Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Spomni se, oh Gospod, kaj je prišlo nad nas. Preudari in poglej našo grajo.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Naša dediščina je obrnjena k tujcem, naše hiše k neznancem.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Sirote smo in brez očeta, naše matere so kakor vdove.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Svojo vodo smo pili za denar; naš les nam je prodan.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Naši vratovi so pod preganjanjem. Trudimo se, pa nimamo počitka.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Roko smo izročili k Egipčanom in k Asircem, da bi bili nasičeni s kruhom.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Naši očetje so grešili in jih ni in mi smo nosili njihove krivičnosti.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Služabniki so vladali nad nami. Nikogar ni, da bi nas osvobodil iz njihove roke.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Svoj kruh smo prinašali z nevarnostjo za svoja življenja, zaradi meča iz divjine.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Naša koža je bila črna kakor peč zaradi strašne lakote.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Posiljevali so ženske na Sionu in device v Judovih mestih.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Z njihovo roko so obesili prince. Obrazi starešin niso bili spoštovani.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Zajeli so mladeniče, da meljejo in otroci so padali pod lesom.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Starešine so odšli od velikih vrat, mladeniči od svoje glasbe.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Veselje našega srca je prenehalo, naš ples je obrnjen v žalovanje.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Krona je padla iz naše glave. Gorje nam, da smo grešili!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Zaradi tega peša naše srce, zaradi teh stvari so zatemnjene naše oči.
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Zaradi gore Sion, ki je zapuščena, lisice hodijo po njej.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Ti, oh Gospod, ostajaš na veke, tvoj prestol od roda do roda.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Zakaj nas pozabljaš na veke in nas zapuščaš za tako dolgo?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Obrni nas k sebi, oh Gospod in mi bomo obrnjeni; obnovi naše dni kakor od davnine.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Toda popolnoma si nas zavrgel. Zelo si ogorčen zoper nas.
