Lukas 14

1 När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom,

And it occurred, that, as he entered the house of one of the chief Pharisees to eat bread, on the sabbath day, they watched him.

2 att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.

And lo, a dropsical man was before him.

3 Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: "Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?"

And Jews answered, and said to the Scribes and Pharisees: Is it lawful to heal on the sabbath?

4 Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå.

And they were silent. And he took him, and healed him, and dismissed him.

5 Sedan sade han till dem: "Om någon av eder har en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?"

And he said to them: Which of you, if his son or his ox fall into a pit on the sabbath day, doth not immediately lift and draw him out?

6 Och de förmådde icke svara något härpå.

And they could give him no answer to that.

7 Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till dem:

And he spoke a similitude to the guests that were present, as he noticed how they chose places on the highest couches.

8 "När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du,

When thou art invited by any one to a house of feasting, go not and recline on the highest couch; lest there should be invited there, one more honorable than thou;

9 och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen.

and he that invited both him and thee come and say to thee, Give place to this man; and thou be ashamed, when thou risest, and takest a lower couch.

10 Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.' Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.

But when thou art invited, go and recline on the lowest couch; that when he who invited thee come, he may say to thee: My friend, come up higher and recline. And thou wilt have honor, before all that recline with thee.

11 Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd."

For, every one that exalteth himself, will be humbled: and every one that humbleth himself, will be exalted.

12 Han sade ock till den som hade bjudit honom: "När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning.

And he said to him that invited him: When thou makest a dinner or a supper, invite not thy friends, nor thy brothers, nor thy relatives, nor thy rich neighbors; lest they also invite thee, and thou have this recompense.

13 Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.

But when thou makest a feast, invite the poor, the maimed, the lame, the blind.

14 Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse."

And thou wilt be blessed. For they cannot recompense thee; but thy recompense will be at the resurrection of the just.

15 Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till honom: "Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!"

And when one of those reclining heard these things, he said to him: Blessed is he that shall eat bread in the kingdom of God.

16 Då sade han till honom: "En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många.

Jesus said to him: A certain man made a great supper, and invited many.

17 Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.'

And at the time for supper, he sent his servant to say to those invited: Lo, every thing is ready for you; come.

18 Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'

And they all to a man, began to excuse themselves. The first said to him: I have bought a field, and am constrained to go out and see it. I pray thee, allow me to be excused.

19 En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'

Another said: I have bought five yoke of oxen, and I go to inspect them. I pray thee, allow me to be excused.

20 Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.'

Another said: I have married a wife, and on this account I cannot come.

21 Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.'

And the servant came, and told his lord these things. Then the lord of the house was angry: and he said to his servant, Go out quickly into the market-places and streets of the city, and bring in hither the poor, and the diseased, and the lame, and the blind.

22 Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har är ännu rum.'

And the servant said: My lord, it is done as thou commandedst; and still there is room.

23 Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt.

And the lord said to his servant: Go out to the by-paths, and among the hedges, and constrain them to come in; that my house may be filled.

24 Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall smaka sin måltid.'"

For I declare to you, that not one of those men that were invited, shall taste of my supper.

25 Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem:

And when great multitudes were travelling with him, he turned himself, and said to them:

26 "Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.

He that cometh to me, and hateth not his father and his mother, and his brothers and his sisters, and his wife and his children, and his own life also, cannot become a disciple to me.

27 Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge.

And he that doth not take up his cross and come after me, cannot become a disciple to me.

28 Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt?

For, which of you, wishing to build a tower, doth not first sit down and compute the expense, whether he have the means to complete it?

29 Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom

lest, when he hath laid the foundation, and is unable to finish, all that see it begin to deride him;

30 och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.'

and say: This man began to build, and was unable to finish.

31 Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen?

Or what king, that is going to contend in battle with his neighbor king, doth not first consider, whether he is able, with ten thousand, to meet him that is coming against him with twenty thousand?

32 Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred.

and if not; while he is yet far from him, he sendeth envoys, and sueth for peace.

33 Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. --

So every one of you who doth not give up all his possessions, cannot be my disciple.

34 Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft?

Salt is a good thing: but if the salt itself hath become insipid, wherewith shall it be salted?

35 Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre."

It is fit for neither the earth, nor the dunghill. They cast it away. He that hath ears to hear, let him hear.