Lukas 15
1 Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom.
Many [HYP] tax collectors and [others whom people considered to be] habitual sinners kept coming to Jesus to listen to him teach.
2 Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: "Denne tager emot syndare och äter med dem."
The Pharisees and men who taught the [Jewish] laws [who were there] [SYN] began to grumble, saying, “This man welcomes sinners and he also [defiles himself by eating] with them!”
3 Då framställde han för dem denna liknelse; han sade:
So Jesus told them this parable:
4 "Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det?
“Suppose that one of you had 100 sheep. If one of them were lost, (you [(sg)] would certainly leave the 99 sheep in the pasture, and go and search for the one lost sheep until you found it./would you not leave the 99 sheep in the pasture, and go and search for the one lost sheep until you found it?) [RHQ]
5 Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje.
When you [(sg)] found it, you would put it on your shoulders and be happy.
6 Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.'
When you brought it home, you would call together your friends and neighbors and say to them, ‘Be happy with me, because I have found my sheep that was lost!’
7 Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva.
I tell you [(pl)] that similarly [God] will be very happy about each and every sinner who turns from doing evil. God is not happy about 99 people who [think that they] are [IRO] righteous and think that they do not need to turn from doing evil.
8 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den?
Or, suppose that a woman has ten [very valuable] silver coins. If she loses one of them, (she will certainly light a lamp and sweep the floor and search carefully until she finds it!/will she not light a lamp and sweep the floor and search carefully until she finds it?) [RHQ]
9 Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.'
When she finds it, she will call together her friends and neighbors and say, ‘Be happy with me, [because] I have found the coin that I lost!’
10 Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.
I tell you that similarly the angels will be happy about [even just] one sinner who turns from doing evil.”
11 Ytterligare sade han: "En man hade två söner.
Then [Jesus told them this parable to compare what the Pharisees and teachers of the Jewish law thought about those who turn from their sinful behavior with what God thinks about such people]. He said, “A certain man had two sons.
12 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem.
One day the younger son said to his father, ‘Father, [I do not want to wait until you(sg) die]. Give me now the share of your property that belongs to me!’ So the man divided his property between his two sons.
13 Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.
A few days later, the younger son [sold his share]. He gathered his money and other things together and went to a country far away. There he spent all his money foolishly in reckless/wild living.
14 Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.
After he had spent all his money, there was a great famine throughout that country. And soon he did not have enough [food to] eat.
15 Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.
So he went to one of the landowners in that area and asked for work. The man sent him to work taking care of the pigs in his field.
16 Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen gav honom något.
[Because he was very hungry], he would have been glad to eat the bean pods that the pigs ate. But no one gave him anything to eat.
17 Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger!
Finally he thought clearly about what he had done. He said to himself, ‘All of my father’s hired servants have plenty of food! They have more [SYN] than they can eat, but here I am dying because I do not have anything to eat [HYP]!
18 Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;
So I will leave here and go back to my father. I will say to him, “Father, I have sinned against God [MTY, EUP] and against you [(sg)].
19 jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.'
I am no longer worthy to be called {of [you] calling me} your son. Just hire me to be like one of the other hired servants.”’
20 Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.
So he left there and went back to his father’s house. But while he was still some distance from the house, his father saw him. He pitied him. He ran to his son and embraced him and kissed him [on the cheek].
21 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'
His son said to him, ‘Father, I have sinned against God [MTY/EUP] and against you. I am no longer worthy to be called {of [you] calling me} your son.’
22 Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter.
But his father said to his servants, ‘Go quickly and bring to me the best robe [in the house]! Then put it on my son. Put a ring on his finger [to show that I am honoring him again as my son]! Put sandals on his feet [to show that I do not consider him to be a slave]!
23 Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada.
Then bring the fat calf and kill it [and cook it]. We [(inc)] must eat and celebrate,
24 Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.
because my son has returned! [It is as though] [MET] he was dead and is alive again! [It is as though] he was lost and now has been found!’ So they did that, and they all began to celebrate.
25 Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.
While all that was happening, the man’s older son was out [working] in the field. When he came near to the house, he heard [people playing] music and dancing.
26 Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.
He called one of the servants and asked what was happening.
27 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.'
The servant said to him, ‘Your [younger] brother has come [home] Your father has [told us to] kill the fat calf [to celebrate] because your brother has returned safe and healthy.’
28 Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och talade vanligt med honom.
[But] the older brother was angry. He refused to enter [the house]. So his father came out and pleaded with him [to come in].
29 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.
But he replied to his father, ‘Listen to me! For many years I have worked for you like a slave. I always obeyed everything you told me to do. But you never even gave me a young goat, so that I could [kill it and cook it and] celebrate with my friends.
30 Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.'
But this son of yours spent all the [money he got from] what you gave him. He spent it [to pay for sleeping with] prostitutes! Yes, now he has returned home, [but it is not fair that] you have told your [servants] to kill the fat calf [and cook it] for him!’
31 Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och all mitt är ditt.
But his father said to him, ‘My son, you have always been with me, and all my property [that I did not give to your brother] has been yours.
32 Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.'"
But [it is as though] [MET] your brother was dead and is alive again! [It is as though] he was lost and now he has been found! So it is appropriate for us to be happy and celebrate!’”
