Lukas 18
1 Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
Il leur adressa encore une parabole, pour montrer qu’il faut prier toujours et sans se lasser.
2 Han sade: "I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
Il dit: « Il y avait dans une ville un juge qui ne craignait pas Dieu, et ne se souciait pas des hommes.
3 I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
Il y avait aussi dans cette ville une veuve qui venait à lui, disant: Fais-moi justice de mon adversaire.
4 Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
Et pendant longtemps il ne le voulut point; mais ensuite il dit en lui-même: Encore que je ne craigne pas Dieu et ne me soucie pas des hommes,
5 likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'"
cependant, parce que cette veuve m’importune, je lui ferai justice, afin qu’elle ne vienne pas sans cesse me tourmenter. —
6 Och Herren tillade: "Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
Entendez, ajouta le Seigneur, ce que dit ce juge inique.
7 Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
Et Dieu ne ferait pas justice à ses élus qui crient à lui nuit et jour, et il tarderait à leur égard?
8 Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?"
Je vous le dis, il leur fera bientôt justice. Seulement, quand le Fils de l’homme viendra, trouvera-t-il la foi sur terre? »
9 Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
Il dit encore cette parabole en vue de quelques gens persuadés de leur propre perfection, et pleins de mépris pour les autres:
10 "Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
« Deux hommes montèrent au temple pour prier; l’un était Pharisien, l’autre publicain.
11 Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
Le Pharisien, debout, priait ainsi en lui-même: O Dieu, je te rends grâces de ce que je ne suis pas comme le reste des hommes, qui sont voleurs, injustes et adultères, ni encore comme ce publicain.
12 Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'
Je jeûne deux fois la semaine; je paie la dîme de tous mes revenus.
13 Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
Le publicain, se tenant à distance, ne voulait pas même lever les yeux au ciel; mais il frappait sa poitrine en disant: O Dieu, ayez pitié de moi qui suis un pécheur!
14 Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd."
Je vous le dis, celui-ci descendit justifié dans sa maison, plutôt que celui-là; car quiconque s’élève sera abaissé, et quiconque s’abaisse sera élevé. »
15 Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.
Des personnes lui apportaient aussi leurs petits enfants pour qu’il les touchât; ce que voyant, ses disciples les réprimandèrent.
16 Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: "Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
Mais Jésus appela ces enfants et dit: « Laissez les petits enfants venir à moi, et ne les empêchez pas; car le royaume de Dieu est à ceux qui leur ressemblent.
17 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin."
En vérité, je vous le dis, quiconque ne recevra pas le royaume de Dieu comme un petit enfant, n’y entrera point. »
18 Och en överhetsperson frågade honom och sade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?" (aiōnios g166)
Alors un chef lui demanda: « Bon Maître, que dois-je faire pour obtenir la vie éternelle? » (aiōnios g166)
19 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
Jésus lui dit: « Pourquoi m’appelles-tu bon? Il n’y a de bon que Dieu seul.
20 Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'"
Tu connais les commandements: Ne commets pas l’adultère; ne tue pas; ne dérobe pas; ne porte pas de faux témoignage; honore ton père et ta mère. »
21 Då svarade han: "Allt detta har jag hållit från min ungdom."
Il répondit: « J’ai observé tout cela depuis ma jeunesse. »
22 När Jesus hörde detta, sade han till honom: "Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig."
Ayant entendu cette réponse, Jésus lui dit: « Une chose te manque encore: vends tout ce que tu as, distribue-le aux pauvres, et tu auras un trésor dans le ciel; puis viens, et suis-moi. »
23 Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
Mais lui, ayant entendu ces paroles, devint triste, parce qu’il était fort riche.
24 Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: "Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
Voyant qu’il était devenu triste, Jésus dit: « Qu’il est difficile à ceux qui possèdent la richesse d’entrer dans le royaume de Dieu!
25 Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike."
Il est, en effet, plus aisé qu’un chameau passe par le trou d’une aiguille, qu’il ne l’est à un riche d’entrer dans le royaume de Dieu. »
26 Då sade de som hörde detta: "Vem kan då bliva frälst?"
Ceux qui l’écoutaient dirent: « Qui peut donc être sauvé? »
27 Men han svarade: "Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud."
Il répondit: « Ce qui est impossible aux hommes est possible à Dieu. »
28 Då sade Petrus: "Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig."
Pierre dit alors: « Vois, nous avons tout quitté et t’avons suivi. »
29 Han svarade dem: "Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,
Il leur dit: « Je vous le dis, en vérité, nul n’aura quitté sa maison, ou ses parents, ou ses frères, ou son épouse, ou ses enfants, à cause du royaume de Dieu,
31 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: "Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.
Ensuite Jésus prit à part les Douze, et leur dit: « Voici que nous montons à Jérusalem, et que va s’accomplir tout ce que les prophètes ont écrit du Fils de l’homme.
32 Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
Il sera livré aux Gentils, et moqué, et injurié, et couvert de crachats;
33 och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen."
et après l’avoir flagellé, on le mettra à mort et il ressuscitera le troisième jour. »
34 Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
Mais ils ne comprirent rien à cela; c’était pour eux un langage caché, dont ils ne saisissaient pas le sens.
35 Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.
Comme Jésus approchait de Jéricho, il arriva qu’un aveugle était assis sur le bord du chemin, demandant l’aumône.
36 När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.
Entendant passer beaucoup de gens, il demanda ce que c’était.
37 Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.
On lui dit: « C’est Jésus de Nazareth qui passe. »
38 Då ropade han och sade: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig."
Aussitôt il s’écria: « Jésus, fils de David, ayez pitié de moi! »
39 Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: "Davids son, förbarma dig över mig."
Ceux qui marchaient devant le réprimandaient pour le faire taire; mais il criait beaucoup plus fort: « Fils de David, ayez pitié de moi! »
40 Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
Alors Jésus s’arrêtant, commanda qu’on le lui amenât, et quand l’aveugle se fut approché, il lui demanda:
41 "Vad vill du att jag skall göra dig?" Han svarade: "Herre, låt mig få min syn."
« Que veux-tu que je te fasse? » Il dit: « Que je voie. »
42 Jesus sade till honom: "Hav din syn; din tro har hjälpt dig."
Et Jésus lui dit: « Vois! ta foi t’a sauvé. »
43 Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.
A l’instant il vit, et il le suivait en glorifiant Dieu. Et tout le peuple, voyant cela, donna louange à Dieu.
