< Klagovisorna 5 >
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Rabbiyow, bal xusuuso wixii nagu soo degay. Ka fiirso oo bal eeg caydii nalagu caayay.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Dhaxalkayagii waxaa helay shisheeyayaal. Guryahayagiina waxaa iska qaatay ajnabiyo.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Waxaannu nahay agoommo, aabbayaal ma lihin, Oo hooyooyinkayana carmallay noqdeen
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Biyahayagii lacag baannu ku cabnay, Oo qoryahayagiina waa nalaga iibiyey.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Kuwii na eryanayayna way na gaadheen, Waannu daalan nahay oo nasasho ma lihin.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Waxaannu gacanta u dhiibannay Masriyiinta Iyo reer Ashuur si aannu kibis uga dheregno.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Aabbayaashayo waa dembaabeen, mana joogaan, Oo annagaa xumaatooyinkoodii xambaarannay.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Addoommaa noo taliya, Oo mid gacantooda naga samatabbixiyaana ma jiro,
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Waxaannu kibistayada ku helnaa naftayadoo aan biimayno, Waana seefta cidlada aawadeed.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Haraggayagii wuxuu u madoobaaday sidii foorno oo kale, Waana kulaylkii abaarta daraaddiis.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Naagihii Siyoon dhexdeedaa lagu kufsaday, Hablihii bikradaha ahaana magaalooyinka dalka Yahuudah waa lagu kufsaday.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Amiirradii gacmahoodaa lagu deldelay, Oo odayaashiina lama sharfin.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Barbaarradii dhagaxshiidkay qaadeen, Oo carruurtiina rarkii qoryaha bay la kufeen.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Odayaashii iridday ka joogsadeen, Oo barbaarradiina muusikadoodii farahay ka qaadeen.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Farxaddii qalbigayagay ka dhammaatay, Oo cayaartayadiina baroorashay u rogmatay.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Taajkii madaxayaguu ka dhacay. Annagaa iska hoognay, waayo, waannu dembaabnay!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Taas darteed qalbigayagu wuu itaal darnaaday. Oo waxyaalahaas aawadoodna indhahayagii way arag darnaayeen.
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Maxaa yeelay, Buur Siyoon waa cidlowday, Oo dawacooyin baa ku dul socda.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Rabbiyow, weligaaba sida boqor baad u fadhidaa, Oo carshigaaguna ab ka ab buu waaraa.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Haddaba bal maxaad weligaaba noo illowdaa, Oo maxaad wakhti dheer noo dayrisaa?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Rabbiyow, xaggaaga noo soo celi, oo waannu soo noqon doonnaa. Maalmahayagana sida kuwii hore oo kale nooga dhig.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Laakiinse dhammaantayoba waad na diidday. Oo aad baad noogu cadhootay.