Lukas 20
1 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
ⲁ̅ⲁⲥϣⲱⲡⲉ ⲇⲉ ⲛⲟⲩϩⲟⲟⲩ ⲉϥϯ ⲥⲃⲱ ⲙⲡⲗⲁⲟⲥ ϩⲙ ⲡⲉⲣⲡⲉ ⲁⲩⲱ ⲉϥⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲓⲍⲉ ⲁⲛⲁⲣⲭⲓⲉⲣⲉⲩⲥ ⲉⲓ ⲉϫⲱϥ ⲙⲛ ⲛⲉⲅⲣⲁⲙⲙⲁⲧⲉⲩⲥ ⲙⲛ ⲛⲉⲡⲣⲉⲥⲃⲩⲧⲉⲣⲟⲥ
2 och talade till honom och sade: "Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?"
ⲃ̅ⲡⲉϫⲁⲩ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲁϫⲓⲥ ⲛⲁⲛ ϫⲉ ⲉⲕⲉⲓⲣⲉ ⲛⲛⲁⲓ ϩⲛ ⲁϣ ⲛⲉⲝⲟⲩⲥⲓⲁ ⲏ ⲛⲓⲙ ⲡⲉⲛⲧⲁϥϯ ⲛⲁⲕ ⲛⲧⲉⲓⲉⲝⲟⲩⲥⲓⲁ
3 Han svarade och sade till dem: "Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
ⲅ̅ⲁϥⲟⲩⲱϣⲃ ⲇⲉ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ϯⲛⲁϫⲛⲟⲩⲧⲛ ϩⲱ ⲉⲩϣⲁϫⲉ ⲉⲧⲉⲧⲛϣⲁⲛϫⲟⲟϥ ⲉⲣⲟⲓ
4 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?"
ⲇ̅ⲡⲃⲁⲡⲧⲓⲥⲙⲁ ⲛⲓⲱϩⲁⲛⲛⲏⲥ ⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ⲧⲱⲛ ⲡⲉ ⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲡⲉⲉ ⲡⲉ ϫⲉ ⲛⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲣⲣⲱⲙⲉ ⲡⲉ
5 Då överlade de med varandra och sade: "Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
ⲉ̅ⲛⲧⲟⲟⲩ ⲇⲉ ⲁⲩⲙⲉⲕⲙⲟⲩⲕⲟⲩ ⲙⲛ ⲛⲉⲩⲉⲣⲏⲩ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲉⲛϣⲁϫⲟⲟⲥ ϫⲉ ⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲡⲉⲉ ⲡⲉ ϥⲛⲁϫⲟⲟⲥ ⲛⲁⲛ ϫⲉ ⲉⲧⲃⲉ ⲟⲩ ϭⲉ ⲙⲡⲉⲧⲛⲡⲓⲥⲧⲉⲩⲉ ⲉⲣⲟϥ
6 Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet."
ⲋ̅ⲉⲛϣⲁϫⲟⲟⲥ ⲇⲉ ϫⲉ ⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲣⲣⲱⲙⲉ ⲡⲉ ⲡⲗⲁⲟⲥ ⲧⲏⲣϥ ⲛⲁϩⲓⲱⲛⲉ ⲉⲣⲟⲛ ⲥⲉⲡⲓⲑⲉ ⲅⲁⲣ ϩⲁ ⲓⲱϩⲁⲛⲛⲏⲥ ϫⲉ ⲟⲩⲡⲣⲟⲫⲏⲧⲏⲥ ⲡⲉ
7 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
ⲍ̅ⲁⲩⲟⲩⲱϣⲃ ⲇⲉ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲛⲧⲛⲥⲟⲟⲩⲛ ⲁⲛ ϫⲉ ⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ⲧⲱⲛ ⲡⲉ
