Lukas 15
1 Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom.
Nongma kanggat khomba amadi atoppa papchengba pumnamakna Jisuna tambiba tananabagidamak mahakki manakta laklammi.
2 Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: "Denne tager emot syndare och äter med dem."
Maduda pharisee-sing amadi wayel yathanggi ojasingna marum marum sonduna hainarak-i, “Nupa asina papisingbu taramna ok-i amasung makhoiga chasu chaminnei!”
3 Då framställde han för dem denna liknelse; han sade:
Maduda Jisuna pandam asi makhoida hairak-i,
4 "Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det?
“Nakhoigi marakta yao chama leiba kanagumba amagi yao ama mangkhrabadi nahakna kari tougani? Nahakna atoppa yao maraphutara mapan adubu lamhangda hundoklamduna mangkhraba yao adubu phangdriphaoba thiroidra?
5 Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje.
Aduga nahakna madubu phangba matamda adukki matik haraoduna nahakna madubu lengbanda thonggatli.
6 Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.'
Aduga nahakna yumda halaktuna nahakki marup-mapangsing amadi keirol-leikaisingbu kouraduna makhoida hai, ‘Eina eigi mangluraba yao adu amuk hanna phangjare, aduna eikhoi haraominnasi.’
7 Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva.
Eina nakhoida hairi madudi, matou adugumduna pukning hongba mathou tadaba achumba chatpa makhoi maraphutara mapandagi papchenba amana pukning hongbada swargada henna haraoba oigani.
8 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den?
“Nattraga lupagi senmayek tara leibi nupi amagi senmayek ama mangkhrabadi mahakna thaomei chukhattuna amadi yumdu sumjit sittuna senmayek adu phangdriba phaoba cheksinna thiroidra?
9 Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.'
Aduga mahakna madu phangba matamda mahakna magi marup-mapangsing amadi keirol-leikaisingbu kouraduna hai, ‘Eina eigi mangluraba senmayek adu amuk phangjare, aduna eikhoi haraominnasi.’
10 Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.
Eina nakhoida hairi madudi matou adugumduna pap chengba amana paptagi pukning hongba matamda Tengban Mapugi swargadutsingna harao-i.”
11 Ytterligare sade han: "En man hade två söner.
Jisuna makha tana hairak-i, “Kanagumba nupa amagi machanupa ani leirammi.
12 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem.
Aduga machanupa atomba aduna mapada hairammi, ‘Ipa, Eigi phangpham thokpa lanthumgi saruk adu eingonda pibiro.’ Adudagi mapa aduna mahakki areiba lanthum adu makhoi anida yenthokpire.
13 Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.
Madugi matung numit kharagi matungda machanupa atomba aduna mahakki lanthumgi saruk adu yonthoktuna senpham adu puraga mayum thadoktuna chatkhre. Aduga mahakna arappa leibak amada chatuna cheksindaba punsi mahing amada hingduna maran-mathum pumnamak manghallammi.
14 Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.
Amasung mahakki leijaba pumnamak adu sijinnathokhraba matungda leibak aduda sathina chak tangba thokle aduga mahak awatpana thallakle.
15 Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.
Adudagi mahakna lam aduda leiba mi amagida chattuna mahakpu thabakta sijinnabinaba haijarure amasung nupa aduna mahakpu ok sennanaba thare.
16 Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen gav honom något.
Aduga mahak adukki matik mabuk lamlammi madudi okta pijariba okchak adu chaduna mabuk thalhanninglammi. Adubu kana amatana mangonda kari amata pibiramde.
17 Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger!
Mameithangda mahakna wakhal tarakladuna masa mathanta haijarammi, ‘Eigi ipagi anekpa minaisingna phaoba chananaba lem pana lei aduga eina maphamsida lambana sigadoure!
18 Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;
Eina hougattuna ipagi manakta chatlaga haigani, Ipa, eina Tengban Mapu amadi nahakki maiyokta pap toukhre.
19 jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.'
Eihak amuk hanna nahakki nachanupa koubada matik chadre; eihakpu nahakki anekpa minai amagumna lousinbiyu.’
20 Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.
Adudagi mahakna hougattuna mapagi manakta halakle. “Aduga mahakna mayum yougadaba thaplingeidagi mahakna lakpa adu mapana urammi. Amasung thamoida nungsibana thalladuna mahakna machagi manakta chenthoraklaga mahakpu konsinduna chupkhi.
21 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'
Matamduta machanupa aduna hairak-i, ‘Ipa, Eina Tengban Mapu amadi nahakki maiyokta pap toukhre. Eihak amuk hanna nahakki nachanupa koubada matik chadre.’
22 Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter.
Adubu mapa aduna mahakki minaisingbu kouraduna hairak-i, ‘Thuna mahakkidamak khwaidagi phaba phijol puraktuna setchinbiyu, khutsada khudop sijinbiyu amasung makhongda khong-up tongsinbiyu.
23 Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada.
Aduga masa noiba sa ama puraktuna hatlu. Eikhoina chaklen ama sinduna harao nungaiba phongdoksi.
24 Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.
Maramdi eigi ichanupa asi sirurabani adubu amuk hinglakle; mahak manglurabani adubu amuk phangjare.’ Adudagi makhoina harao nungaiminaba houre.
25 Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.
“Matam aduda machanupa ahal adudi loubukta leirammi. Aduga mahakna halaktuna yum naksilaklabada isei-nongmai amasung jagoi sabagi makhol tarammi.
26 Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.
Adudagi mahakna manaising amabu kouduna mapham asida touribasing asi karino haina hanglammi.
27 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.'
Maduda manai aduna khumlak-i, ‘Nahakki nanaonupa aduk amuk halakle, aduga mahakna asoi angam karisu yaodana halakpa adugidamak nahakki napana masa noihallaba sa ama hatlibani.’
28 Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och talade vanligt med honom.
Maduda machanupa ahal adu adukki matik saorammi amasung mayumda changlamde. Maram aduna mapa aduna thoraktuna mahakpu yumda changlaknaba haijarammi.
29 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.
Adubu mahakna mapada hairak-i, ‘Yengngu, chahi kaya asi eina minai amagumna nahakkidamak thabak surakli aduga nongmatasu nahakki yathang indaba toukhidri. Adubu eigi marup mapangsingga chaminnaduna haraominnanaba hameng macha amatang phaoba nahakna eingonda keidoungeidasu pikhidri.
30 Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.'
Adubu nahakki naral nathum apumba oktabi nupisingda hundokluraga halakpa nahakki nachanupa asigidamaktadi nahakna anoiba sa hattuna haraoba phongdokli.’
31 Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och all mitt är ditt.
Maduda mapa aduna mangonda khumlak-i, ‘Yengu, ichanupa, nahakti matam pumnamakta eihakka leiminnari aduga eigi areiba pumnamaksisu nahakkini.
32 Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.'"
Aduga asumna harao nungaiminnabagi thouram asisu pangthokpada matik chai, maramdi nahakki nanaonupa asi sirurabani adubu amuk hinglakle; mahak manglurabani adubu amuk phangjare.’”
