Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Awurade, kae nea aba yɛn so; hwɛ, na hu yɛn animguase.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Wɔadan yɛn agyapade ama ahɔho, wɔde yɛn afi ama ananafo.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Yɛayɛ nyisaa na yenni agyanom, yɛn nanom yɛ akunafo.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Ɛsɛ sɛ yɛtɔ nsu a yɛnom; yebenya nnyina a, gye sɛ yɛtɔ.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Wɔn a wɔtaa yɛn no abɛn yɛn pɛɛ; Yɛabrɛ na yennya ahomegye.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Yɛde yɛn ho maa Misraim ne Asiria sɛnea yebenya aduan a ɛbɛso yɛn.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Yɛn agyanom yɛɛ bɔne, na wonni hɔ bio, na yɛn na wɔn asotwe abɛda yɛn so.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Nkoa di yɛn so, na obiara nni hɔ a obegye yɛn afi wɔn nsam.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Yɛde yɛn nkwa bɔ afɔre de pɛ yɛn anoduan, afoa a ɛwɔ sare so no nti.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Yɛn honam adɔ sɛ fononoo. Ɔkɔm ama atiridii abɔ yɛn.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Wɔato mmea mmonnaa wɔ Sion, ne mmabun a wɔwɔ Yuda nkurow so.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Wɔkyekyere mmapɔmma nsa na wɔasɛn wɔn; wɔmmfa nidi mma mpanyimfo.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Mmerante yɛ adwumaden wɔ awiyammo so; na mmerantewa nan toto wɔ nnyina duruduru ase.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Mpanyimfo ntena kuropɔn apon ano bio; mmerante agyae wɔn nnwonto.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Ahosɛpɛw afi yɛn koma mu; yɛn asaw adan agyaadwotwa.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Ahenkyɛw afi yɛn ti so. Yɛn ara, yennue sɛ yɛayɛ bɔne!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Eyi nti yɛn koma atɔ beraw, eyinom nti yɛn ani so ayɛ kusuu
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
wɔ Sion bepɔw a ada mpan na sakraman nenam so no nti.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Wo, Awurade, di hene afebɔɔ; wʼahengua fi awo ntoatoaso kosi awo ntoatoaso.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Adɛn nti na wo werɛ fi yɛn daa yi? Adɛn nti na wagyaw yɛn, mmere tenten mu yi?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Ka yɛn bata wo ho bio, Awurade, na yɛatumi asan aba wo nkyɛn; yɛ yɛn nna foforo sɛ tete no
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
gye sɛ woapo yɛn koraa anaasɛ wo bo afuw yɛn mmoroso.
