3 Mosebok 22

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

Pea naʻe folofola ʻa Sihova kia Mōsese, ʻo pehē,

2 Tala till Aron och hans söner och säg att de skola hålla sig ifrån de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt mig, på det att de icke må ohelga mitt heliga namn. Jag är HERREN.

Lea kia ʻElone pea ki hono ngaahi foha, koeʻuhi kenau fakamavae ʻakinautolu mei he ngaahi meʻa māʻoniʻoni ʻae fānau ʻa ʻIsileli, pea ke “ʻOua naʻa nau fakahalaʻi hoku huafa māʻoniʻoni ʻi he ngaahi meʻa ko ia ʻoku nau fakatapui kiate au: Ko au ko Sihova.

3 Säg till dem: Om i kommande släkten någon av edra avkomlingar, medan orenhet låder vid honom, kommer vid de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt HERREN, så skall han utrotas ur min åsyn Jag är HERREN.

Tala kiate kinautolu, Ko ia ʻiate kimoutolu ʻi homou hako kotoa pē ʻi homou ngaahi toʻutangata, ʻoku ʻalu ki he ngaahi meʻa māʻoniʻoni, ʻaia ʻoku fakatapui ʻe he fānau ʻa ʻIsileli kia Sihova, ka ʻoku ne taʻemaʻa, ʻe motuhi ʻae laumālie ko ia mei hoku ʻao: Ko au ko Sihova.

4 Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning, skall han icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har blivit ren; ej heller den som kommer vid någon som har blivit oren genom en död, eller den som har haft sädesutgjutning;

“Ko e tangata ko ia ʻi he hako ʻo ʻElone ʻoku kilia, pe mahaki ko e ʻau; ʻoua naʻa kai ia ʻi he ngaahi meʻa māʻoniʻoni, kaeʻoua ke maʻa ia. Pea mo ia ʻoku ala ki ha meʻa taʻemaʻa ʻi he mate, pe ʻi ha tangata ʻoku ʻau noa hono mahaki;

5 ej heller den som kommer vid något slags smådjur genom vilket man bliver oren, eller vid en människa genom vilken man bliver oren, på vad sätt denna än må hava blivit oren.

Pe ha taha ʻoku ala ki ha meʻa totolo, ʻaia ʻe hoko ʻo taʻemaʻa ai, pe ʻi ha tangata ʻaia ʻe hoko ʻo pihia ai, ʻi he mahaki ʻoku taʻemaʻa ai ia;

6 Den som kommer vid något sådant, han skall vara oren ända till aftonen, och skall icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har badat sin kropp i vatten.

Ko e tangata kuo ala ki ha meʻa pehē ʻe taʻemaʻa ia ʻo aʻu ki he efiafi, pea ʻe ʻikai kai ʻe ia ʻae ngaahi meʻa māʻoniʻoni, kaeʻoua ke kaukau hono sino ʻi he vai.

7 Men när solen har gått ned, är han ren, och sedan må han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans spis.

Pea ka tō ʻae laʻā, ʻe toki maʻa ia, pea kai ʻe ia ʻae ngaahi meʻa māʻoniʻoni; he koeʻuhi ko ʻene meʻakai ia.

8 Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han icke äta, så att han därigenom bliver oren. Jag är HERREN.

Ko ia ʻoku mate mahaki pe, pe ko ia kuo haehae ʻe he manu, ʻoua naʻa ne kai ia ke fakahala ai ia: Ko au ko Sihova.

9 De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, på det att de icke för det heligas skull må komma att bära på synd och träffas av döden därför att de ohelga det. Jag är HERREN, som helgar dem.

“Ko ia kenau tauhi ʻeku ngaahi tuʻutuʻuni ni, telia naʻa nau halaia ai, pea mate ai, ʻo kapau ʻoku nau fakahalaʻi ia: Ko au ko Sihova ʻoku ou fakamāʻoniʻoniʻi ʻakinautolu.

10 Ingen främmande får äta av det heliga; en inhysesman hos prästen eller en hans legodräng skall icke äta av det heliga.

“ʻE ʻikai kai ʻe ha muli ki he ngaahi meʻa māʻoniʻoni: ko e ʻāunofo ʻae taulaʻeiki, pe ko e tamaioʻeiki unga ngāue, ʻe ʻikai kai ia ʻi he meʻa māʻoniʻoni.

11 Men när en präst har köpt en träl för sina penningar, må denne äta därav, så ock den träl som är född i hans hus; dessa må äta av hans spis.

