Lukas 16
1 Han sade också till sina lärjungar: "En rik man hade en förvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hans ägodelar.
He was saying now also to the disciples (of him: *k*) A man certain there was rich who had a manager, and he was accused unto him as wasting the possessions of him.
2 Då kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad är det jag hör om dig? Gör räkenskap för din förvaltning; ty du kan icke längre få vara förvaltare.'
And having called him he said to him; What [is] this I hear concerning you? do give the account of the stewardship of you; not for (you are able *N(k)O*) any longer to manage.
3 Men förvaltaren sade vid sig själv: 'Vad skall jag göra, då min herre nu tager ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag icke; att tigga blyges jag för.
Said then within himself the manager; What shall I do, for the master of me is taking away the management from me? To dig not I am able, to beg I am ashamed.
4 Dock, nu vet jag vad jag skall göra, för att man må upptaga mig i sina hus, när jag bliver avsatt ifrån förvaltningen.'
I know what I may do so that when I may have been removed (from *no*) the management they may receive me into the homes (of them. *NK(o)*)
5 Och han kallade till sig sin herres gäldenärer, var och en särskilt. Och han frågade den förste: 'Huru mycket är du skyldig min herre?'
And having called to [him] one each of the debtors of the master his own he was saying to the first; How much owe you to the master of me?
6 Han svarade: 'Hundra fat olja.' Då sade han till honom: 'Tag här ditt skuldebrev, och sätt dig nu strax ned och skriv femtio.'
(then *NK(o)*) he said; A hundred baths of oil. (then *N(k)O*) he said to him; do take your (the bills *N(k)O*) and having sat down soon do write fifty.
7 Sedan frågade han en annan: 'och du, huru mycket är du skyldig?' Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' Då sade han till honom: 'Tag här ditt skuldebrev och skriv åttio.'
Then to another he said; You yourself now how much owe? And he said; A hundred cors of wheat. (and *k*) He says to him; do take your (bills *N(k)O*) and do write eighty.
8 Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att han hade handlat klokt. Ty denna tidsålders barn skicka sig klokare mot sitt släkte än ljusets barn. (aiōn g165)
And praised the master the manager unrighteous because shrewdly he had acted, For the sons of the age this more shrewd than the sons of the light in the generation their own are. (aiōn g165)
9 Och jag säger eder: Skaffen eder vänner medelst den orättrådige Mamons goda, för att de, när detta har tagit slut, må taga emot eder i de eviga hyddorna. (aiōnios g166)
and I myself to you say; for yourselves do make friends by the wealth of unrighteousness, that when (it may fail *N(K)O*) they may receive you into the eternal dwellings. (aiōnios g166)
10 Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.
The [one] faithful with very little also with much faithful is, and the [one] with very little unrighteous also with much unrighteous is.
11 Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?
If therefore in the unrighteous wealth faithful not you have been, the true [riches] who to you will entrust?
12 Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
And if in that which [is] of another faithful not you have been, that which ([is] yours *NK(O)*) who to you will give
13 Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon."
No servant is able to two masters to serve; either for the one he will hate and the other he will love, or to one he will be devoted and the other he will despise. Not you are able God to serve and money.
14 Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och de drevo då gäck med honom.
Were listening to now these things all (and *k*) the Pharisees lovers of money being and they were ridiculing Him.
15 Men han sade till dem: "I hören till dem som göra sig rättfärdiga inför människorna. Men Gud känner edra hjärtan; ty det som bland människor är högt är en styggelse inför Gud.
And He said to them; You yourselves are those justifying themselves before men, but God knows the hearts of you for that which among men [is] exalted an abomination before God (is. *k*)
16 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin.
The law and the prophets [were] (until *N(k)O*) John; from that time the kingdom of God is evangelised [about], and everyone into it forces his way.
17 Men snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick av lagen kan falla bort.
Easier for however it is the heaven and the earth to pass away than of the law one stroke of a pen to fail.
18 Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår äktenskapsbrott.
Everyone who is putting away the wife of him and marrying another commits adultery, And (everyone *k*) who separated her from a husband marrying commits adultery.
19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och prakt.
A man now certain there was rich and he was clothed in purple and fine linen making good cheer every day in splendor.
20 Men en fattig man, vid namn Lasarus, låg vid hans port, full av sår,
A poor man now certain (was *k*) named Lazarus (who *k*) had been laid at the gate of him full of sores
21 och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde falla ifrån den rike mannens bord. Ja, det gick så långt att hundarna kommo och slickade hans sår.
and desiring to be fed from (crumbs *KO*) that falling from the table of the rich man; but even the dogs coming were licking the sores of him.
22 Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams sköte. Också den rike dog och blev begraven.
It came to pass that then to die the poor man and to be carried away he by the angels into the bosom (*k*) of Abraham; Died then also the rich man and was buried.
23 När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte. (Hadēs g86)
And in Hades having lifted up the eyes of him, being in torment he sees (*k*) Abraham from afar and Lazarus in the bosom of him. (Hadēs g86)
24 Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.'
And he himself having cried out said; Father Abraham, do have mercy on me and do send Lazarus that he may dip the tip of the finger of him in water and may cool the tongue of mine, for I am suffering in flame this.
25 Men Abraham svarade: 'Min son kom ihåg att du, medan du levde, fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter får han här hugnad, under det att du pinas.
Said then Abraham; Child, do remember that you did fully receive (you yourself *k*) the [things] good of you in the lifetime of you, and Lazarus likewise the [things] harmful. Now however (here *N(k)O*) he is comforted, you yourself now are suffering.
26 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån skall kunna komma över till oss."
And (besides *N(k)O*) all these things between us and you a chasm great has been fixed so that those desiring to pass (from here *N(k)O*) to you not may be able nor (those *k*) from there to us they shall pass.
27 Då sade han: 'Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom till min faders hus,
He said then; I implore you then father, that you may send him to the house of the father of mine —
28 där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke också de komma till detta pinorum.'
I have for five brothers — so that he may warn to them that not also they themselves may come to place this of torment.
29 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem må de lyssna till.'
Says (however *no*) (to him *ko*) Abraham; They have Moses and the prophets; they should listen to them.
30 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till dem från de döda, så skola de göra bättring.'
And he said; No, father Abraham, but if one from [the] dead shall go to them, they will repent.
31 Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon uppstår från de döda.'"
He said however to him; If to Moses and the prophets not they listen, (not even *N(k)O*) if one out from [the] dead shall rise will they be persuaded.