8 Då sade Jesus till dem: "Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta."
ⲏ̅ⲡⲉϫⲉ ⲓⲏⲥ ⲇⲉ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲁⲛⲟⲕ ϩⲱ ⲛϯⲛⲁϫⲟⲟⲥ ⲛⲏⲧⲛ ⲁⲛ ϫⲉ ϩⲛ ⲁϣ ⲛⲉⲝⲟⲩⲥⲓⲁ ⲉⲓⲉⲓⲣⲉ ⲛⲁⲓ
9 Och han framställde för folket denna liknelse: "En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
ⲑ̅ⲁϥⲁⲣⲭⲓ ⲇⲉ ⲛϫⲱ ⲙⲡⲗⲁⲟⲥ ⲛⲧⲉⲓⲡⲁⲣⲁⲃⲟⲗⲏ ϫⲉ ⲟⲩⲣⲱⲙⲉ ⲡⲉⲛⲧⲁϥⲧⲱϭⲉ ⲛⲟⲩⲙⲁ ⲛⲉⲗⲟⲟⲗⲉ ⲁϥⲧⲁⲁⲁϥ ⲛϩⲉⲛⲟⲩⲉⲓⲏ ⲁϥⲁⲡⲟⲇⲏⲙⲉⲓ ⲛϩⲉⲛⲛⲟϭ ⲛⲟⲩⲟⲓϣ
10 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
ⲓ̅ϩⲙ ⲡⲉⲩⲟⲉⲓϣ ⲇⲉ ⲛⲛⲕⲁⲣⲡⲟⲥ ⲁϥϫⲉⲩ ⲟⲩϩⲙϩⲁⲗ ⲛⲟⲩⲉⲓⲏ ϫⲉ ⲉⲩⲉϯ ⲛⲁϥ ϩⲙ ⲡⲕⲁⲣⲡⲟⲥ ⲙⲡⲙⲁ ⲛⲉⲗⲟⲟⲗⲉ ⲛⲟⲩⲉⲓⲏ ⲇⲉ ⲁⲩϩⲓⲟⲩⲉ ⲉⲣⲟϥ ⲁⲩϫⲛⲁϥ ⲉϥϣⲟⲩⲉⲓⲧ
11 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
ⲓ̅ⲁ̅ⲁⲩⲱ ⲁϥⲟⲩⲱϩ ⲉⲧⲟⲟⲧϥ ⲉϫⲟⲟⲩ ⲛⲕⲉϩⲙϩⲁⲗ ⲛⲧⲟⲟⲩ ⲇⲉ ⲁⲩϩⲓⲟⲩⲉ ⲉⲡⲕⲉⲟⲩⲁ ⲁⲩⲥⲟϣϥ ⲁⲩϫⲟⲟⲩϥ ⲉϥϣⲟⲩⲉⲓⲧ
12 Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
ⲓ̅ⲃ̅ⲁϥⲟⲩⲱϩ ⲉⲧⲟⲟⲧϥ ⲉϫⲟⲟⲩ ⲙⲡⲙⲉϩϣⲟⲙⲛⲧ ⲛⲧⲟⲟⲩ ⲇⲉ ⲁⲩⲕⲗϩ ⲡⲉⲓⲕⲉⲧ ⲁⲩⲛⲟϫϥ ⲉⲃⲟⲗ
13 Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
ⲓ̅ⲅ̅ⲡⲉϫⲉ ⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲇⲉ ⲙⲡⲙⲁ ⲛⲉⲗⲟⲟⲗⲉ ϫⲉ ⲉⲓⲛⲁⲣ ⲟⲩ ϯⲛⲁϫⲟⲟⲩ ⲙⲡⲁϣⲏⲣⲉ ⲙⲙⲉⲣⲓⲧ ⲙⲉϣⲁⲕ ⲉⲩⲉϣⲓⲡⲉ ϩⲏⲧϥ ⲙⲡⲁⲓ
14 Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
ⲓ̅ⲇ̅ⲁⲛⲟⲩⲉⲓⲏ ⲇⲉ ⲛⲁⲩ ⲉⲣⲟϥ ⲁⲩϣⲟϫⲛⲉ ⲙⲛ ⲛⲉⲩⲉⲣⲏⲩ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲡⲁⲓ ⲡⲉ ⲡⲉⲕⲗⲏⲣⲟⲛⲟⲙⲟⲥ ⲙⲁⲣⲛⲙⲟⲟⲩⲧϥ ϫⲉ ⲉⲣⲉⲧⲉⲕⲗⲏⲣⲟⲛⲟⲙⲓⲁ ϣⲱⲡⲉ ⲛⲁⲛ
15 Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. "Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
ⲓ̅ⲉ̅ⲁⲩⲛⲟϫϥ ⲇⲉ ⲉⲃⲟⲗ ⲡⲃⲟⲗ ⲙⲡⲙⲁ ⲛⲉⲗⲟⲟⲗⲉ ⲁⲩⲙⲟⲟⲩⲧϥ ⲉⲣⲉⲡϫⲟⲉⲓⲥ ϭⲉ ⲙⲡⲙⲁ ⲛⲉⲗⲟⲟⲗⲉ ⲛⲁⲣ ⲟⲩ ⲛⲁⲩ
16 Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Bort det!"
