Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Acuérdate, Yahvé, de lo que nos ha sobrevenido, mira y considera nuestro oprobio.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Nuestra herencia ha pasado a manos de extranjeros, y nuestras casas en poder de extraños.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Hemos quedado huérfanos, sin padre, y nuestras madres son como viudas.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
A precio de plata tenemos que beber nuestra agua, y por dinero compramos nuestra leña.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Somos perseguidos llevando (el yugo) sobre nuestro cuello; estamos fatigados, y no hay para nosotros descanso.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Tendimos la mano a Egipto y a Asiria, para saciarnos de pan.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Pecaron nuestros padres que ya no existen, y nosotros llevamos sus culpas.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Nos dominan esclavos; y no hay quien (nos) libre de su mano.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Con peligro de nuestra vida tratamos de conseguir nuestro pan, temiendo la espada del desierto.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Nuestra piel se abrasa como un horno, a causa del ardor del hambre.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Deshonraron a las mujeres en Sión, a las vírgenes en las ciudades de Judá.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Los príncipes fueron colgados de las manos y despreciados los rostros de los ancianos.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Los mancebos llevan el molino, y los niños caen bajo la carga de leña.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Faltan los ancianos en la puerta, y los jóvenes han dejado de cantar.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Cesó el gozo de nuestro corazón; se han tornado en duelo nuestras danzas.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Cayó de nuestra cabeza la diadema; ¡ay de nosotros, que hemos pecado!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Por eso está enfermo nuestro corazón, y se han oscurecido nuestros ojos:
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
porque el monte Sión está desolado, y por él se pasean las raposas.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Mas Tú, oh Yahvé, permaneces eternamente, tu trono (subsiste) de generación en generación.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
¿Cómo podrías olvidarte de nosotros para siempre, abandonarnos por largo tiempo?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
¡Conviértenos a Ti, Yahvé, y nos convertiremos! ¡Renueva nuestros días, para que sean como antes!
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
¿O nos has rechazado por completo? ¿Te has airado contra nosotros hasta el extremo?
