Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Béshimizgha chüshkenlerni ésingge keltürgeysen, i Perwerdigar; Qara, bizning reswachiliqta qalghinimizni neziringge alghaysen!
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Mirasimiz yatlargha, Öylirimiz yaqa yurtluqlargha tapshuruldi.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Biz yétim-yésirler, atisizlar bolup qalduq; Anilirimizmu tul qaldi.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Ichidighan suni sétiwélishimiz kérek; Otunni peqet pulgha alghili bolidu.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Bizni qoghlighuchilar tap basturup kéliwatidu; Halsirap, héch aram tapalmaymiz.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Jan saqlighudek bir chishlem nanni dep, Misir hem Asuriyege qol bérip boysun’ghanmiz.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Ata-bowilirimiz gunah sadir qilip dunyadin ketti; Biz bolsaq, ularning qebihlikining jazasini kötürüshke qalduq.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Üstimizdin höküm sürgüchiler qullardur; Bizni ularning qolidin azad qilghuchi yoqtur.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Dalada qilich tüpeylidin, Nénimizni tépishqa jénimizni tewekkul qilmaqtimiz.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Térimiz tonurdek qiziq, Achliq tüpeylidin qizitma bizni basmaqta.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Zionda ayallar, Yehuda sheherliride pak qizlar ayagh asti qilindi.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Emirler qolidin dargha ésip qoyuldi; Aqsaqallarning hörmiti héch qilinmidi.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Yash yigitler yarghunchaqta japa tartmaqta, Oghul balilirimiz otun yüklerni yüdüp deldengship mangmaqta.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Aqsaqallar sheher derwazisida olturmas boldi; Yigitler neghme-nawadin qaldi.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Shad-xuramliq könglimizdin ketti, Ussul oynishimiz matemge aylandi.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Béshimizdin taj yiqildi; Halimizgha way! Chünki biz gunah sadir qilduq!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Buning tüpeylidin yüreklirimiz mujuldi; Bular tüpeylidin közlirimiz qarangghulashti —
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
— Zion téghigha qarap közlirimiz qarangghulashti, Chünki u chölderep ketti, Chilböre uningda paylap yürmekte.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Sen, i Perwerdigar, menggüge höküm sürisen; Texting dewrdin-dewrge dawamlishidu.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Sen némishqa bizni daim untuysen? Némishqa shunche uzun’ghiche bizdin waz kéchisen?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Bizni yéninggha qayturghaysen, i Perwerdigar! Shundaq bolghanda biz qaytalaymiz! Künlirimizni qedimkidek eslige keltürgeysen,
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
— Eger sen bizni mutleq chetke qaqmighan bolsang, Eger bizdin cheksiz ghezeplenmigen bolsang!