ⲓ̅ⲋ̅ϥⲛⲏⲩ ⲛϥⲧⲁⲕⲉ ⲛⲟⲩⲉⲓⲏ ⲛϥϯ ⲙⲡⲙⲁ ⲛⲉⲗⲟⲟⲗⲉ ⲛϩⲉⲛⲕⲟⲟⲩⲉ ⲁⲩⲥⲱⲧⲙ ⲇⲉ ⲡⲉϫⲁⲩ ϫⲉ ⲛⲛⲉⲥϣⲱⲡⲉ
17 Då såg han på dem och sade: "Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
ⲓ̅ⲍ̅ⲛⲧⲟϥ ⲇⲉ ⲁϥϭⲱϣⲧ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉϩⲣⲁⲩ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲟⲩ ⲛⲧⲟⲟⲩⲛ ⲡⲉ ⲡⲁⲓ ⲉⲧⲥⲏϩ ϫⲉ ⲡⲱⲛⲉ ⲉⲛⲧⲁ ⲛⲉⲧⲕⲱⲧ ⲥⲧⲟϥ ⲉⲃⲟⲗ ⲡⲁⲓ ⲁϥϣⲱⲡⲉ ⲉⲩⲁⲡⲉ ⲛⲕⲟⲟϩ
18 Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula."
ⲓ̅ⲏ̅ⲟⲩⲟⲛ ⲛⲓⲙ ⲉⲛⲧⲁϥϩⲉ ⲉϫⲙ ⲡⲉⲓⲱⲛⲉ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ϥⲛⲁⲗⲱⲱⲥ ⲡⲉⲧϥⲛⲁϩⲉ ⲇⲉ ⲉϫⲱϥ ϥⲛⲁϣⲁϣϥ ⲉⲃⲟⲗ
19 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
ⲓ̅ⲑ̅ⲁⲩϣⲓⲛⲉ ⲇⲉ ⲛϭⲓ ⲛⲁⲣⲭⲓⲉⲣⲉⲩⲥ ⲙⲛ ⲛⲉⲅⲣⲁⲙⲙⲁⲧⲉⲩⲥ ⲉⲛ ⲛⲉⲩϭⲓϫ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲱϥ ⲉϭⲟⲡϥ ϩⲛ ⲧⲉⲩⲛⲟⲩ ⲇⲉ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲁⲩⲣ ϩⲟⲧⲉ ϩⲏⲧϥ ⲙⲡⲗⲁⲟⲥ ⲁⲩⲓⲙⲉ ⲅⲁⲣ ϫⲉ ⲛⲧⲁϥϫⲱ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲛⲧⲉⲓⲡⲁⲣⲁⲃⲟⲗⲏ
20 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
ⲕ̅ⲁⲩⲡⲁⲣⲁⲧⲏⲣⲓ ⲇⲉ ⲁⲩϫⲟⲟⲩ ⲛϩⲉⲛⲣⲉϥϭ ⲱⲣϭ ⲉϩⲩⲡⲟⲕⲣⲓⲛⲉ ϫⲉ ⲛⲉ ϩⲉⲛⲇⲓⲕⲁⲓⲟⲥ ⲛⲉ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲩⲉϭⲟⲡϥ ⲛⲟⲩϣⲁϫⲉ ⲉⲧⲣⲉⲩⲧⲁⲁϥ ⲉⲧⲁⲣⲭⲏ ⲙⲛ ⲧⲉⲝⲟⲩⲥⲓⲁ ⲙⲫⲏⲅⲉⲙⲱⲛ
21 Dessa frågade honom och sade: "Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
ⲕ̅ⲁ̅ⲁⲩϫⲛⲟⲩϥ ⲇⲉ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲡⲥⲁϩ ⲧⲛⲥⲟⲟⲩⲛ ϫⲉ ⲕϣⲁϫⲉ ϩⲛ ⲟⲩⲥⲟⲟⲩⲧⲛ ⲁⲩⲱ ⲕϯ ⲥⲃⲱ ⲉⲙⲉⲕϫⲓ ϩⲟ ⲁⲗⲗⲁ ⲉⲕϯ ⲥⲃⲱ ϩⲛ ⲧⲉϩⲓⲏ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϩⲛ ⲟⲩⲙⲉ
22 Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?"