Pea kapau ʻe fakatau ha tokotaha ʻe he taulaʻeiki ʻaki ʻene paʻanga, ʻe ngofua ʻene kai ʻaʻana, pea mo ia kuo fānau ʻi hono fale: te na kai ʻi heʻene meʻakai.

12 När en prästs dotter har blivit en främmande mans hustru, skall hon icke äta av det heliga som gives till offergärd.

Pea kapau ʻoku mali ʻae ʻofefine ʻoe taulaʻeiki mo e tangata kehe, ʻe ʻikai ngofua ʻa ʻene kai ʻaʻana ʻi he meʻa ʻatu ʻoe ngaahi meʻa māʻoniʻoni.

13 Men om en prästs dotter har blivit änka eller blivit förskjuten, och hon är utan livsfrukt, och hon så kommer åter till sin faders hus och är där såsom i sin ungdom, då må hon äta av sin faders spis; men ingen främmande får äta därav.

Pea kapau ko e fefine paea ʻae ʻofefine ʻoe taulaʻeiki, pe kuo fakamāvaeʻi pea ʻikai haʻane tamasiʻi, pea kuo toe ʻomi ia ki he fale ʻo ʻene tamai, ʻo hangē ko ʻene kei siʻi, ʻe kai ia ʻi he meʻakai ʻa ʻene tamai: kaeʻoua naʻa kai ia ʻe ha muli.

14 Och om någon ouppsåtligen äter av det heliga, skall han lägga femtedelen därtill och giva prästen ersättning för det heliga.

“Pea kapau ʻe kai faainoa pe ʻe ha tangata ʻae meʻa māʻoniʻoni, te ne fakalahi ʻaki ia hono nima ʻoe vahe ʻo ia, pea ʻatu ia ki he taulaʻeiki fakataha mo e meʻa māʻoniʻoni.

15 Prästerna skola icke ohelga de heliga gåvorna, det som Israels barn göra såsom gärd åt HERREN,

Pea ʻe ʻikai tenau fakahalaʻi ʻae ngaahi meʻa māʻoniʻoni ʻae fānau ʻa ʻIsileli, ʻaia ʻoku nau ʻatu kia Sihova:

16 och därigenom draga över dem missgärning och skuld, när de äta av deras heliga gåvor; ty jag är HERREN, som helgar dem.

Pe tuku ʻakinautolu ke fua ʻae hia ʻae fai hala, ʻi heʻenau kai ʻenau ngaahi meʻa māʻoniʻoni: he ko au ko Sihova ʻoku ou fakamāʻoniʻoniʻi ʻakinautolu.”

17 Och HERREN talade till Mose och sade:

Pea naʻe folofola ʻa Sihova kia Mōsese, ʻo pehē,

18 Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill offra något offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer som de vilja offra åt HERREN såsom brännoffer, så skolen I göra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga;

Lea kia ʻElone, pea ki hono ngaahi foha, pea ki he fānau kotoa pē ʻa ʻIsileli, pea ke pehē kiate kinautolu, ʻilonga ʻae tangata ʻi he fale ʻo ʻIsileli, pe ʻi he ngaahi muli ʻi ʻIsileli, ʻoku loto ke ʻatu ʻene meʻaʻofa ʻi heʻene ngaahi fuakava, pea ki heʻene ngaahi meʻa ʻoku ʻatu loto ʻataʻatā pe, ʻaia ʻoku nau ʻatu kia Sihova ko e feilaulau tutu:

19 offret skall vara ett felfritt handjur, av fäkreaturen eller av fåren eller av getterna;

Ke mou ʻatu ʻo fai loto lelei pe, ʻae manu tangata taʻehanomele mei he fanga pulu pe ko e fanga sipi, pe ko e fanga kosi.

20 I skolen icke därtill taga ett djur som har något lyte, ty genom ett sådant bliven I icke välbehagliga.

Ka ko ia ʻoku ai hano mele, ʻoua naʻa mou ʻatu ia; koeʻuhi ʻe ʻikai leleiʻia ai ʻakimoutolu.

21 Och när någon vill offra ett tackoffer åt HERREN av fäkreaturen eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte, eller det gäller ett frivilligt offer, då skall det vara felfritt far att bliva välbehagligt; intet lyte får finnas därpå.

Pea ko ia ʻoku ne ʻatu kia Sihova ʻae feilaulau ʻoe ngaahi meʻa fakamelino ke fakahoko ʻaki ʻene fuakava, pea ko e meʻa ʻatu loto lelei ʻi he fanga pulu, pe ʻi he fanga sipi, ke haohaoa ia koeʻuhi ke maʻu lelei ia; ʻoua naʻa ʻi ai hano mele.

