Lukas 18
1 Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
And he spoke also a parable to them to the purport that they should always pray and not faint,
2 Han sade: "I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
saying, There was a judge in a city, not fearing God and not respecting man:
3 I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
and there was a widow in that city, and she came to him, saying, Avenge me of mine adverse party.
4 Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
And he would not for a time; but afterwards he said within himself, If even I fear not God and respect not man,
5 likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'"
at any rate because this widow annoys me I will avenge her, that she may not by perpetually coming completely harass me.
6 Och Herren tillade: "Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
And the Lord said, Hear what the unjust judge says.
7 Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
And shall not God at all avenge his elect, who cry to him day and night, and he bears long as to them?
8 Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?"
I say unto you that he will avenge them speedily. But when the Son of man comes, shall he indeed find faith on the earth?
9 Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
And he spoke also to some, who trusted in themselves that they were righteous and made nothing of all the rest [of men], this parable:
10 "Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
Two men went up into the temple to pray; the one a Pharisee, and the other a tax-gatherer.
11 Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
The Pharisee, standing, prayed thus to himself: God, I thank thee that I am not as the rest of men, rapacious, unjust, adulterers, or even as this tax-gatherer.
12 Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'
I fast twice in the week, I tithe everything I gain.
13 Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
And the tax-gatherer, standing afar off, would not lift up even his eyes to heaven, but smote upon his breast, saying, O God, have compassion on me, the sinner.
14 Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd."
I say unto you, This [man] went down to his house justified rather than that [other]. For every one who exalts himself shall be humbled, and he that humbles himself shall be exalted.
15 Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.
And they brought to him also infants that he might touch them, but the disciples when they saw [it] rebuked them.
16 Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: "Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
But Jesus calling them to [him] said, Suffer little children to come to me, and do not forbid them, for of such is the kingdom of God.
17 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin."
Verily I say to you, Whosoever shall not receive the kingdom of God as a little child shall in no wise enter therein.
18 Och en överhetsperson frågade honom och sade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?" (aiōnios g166)
And a certain ruler asked him saying, Good teacher, having done what, shall I inherit eternal life? (aiōnios g166)
19 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
But Jesus said to him, Why callest thou me good? There is none good but one, God.
20 Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'"
Thou knowest the commandments: Do not commit adultery, Do not kill, Do not steal, Do not bear false witness, Honour thy father and thy mother.
21 Då svarade han: "Allt detta har jag hållit från min ungdom."
And he said, All these things have I kept from my youth.
22 När Jesus hörde detta, sade han till honom: "Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig."
And when Jesus had heard this, he said to him, One thing is lacking to thee yet: Sell all that thou hast and distribute to the poor, and thou shalt have treasure in the heavens, and come, follow me.
23 Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
But when he heard this he became very sorrowful, for he was very rich.
24 Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: "Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
But when Jesus saw that he became very sorrowful, he said, How difficultly shall those who have riches enter into the kingdom of God;
25 Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike."
for it is easier for a camel to enter through a needle's eye than for a rich man to enter into the kingdom of God.
26 Då sade de som hörde detta: "Vem kan då bliva frälst?"
And those who heard it said, And who can be saved?
27 Men han svarade: "Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud."
But he said, The things that are impossible with men are possible with God.
28 Då sade Petrus: "Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig."
And Peter said, Behold, we have left all things and have followed thee.
29 Han svarade dem: "Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,
And he said to them, Verily I say to you, There is no one who has left home, or parents, or brethren, or wife, or children, for the kingdom of God's sake,
31 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: "Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.
And he took the twelve to [him] and said to them, Behold, we go up to Jerusalem, and all things that are written of the Son of man by the prophets shall be accomplished;
32 Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
for he shall be delivered up to the nations, and shall be mocked, and insulted, and spit upon.
33 och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen."
And when they have scourged [him] they will kill him; and on the third day he will rise again.
34 Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
And they understood nothing of these things. And this word was hidden from them, and they did not know what was said.
35 Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.
And it came to pass when he came into the neighbourhood of Jericho, a certain blind man sat by the wayside begging.
36 När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.
And when he heard the crowd passing, he inquired what this might be.
37 Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.
And they told him that Jesus the Nazaraean was passing by.
38 Då ropade han och sade: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig."
And he called out saying, Jesus, Son of David, have mercy on me.
39 Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: "Davids son, förbarma dig över mig."
And those [who were] going before rebuked him that he might be silent; but he cried out so much the more, Son of David, have mercy on me.
40 Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
And Jesus stood still, and commanded him to be led to him. And when he drew nigh he asked him [saying],
41 "Vad vill du att jag skall göra dig?" Han svarade: "Herre, låt mig få min syn."
What wilt thou that I shall do to thee? And he said, Lord, that I may see.
42 Jesus sade till honom: "Hav din syn; din tro har hjälpt dig."
And Jesus said to him, See: thy faith has healed thee.
43 Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.
And immediately he saw, and followed him, glorifying God. And all the people when they saw [it] gave praise to God.