ⲕ̅ⲃ̅ⲉⲝⲉⲥⲧⲓ ⲛⲁⲛ ⲉϯⲫⲟⲣⲟⲥ ⲙⲡⲣⲣⲟ ϫⲉⲛ ⲟⲩⲕ ⲉⲝⲉⲥⲧⲓ
23 Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
ⲕ̅ⲅ̅ⲁϥⲓⲙⲉ ⲇⲉ ⲉⲧⲉⲩⲡⲁⲛⲟⲩⲣⲅⲓⲁ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲩ
24 "Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?" De svarade: "Kejsarens."
ⲕ̅ⲇ̅ϫⲉ ⲙⲁⲧⲥⲁⲃⲟⲓ ⲉⲩⲥⲁⲧⲉⲉⲣⲉ ⲛⲧⲟⲟⲩ ⲇⲉ ⲁⲩⲧⲟⲩⲟϥ ⲡⲉϫⲁϥ ϫⲉ ⲡϩⲟ ⲛⲛⲓⲙ ⲧⲉⲧϩⲓⲱⲱⲥ ⲙⲛ ⲛⲉⲥϩⲁⲓ ⲛⲧⲟⲟⲩ ⲇⲉ ⲡⲉϫⲁⲩ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲡⲁⲡⲣⲣⲟ ⲡⲉ
25 Då sade han till dem: "Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör."
ⲕ̅ⲉ̅ⲛⲧⲟϥ ⲇⲉ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ϯ ⲛⲧⲟⲟⲩⲛ ⲛⲛⲁ ⲡⲣⲣⲟ ⲙⲡⲣⲣⲟ ⲁⲩⲱ ⲛⲁⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ
26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
ⲕ̅ⲋ̅ⲁⲩⲱ ⲙⲡⲟⲩⲉϣϭⲙϭⲟⲙ ⲉϭⲟⲡϥ ⲛⲟⲩϣⲁϫⲉ ⲙⲡⲉⲙⲧⲟ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲡⲗⲁⲟⲥ ⲁⲩⲣϣⲡⲏⲣⲉ ⲇⲉ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲙ ⲡⲉϥϣⲁϫⲉ ⲁⲩⲕⲁ ⲣⲱⲟⲩ
27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
ⲕ̅ⲍ̅ⲁⲩϯ ⲡⲉⲩⲟⲩⲟⲓ ⲇⲉ ⲛϭⲓ ϩⲟⲓⲛⲉ ⲛⲛⲥⲁⲇⲇⲟⲩⲕⲁⲓⲟⲥ ⲛⲁⲓ ⲉⲧϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲙⲙⲛ ⲁⲛⲁⲥⲧⲁⲥⲓⲥ ⲛⲁϣⲱⲡⲉ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ
28 och sade: "Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
ⲕ̅ⲏ̅ϫⲉ ⲡⲥⲁϩ ⲁⲙⲱⲩⲥⲏⲥ ⲥⲁϩϥ ⲛⲁⲛ ϫⲉ ⲉϣⲱⲡⲉ ⲉⲣϣⲁⲛ ⲡⲥⲟⲛ ⲟⲩⲁ ⲙⲟⲩ ⲉⲩⲛⲧϥ ⲥϩⲓⲙⲉ ⲙⲙⲁⲩ ⲡⲁⲓ ⲇⲉ ⲉⲩⲁⲧϣⲏⲣⲉ ⲡⲉ ⲉⲣⲉⲡⲉϥⲥⲟⲛ ϫⲓ ⲧⲉϥⲥϩⲓⲙⲉ ⲛϥⲧⲟⲩⲛⲟⲥ ⲛⲟⲩⲥⲡⲉⲣⲙⲁ ⲙⲡⲉϥⲥⲟⲛ