22 Det som är blint eller brutet eller stympat eller sårigt, eller det som har skabb eller annat utslag sådant skolen I icke offra åt HERREN; eldsoffer av sådant skolen I icke lägga på altaret åt HERREN.

Ko e kui, pe ko e fasi, pe ko e mutu, pe ko e meʻa fufula, pe ko e kamaa, pe ko e mongumangu, ʻoua naʻa mou ʻatu mei ai kia Sihova, pe fai ʻaki ia ha feilaulau tutu ʻaki ʻae afi ki he funga feilaulauʻanga ʻo Sihova.

23 Ett djur av fäkreaturen eller av småboskapen, som har någon lem för stor eller för liten, må du väl offra såsom frivilligt offer, men såsom löftesoffer bliver det icke välbehagligt.

Ko e pulu pe ko e lami ʻoku ʻi ai ha meʻa kovi, pe ʻoku taʻehaohaoa ʻi ha meʻa ʻe taha, ʻe ngofua ke ʻatu ia ko e feilaulau loto ʻataʻatā ia: ka ʻe ʻikai maʻu lelei ia ʻi he fuakava.

24 Och I skolen icke offra åt HERREN något som har blivit snöpt genom klämning eller krossning eller avslitning eller utskärning; sådant skolen I icke göra i edert land.

‌ʻOua naʻa mou ʻatu kia Sihova ʻaia kuo fakavolu, pe kuo taʻomia, pe kuo mafesi, pe kuo mahifi; pea ʻoua naʻa mou fai ha feilaulau ʻaki ia ʻi homou fonua.

25 Icke heller av en utlännings hand skolen I mottaga och offra sådana djur till eder Guds spis, ty de äro skadade, de hava ett lyte; genom sådana bliven I icke välbehagliga.

Pea ʻoua naʻa ke ʻatu ʻi he nima ʻo ha muli ʻae meʻakai ʻa homou ʻOtua ʻi he ngaahi meʻa ni; koeʻuhi ʻoku ʻi ai ʻenau kovi, pea ʻoku ʻi ai ʻae ngaahi mele: ʻe ʻikai ʻaonga ia maʻamoutolu.

26 Och HERREN talade till Mose och sade:

Pea naʻe folofola ʻa Sihova kia Mōsese, ʻo pehē,

27 När en kalv eller ett får eller en get har blivit född, skall djuret dia sin moder i sju dagar. Men allt ifrån den åttonde dagen är det välbehagligt såsom eldsoffersgåva åt HERREN.

‌ʻOka fanauʻi ha pulu, pe ha sipi, pe ha kosi, tuku ia ke ʻaho fitu mo ʻene faʻē: pea mei he ʻaho valu ʻo fai ai pe ʻe maʻu lelei pe ia ko e feilaulau kuo ngaohi ʻaki ʻae afi kia Sihova.

28 I skolen icke slakta något djur, vare sig av fäkreaturen eller av småboskapen, på samma dag som dess avföda.

Pea kapau ko ha pulu fefine ia pe ha sipi fefine, ʻoua naʻa mou tāmateʻi ia mo hono ʻuhiki ʻi he ʻaho pe taha.

29 När I viljen offra ett lovoffer åt HERREN, skolen I offra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga.

Pea ka mou ka loto ke ʻatu ha feilaulau fakafetaʻi kia Sihova, ʻatu ia ʻi he loto ʻataʻatā lelei pe.

30 Det skall ätas samma dag; I skolen icke lämna något därav kvar till följande morgon. Jag är HERREN.

‌ʻI he ʻaho pe ko ia ʻe kai ia ke ʻosi ʻoua naʻa mou tuku hono toe ki he ʻapongipongi; Ko au ko Sihova.

31 I skolen hålla mina bud och göra efter dem. Jag är HERREN.

“Ko ia ke mou tauhi ai ʻeku ngaahi fekau, mo fai ki ai; Ko au ko Sihova.

32 I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad bland Israels barn. Jag är HERREN, som helgar eder,

Pea ʻoua naʻa mou fakahalaʻi hoku huafa māʻoniʻoni; kae ʻapasia kiate au ʻae fānau ʻa ʻIsileli: Ko au ko Sihova ʻaia ʻoku ou fakatapui ʻakimoutolu;

33 han som har fört eder ut ur Egyptens land, för att jag skall vara eder Gud. Jag är HERREN.

Naʻaku ʻomi ʻakimoutolu mei he fonua ko ʻIsipite, ke hoko ko homou ʻOtua: Ko au ko Sihova.”