra och sade: "Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
They deliberated among themselves and said, “If we say, ‘From heaven,’ He will ask, ‘Why did you not believe him?’
6 Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet."
But if we say, ‘From men,’ all the people will stone us, for they are convinced that John was a prophet.”
7 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
So they answered that they did not know where it was from.
8 Då sade Jesus till dem: "Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta."
And Jesus replied, “Neither will I tell you by what authority I am doing these things.”
9 Och han framställde för folket denna liknelse: "En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
Then He proceeded to tell the people this parable: “A man planted a vineyard, rented it out to some tenants, and went away for a long time.
10 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
At harvest time, he sent a servant to the tenants to collect his share of the fruit of the vineyard. But the tenants beat the servant and sent him away empty-handed.
11 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
So he sent another servant, but they beat him and treated him shamefully, sending him away empty-handed.
12 Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
Then he sent a third, but they wounded him and threw him out.
13 Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
‘What shall I do?’ asked the owner of the vineyard. ‘I will send my beloved son. Perhaps they will respect him.’
14 Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
But when the tenants saw the son, they discussed it among themselves and said, ‘This is the heir. Let us kill him, and the inheritance will be ours.’
15 Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. "Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
So they threw him out of the vineyard and killed him. What then will the owner of the vineyard do to them?
16 Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Bort det!"
He will come and kill those tenants, and will give the vineyard to others.” And when the people heard this, they said, “May such a thing never happen!”
17 Då såg han på dem och sade: "Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
But Jesus looked directly at them and said, “Then what is the meaning of that which is written: ‘The stone the builders rejected has become the cornerstone’?
18 Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula."
Everyone who falls on this stone will be broken to pieces, but he on whom it falls will be crushed.”
19 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
When the scribes and chief priests realized that Jesus had spoken this parable against them, they sought to arrest Him that very hour. But they were afraid of the people.
20 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
So they watched Him closely and sent spies who pretended to be sincere. They were hoping to catch Him in His words in order to hand Him over to the rule and authority of the governor.
21 Dessa frågade honom och sade: "Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
“Teacher,” they inquired, “we know that You speak and teach correctly. You show no partiality, but teach the way of God in accordance with the truth.
22 Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?"
Is it lawful for us to pay taxes to Caesar or not?”
23 Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
But Jesus saw through their duplicity and said to them,
24 "Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?" De svarade: "Kejsarens."
“Show Me a denarius. Whose image and inscription are on it?” “Caesar’s,” they answered.
25 Då sade han till dem: "Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör."
So Jesus told them, “Give to Caesar what is Caesar’s, and to God what is God’s.”
26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
And they were unable to trap Him in His words before the people; and amazed at His answer, they fell silent.
27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
Then some of the Sadducees, who say there is no resurrection, came to question Him.
28 och sade: "Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
“Teacher,” they said, “Moses wrote for us that if a man’s brother dies and leaves a wife but no children, the man is to marry his brother’s widow and raise up offspring for him.
29 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
Now there were seven brothers. The first one married a wife, but died childless.
30 Då tog den andre i ordningen henne
Then the second
31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
and the third married the widow, and in the same way all seven died, leaving no children.
32 Slutligen dog ock hustrun.
And last of all, the woman died.
33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru."
So then, in the resurrection, whose wife will she be? For all seven were married to her.”
34 Jesus svarade dem: "Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; (aiōn g165)
Jesus answered, “The sons of this age marry and are given in marriage. (aiōn g165)
35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. (aiōn g165)
But those who are considered worthy to share in the age to come and in the resurrection from the dead will neither marry nor be given in marriage. (aiōn g165)
36 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
In fact, they can no longer die, because they are like the angels. And since they are sons of the resurrection, they are sons of God.
37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
Even Moses demonstrates that the dead are raised, in the passage about the burning bush. For he calls the Lord ‘the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob.’
38 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla."
He is not the God of the dead, but of the living, for to Him all are alive.”
39 Då svarade några av de skriftlärde och sade: "Mästare, du har talat rätt."
Some of the scribes answered, “Teacher, You have spoken well!”
40 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
And they did not dare to question Him any further.
41 Men han sade till dem: "Huru kan man säga att Messias är Davids son?
Then Jesus declared, “How can it be said that the Christ is the Son of David?
42 David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
For David himself says in the book of Psalms: ‘The Lord said to my Lord, “Sit at My right hand
43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
until I make Your enemies a footstool for Your feet.”’
44 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?"
Thus David calls Him ‘Lord.’ So how can He be David’s son?”
45 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
In the hearing of all the people, Jesus said to His disciples,
46 "Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
“Beware of the scribes. They like to walk around in long robes, and they love the greetings in the marketplaces, the chief seats in the synagogues, and the places of honor at banquets.
47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom."
They defraud widows of their houses, and for a show make lengthy prayers. These men will receive greater condemnation.”