29 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
ⲕ̅ⲑ̅ⲛⲉⲩⲛ ⲥⲁϣϥ ⲇⲉ ⲛⲥⲟⲛ ⲁⲡϣⲟⲣⲡ ϫⲓ ϩⲓⲙⲉ ⲁϥⲙⲟⲩ ⲉϥⲟ ⲛⲁⲧϣⲏⲣⲉ
30 Då tog den andre i ordningen henne
ⲗ̅ⲁⲩⲱ ⲁⲡⲙⲉϩ ⲥⲛⲁⲩ
31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
ⲗ̅ⲁ̅ⲛⲙ ⲡⲙⲉϩ ϣⲟⲙⲛⲧ ϫⲓⲧⲥ ϩⲱⲥ ⲁⲩⲧⲱⲥ ⲇⲉ ⲙⲡⲥⲁϣϥ ⲙⲡⲟⲩⲕⲁ ϣⲏⲣⲉ ⲁⲩⲙⲟⲩ
32 Slutligen dog ock hustrun.
ⲗ̅ⲃ̅ⲙⲛⲛⲥⲱⲟⲩ ⲇⲉ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲁⲥⲙⲟⲩ ⲛϭⲓ ⲧⲉⲥϩⲓⲙⲉ
33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru."
ⲗ̅ⲅ̅ϩⲛ ⲧⲁⲛⲁⲥⲧⲁⲥⲓⲥ ⲇⲉ ⲉⲥⲛⲁⲣϩⲓⲙⲉ ⲛⲛⲓⲙ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲁⲡⲥⲁϣϥ ⲅⲁⲣ ϫⲓⲧⲥ ⲛⲥϩⲓⲙⲉ
34 Jesus svarade dem: "Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; (aiōn g165)
ⲗ̅ⲇ̅ⲡⲉϫⲉ ⲓⲏⲥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲛϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲉⲓⲁⲓⲱⲛ ⲥⲉϫⲓ ϩⲓⲙⲉ ⲥⲉϩⲙⲟⲟⲥ ⲙⲛ ϩⲁⲓ (aiōn g165)
35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. (aiōn g165)
ⲗ̅ⲉ̅ⲛⲉⲛⲧⲁⲩⲕⲁⲧⲁⲝⲓⲟⲩ ⲇⲉ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲉϫⲓ ⲙⲡⲁⲓⲱⲛ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲙⲛ ⲧⲁⲛⲁⲥⲧⲁⲥⲓⲥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲛⲉⲧⲙⲟⲟⲩⲧ ⲟⲩⲇⲉ ⲙⲉⲩϫⲓ ϩⲓⲙⲉ ⲟⲩⲇⲉ ⲙⲉⲩϩⲙⲟⲟⲥ ⲙⲛ ϩⲁⲓ (aiōn g165)
36 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
ⲗ̅ⲋ̅ⲟⲩⲇⲉ ⲅⲁⲣ ⲛⲥⲉⲛⲁϣ ⲙⲟⲩ ⲁⲛ ϫⲓⲛ ⲧⲉⲛⲟⲩ ϩⲉⲛϩⲓⲥⲁⲅⲅⲉⲗⲟⲥ ⲅⲁⲣ ⲛⲉ ϩⲉⲛϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲉ ⲁⲩⲱ ⲛϣⲏⲣⲉ ⲛⲧⲁⲛⲁⲥⲧⲁⲥⲓⲥ
37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
ⲗ̅ⲍ̅ⲉⲧⲃⲉ ϫⲉ ⲛⲉⲧⲙⲟⲟⲩⲧ ⲇⲉ ⲛⲁⲧⲱⲟⲩⲛ ⲁⲙⲱⲩⲥⲏⲥ ⲟⲛ ϫⲟⲟⲥ ϩⲓ ⲡⲃⲁⲧⲟⲥ ⲛⲑⲉ ⲉϣⲁⲩϫⲟⲟⲥ ϫⲉ ⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲁⲃⲣⲁϩⲁⲙ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲓⲥⲁⲁⲕ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲓⲁⲕⲱⲃ
38 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla."
ⲗ̅ⲏ̅ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲛⲉⲧⲙⲟⲟⲩⲧ ⲁⲛ ⲡⲉ ⲁⲗⲗⲁ ⲡⲁ ⲛⲉⲧⲟⲛϩ ⲡⲉ ⲥⲉⲟⲛϩ ⲅⲁⲣ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲛⲁϥ
39 Då svarade några av de skriftlärde och sade: "Mästare, du har talat rätt."
ⲗ̅ⲑ̅ⲁϩⲟⲓⲛⲉ ⲇⲉ ⲟⲩⲱϣⲃ ⲛⲛⲉⲅⲣⲁⲙⲙⲁⲧⲉⲩⲥ ⲡⲉϫⲁⲩ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲡⲥⲁϩ ⲕⲁⲗⲱⲥ ⲁⲕϫⲟⲟⲥ
40 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
ⲙ̅ⲙⲡⲟⲩⲧⲟⲗⲙⲁ ⲅⲁⲣ ⲙⲛⲛⲥⲱⲥ ⲉϫⲛ ⲟⲩϥ ⲉⲗⲁⲁⲩ
41 Men han sade till dem: "Huru kan man säga att Messias är Davids son?
ⲙ̅ⲁ̅ⲡⲉϫⲁϥ ⲇⲉ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲛⲁϣ ⲛϩⲉ ⲧⲉⲧⲛϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲡⲉⲭⲥ ⲡϣⲏⲣⲉ ⲛⲇⲁⲩⲉⲓⲇ ⲡⲉ
42 David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
ⲙ̅ⲃ̅ⲛⲧⲟϥ ⲅⲁⲣ ⲇⲁⲩⲉⲓⲇ ϣⲁϥϫⲟⲟⲥ ϩⲙ ⲡϫⲱⲱⲙⲉ ⲛⲛⲉⲯⲁⲗⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲡⲉϫⲉ ⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲙⲡⲁϫⲟⲉⲓⲥ ϫⲉ ϩⲙ ⲟⲟⲥ ϩⲓ ⲟⲩⲛⲁⲙ ⲙⲙⲟⲓ
43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
ⲙ̅ⲅ̅ϣⲁⲛϯⲕⲱ ⲛⲛⲉⲕϫⲁϫⲉ ⲛϩⲩⲡⲟⲡⲟⲇⲓⲟⲛ ⲛⲛⲉⲕⲟⲩⲉⲣⲏⲧⲉ
44 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?"
ⲙ̅ⲇ̅ⲇⲁⲩⲉⲓⲇ ϭⲉ ⲙⲟⲩⲧⲉ ⲉⲣⲟϥ ϫⲉ ⲡⲁϫⲟⲉⲓⲥ ⲛⲁϣ ⲛϩⲉ ⲡⲉϥϣⲏⲣⲉ ⲡⲉ
45 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
ⲙ̅ⲉ̅ⲛⲉⲣⲉ ⲡⲗⲁⲟⲥ ⲇⲉ ⲧⲏⲣϥ ⲥⲱⲧⲙ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲛⲉϥⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ
46 "Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
ⲙ̅ⲋ̅ϫⲉ ϯϩⲧⲏⲧⲛ ⲉⲣⲱⲧⲛ ⲉⲛⲉⲅⲣⲁⲙⲙⲁⲧⲉⲩⲥ ⲛⲁⲓ ⲉⲧⲟⲩⲉϣ ⲙⲟⲟϣⲉ ϩⲛ ϩⲉⲛⲥⲧⲟⲗⲏ ⲉⲧⲙⲉ ⲛⲛⲁⲥⲡⲁⲥⲙⲟⲥ ϩⲛ ⲛⲁⲅⲟⲣⲁ ⲁⲩⲱ ⲙⲙⲁ ⲛⲉϩⲙⲟⲟⲥ ⲛϣⲟⲣⲡ ϩⲛ ⲛⲥⲩⲛⲁⲅⲱⲅⲏ ⲙⲛ ⲛⲙⲁ ⲛⲛⲟϫⲟⲩ ⲛϣⲟⲣⲡ ϩⲛ ⲛⲇⲉⲓⲡⲛⲟⲛ
47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom."
ⲙ̅ⲍ̅ⲛⲁⲓ ⲉⲧⲟⲩⲱⲙ ⲛⲛⲏⲓ ⲛⲛⲉⲭⲏⲣⲁ ⲁⲩⲱ ϩⲛ ⲟⲩⲛⲟϭ ⲛⲗⲟⲓϭⲉ ⲉⲩϣⲗⲏⲗ ⲛⲁⲓ ⲛⲁϫⲓ ⲛⲟⲩⲕⲣⲓⲙⲁ ⲛϩⲟⲩⲟ
